10:00 | juli 10, 2018
Lunch bland vinrankorna, boule i solnedgången och sista middagen med gänget.
Sista dagen på Villa la Madonna och med gänget avslutades med flaggan i topp. Vi hade nämligen bokat in en lunch bland vinrankorna.
Jag hade på mig vår kjol från Adoore, väska Gult Caia, Örhängen Mango och solglasögon från Céline.
När folk säger ja till varandra på Villa la Madonna så brukar de göra de precis på denna plätt. En av servitörerna på hotellet, Giorgio har faktiskt börjat viga folk. Josh på bilden är deras sommelier. En av de största anledningarna till att jag gillar mindre hotell är att man nästan blir vän med alla anställda.
Sedan började det regna in rätter, en efter en. Först ut var grillad bläckfisk.
Tortellini med ett täcke av parmesan till förrätt. Man hade ju vidgat sin magsäck några centimeter när man kom hem. Inte varje dag man äter pasta till förrätt både lunch och middag, haha.
Varmrätten var panerad kalv.
Efterrätten smakade precis som en nogger, den bara smälte i munnen. Ni vet den gamla 90-tals glassen.
Sedan rullade hela gänget några meter tillbaka för att samla kraft för att få i sig middag och orka med kvällens boule turnering.
Ida hade lånat mitt kit från NA-KD kvällen till ära.
Efter att ha spolat av mig solkräm, finns det något värre än att vara kladdig? Avskyr att smörja in mig, till skillnad från Ida som gärna doppar hela kroppen i den fetaste body buttern hon kan få tag på. Så knackade jag på granen och gick lös i Saras garderob. Lyckades lägga beslag på den här ”bordsduken” från For Love and Lemons. Den där bh:n har jag haft nästan varje dag hela våren och sommaren – perfekt att ha under genomskinliga plagg för den ser mer ut som en topp än underkläder. Men olyckligtvis kom den bort på semestern.
De matchande vinhaggorna styrde sina steg mot bouleplan med färdproviant.
Vilken briljant sport – noll ansträngning, men jävligt kul. Vet inte hur det kommer sig men har spelat löjligt mycket boule senaste månaden. Snittat minst en boulematch i veckan. I helgen blev det tre.
Markus har en dold talang, han kan jonglera på massa olika sätt och vis. Om jag inte berättar historien fel så gick han både på gymnastik och cirkuskurs när han var liten, haha. Har ni någon dold talang? Jag fick den frågan och började fundera, men kom inte på något då sa min kompis att du kan väl stoppa hela näven i munnen, det ser ut som det. Så jag provade – och mycket riktigt det gick. Kanske inte lika festligt som att jonglera med boulebollar, måste fila lite på min begåvning och komma på en ny oväntad förmåga.
Sedan väntade en till magisk matupplevelse. En av de bästa förrätterna på Villa la Madonna enligt mig är den här kalla tomatsoppan med mozzarella och pesto.
Jajamän, nu har vi nog avverkat alla dagar på det här underbara stället. Det var första, men förhoppningsvis inte sista gången jag checkade in där. Jag hade velat åka dit under tryffelveckorna någon höst.
Missade ni bilderna från första dagarna kan ni se de inläggen här, här och här!
Det här inlägget innehåller reklamlänkar
12:09 | juni 27, 2018
Första dygnet på Villa la Madonna, Förföriska kolhydrater och Vackra kärleksöden.
I söndags packade vi in oss i bilen igen för att köra en och halv timme till semestern höjdpunkt Villa la Madonna. Jag, Markus, Sara och Danijel spenderade en kväll här förra året (läs blogginlägget om vår kväll på Villa La Madonna här) och blev lika hänförda som resten av resenärerna som besökt den lilla oasen beläggen mitt bland vinrankorna i Piemonte. Ett boutique hotell med detaljer i fokus där varje rum ser annorlunda ut.
Jag tror att de mesta av inredningen är loppisfynd från marknader i Piemonte, vilket gör det ännu mer charmigt och gemytligt.
Vi anlände perfekt i lunchtid och bänkade oss på terassen.
Kolhydrater när de är som bäst dränkta i ost och olja. Topp ett godaste lasangerna jag tacksamt fått förtära.
Efter lunchen la vi oss raklånga vid vattenhålet för att vila bort våra synder.
Efter poolhäng kastade vi oss in i duschen, vissa blev så här tjusiga. Sara hade på sin en fruktig blåsa från For Love and Lemons, såg att den var på rea nu – finns här klick!
Sedan traskade vi med bestämda steg mot apertivon eller fördrinken som vi säger på svenska. Både jag och Ida var dressade i Adoore aftonen till ära. Sista leveransen har precis kommit i shopen och kan nu leveras direkt, sedan är den slutsåld.
Ni hittar min maxiklänning här och Idas safarierna klänning här!
Tycker vår långa maxiklänning faller så fint när man går, det är sådan tyngd i plagget. Älskar att den fungerar lika bra till sandaler som högklackat och smiter åt precis där man vill i midjan.
Övade bröllopsposer ner till restaurangen.
Jag måste nog säga att man blir lite mer förälskad på det här stället, alla bekymmer bara rinner av en och lämnas i farstun så fort man får nycklarna till sitt rum. Axlarna sjunker och man andas ut. Jag har ju en tendens att alltid vilja göra så mycket saker på semestern, men här är man bara. Och slår rastlösheten till kan man cykla iväg på picknick, spela pingis, boule, rida, yoga eller sticka iväg på en vinprovning.
Klockan 18.30 slår klockan apertivo, då är det fritt fram att kasta i sig över delikata ostar, minipizzor och fluffiga focaccias som man skölja ner med bubblor eller rödpang.
Sedan slår mig sig ner på terassen och avnjuter hela kalset.
Därefter förflyttar man sig ytterligare några meter bort till restaurangen. Vi har valt till middagspaket vilket betyder 4-rätters eller så får man plocka fritt från menyn.
Men avslutningsvis en sista kärleksbild på mitt favoritpar. Tänk att jag kanske blir släkt med båda inom en snar framtid (ingen stress Graanen), bästa släkten. Haha, har skrivit det förr, men det tål att upprepas att det faktiskt var jag som parade ihop dessa turturduvor en gång i tiden. Min största bragd i livet.
Först försökte jag sammanstråla dessa själar i ett tappert försök januari 2012, som dessvärre slutade i ett krossat hjärta för min kusins räkning. Men i slutet på februari 2016 hade fröken kommit på helt andra tankar och föll handlöst för min fantastiska kusin som hon då fick jaga men idag stolt kan kalla sin pojkvän.
Så fint ändå – det där med kärleksöden <3