23:47 | juli 21, 2018
Discodans i Sainte Maxime, En kulinarisk åktur och Château de Massillan.
Eftersom vårt plan inte ens lyft från Malaga och vi sitter två timmar bort i Lyon, är vi bänkade för minst en tre timmars försening. Så vi är nog framme runt fyra snåret inatt. Det lönar sig nästan aldrig att flyga riktigt billiga flygbolag, antingen åker man på straffavgifter eller så kommer man inte fram. Lite irriterande att vår hyrbil kommer att brinna inne, då kontoret kommer hinna stänga och de inte går att få tag i, hoppas man kan få tillbaka de pengarna på något sätt.
Okej, nu förtränger vi det och blickar tillbaka till resans första dag. Vi anlände i Nice och körde direkt drygt en timme bort till Sainte Maxime till Marcus och hans bröder. Alltså inte min Markus, utan en av hans bästa kompisar. Badade i poolen, åt middag nere i byn för att slutligen dansa till ett liveband nere i en källare till gamla hits.
Dagen efter gjorde vi oss redo för att åka bort mot Sainte Remy för att äta mer än jag gör varje år den 24:e december. Vi skulle nämligen provsmaka ett tjog med olika gastronomiska små bitar som skulle kokas ner till vår bröllopsmeny.
Kan min selfiepinne vara 2018 års bästa investering? Jag tror det! Jag hade på mig min nya favoritklänning från mitt favoritmärke Ganni.
Den här zucchiniblommasoppan var ett bra alternativ till alla veganer. Stackars vår catringfirma de kommer inte få det lätt med alla laktos-,gluten-, vegitarianer och veganer på bröllopet, haha.
Vi skulle även välja tallrikar att lägga maten på. Jag föll pladask för dessa unika fat där alla ser olika ut. Så det lutar åt att de blir dem.
Och bröllopstårta. Man vill ju inte att ens gäster ska rulla från middagen på bröllopet, men jag tror att vi lyckades bolla fram en rolig lösning.
Tre timmar senare staplade vi ut från catringfirman med uttänjd magsäck för att rulla ytterligare en timme bort till ett boutiquehotell, Château de Massillan som jag hade lyckats rota fram efter någon timmes googlande på nätet. Att hitta nya hotell har blivit till en av hobby. Älskar att hitta små undangömda pärlor. Sitter ofta och pinnar platser jag vill besöka och hotell jag någon gång skulle vilja bo på. Minns ni att jag skrev att jag kommer lansera ett nytt projekt tillsammans med Pålle och Uchenna i höst? Då kommer ni få se mer av alla resmål och tips.
De berättade att en ny ägare hade köpt upp och renoverat hela byggnaden och alla miljöer omkring fem år tidigare. Hela Frankrike kryllar av dessa pärlor, hade så gärna velat köra en roadtrip och hoppa mellan olika sagolika platser. Det sitter så mycket historia i väggarna, brukar ligga och fundera på alla galna fester som ägt rum på dessa slott genom tiderna.
Vi hade bokat ett vanligt standardrum, men hade sådant flax så vi blev uppgraderade till ett större då det stod ledigt. Helt rätt om ni frågar mig, det ger ju ringar på vattnet. Nu sitter jag här och skriver om hur fantastiskt det var eller alla vänner man berättar för som säkerligen kommer boka ett stället. De hade två olika delar, vi bodde i det nybyggda huset medan de fortfarande hade kvar den pampiga slottsinredningen i huvudbyggnaden.
Markus skämdes nästan när jag drog runt som en papparazzi på området, varje vrå var ett kodakögonblick.
Hur maffig är inte den här entrén? Tänk att folk bodde så här i sina nätta slott på landsbygden.
Sedan lyckades jag locka med mig Lorpan på en sightsingtur runt slottet.
Sex on legs, hello. 
Trädgården var helt enorm och vi fick senare under middagen veta att de odlade alla sina grönsaker själva i den här lilla inhägnaden.
Det var för vackert för att inte föreviga med en miljard bilder. Känner mig som en karaktär från: ”Lilla huset på prärien” i den här stassen. Gullig liksom. Efter mitt påtvingade fotomaraton ville Markus bestämt äta middag.
Medan jag envist gick i en helt annan riktning mot den lilla dammen. Hela stället hade något förtrollande över sig, det kändes som att man klev rätt in i Alice i Underlandet.
Japp, där ser ni honom gå åt det andra hållet, haha.
Man skulle ju kunna tro att vi skulle matstrejka minst en vecka framöver, men när klockan slog 21.30 var vi redo att fylla på depåerna igen mot vår förmodan. Det var billigare att äta menyn än att beställa två rätter, så vi gasade på. Till förrätt serverades en laxtartar med avokadokräm, dill och svarta rädisor. Till varmrätt slank det ner en fläskfilé med sparris och polenta.
Njutningen var fullständig när det serverades färska jordgubbar med basilika- och citronkräm toppat med krokant. Ska sno receptet rakt av och göra hemma. Ville nästan ta upp träfatet och slicka av underlägget, men la band på mig själv. Sedan sov både jag och Markus som små barn.
Dagen efter vaknade jag upp lagom svullen och härlig i unnan efter gårdagens matfest. Nästa stopp var möte med uthyrningsfirman Be Lounge och SOF-event som planerar vårt bröllop.
Hur vacker är den gamla orginalbaren? Hade velat plocka med mig den hem.
