23:47 | juli 21, 2018
Discodans i Sainte Maxime, En kulinarisk åktur och Château de Massillan.
Eftersom vårt plan inte ens lyft från Malaga och vi sitter två timmar bort i Lyon, är vi bänkade för minst en tre timmars försening. Så vi är nog framme runt fyra snåret inatt. Det lönar sig nästan aldrig att flyga riktigt billiga flygbolag, antingen åker man på straffavgifter eller så kommer man inte fram. Lite irriterande att vår hyrbil kommer att brinna inne, då kontoret kommer hinna stänga och de inte går att få tag i, hoppas man kan få tillbaka de pengarna på något sätt.
Okej, nu förtränger vi det och blickar tillbaka till resans första dag. Vi anlände i Nice och körde direkt drygt en timme bort till Sainte Maxime till Marcus och hans bröder. Alltså inte min Markus, utan en av hans bästa kompisar. Badade i poolen, åt middag nere i byn för att slutligen dansa till ett liveband nere i en källare till gamla hits.
Dagen efter gjorde vi oss redo för att åka bort mot Sainte Remy för att äta mer än jag gör varje år den 24:e december. Vi skulle nämligen provsmaka ett tjog med olika gastronomiska små bitar som skulle kokas ner till vår bröllopsmeny.
Kan min selfiepinne vara 2018 års bästa investering? Jag tror det! Jag hade på mig min nya favoritklänning från mitt favoritmärke Ganni.
Den här zucchiniblommasoppan var ett bra alternativ till alla veganer. Stackars vår catringfirma de kommer inte få det lätt med alla laktos-,gluten-, vegitarianer och veganer på bröllopet, haha.
Vi skulle även välja tallrikar att lägga maten på. Jag föll pladask för dessa unika fat där alla ser olika ut. Så det lutar åt att de blir dem.
Och bröllopstårta. Man vill ju inte att ens gäster ska rulla från middagen på bröllopet, men jag tror att vi lyckades bolla fram en rolig lösning.
Tre timmar senare staplade vi ut från catringfirman med uttänjd magsäck för att rulla ytterligare en timme bort till ett boutiquehotell, Château de Massillan som jag hade lyckats rota fram efter någon timmes googlande på nätet. Att hitta nya hotell har blivit till en av hobby. Älskar att hitta små undangömda pärlor. Sitter ofta och pinnar platser jag vill besöka och hotell jag någon gång skulle vilja bo på. Minns ni att jag skrev att jag kommer lansera ett nytt projekt tillsammans med Pålle och Uchenna i höst? Då kommer ni få se mer av alla resmål och tips.
De berättade att en ny ägare hade köpt upp och renoverat hela byggnaden och alla miljöer omkring fem år tidigare. Hela Frankrike kryllar av dessa pärlor, hade så gärna velat köra en roadtrip och hoppa mellan olika sagolika platser. Det sitter så mycket historia i väggarna, brukar ligga och fundera på alla galna fester som ägt rum på dessa slott genom tiderna.
Vi hade bokat ett vanligt standardrum, men hade sådant flax så vi blev uppgraderade till ett större då det stod ledigt. Helt rätt om ni frågar mig, det ger ju ringar på vattnet. Nu sitter jag här och skriver om hur fantastiskt det var eller alla vänner man berättar för som säkerligen kommer boka ett stället. De hade två olika delar, vi bodde i det nybyggda huset medan de fortfarande hade kvar den pampiga slottsinredningen i huvudbyggnaden.
Markus skämdes nästan när jag drog runt som en papparazzi på området, varje vrå var ett kodakögonblick.
Hur maffig är inte den här entrén? Tänk att folk bodde så här i sina nätta slott på landsbygden.
Sedan lyckades jag locka med mig Lorpan på en sightsingtur runt slottet.
Sex on legs, hello. 
Trädgården var helt enorm och vi fick senare under middagen veta att de odlade alla sina grönsaker själva i den här lilla inhägnaden.
Det var för vackert för att inte föreviga med en miljard bilder. Känner mig som en karaktär från: ”Lilla huset på prärien” i den här stassen. Gullig liksom. Efter mitt påtvingade fotomaraton ville Markus bestämt äta middag.
