Det förekommer cookies på petratungarden.se. Genom att fortsätta läsa på petratungarden.se godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

06:30 | juli 31, 2018

Den bästa solnedgången på Italienska Rivieran, Beachhäng på Capo Nord och Middag på Ostaia da o Sigu.

restauranger rapallo camogli portofino_

Trots att jag precis satt foten på svensk mark så tycker jag att vi kastar oss tillbaka i veckorna, närmare bestämt till brännande solnedgångar, förföriska viner, bellinis stora som höghus och kristallblåttvatten. Jag talar såklart om italienska rivieran. Efter Villa la Madonna hade jag och Lorpan hyrt ett litet airbnb nere i hamnen i Camogli som en av er läsare hade tipsat mig om. Första dagen spenderade vi i byn, men dagen efter bestämde vi oss för att hoppa på tåget som bara tog fyra minuter till Rapallo och Portofino. Dessutom låg centralen mitt i byn, så det var bara någon bråkdelssekund från vårt boende.

restauranger rapallo camogli portofino_-2

Jag hade på mig en böljande, minst sagt avslöjande stass från For Love & Lemons.

restauranger rapallo camogli portofino_-3

Flera vänner tipsade om den här smultronstället Capo Nord, en liten beachclub/restaurang som är beläget precis mellan Rapallo och Portofino. Men ynka tio små solbäddar gäller det att vara ute några dagar innan besöket. Men det är absolut värt att bara gå dit och njuta av deras vällagade lunch.

restauranger rapallo camogli portofino_-4 Vattnet var riktigt friskt, salt och svalkande.  
Kan tänka mig att jag kommer fantisera om just det här doppet under den här stundande dagen.
restauranger rapallo camogli portofino_-8 restauranger rapallo camogli portofino_-8

Min vackra fästman. Är det bara jag som tycker det låter lite cheesy med fästman, vet inte faller liksom inte rätt i munnen. Tycker bättre om Lorpan.
restauranger rapallo camogli portofino_-11

Om ni ska dit rekommenderar jag deras pesto al trofie. Vi delade på en till förrätt. Roligaste av allt var att ägarinnan fullkomligt älskade Forni, när hon hörde att vi var svenskar frågade hon direkt om vi kände henne. När jag berättade att det var min bästa kompis höll hon på att dö. Hon berättade att Michaela alltid beställer pesto al trofie minsann. Hon var så sprudlande och härlig, det märktes att hon älskade sin restaurang.

restauranger rapallo camogli portofino_-11
Till varmrätt slank en tuna tartar ner.

restauranger rapallo camogli portofino_-22 restauranger rapallo camogli portofino_-22
Efter en heldag i solen tuffade vi hem, svidade om och vandrade ut i den glödande solnedgången. Jag måste säga att Camogli bjuder på en av de mest pittoreska solnedgångarna jag upplevt.
restauranger rapallo camogli portofino_-22
restauranger rapallo camogli portofino_-22

restauranger rapallo camogli portofino_-25

Hela byn känns ”på låtsas” alla små hus i regnbågensfärger som fyller gatorna. Camogli skulle jag verkligen säga är ett bra budgetalternativ om man vill uppleva italienska rivieran, det är lätt att ta sig därifrån och priserna är inte hutlösa som de är nere i Portofino.
restauranger rapallo camogli portofino_-22 restauranger rapallo camogli portofino_-22
Vi traskade upp till stans bästa takterass, hotellet Cenobio de Dogi. Om ni passerar genom Ligurien tycker jag att ni ska ta en fördrink här. Hotellet i sig skulle behöva lite kärlek och moderniseras en smula, men utemiljöerna går inte av för hackor.

restauranger rapallo camogli portofino_-24
Hela byggnaden är härligt bubbelgumsrosa med en pool med panorama utsikt över hela byn.

