Det förekommer cookies på petratungarden.se. Genom att fortsätta läsa på petratungarden.se godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

11:13 | juni 29, 2020

Min förlossning blev inte alls som jag tänkt mig…

Har ni sett min förlossningsvideo? Annars tycker jag att ni ska kolla på den! Vill bara återigen säga TACK till alla magiska själar som hjälpte till att sjösätta Harry till världen. Alla på förlossningen – ni är hjältar! Kan inte förstå hur mycket ni krigar på jobbet varje dag. Inte nog med att ni ska hjälpa till att få ut ungen rent tekniskt, ni ska även vara en coach och en lutande axel – ni gör det så jävla bra.

Herregud, jag kan inte kolla på den själv utan att gråta. Tror jag är lite för nära inpå. Får kolla på den när jag slutat vara ett nervrak och lagt ner amningen. Känner mig som ett känslomässigt fyrverkeri, vet aldrig vilken raket jag lyckas bränna av.

Är det en liten puff eller hela färgsprakande artilleriet?

I lördags var det alla nyårsraketer på en och samma gång. Tårarna föll likt niagrafallet när Harry brände av sitt första riktiga leende och skratt i lördags. Samtidigt som saltet rann längst kinderna skrattade jag hysterisk åt MIN UNGE. Vad har vi fått för charmtroll till barn? Både jag och Bosse, som lyckades fånga hela ögonblicket på bild, skrattgrät ikapp av lycka. Vrålade efter Markus som stod och stekte paella. Han trodde först att något allvarligt hänt så han rusade fram mot oss och blev lika golvad av hans smil.

Hur kan något så enkelt och litet få en att känna så kolossalt mycket? Inte en pryl eller sak i världen kan slå ditt leende.

 

Äh, kan inte ens kolla på bilderna utan att gråta, vem är jag för tillfället, haha.

27 kommentarer



10:23 | maj 19, 2020

Hade aldrig i mina vildaste drömmar kunnat ana att jag och Dolly Parton skulle ha samma blygsamma hylla.

Men hallå mina vänner!

Nu är jag tillbaka, saknat bloggen mitt favorit krypin. Instagram i all ära – men här inne trivs jag absolut bäst. Ville bara djupdyka in och marinera mig i den berömda bebisbubblan. Kan inte minnas hur många år sedan det var som jag inte ens öppnade dator på över fem dagar. Det måste vara någon form av rekord. Började leta efter den imorse i lägenheten och insåg att det stod kvar i den svarta skinnväskan från kontoret i onsdags. Nu har jag precis matat Burre och placerat honom på Markus bröst i sängen. Man kan på riktigt steka ägg på Lorpans bröstkorg, Harry älskar att ligga där, det är som att gå på SPA och placera sig på en sådan där uppvärmd sten. Han kokar.

Harry har redan fått en triljard smeknamn av mig. Men det som verkligen satt sig är Burre. Eftersom han älskar att vara en liten inlindad burrito när han sover.

Okej, hur sjukt är det att jag har ett barn på sex dagar? Harry är så självklar, känns som han alltid varit en del av oss. Vi har bara myst hemma som när på två korta promenader och två återbesök på BB. Harry är ett ganska okomplicerad tillskott då hans favoritsysselsättningar under sin veckas tid i livet är att ÄTA (!), sova, kräkas och bajsa. Ibland drar han till med ett leende och spanar in omvärlden några minuter. Om han skriker så kan man räknar ner minuterna tills man har en spya i håret, en värmande bajs i blöjan eller en grymtande myrslok som letar efter ett bröst.

Det som varit absolut tuffast har varit amningen – och min stjärt.

Vi börjar prata om mina bröst eller egentligen förtjänar dessa tungviktare ett helt eget blogginlägg. Hade velat postat bilderna jag skickat till några tjejkompisar, så ni förstår, men de är för vulgära för att hamna på internet – men får försöka förklara den rådande Mount Everst situationen på min barm i målande ord.

Vi åkte hem så snabbt från BB, så det blev liksom fel när vi kom hem. Han åt helt fel vilket gjorde att mina bröstvårtor gick från mjuka som en bebisstjärt till ett vulkanutbrott. Nu har jag fått pli på det efter två återbesök hos barnmorskan, men de är som en gatuhund som äntligen fått nya ägare och rätt hem. De kommer ge med sig och läka, men de är lite omtumlade och det är en väg av rehabilitering tillbaka, haha. För skadan är ju redan gjord. Första två dagarna grät jag ibland högt av smärta. Det gjorde så ont. Det känns fortfarande som att någon sticker tusen nålar i bröstet när han ”dockar” i – men nu släpper det efter några minuter. Har varvat bedövningspads från Mom’s (eh, bästa köpet jag gjort, tömde apotekethyllan på dem) och värmekuddar.