Medan jag envist gick i en helt annan riktning mot den lilla dammen. Hela stället hade något förtrollande över sig, det kändes som att man klev rätt in i Alice i Underlandet.
Japp, där ser ni honom gå åt det andra hållet, haha.
Man skulle ju kunna tro att vi skulle matstrejka minst en vecka framöver, men när klockan slog 21.30 var vi redo att fylla på depåerna igen mot vår förmodan. Det var billigare att äta menyn än att beställa två rätter, så vi gasade på. Till förrätt serverades en laxtartar med avokadokräm, dill och svarta rädisor. Till varmrätt slank det ner en fläskfilé med sparris och polenta.
Njutningen var fullständig när det serverades färska jordgubbar med basilika- och citronkräm toppat med krokant. Ska sno receptet rakt av och göra hemma. Ville nästan ta upp träfatet och slicka av underlägget, men la band på mig själv. Sedan sov både jag och Markus som små barn.
Dagen efter vaknade jag upp lagom svullen och härlig i unnan efter gårdagens matfest. Nästa stopp var möte med uthyrningsfirman Be Lounge och SOF-event som planerar vårt bröllop.
Hur vacker är den gamla orginalbaren? Hade velat plocka med mig den hem.
Vi kikar på resten av dagarna imorgon! Eftersom jag precis fick reda på att planet är ytterligare tre timmar försenat (alltså sex timmar), eller nej inte fick reda på – utan fick dra det ur tjejen i disken så har jag ganska mycket tid att slå ihjäl. Hon kunde fortfarande inte säga om planet lyft från Malaga eller inte. Allt hon fick fram var: ”Jag vet inte”. Det är väl bättre att informera folk så man vet än att låtsas som att planet kommer hela tiden. Tillslut fick jag nog, omringad av irriterade resenärer vrålade jag: ”Du måste ju veta vart planet är? Vart fan är planet” Då kollade hon ner i marken och sa att det fortfarande befann sig i Malaga och att vi tidigast kommer lyfta 03.15.
Tack, hur svårt var det att tala sanning. Blir vansinnig på sådant. Jag förstår att plan kan vara försenade, den mänskliga faktorn eller snåla flygbolag som missat sin slottid och vägrar betala extra – men säg det bara håll inte trötta resenärer på halster. Det är väl bättre att föräldrarna får natta sina barn på en stol i några timmar än att hålla dem vakna hela natten. Tycker synd om alla småbarn, det finns nämligen ingen resturang öppen här i den här döda avgångshallen. Jo, det finns en trasig läskautomat.
Nej, Vueling det blir inga mer resor med er. Jag är inte speciellt upprörd över att det är försenat, men förbannad på hur de hanterar situationen. Vi skulle ha landat 00.00, nu kommer vi landa runt 06.00. Haha, då hade vi ju kunnat ha kvar vår hyrbil iallafall och hämtat den på morgonkvisten. Min rumpa har klibbat fast i skinnfåtöljen, håret är uppsatt med ett par trosor, hittade ingen tofs (hoppas ingen urskiljer att jag har underkläder på huvudet), jag har dubbla snus inne och äter några gamla godisbitar som jag borstar bort sand på innan jag stoppar dem i munnen. Däremot har jag fulladdat dator och mobil så vem är jag att klaga. Jag verkar vara en av de få som laddat upp min elektronik innan för folk sitter som hökar redo att gå till attack så fort någon ens gör en anstiftan till att ge upp sin laddstation.
Nu ska ni få slippa lyssna på min helt ointressanta klagosång. Nej, vi hörs igen imorgon gänget förhoppningsvis då i Marbella.
<3
Det här inlägget innehåller reklamlänkar
06:30 | juli 16, 2018
Spontanweekend till Häringe Slott
I fredags började man känna av semesterpulsen i Stockholm. Trottoarerna hade spelutrymme och de vanliga stressade ansiktena hade byts ut mot nyfikna turister med kartor i händerna. När klockan slog halv fem bestämde vi oss för att fira in helgen på Dramaten Terassens uteservering. Det är många som missar den lilla oasen en trappa upp. Vi satt och pratade om helgen, efter att ha konstaterat att värmen var här för att stanna gick vi in på Secret Escape och spontanbokade en natt på Häringe Slott. Vi lyckades knipa de två sista rummen, ödet med andra ord.
