Det förekommer cookies på petratungarden.se. Genom att fortsätta läsa på petratungarden.se godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

11:20 | november 10, 2019

Pastafrossa i Garda, Matchande Kvartett och Kändistät modevisning!

Efter en maffig frukostbuffé och förmiddagsjobb framför datorn så bar det av till Gardasjön. Vårt hotell låg mittemellan Verona och Garda, så det var även 20 minuter dit.

Även denna dag bjöd på riktigt härligt väder. För mig behöver det inte vara varmt, det är bara ljuset jag trånar efter när mörkret kommer och tar oss under hösten.

Vi bänkade oss för en färskpressad juice längst ut på piren.

Alla byar längst hela Gardasjön är som tagna från ett italienskt vykort. Minns ni när vi var där för några år sedan, fast i Gargnano? Läs det blogginlägget här!

In i evigheten.

Hur tjusigt är Joannas armband från hennes smyckeskollektion för PFG?

Vi bänkade oss för en rejäl pastalunch.

Väl tillbaka på hotellet sprang vi ner till deras SPA en snabbis. Köpte ju nämligen på mig en årsförbrukning av sheetmasks i Hong Kong. It’s hard job, men någon måste ju ta slut på dem, haha. Tror dock jag överkonsumerat fuktbomberna, för min hud börjar bli bortskämd med en sådan här slemmig jäkel var och varannan dag – och inte bara på min sedvanliga söndagsrutin.

Sedan tog vi en tur i den drömmiga trädgården.

Leopardklanning

Tänkte ha på mig den här stassen men ångrade mig i sista sekund.

Sedan tvingade jag Fingal att prova igenom massa Adooreplagg, som var så fina med hennes magiska lilla kula. Den här modellen kommer i två helt magiska kulörer nu till våren.

Och hoppade istället i vår Adoore klänningen och tur var väl det för annars hade den här kvartetten inte matchat.

Ny dag och ny mat! Vi tog oss in till Verona för att äta en panglunch.

Mmm… den här tryffelhistorien var one of a kind.

Därefter bar det av hemåt för att göra sig redo för Intimissimis stora modevisning.

Som var en riktigt påkostad historia. De här dansarna, var en klass för sig när de satte igång med sin show.

Snett framför oss satt Sarah Jessica Parker, Chiara Ferragni och Irina Shayk. Kände mig lite som en obehaglig stalker men kände ändå att jag var tvungen att ta en bild, haha.

Tack och hej Verona, you been amazing!

1 kommentarer



18:46 | november 9, 2019

Första kvällen i Verona.

Det bar av direkt från Hong Kong till Verona som visade upp sig från sin absolut bästa sida när vi anlände lagom till en sen lunch på Byblos Art Hotell. Höst i Italien, är som en varm sensommardag i Sverige. Ljuset är så mjukt och förlåtande. Du kan nästan stirra rakt in i solen, utan att behöva blinka. Som att någon satt en softbox på solen.

Sedan traskade rakt in i en eklektiskt konstsamling, som såg ut att vara tagen från Alice i Underlandet.

Det här huset hade en av de mest pittoreska entréerna jag sett.

Det kändes som att det när som helst skulle kunna börja rulla igång en italienska smörig kärleksfilm.

Invärtes som utvärtes. Hotellet låg en bit utanför Verona stad och runt 20 minuter in.

Efter en ceasarsallad och en iskall cola light på terassen med Joanna bar det av in till stan.

Levt i den här kjolen från Nanushka, den är en riktigt kameleont som fungerar lika bra till vardags som till fest. Med en stickad tröja, skinnskjorta eller finare blus. Älskar den. Just denna är gjord i vegan leather/fake skinn. Något jag insett att de plaggen som har längst livsstid i min garderob är just skinnplaggen. Har många plagg som jag snart haft uppåt tio år, som är lika fina nu som de var då.

Efter lite strosande i stan bänkade vi oss för en middag på Trattoria Tre Marchetti. Jag och Joanna har gått om varandra senaste tiden så det var så himla härligt med tre dagars häng på tu man hand och prata ikapp om livet. Tänk att hon ska få ett barn (!), wow!

Jag hade redan gått och spanat ut min efterrätt ett stenkast bort från restaurangen men var så mätt att det var omöjligt att pressa ner en glassjävel, trots att det knappt var möjligt att tacka nej till den här vyn. Alltså spana in Dulce de leche i hörnet – jag dör.

0 kommentarer



08:18 | november 5, 2019

Lunch på Maison Lebanese, turistande i Hong Kong och middag på Ho Lee Fook.

Kina Shenzhen-43

Efter fyra intensiva dagar i Shenzhen bar det av till Hong Kong där vi skulle träffa en annan leverantör. Samt att vårt flyg gick därifrån tidigt på lördagmorgon. Avståndet mellan är runt 1,5 timme beroende på köer och passkontroll. Du behöver alltså inte ansöka om visum om du ska till Hong Kong, enbart till Kina.

