Det förekommer cookies på petratungarden.se. Genom att fortsätta läsa på petratungarden.se godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

Shop my favorites

21:47 | september 12, 2018

Kärleksbabbel.

De senaste dagarna har bara flugit förbi. Hur kan tiden bara rinna ifrån en? Det blir lätt så när man hoppar från ställe till ställe.

Kom precis innanför dörren efter ett sent besök hos Ida Lanto för att prova mina bröllopsklänningar. Herregud, säger jag bara – hon är ett geni. Det finns ingen som är så duktig på att lyfta fram och förstärka ens siluett som Ida är. Trodde inte att jag skulle känna så här inför min bröllopsklänning, men det var som att hela anledningen till giftermålet rann över mig nere i den lilla ateljén på Jungfrugatan. När hon provade slöjan kunde jag knappt hålla tårarna tillbaka. Jag, tjejen med de höga murar som sällan låter känslorna ta över. Men det kändes så på riktigt allting. Alla dessa månader av hårt slit är bara runt krönet. Jag hör nästan musiken vibrera i bakhuvudet.

Man kan till och med räkna dagarna till vårt giftermål på två händer. Och snart räcker det med fem fingrar.

Gift. Försöker förlika mig med tanken. Att ha en man. Dela efternamn. Vara ett vi. Plocka bort en namnskylt från ytterdörren. Förvirrande när det står samma efternamn adresserat på ens brev eller folk tilltalar en till samma namn.

Minns när jag låg i min lägenhet en regnig söndag i slutet på augusti på Malmskillnadsgatan 60. Regnet smattrade som ett hån mot min ensamhet utanför. Nydumpad eller kanske snarare bedragen är rätt ordval. Munnen smakade fortfarande ren sprit. Kinderna sved av salt. Hjärtat slog så hårt att jag trodde att det skulle bli ett hål i Ikea sultanmadrassen under mitt hjärta. Och bara några veckor senare sprang jag in i mitt livs kärlek, efter ett svep åt rätt håll på en dejtingapp.

Livet ändå. Ganska fint när det glimmar till.

Det är så stort. Att någon älskar en utöver alla ens brister och skavanker, att man väljer att dela sitt liv med någon för de älskar en just precis för den man är. Och just därför.

Kan inte förstår att vi ska få tre hela dagar med familj och vänner i ett gassande hett Frankrike. Varit löjligt nästan generande orolig för yrs-väderläksrapporter då hela vårt firande är utomhus. Höll på att få ett mentalt breakdown härom dagen då det visade 22 mm monsunregn och storm. Jag åt upp min ångest. Jag skäms men jag bet av mina helt nygjorda lösnaglar som Frida kämpat med i en timme. På några minuter var det fina lacket ett minne blott. Men nu har det vänt om och appen visar 30 grader och en strålande sol. Min kannibaliska akt kändes lätt överdriven. Jag gör så när jag blir stressad. Äter på mig själv, ytterst märkligt beteende när man ser det så här i skrift. Alltså inte alla kroppsdelar – utan mina naglar och stackars ömma nagelband får alltid ta smällen. Ibland drar jag också frenetiskt i mitt hår, som att det skulle hjälpa. Kanske borde träna in att satsa på en mindre synlig del av kroppsmassan – får börja nypa mig i magen eller något.

Snälla vädergudarna var med oss. Jag lovar att aldrig klaga på vädret igen. Ska sluta kolla väderlägsrapporter nu om jag vill klara mig helskinnad fram till dagen d. Det enda man inte kan påverka. Vi har inte råd att hyra ett till tält. De sista besparingarna gick precis till en maxad fotoautomat. Och 600 öl. Bara att släppa det, jag vet. Regnar det så regnar det. Den som myntade uttrycket: ”Regn betyder tur” hade baggis regn på sin bröllopsdag, haha.

Är så pirrig inför alla tal. Dödsnervös inför mitt jag ska hålla till Markus. Orden faller inte rätt i munnen än. Jag vet vad jag vill säga men ibland är det så svårt att sätta ord på sina känslor. Hur summerar man de bästa fyra åren av sitt liv – och förhoppningsvis en livstid under några ynka minuter. Jag hinner inte ens rabbla alla mina smeknamn på Markus under den tiden. Han har mot sin vilja ganska många.

Snarkus, Snarki, Bråke, Kråke, Hanalban, Korvi, Lorpan, Lorpi, Smelly (har ingenting att göra med hans hygien, haha)…

Ni ser bara det är 10 sekunder…

12 kommentarer