Nu till storleken. Jag fattade att brösten skulle bli större, men hade aldrig i mina vildaste drömmar kunnat annat att jag och Dolly Parton skulle ha samma blygsamma hylla.

Det ser ut som jag glidit in till en plastikkirurg och kastat fram pengar:

”Ge mig största möjliga bröst – skit i kvalité och form. Ju större desto bättre”

Första dagarna producerade de så mycket mjölk att det till och med var svullet under armhålan. Hade jag hoppat jämfota hade säkert hela fastigheten skakat av svallvågorna. Det går två eller tre ”Harry huvuden” på ett bröst. Okej, haha jag tror att ni got the picture.

Ska vi snacka lite om min stjärt? Känner mig helt ocensurerad efter förlossningen. Alltså jag sprack inte i rumpan. Men han låg åt fel håll vilket gjorde att krystningsfasen tog så lång tid för vi försökte få till en naturlig vändning. Så låg i massa konstiga ställningar med rumpan i vädret för att han skulle spinna runt. Så Harry tryckte så förbannat mycket mot min gump, dessutom var han ju en bjässe. Så har gått runt på tårna här hemma pga svullnad, har knapprat ipren och alvedon. Men nu börjar det äntligen bli bättre och snart hoppas jag att min babianröv återgår till det normala, haha.

Åh, så kul att vara tillbaka här inne och få skriva av sig saknat det! Harry sover ju en hel del – så tänker att jag passar på att blogga då när jag hinner och orkar.

TACK FÖR ALLA FINA GRATULATIONER <3 Ni är bäst!

Jag och Harry, helt omtumlade. Äh, nu börjar jag gråta igen kan inte kolla på den här bilden utan att böla. Minns den här sekunden som om det vore nu. Alla känslor som bara rann över mig. En salig mix av total utmaning, exploderande lättnad och villkorslös kärlek. De här hormonerna är inte att leka med, haha.

50 kommentarer



10:06 | maj 7, 2020

Dagen med stort H

Idag ska det smälla enligt gravidappen. Men tydligen sker bara 5 % av födslar on due-date. Ganska låg procent ändå. Just nu har jag svept två kalla glas vatten och lagt mig på vänster sida i sängen, tycker Harry legat ovanligt still därinne. Funderar på att smälla en glass, för att visa att jag menar allvar. Förstår att det börjar bli trångt men hade varit trevligt med lite kontakt. Man blir ju ändå lite orolig såhär framåt slutet. Om man är så här ängslig nu hur tusan ska det gå när han är utanför kaggen? När hela världen vilar framför hans fötter. Då är jag ändå en riktigt chillad person som sällan oroar mig i onödan.

Nu är det så nära. Eller är det ens det? Kan ju vara två veckor kvar – SNARK. Varje dag tänker jag – idag kanske. Tror jag måste fortsätta sysselsätta mig med saker så väntan inte blir för olidlig. Men vill inte hellre träffa för mycket folk nu när det är så nära, men får hitta på saker utomhus och på avstånd.

Har bokat en hinnsvepning på måndag om Harry inte behagat kika ut innan dess.

Okej, sjukaste grejen. En tjej på instagram skrev till mig att Lorpan skulle massera mig på insidan av höger fot, precis vid hålfoten där det är en inbuktning. I små cirklar. Så tvingade honom att göra det i förrgår och efter några minuter gick min slempropp. Så äckligt ord, haha. Blev så pepp och tänkte nu jävlar. Men sedan hände det inget mer. Typiskt. Jag och Markus började googla och flera skrev att förlossningen satte igång några timmar efter.

Messade med min mamma och hon sa att slemproppen var överreklamerad. Typiskt, både fult namn och överreklamerad – inte succé att vara en slempropp helt enkelt.

Trodde att nu jäklar gick startskottet!

Idag ska jag och Lorpan dra till mitt kontor. Ska skicka ut lite Adoorebud, välja ut alla bilder till Safirakampanjen och blogga järnet, ska även försöka tidsinställa massa soliga inlägg till er och så tror jag att det blir en tidig middag med två kompisar om jag orkar!

22 kommentarer



08:11 | april 25, 2020

När man rinner genom åren…

petratungarden mama-9

Amen, hur tjusigt blev inte det här? Wow, heja Mama! Och hela teamet bakom – Emily Dahl bakom linsen och Sara Biderman stod för styling. Sedan fick Emelie Dalén intervjun på papper. Tänk vad kul att ha när man blir äldre och är gammal och grå. Då ska jag minsann påminna mitt gudbarn Dante om hur fräsiga jag och hans mamma var. 