Kina Shenzhen-44

Väl framme kastade vi in väskorna och sprang ner på stan för lunch. Idas kompis hade tipsat om Maison Lebanese som var uppe på en takbar. Den här tallriken kanske inte ser mycket ut för världen men det var den ljuvligaste mezen jag någonsin förtärt.

Vi hann med lite turistande innan vårt möte och begav oss till Hong Kongs högsta punkt, Victorias Peak. Där skyskraporna malligt visar upp sig från utkikningsplatsen. Det känns nästan som man svävar, 554 meter ovanför mark.

Kina Shenzhen-49

Har en fäbless för att köpa presenter när jag är utomlands och så fort jag vila ögonen på denna ansiktsfläkt så visste jag att det stod Linns namn på den. Hon älskar nämligen fläktar, stora som små. Nu kanske ni tror att detta bara är en vanlig ansiktsfläkt som man hänger runt halsen, men icke. Denna mackapär skickar även ut doft – och kan om du vill blinka som ett bättre discotek.

Jag hade på mig vårt Adooreklänning som kommer till våren. Vet att många frågade efter den i somras, men till våren kommer den äntligen.

Vi tar den lökigaste bilden i stan, plz. Vi har verkligen varit en vinnande trio, trots att vi jobbat från tidig morgon till sen kväll har jag skrattat mig igenom dagarna med dessa dårar.

Hur blev det så här? Poff, sa det så såg det sut som någon sprängt min resväska. Bestämde mig illa kvickt för att plocka undan allt.

Nyduschad och härlig kröp jag ner i sängen innan det var dags att montera ett fejs. Låg och slökollade lite på Barry Banterbus, typ mitt favorit instagramkonto som får mig att le dagligen.

Hej ansiktet! Tog mig omsorgsfullt tid att tvätta och föna håret, topp tre tråkigaste sakerna jag vet. Sedan hoppade jag i julgransstassen som jag så flott döpt den till.

Sedan begav vi oss ut på stan för att äta middag. Hong Kong är som ett litet mini New York eller jag får iallafall den viben. Det har ju varit demonstrationer sedan i våras, men vi märkte inte av det alls. Vi kanske hade tur. Hotellpriserna har ju droppat i och med strjeken, så vi kom ganska billigt undan boendemässigt.

   

Det är riktigt bra puls i Hong Kong. Galet mycket restauranger, barer, fester, människor – trots att det var torsdag var det fullsatt i hela Soho.

Sedan bar det av till Ho Lee Fook, för middag. Boka innan resan om ni vill få bord. Hela Black Sheep kedjan är superpoppis och har massa bra restauranger.

Vi hovade in allt på menyn och sköljde ner allt med syrliga drinkar. Maten här var magisk, asian fusion när den är som bäst.

Obligatorisk sur toalettselfie.

Kina Shenzhen-71

Sedan ropade vi in några drinkar på några närliggande barer innan det bar av hemåt. Älskar att att alla bara står och hänger på gatorna utanför varje ställem riktigt soft stämning. Fick sådana sommarvibbar.

 

Skickade ett godnatt sms till Lorpan! Tack och hej slut för mig!

7 kommentarer



06:30 | augusti 23, 2019

Positanos bästa beachclub One Fire, Svårflirtad lunch på Da Adolfo, flygande mikrofon och oväntad vänskap!

Viva la italia! Nu drömmer vi oss tillbaka till dagar av rosé, inga måsten och klarblått vatten.

Vi gick 800 något trappsteg ner från vår lägenhet, på skakiga ben nådde vi äntligen slutdestinationen One Fire. Första gången jag var där var 2015 (läs det blogginlägget från One Fire här), det var exakt sig likt. Älskar verkligen den här beachcluben, som är sådär lagom festlig och beläggen på klippor. Är nog mer en klipptjej än sandstrand.

Drog på mig min favoritbikini från Ganni med matchande bågar som vilade på nosen från Chimi. Till lunch blev det en tonfisksallad som sköljdes ner med – gissa… Ja! Ett iskallt glas rosé.

Lorpan var extra festlig i sin nya fyndade citrusskjorta som jag la vantarna på inne på Asos.

Tack och hej One Fire, we love you.

Positano next2 One Fire_-27

Sedan besteg vi berget hem med den här pittoreska vyn som scenografi. Den behövdes när svetten rann som en okontrollerbar diarréattack längst med ryggraden.

Positano next2 One Fire_-24

På kvällen traskade vi ner till en restaurang som låg ett stenkast ifrån oss i Praino som heter Kasai. Det visade sig vara samma ägare som grundarna One Fire. Maten var helt fantastisk, den här köttbiten gick inte av för hackor – att de dessutom tog ifrån knäna när de hyvlade tryffeln ger dem en stjärna i min bok.

positano basta restauranger hotell

Dagen efter hoppade vi på båten i hamnen i Positano för att ta oss till Da Adolfo. Det kan nog utan tvekan vara den mest svårbokade restaurangen/beachcluben. Att ringa dit är ett helvete – du kommer inte fram. Ungefär lika lätt som att få tag i Norwegians förlorat bagage avdelning, helt omöjligt med andra ord. Mitt bästa tips är att ringa från ett italienskt nummer eller be hotellet boka lunchbord. Har du ingen bokning får du förbereda dig på att vänta en bra stund i gassande solsken nere i hamnen där du blir hämtad med deras båt. Och om du väl får en plats på båten är det tack vare vassa armbågar, det är bara att lägga ditt svenska manér åt sidan, kösystem och regeln ”jag var först” existerar inte.