restauranger rapallo camogli portofino_-23

Matchade min Stine Goya stass med en riktigt trevlig bellini som var en av de bästa jag förtärt.

restauranger rapallo camogli portofino_-22 restauranger rapallo camogli portofino_-22  Okej, jag vet för mycket solnedgångsbilder. MEN HUR VACKERT ÄR DET?

restauranger rapallo camogli portofino_-26

Därefter åt vi en riktigt sen middag på Ostaia da o Sigu som vi hade blivit tipsade om. Vi fick ett supermysigt bord mitt i berget, en trappa ner från gågatan.

restauranger rapallo camogli portofino_-26
Maten var suverän, bara färska råvaror för att inte tala om fisken till varmrätt som var en av de bästa fiskupplevelserna jag upplevt. Och det var en magisk dag i Italien.

3 kommentarer



20:10 | juli 29, 2018

Marbella: Personlig Tränare, Rachel Eco Love och Middag på Finca Besaya.

Idag är det näst sista dagen på semestern. Eller kanske sista riktiga dagen för imorgon kväll sätter vi oss på planet hemåt, men vi får ändå en heldag här i Marbella. Jag känner mig perfekt semestermättad eller okej, jag hade kunnat lunka på så här i några veckor till det ska jag inte sticka under stolen med. Men nu är det full fart bröllopsfokus, Adoore SS19 och mitt nya projekt som ska sjösättas – tillbaka till verkligheten med andra ord. Vi har ganska många bitar kvar att spika, mest detaljer och dekor. Men nu börjar det ju brinna lite i knutarna så det är dags att sätta fart. Herregud, kan inte släppa att det är så få dagar kvar till vårt stundande bröllop, det är ju helt galet. Vad tusan händer härnäst? Barn? Då blir det en barnlinje på Adoore, kan inte tänka mig något festligare än att designa små coola barnplagg.

Typiskt mig att vandra iväg i tankarna när jag egentligen tänkte att vi skulle kika på en dag från veckan som gått. Kommer inte ens ihåg vilken dag det här var, allt bara flyter ihop till en enda härlig semestersörja.

Jag har ju haft med mig min alldeles egna personliga tränare på resan. Min kusin är lätt besatt av padel på en osund nivå så han har lirat varannan morgon 9-11, så vi har hakat på men hållit oss till utegymmet. Det har verkligen varit skönt att börja dagarna med träning, då känns det extra bra att ligga raklång i en solstol resterande stund av dagen.

Ganska nöjda.

Huset ligger ett stenkast från stranden där massa härliga restauranger kryllar.
 I mina favoritshorts från Adoore styrde vi stegen mot Rachel’s Eco Love, ett nyöppnat ekologiskt ställe i Puento Romano.


Vi började hela lunchen med en festlig shot.

Om man skulle googla ”naturlig skönhet” skulle man få upp en bild på Ida.


Jag beställde in en spicy mexikansk kycklinghamburgare med chilimayo.


Och en grönjuice på massa festliga grönsaker.

 Ida valde någon variant på frukost, fast till lunch.

 

Sedan var det dags att göra sig piffiga inför den stundande middagen på Finca Besaya. Ida hade på sig ett fruktansvärt trevlig fodral från Asos, som jag måste lägga beslag på medan jag själv invigde den här bubbelgumsdrömmen från Teotoki.

Vi hade bokat ett stort runt bord utomhus. Älskar deras takterass och uteservering. Ett hett tips om ni ska till Marbella. Sedan glömde jag såklart bort att jag hade en kamera och pratade undan hela middagen tills vi blev utslängda vid 3 snåret.

4 kommentarer



10:56 | juli 26, 2018

Poolhäng på El Ancla, Shopping i Gamla Stan och Middag på Casanis!

Marbella el ancla casanis_-8

Tisdagen spenderades på solbäddar på El Ancla, som ligger i San Pedro. Be om att få solstolar som har vy ut mot havet och inte poolen, vi bad om duoparet nr 37 och 38, tips tips!