Eller om han gör något riktigt dumt i tonåren, då kan Forni ta ett djupt andetag, sluta ögonen och tänka på sin gulliga son i fiskarhatt och låta ilskan rinna av hennes axlar. För visst rycker det i smilbanden när man vilar ögonen på den lilla gröna människan i fiskarhatt.

petratungarden mama-10

Om det är någon som verkligen fått mig att bli taggad på förlossningen så är det Forni. Jag har sugit åt mig hennes tips som en svamp. Ett av de bästa tipsen kan ni läsa om i intervjun, men det handlar om att be barnmorskan hjälpa en krysta rätt.

Läs hela intervjun här! 

petratungarden mama-4

Ibland kan jag bli helt överrumplad av livet. När man rinner genom åren och tänker på allt vi upplevt – tillsammans.

Och mitt i alla minnen inser man att det viktigaste man har under sina ynka dagar på denna jord är någon man älskar och att uppleva hela härligheten med. Från galna efterfester som aldrig tog slut, till kvällarna i en hög framför Big Brother i Fornis soffa på Kronobergsgatan, till alla de hundratals promenaderna runt Kungsholmen ibland med tunga steg av ångest, ibland studsande fram peppade på livet. Familjemiddagar och dagsfester på Way out West hoppandes i ett moln av rök bubblandes av livets rus. Till att få hålla sin bästis barn, som är ens familj, i famnen för första gången.

Och snart går han på gymnasiet och flyttar hemifrån och går på efterfester som tar slut när solen går upp. Åh, nej nu blir jag helt blödig att tiden ska gå för fort. Vill trycka på paus.

petratungarden mama-2

Väx inte upp för fort lilleman. Längtar tills i sommar då jag ska ställa till med ett brakkalas på vårt hyrda landställe – oavsett om han vill eller inte.

petratungarden mama

Dante, det gulligaste vi har.

5 kommentarer




11:00 | april 6, 2020

Snurry levererar!

Imorse vid 08.00 hade jag tid hos barnmorskan – och först var det lite svårt att avgöra om det var så att Harry hade snurrat, för han låg lite konstigt. Så jag fick göra ett extra ultraljud – och YES! Harry eller Snurry som han numera kallas levererade och hade placerat sig med huvudet neråt. Hurra, så skönt. Jag vaknade nämligen flera gånger inatt av att det gjorde ont neråt fiffi och vid ljumsken, så han kanske djupdök under småtimmarna. Tydligen såg man även hans barr i kistan, små ”taggar” som gynekologen beskrev det. Undra om det är Lorpans lockar som redan gjort entré. Trodde Harpan skulle komma ut flinis, men så blir det då bevisligen inte.

Man undrar så mycket! Både jag och Markus har gröna ögon, men hela min familj har riktigt mörkbruna, förutom mamma som har blåa. Så det lutar ju åt gröna, men samtidigt fick ju jag gröna utan att någon hade det. Genetikens lotteri, så länge han är frisk är jag överlycklig. Men man är ju ändå nyfiken.

Den här veckan är det stora uppstyrningsveckan. Det ska målas om i badrummet (äntligen!), hyllan ska förhoppningsvis monteras i sovrummet (vill bara ha upp den så jag kan börja lägga in Harrys saker som för tillfället ligger på golvet) och vi ska gå en solig onlinekurs för förlossningen. Håller även tummarna för att vagnen, babyskyddet och dylikt dyker upp innan veckans slut. Det har varit lite förseningar med leveranserna i och med corona.

Sedan blir det en annorlunda påsk eller vem försöker jag lura vi brukar knappt fira påsk i min familj. Firar ni påsk?

Jag älskar ju traditioner och firande så tänker att jag ska börja införa det nu när vi blir en familj. Vill verkligen börja piffa på innergården så man kanske kan ha en solig påsklunch utomhus och sedan blir det kanske en sväng ut till Linn och Mattias landställe. Vi får ta det som det kommer. Vår innergård är ju verkligen magi eftersom den ligger helt i lä och nästan förvandlas till en gryta, och har sol från tio till fem. Tänker att jag kommer spendera en hel del tid där när Harry är nykläckt så kul att göra iordning den innan det smäller.

Det kanske kan bli en rolig vlogg? När jag styr upp innergården? Så svårt att komma på roligt vlogg material? Vad vill ni mer se? Vi har ju iof inte gjort en riktig house tour än så det vore ju på sin plats!

20 kommentarer