Jag hade på mig min favoritklänning från Adoore – såklart. Något av det bästa med den här klänningen är att man aldrig lyckats få några svettfläckar – hur varmt det än är.
Sedan gick vi hem. Jag lagade köttbullar med snabbmakaroner toppat med ett täcke av sötstarksenap och ketchup – och så planerade vi bröllopet innan vi släpade oss in sovrummet och brände av några avsnitt av Game of Thrones. Man kan säga att jag och Markus blivit smått besatta, kan inte förstå att jag missat den.
Vid tolv dagen efter kom Daniel och plockade upp oss med bilen. Efter bara en halvtimmes bilfärd var vi redo att inta poolen.
<3
Vi åt en skagentoast till lunch i solen på terassen. Vi fick rummet för 2300 riksdaler med frukost och en tre rätters inkluderat i priset. Älskar Secret Escape har använt deras tjänst rätt mycket, tycker man kan göra riktigt bra deals.
Invigde min nya baddräkt från H&M.
Till mina shorts från Adoore. Gillar att de är så höga i midjan och slutar precis där man vill att de ska sluta på låret. Inte för långa, inte för korta.
Efter några timmar i solen begav jag mig ut på en joggingtur bland ängar och längst med vattnet medan killarna vilade. Har verkligen kommit in i en riktigt bra träningsspiral. Nu ser jag framemot träningen. Jag vill träna, det är ingen uppoffring. Haha, nu gäller det att inte sluta – det är då det blir så förbannat jobbigt att börja igen.
Sedan svidade jag om till vårt kit från Adoore. Ni hittar kjolen här och toppen här! Och matchade det såklart till mina flattered sandaler som min bästis designat!
Vi hade med oss en flaska rödpang och tog en fördrink på en bänk utanför vårt hus.
Innan vi traskade vidare till stora byggnaden. Det var tropisk värme, luften var helt ljummen och det mjuka ljudet av syrsor i bakgrunden – det kändes nästan som att man var i Frankrike med hela slottsmiljön.
Sedan glömde jag såklart bort att fota hela middagen. Hade verkligen inga klagomål på maten, den var magisk. Men däremot var lite synd att man inte fick sitta ute och äta på terassen, utan middagen serverades inne i deras middagssal som skulle behöva lite kärlek och omsorg. Det kändes lite nergånget.
Vi avslutade hela kvällen med att ta en kvällspromenad ner till vattnet innan hela ligan sussade lagom till midnatt.
Vi var uppe tidigt för att hinna med en långfrukost. Ett stort plus är att det bara är hotellgäster som får använda poolen, så det var inte alls trångt eller mycket folk. Sedan spenderade vi hela dagen i gassande solsken innan vi packade in oss i bilen, länsade taco– och snackshyllan och bänkade oss i vår soffa för att se finalen mellan Kroatien och Frankrike. Åh, jag ville att Kroatien skulle vinna, tänk vad stort. Men Frankrike förtjänade verkligen guldet. Så häftigt att se alla bilder från Paris och alla människor som firade vid eiffeltornet, vilken folkfest. Frankrike behövde den vinsten.
Kommer bestämt åka tillbaka till Häringe Slott, så skönt att det ligger så nära stan. Perfekt för en liten miniweekend.
10:00 | juli 10, 2018
Lunch bland vinrankorna, boule i solnedgången och sista middagen med gänget.
Sista dagen på Villa la Madonna och med gänget avslutades med flaggan i topp. Vi hade nämligen bokat in en lunch bland vinrankorna.
Jag hade på mig vår kjol från Adoore, väska Gult Caia, Örhängen Mango och solglasögon från Céline.
När folk säger ja till varandra på Villa la Madonna så brukar de göra de precis på denna plätt. En av servitörerna på hotellet, Giorgio har faktiskt börjat viga folk. Josh på bilden är deras sommelier. En av de största anledningarna till att jag gillar mindre hotell är att man nästan blir vän med alla anställda.
Sedan började det regna in rätter, en efter en. Först ut var grillad bläckfisk.