Glöm inte att boka solstol när du ringer. Så här såg det ut när vi var på Da Adolfo 2015.

De kan nog ha kustens finaste solstolar.

Alltid ett dopp innan lunch, det är sedan gammalt. Oskar ropade in bordets bästa förrätt.

positano basta restauranger hotell-5

Sedan var det dags för pasta i stora lass.

positano basta restauranger hotell-6

Därefter träffade vi årets roligaste familj som var där på familjesemester. Lunchen blev en fest med svenska snapsvisor, grappa i överflöd och kärlekshyllningar. Vi satt vid det långbordet tills de stängde eller okej, vi fick till och med serveringsförbud, haha. När vi skulle beställa sangria sista gången var Oskar tvungen att stå på ett ben i tio sekunder innan de tog emot beställningen, haha. Mitt i allt när Carro skulle hålla tal kom en mikrofon flygande från ingenstans, vi trodde att den kom från restaurangen men sedan visade det sig att en av gästerna hade med sig den i sin strandväska. Riktigt sjukt, haha.

Finns det något roligare än att springa in i helt fantastiska människor på semestern. Vi bestämde att vi skulle hälsa på dem i Mexico.

positano basta restauranger hotell-9

Vi hade lite för trevligt för att sluta umgås så vi bestämde oss för att fortsätta lära känna varandra i deras magiska villa som de hyrt med Positanos finaste utsikt. Kvällen slutade med poolfest och middag hos dem innan vi rullade hemåt efter en dag fylld av överraskningar.

Japp, gänget nu har vi bara ett inlägg kvar från Italien. Det bränner vi av imorgon tycker jag.

2 kommentarer




12:17 | augusti 13, 2019

Prisvärt boende i Praiano, Lunch på Il Pirata och middag på Next2 i Positano.

Positano next2 One Fire_-3

Nämen, nu är vi digitalt i Italien igen. Efter en fem timmars bilresa från Toscana sladdade vi in i Praino lagom till en sen lunch. Så vi kastade in väskorna i vårt Airbnb boende som var över förväntan. Carro hade snokat upp den här lyan för en helt rimlig peng. När vi skulle boka var nästintill alla hotell fullbokade – och mitt i allt kom den här lägenheten upp som ett brev på posten. Vi betalade 3300 per person för fem nätter. Riktigt bra. Den hade två stora terasser och en enorm balkong med utsikt över Positano. Rekommenderar den varmt, den äldre damen som ägde den var så gullig – och kom ner med färska tomater från hennes odling och färska ägg på morgonen. Bara en sådan sak.

Ni hittar lägenheten här! 

Boende Positano Lagenhet Boende Positano

Boende Positano

Snodde bilderna från deras Airbnbsida, men visst är det idylliskt. Sedan är ju inredningen inne, inte speciellt uppdaterad, men det var rent och fräscht. Dessutom älskade jag att köket låg i anslutning till terassen, så medan man gjorde frukost eller när Oskar och Markus lagade middag hemma en kväll kunde jag och Carro sitta och marinera oss i rödpang men ändå vara en del av deras matlagning.

Däremot får ni inte avsky att gå i trappor, för den är belägen ganska högt upp. Men det är värt det alla dagar i veckan för utsikten.

rist_il_pirata_081_1920 rist_il_pirata_061_1920

Vi skyndade oss ner för att hinna med en sen lunch på Il Priata. En grym beachclub som ligget beläget på klippor precis vid vattnet i Praino som är grannbyn till Positano.

Positano next2 One Fire_

Jag och Lorpan delade på en burrata med tryffelkräm. Markus gillar egentligen inte att dela mat, då han är uppvuxen med massa brorsor och var tvungen att armbåga sig fram för maten, haha. När de bakade bullar hemma, kunde han ibland slicka på hela plåten för att få alla bullar för sig själv. Rimligt.

Positano next2 One Fire_-2

Till varmrätt smällde jag en skaldjurspasta.

Hoppade i mitt senaste tillskott i bikinigarderoben från Valerie. Den här siluetten är verkligen en vinnare för kroppen. Hög midja och off shoulder med volang – en riktig favoritkombo på semestern.

Vi hade gjort en sen middagsbokning på Next2 i Positano, som jag och Lorpan åt på sist vi var på Amalfi. En taxi in från lägenheten till Positano tar tio minuter en kvart beroende på trafik. Restaurangen ligger en bit upp, så bered dig på uppförsbacke. Den har ingen direkt utsikt, men maten är värt varenda svettpärla.

Positano next2 One Fire_-10

De här högrevsbollarna var mmmmmmmmmmmmmmmm…..

Japp, det var första dagen i Positano!

8 kommentarer