Det är helt klart ett av mina favoritställen i Marbella. Graanen berättade att han brukade äta här med farfar när han var liten, så det har stått stadigt under alla år. Graanens föräldrars hus är alltså min farfars gamla som pappa och hans syskon delvis växte upp i.

Marbella el ancla casanis Marbella el ancla casanis_-4

Briljant idé av Ganni att designa ett helt bikinikit med matchande topp. Perfekt att slänga på sig till stranden så behöver man bara en underdel så är man redo.

Marbella el ancla casanis_-12

Vid halv fyra var det dags att slå sig ner till bords för lunch. Har helt kommit in i Marbella tid nu, vet inte hur jag ska komma upp på morgonen hemma igen. Här äter vi lunch vid halv fyra och middag vid halv elva. Jag rekommenderar er att boka ett lunchbord samtidigt som ni gör bokningen av solstolar så ni får ett bra bord vid havet.

Marbella el ancla casanis

Vi började med att dela på en tryffelravioli efter att en vän vid bordet bredvid sa att den rätten var ett måste. Kan bara instämma efter att ha förtärt den här krämiga hemmagjorda pastan.

Marbella el ancla casanis

Till varmrätt åt jag ”catch of the day” – havsabborre. Som var riktigt fin. Egentligen är jag ingen fisktjej eller rå fisk, skaldjur, lax, sill osv smälter i min mun. Men tycker ofta upplever jag att grillad fisk smakar ”ingenting”. Förstår ni vad jag menar? Eller är jag helt ute och cyklar? Som torsk, det är ju bara festligt om man dränker firren i en jädrans massa smör eller vitvinsås men själva fisken i sig, naken utan tillbehör är ju inget att hänga i granen.

Marbella el ancla casanis_-13

Efter lunchen kastade vi oss i saltvattenpoolen. Själv spenderade jag sista timmen sovandes på mage likt ett litet barn i skuggan.

Marbella el ancla casanis

Efter ett snabbt ombyte hemma var vi redo för en kväll i gamla stan. Är ni i Marbella tycker nästan jag att det är ett måste, absolut det är lite turistigt och väldigt mycket folk, men också otroligt mysigt med alla små gränder, söta butiker och bra restauranger. Två av mina favoritrestauranger är Casanis, fransk och italienska Casa Tua. Se till att boka bord innan då det kan vara rätt fullbokat.

Marbella el ancla casanis_-16

Invigde som sagt min nya blåsa som jag fyndat på Dagmar rean efter att jag såg den på min bästis Forni för ett tag sedan. Ida hade på sig min stass från C/Meo Collective. Hur vacker är den kvinnan? Wow!

Marbella el ancla casanis_-27
Behind the scenes, haha.


När vi kollade väderlägsrapporten innan vi skulle hit stod det 24 grader, alltså sex grader kallare än var det var i Sverige. Men det visade sig ju inte stämma, då det varit närmare 30 varje dag. Vi skämtade om att vi inte skulle få någon kulör, tji fick vi.

Marbella el ancla casanis_-29

Sedan traskade vi runt i de små gränderna på jakt efter ett par nya loafers åt Lorpan till bröllopet, men utan resultat. Eller vi snubblade över ett par riktigt fina par men de kostade också därefter så det blev inget köp.

Marbella el ancla casanis_-30

Vi bänkade oss i backen på Casanis. Dagens svåraste val skulle klubbas.
Marbella el ancla casanis_-33

Vissa tog mer lätt på beslutet.

Marbella el ancla casanis_-34

För min del blev det en biff wellington. Alltså oxfilé, med en svampfyllning inlindad i smördeg med stekta potatisar och sparris. Alltså en riktig spik i kistan.

Marbella el ancla casanis_-35

Den här lasagnen med tryffel gick inte heller av för hackor, satt och dreglade över Graanens tallrik på andra sidan bordet.