Tortellini med ett täcke av parmesan till förrätt. Man hade ju vidgat sin magsäck några centimeter när man kom hem. Inte varje dag man äter pasta till förrätt både lunch och middag, haha.
Varmrätten var panerad kalv.
Efterrätten smakade precis som en nogger, den bara smälte i munnen. Ni vet den gamla 90-tals glassen.
Sedan rullade hela gänget några meter tillbaka för att samla kraft för att få i sig middag och orka med kvällens boule turnering.
Ida hade lånat mitt kit från NA-KD kvällen till ära.
Efter att ha spolat av mig solkräm, finns det något värre än att vara kladdig? Avskyr att smörja in mig, till skillnad från Ida som gärna doppar hela kroppen i den fetaste body buttern hon kan få tag på. Så knackade jag på granen och gick lös i Saras garderob. Lyckades lägga beslag på den här ”bordsduken” från For Love and Lemons. Den där bh:n har jag haft nästan varje dag hela våren och sommaren – perfekt att ha under genomskinliga plagg för den ser mer ut som en topp än underkläder. Men olyckligtvis kom den bort på semestern.
De matchande vinhaggorna styrde sina steg mot bouleplan med färdproviant.
Vilken briljant sport – noll ansträngning, men jävligt kul. Vet inte hur det kommer sig men har spelat löjligt mycket boule senaste månaden. Snittat minst en boulematch i veckan. I helgen blev det tre.
Markus har en dold talang, han kan jonglera på massa olika sätt och vis. Om jag inte berättar historien fel så gick han både på gymnastik och cirkuskurs när han var liten, haha. Har ni någon dold talang? Jag fick den frågan och började fundera, men kom inte på något då sa min kompis att du kan väl stoppa hela näven i munnen, det ser ut som det. Så jag provade – och mycket riktigt det gick. Kanske inte lika festligt som att jonglera med boulebollar, måste fila lite på min begåvning och komma på en ny oväntad förmåga.
Sedan väntade en till magisk matupplevelse. En av de bästa förrätterna på Villa la Madonna enligt mig är den här kalla tomatsoppan med mozzarella och pesto.
Jajamän, nu har vi nog avverkat alla dagar på det här underbara stället. Det var första, men förhoppningsvis inte sista gången jag checkade in där. Jag hade velat åka dit under tryffelveckorna någon höst.
Missade ni bilderna från första dagarna kan ni se de inläggen här, här och här!
06:30 | juli 4, 2018
Picknick bland vinrankorna, Svalkande dopp och Beer Pong på liv och död.
Hallå hoff poff så är vi i Italien igen. Tänk om man bara kunde kasta sig genom soliga ögonblicket i livet som man kan i bloggen. Nåväl en av dagarna bestämde vi oss för att ge oss ut på picknick bland alla vinrankor. Jag slängde på mig min mest italienska stass innan avfärd.
Alla fick varsin ryggsäck packad med färdproviant, mest vin – och en macka, haha. Så som sig bör i italien.
Sedan drog vi iväg på hojarna. Eftersom jag, Sara och Ida hade avverkat två morgonpromenader hade vi stenkoll på läget.
Japp, vi hittade ett litet krypin under ett träd i skuggan med helt okej lunchvy.
Ska fantisera om den här lunchen när jag drar i mig en trött sallad framför datorn på kontoret i januari.
Danijel fick smeknamnet Smokey Murra under semestern. Jag älskar ju att dela ut smeknamn till höger och vänster, stackars Markus han kommer snart inte veta vad han heter. Men ni vet vad dem säger: ”Kärt barn har många namn”.
Sedan var det dags att trampa tillbaka förbi små söta hus och vingårdar.
I vissa backar fick man dispans från sadeln.
Det tog inte många sekunder efter hemfärd innan hela gänget kastade sig i den svalkande poolen.
Sen var det dags för…. finkläder igen. Så himla mysigt att göra sig lite fina för varandra på semestern.
Ingen levande själ kom undan min obligatoriska parfotograferingen aftonen till ära.
Inte ens jag själv. Eller okej, jag tvingade snarare någon att ta en bild på mig och Lorpan. Så många som frågat om kittet jag har på mig. Jag fick låna det av Sara, som i sin tur hade fått låna det på RMPR (ett presskontor). Tror bestämt att det kommer in till hösten. Lyllos oss – jag vill nämligen också lägga vantarna på det. Så bra ha set, kommer fungera år efter år.