Vi kikar på resten av dagarna imorgon! Eftersom jag precis fick reda på att planet är ytterligare tre timmar försenat (alltså sex timmar), eller nej inte fick reda på – utan fick dra det ur tjejen i disken så har jag ganska mycket tid att slå ihjäl. Hon kunde fortfarande inte säga om planet lyft från Malaga eller inte. Allt hon fick fram var: ”Jag vet inte”. Det är väl bättre att informera folk så man vet än att låtsas som att planet kommer hela tiden. Tillslut fick jag nog, omringad av irriterade resenärer vrålade jag: ”Du måste ju veta vart planet är? Vart fan är planet” Då kollade hon ner i marken och sa att det fortfarande befann sig i Malaga och att vi tidigast kommer lyfta 03.15.
Tack, hur svårt var det att tala sanning. Blir vansinnig på sådant. Jag förstår att plan kan vara försenade, den mänskliga faktorn eller snåla flygbolag som missat sin slottid och vägrar betala extra – men säg det bara håll inte trötta resenärer på halster. Det är väl bättre att föräldrarna får natta sina barn på en stol i några timmar än att hålla dem vakna hela natten. Tycker synd om alla småbarn, det finns nämligen ingen resturang öppen här i den här döda avgångshallen. Jo, det finns en trasig läskautomat.
Nej, Vueling det blir inga mer resor med er. Jag är inte speciellt upprörd över att det är försenat, men förbannad på hur de hanterar situationen. Vi skulle ha landat 00.00, nu kommer vi landa runt 06.00. Haha, då hade vi ju kunnat ha kvar vår hyrbil iallafall och hämtat den på morgonkvisten. Min rumpa har klibbat fast i skinnfåtöljen, håret är uppsatt med ett par trosor, hittade ingen tofs (hoppas ingen urskiljer att jag har underkläder på huvudet), jag har dubbla snus inne och äter några gamla godisbitar som jag borstar bort sand på innan jag stoppar dem i munnen. Däremot har jag fulladdat dator och mobil så vem är jag att klaga. Jag verkar vara en av de få som laddat upp min elektronik innan för folk sitter som hökar redo att gå till attack så fort någon ens gör en anstiftan till att ge upp sin laddstation.
Nu ska ni få slippa lyssna på min helt ointressanta klagosång. Nej, vi hörs igen imorgon gänget förhoppningsvis då i Marbella.
<3
07:00 | september 12, 2017
In Italia: Tremezzo & Villa del Borgo.
Jag har ju såklart glömt att posta de sista bilderna från vår Italien resa. Eller jag har massa bilder kvar, ska försöka få ut alla den här veckan. Men innan jag glömmer det vill jag verkligen bara passa på att ge ett stort tack till min kompis Louise som börjat jobba på In Italia som skräddarsyr resor till Italien och hjälpte oss boka hela semestern. Det här var ingen sponsrad resa. Men däremot har vi fått lite extra hjälp med bokningar och service i världsklass.
Louise har verkligen varit så hjälpsam och sett till att vi hamnat på de absolut bästa restaurangerna och ansvarat för att vi sett det man måste se – dessutom fick vi panikhjälp när väderapparna visade storm och ösregn i Como de resterande semesterdagarna. Vi bestämde oss för att strunta i våra sista nätter i Tremezzo, checka ut ur lägenheten tidigare och köra fyra timmar bort till Piemonte där solen sken. Då hjälpte Louise kollega oss att scanna av hela Piemonte för att hitta ett ledigt ställe som vi kunde bo på de sista tre nätterna. Han hittade ett litet nyöppnat boutique hotell, Villa del Borgo som är ett av de mysigaste hotellen jag bott på. Blev så bra kompis med Patrizia och Dario som hade hotellet.
I Tremezzo hade vi hyrt en lägenhet som låg precis vid vattnet, supercentralt och var helt nyrenoverad. Bäst av allt? Överkomlig prislapp!
Tips, tips, tips!
Vill ni kika närmare på hur vi bodde kan ni klicka här!
Som sagt jag vill verkligen bara ta tillfället i akt att tacka från mig, Sara, Daniel och Markus <3 Vi kommer till hundra procent åka med er igen!
Som sagt sista kvällen öppnade sig himlen och det blixtrade var och varannan minut.
Blev ganska glad när vi möttes av den här utsikten efter fyra timmars bilresa. Pangutsikt och sol!
Hotellet var så när på fullbokat. Det enda som fanns ledigt var deras svit, så vi bestämde oss för att dela på den. Så vardagsrumssoffan fick agera bäddsoffa. Hotellet är en ombyggd gammal kyrka. Det hade öppnat tre månader tidigare, så allt var sprillans nytt.
Rummets pärla? Badrummet!
Den här sänggaveln förtjänar ett blogginlägg för sig. Dessutom blev jag förälskad i sänggaveln. Vi lyckades iallafall flirta till oss the master bedroom.
Vi slängde av oss kläderna och sprang ner till poolen.
Och beställde lunch ner till poolen som Dario slängde ihop till oss. Kändes verkligen som man bodde hemma hos ett mysigt par som tog hand om en.
Sedan svidade vi om…
Och traskade ner för kullen in till stan.
Patrizia hade tipsat om ett hennes favoritställe i Canelli, Enoteca. Jag grundade med en risotto till förrätt som inte var av denna värld.
Blev så glad när jag insåg att jag skulle få ner hela varmrätten också, då den var i perfekt storlek efter min tämligen tunga förrätt. Jag hade beställt anka. Rätten innehöll alla smaker, minns första tuggan som att det var igår. Den var söt, syrlig och smakade vilt.
Sedan avslutade vi middagen med grappa och delade på den godaste efterrätten jag ätit hela mitt liv. Det var en vispad pannacotta med kolakräm. Alla var överens – det var det godaste sötsaken vi ätit.