Japp, och det var den dagen i Marbella. Idag står poolhäng hos några vänner till Ida och Graanen på schemat och ikväll väntar en middag med ett annat gäng på Finca Besaya. På måndag kväll bär det hem igen till Stockholm då är semestern slut för den här gången.

7 kommentarer



14:29 | juli 25, 2018

Frivillig löprunda och La Plage Casanis.

Första kvällen när vi kom hit så sprang jag 8,5 kilometer. Tanken var bara att jag skulle ta en promenad, men Markus boosthörlurar fick mig att vilja börja kuta. Mamma Mia 2 soundtracket studsade mig fram i solnedgången längst strandpromenaden. Oftast känns det som att jag bär på en ryggsäck med stenar eller som att någon fyllt benen med betong men den här kvällen kände jag mig ovanligt lätt i stegen. Tänk om varje löptur kunde gå så smärtfritt eller vem försöker jag lura -vilken löptur, haha. Jag springer aldrig.

Eftersom vi knappt hade sovit något natten innan och kom fram till Graanen och Ida 08.00 på morgonen så bestämde vi oss för att grilla och äta en lugn middag hemma. På något vänster lyckades vi ändå sitta uppe ett bra tag och pillade i oss några glas rödpang.

nividas
Ny dag, nya solglasögon. Fick med mig de här brillorna från Nividas och Mira innan jag åkte eller okej, jag snodde dem från hennes skrivbord. De låg där och skräpade, gillar verkligen formen på dem.

la plage casanis

Vi hade bokat solbäddar på La plage Casanis. Ett relativt nyöppnat ställe som ingen av oss varit på innan. De har även en magisk liten resturang i gamla stan i Marbella som vi åt på igår. Stora bäddar och helt nyrenoverat.

la plage casanis

Hola cuz! Han fick behålla sina Chimiglasögon han modellade i på landet, tycker verkligen de klär honom. Något ska han ju ha för att han kastade kläderna och ställde upp med sitt söta nylle i min dagbok.

la plage casanisla plage casanis
Premiäråkte även den här baddräkten från Na-kd. Men lyckades såklart få väldigt suspekta brännmärken då jag missade smörja in mig ovanför troslinjen då den var väldigt högt skuren. Såg ut som jag fått eksem längst hela troslinjen när mörkret föll.

la plage casanis Sedan var det dags att bänka sig för lunch och jag måste säga att det var en av de bästa luncherna jag ätit här nere i Costa del Sol. Som jag såklart glömde fota, men vi delade på en burrata till förrätt. Den typen som bara rinner ut när man sätter kniven i ostbiten, nästan som en fondant.

IRL. Så här ser vi nog mest ut, jag och Lorpan. Jag skadar honom och han kvider. Förstår inte hur jag kunde bli så retsam som person, känns ju som jag borde fått min beskära del av det från mina tre småsyskon, men jag har uppenbarligen mycket kvar att ge.
la plage casanis

Mina favoriter <3
la plage casanis

En groupie innan jag la mig och sträckläste ut sista delen av boken. Vi var kvar rätt sent innan vi rullade hemåt och åt på en resturang i närheten av Graanen, innan vi avslutade hela aftonen med att spela ”Plump”. Hur kan jag ha missat det? Världens roligaste spel. Det blir garanterat fler plumpmatcher den här resan ska jag be att få tala om.

2 kommentarer




23:47 | juli 21, 2018

Discodans i Sainte Maxime, En kulinarisk åktur och Château de Massillan.

château de massillan

Eftersom vårt plan inte ens lyft från Malaga och vi sitter två timmar bort i Lyon, är vi bänkade för minst en tre timmars försening. Så vi är nog framme runt fyra snåret inatt. Det lönar sig nästan aldrig att flyga riktigt billiga flygbolag, antingen åker man på straffavgifter eller så kommer man inte fram. Lite irriterande att vår hyrbil kommer att brinna inne, då kontoret kommer hinna stänga och de inte går att få tag i, hoppas man kan få tillbaka de pengarna på något sätt.