Beerpong på liv och död stod på schemat. Eller det kändes som det just då iallafall. Det var faktiskt ruggigt jämt.
Sara visade sig nämligen vara en jävel på att få grabbarna att halsa bärs.
Vet inte riktigt om min insats tar sig till historieböckerna.
Spänt läge, haha.
Hello hottie. Solnedgångarna där går inte av för hackor.
Där är hon ju min pangtjej!
Därefter väntade en välförtjänt brakmiddag. Med en pistol mot pannan skulle jag välja det italienska köket – om jag nu vore tvungen att avstå från all annan mat framöver. Hmm… eller skulle jag välja asian fusion. Okej, helst av allt hade jag kunnat tänka mig en mix av dessa. Nu vet jag, asian fusion måndag till fredag, sedan köttar jag på med italienskt på helgerna. Eller okej obligatorisk tikka masala på söndagar, det har blivit en tradition och man gillar ju inte att rucka på vanor.
06:30 | juli 2, 2018
Villa la Madonna: Poolhäng, Matchat Bordsduksmode och Pasta när den är som bäst.
Nu kastar vi oss tillbaka till lata dagar på Villa la Madonna. Andra dagen i paradiset startade med en löprunda för oss damer innan hela gänget begav sig till poolen.
Kommer man någonsin växa upp? Jag tror inte det. Jag, Lorpan och Sara hade planerat Danijels fall i detalj. Vi skulle ta en ”fin” bild sedan skulle Markus gå till attack. Vederbörande var dessvärre olyckligt medvetande om vad som väntade.
Sedan hoppades vi också i. Varför är det så härligt att bära runt folk i poolen? Brukar ofta bära runt Lopran som mitt lilla barn mot hans motvilja och förfäran.
Lite lätt solkyssta, haha.
Villa la Madonnas i särklass bästa solspot precis i trappan ner till poolen. Det bästa jag vet är att ha halva kroppen nerkyld och andra halvan varmt. När jag var liten fyllde jag alltid bara vattnet femton centimeter med skållhett vatten innan jag till min pappas förtvivlande tömde badkaret och började om proceduren. Innan jag förstod att det inte var speciellt miljövänligt eller ekonomiskt försvarbart.
Det spelades backgammon. Har inte riktigt fått pli på det än, inte lärt mig alla smarta drag och rätt tankesätt – men skam den som ger sig. Ska jobba på mina skills i Marbella.
Sedan slog klockan äntligen apertivo. Jag svidade om till mitt nya favoritkit från Ganni, sedan bänkade jag och Ida oss på första parkett för att kunna norpa åt oss de bästa små pizzabitarna.
Love you!
Älskar den här lilla baren. Om jag någonsin har råd eller äran att äga ett litet landställe ska göra en copy paste pch bygga upp en liten solig bar liknande denna.
Sedan gjorde Sara entré och vi skrattade åt alla lyckats klä sig som ett gäng italienska bordsdukar aftonen till ära. Hon hade på sig en blåsa från For Love and Lemons som hade fått låna med sig som jag sedan baxade en kväll.
Det var såklart tvungen att dokumenteras.
Japp, ni vet rutinen nu. Dags att vidga magsäcken ytterligare.
Så festligt med fyra, nästan sex rätter om man räknar med apertivon. Älskar att äta läääääääänge. Först börjar man med en minirätt i storlek av en tugga. Sedan kommer ”primi”, förrätten som oftast då består av en pasta av eget val. Jag valde tryffelpastan.
Vet inte hur många kvällar Markus beställde in carbonaran. Fullt förståeligt då den var ljuvlig och riktigt krämig precis som man vill ha den. Jag önskar att jag hade kunnat packa ner en hem till Linn. Det bästa hon vet är nämligen carbonara, lättare sagt än gjort.
Hallelujah för det här vinet, Langhe Nebbiolo.
Danijel bad köket överraska honom med valfri varmrätt. Så här glad blev han över deras val.
Sedan rörde vi oss tillbaka till ursprungslocation och avnjöt det sista glaset ute på terassen.