Okej, nu förtränger vi det och blickar tillbaka till resans första dag. Vi anlände i Nice och körde direkt drygt en timme bort till Sainte Maxime till Marcus och hans bröder. Alltså inte min Markus, utan en av hans bästa kompisar. Badade i poolen, åt middag nere i byn för att slutligen dansa till ett liveband nere i en källare till gamla hits.

château de massillan Dagen efter gjorde vi oss redo för att åka bort mot Sainte Remy för att äta mer än jag gör varje år den 24:e december. Vi skulle nämligen provsmaka ett tjog med olika gastronomiska små bitar som skulle kokas ner till vår bröllopsmeny.
château de massillan  château de massillan

Kan min selfiepinne vara 2018 års bästa investering? Jag tror det! Jag hade på mig min nya favoritklänning från mitt favoritmärke Ganni.

château de massillan

Den här zucchiniblommasoppan var ett bra alternativ till alla veganer. Stackars vår catringfirma de kommer inte få det lätt med alla laktos-,gluten-, vegitarianer och veganer på bröllopet, haha.

Vi skulle även välja tallrikar att lägga maten på. Jag föll pladask för dessa unika fat där alla ser olika ut. Så det lutar åt att de blir dem.

château de massillan

Och bröllopstårta. Man vill ju inte att ens gäster ska rulla från middagen på bröllopet, men jag tror att vi lyckades bolla fram en rolig lösning.

chateau de massillan restaurant-6

Tre timmar senare staplade vi ut från catringfirman med uttänjd magsäck för att rulla ytterligare en timme bort till ett boutiquehotell, Château de Massillan som jag hade lyckats rota fram efter någon timmes googlande på nätet. Att hitta nya hotell har blivit till en av hobby. Älskar att hitta små undangömda pärlor. Sitter ofta och pinnar platser jag vill besöka och hotell jag någon gång skulle vilja bo på. Minns ni att jag skrev att jag kommer lansera ett nytt projekt tillsammans med Pålle och Uchenna i höst? Då kommer ni få se mer av alla resmål och tips.

chateau de massillan restaurant-3De berättade att en ny ägare hade köpt upp och renoverat hela byggnaden och alla miljöer omkring fem år tidigare. Hela Frankrike kryllar av dessa pärlor, hade så gärna velat köra en roadtrip och hoppa mellan olika sagolika platser. Det sitter så mycket historia i väggarna, brukar ligga och fundera på alla galna fester som ägt rum på dessa slott genom tiderna.
chateau de massillan restaurant chateau de massillan restaurant

Vi hade bokat ett vanligt standardrum, men hade sådant flax så vi blev uppgraderade till ett större då det stod ledigt. Helt rätt om ni frågar mig, det ger ju ringar på vattnet. Nu sitter jag här och skriver om hur fantastiskt det var eller alla vänner man berättar för som säkerligen kommer boka ett stället. De hade två olika delar, vi bodde i det nybyggda huset medan de fortfarande hade kvar den pampiga slottsinredningen i huvudbyggnaden.

chateau de massillan restaurant

Markus skämdes nästan när jag drog runt som en papparazzi på området, varje vrå var ett kodakögonblick.
chateau de massillan restaurant-20
Hur maffig är inte den här entrén? Tänk att folk bodde så här i sina nätta slott på landsbygden.

Sedan lyckades jag locka med mig Lorpan på en sightsingtur runt slottet.

  Sex on legs, hello. 
Trädgården var helt enorm och vi fick senare under middagen veta att de odlade alla sina grönsaker själva i den här lilla inhägnaden.



Det var för vackert för att inte föreviga med en miljard bilder. Känner mig som en karaktär från: ”Lilla huset på prärien” i den här stassen. Gullig liksom. Efter mitt påtvingade fotomaraton ville Markus bestämt äta middag.


Medan jag envist gick i en helt annan riktning mot den lilla dammen. Hela stället hade något förtrollande över sig, det kändes som att man klev rätt in i Alice i Underlandet.

     Japp, där ser ni honom gå åt det andra hållet, haha.

chateau de massillan restaurant-22

Man skulle ju kunna tro att vi skulle matstrejka minst en vecka framöver, men när klockan slog 21.30 var vi redo att fylla på depåerna igen mot vår förmodan. Det var billigare att äta menyn än att beställa två rätter, så vi gasade på. Till förrätt serverades en laxtartar med avokadokräm, dill och svarta rädisor. Till varmrätt slank det ner en fläskfilé med sparris och polenta.

chateau de massillan restaurant-22

Njutningen var fullständig när det serverades färska jordgubbar med basilika- och citronkräm toppat med krokant. Ska sno receptet rakt av och göra hemma. Ville nästan ta upp träfatet och slicka av underlägget, men la band på mig själv. Sedan sov både jag och Markus som små barn.
château de massillan
Dagen efter vaknade jag upp lagom svullen och härlig i unnan efter gårdagens matfest. Nästa stopp var möte med uthyrningsfirman Be Lounge och SOF-event som planerar vårt bröllop.

chateau de massillan restaurant

Hur vacker är den gamla orginalbaren? Hade velat plocka med mig den hem.

Vi kikar på resten av dagarna imorgon! Eftersom jag precis fick reda på att planet är ytterligare tre timmar försenat (alltså sex timmar), eller nej inte fick reda på – utan fick dra det ur tjejen i disken så har jag ganska mycket tid att slå ihjäl. Hon kunde fortfarande inte säga om planet lyft från Malaga eller inte. Allt hon fick fram var: ”Jag vet inte”. Det är väl bättre att informera folk så man vet än att låtsas som att planet kommer hela tiden. Tillslut fick jag nog, omringad av irriterade resenärer vrålade jag: ”Du måste ju veta vart planet är? Vart fan är planet” Då kollade hon ner i marken och sa att det fortfarande befann sig i Malaga och att vi tidigast kommer lyfta 03.15.

Tack, hur svårt var det att tala sanning. Blir vansinnig på sådant. Jag förstår att plan kan vara försenade, den mänskliga faktorn eller snåla flygbolag som missat sin slottid och vägrar betala extra – men säg det bara håll inte trötta resenärer på halster. Det är väl bättre att föräldrarna får natta sina barn på en stol i några timmar än att hålla dem vakna hela natten. Tycker synd om alla småbarn, det finns nämligen ingen resturang öppen här i den här döda avgångshallen. Jo, det finns en trasig läskautomat.

Nej, Vueling det blir inga mer resor med er. Jag är inte speciellt upprörd över att det är försenat, men förbannad på hur de hanterar situationen. Vi skulle ha landat 00.00, nu kommer vi landa runt 06.00. Haha, då hade vi ju kunnat ha kvar vår hyrbil iallafall och hämtat den på morgonkvisten. Min rumpa har klibbat fast i skinnfåtöljen, håret är uppsatt med ett par trosor, hittade ingen tofs (hoppas ingen urskiljer att jag har underkläder på huvudet), jag har dubbla snus inne och äter några gamla godisbitar som jag borstar bort sand på innan jag stoppar dem i munnen. Däremot har jag fulladdat dator och mobil så vem är jag att klaga. Jag verkar vara en av de få som laddat upp min elektronik innan för folk sitter som hökar redo att gå till attack så fort någon ens gör en anstiftan till att ge upp sin laddstation.

Nu ska ni få slippa lyssna på min helt ointressanta klagosång. Nej, vi hörs igen imorgon gänget förhoppningsvis då i Marbella.

<3

11 kommentarer