Det förekommer cookies på petratungarden.se. Genom att fortsätta läsa på petratungarden.se godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

Det här inlägget innehåller reklamlänkar

13:04 | april 1, 2020

Ibland känns det nästan som det ska komma ut en fot genom fiffi.

Petra Tungarden gravid__pp

Nu rör det sig i kistan, vaknade vid sex av att magen spände utav tusan och Harry kickboxade mig rakt ner i skrevet sisådär 157 gånger på raken. Ibland känns det nästan som det ska komma ut en fot genom fiffi. Som att han ska trampa igenom isen liksom. Nästan lika harmoniskt som att vakna till fågelkvitter, haha. Tack gode gud att majbrasan som sattes på fyr nere runt ljumsken inte kommit tillbaka. Bara några små känningar från några kvarglömda lätt glödande kol, men ingen brinnande eld längre – THANK GOD. Men sedan har jag ju inte gått så långa sträckor sedan dess. Tänkte att det är bra att inte trigga igång det ännu mer, utan lyssna på kroppen och ta det lite lugnare med långa promenader.

Nu är jag faktiskt på kontoret för första gången på länge, var tvungen att kolla till posten och rodda med lite småsaker. Eller kolla till, hade helt glömt sätta våra namn på brevlådan så all post har studsat. Riktigt genidrag. Dock är det bara jag och Frida här. Längtar tills vi kommer iordning, vi var ju mitt i inflyttningen när coronan small till.

Och vet ni vad nu ska jag unna mig i en lunch i solen med Forni och hennes mamma nere på Diplomats andra lunchställe ”Butiken” som ligger ett stenkast från nya kontoret. Jag tog bilen hit imorse för att jag skulle dumpa massa saker och är riktigt osäker på om jag parkerade korrekt. Tycker det är så svårt i innerstan att veta vart tusan man får stå när det inte är skyltar, så jag freestylade lite. Hoppas att det misstaget inte kostade mig en förmögenhet.

Petra Tungarden gravid_-6

Igår när Angelica var förbi visade jag några av sakerna jag köpt till Harry. Okej, kan vi prata om de här små söta shortsen från The Bonnie Mob som Harry kommer bo i under sommaren? Och den lilla gul gröna cardiganen från Tiny Cotton?

Verkligen så nöjd med babynestet från Liewood. Den gulliga lilla leoparden är från Lindex, även den frottédräkten i leopard. Den blåa lilla koftan var en present från en kompis och den blåa lilla sparkdräkten med små moln kommer från Absorba.

7 kommentarer



14:43 | mars 27, 2020

Nu är jag gravid.

Japp, nu känns det att jag är gravid. Jag är pigg på morgonen, men efter lunch är det som jag fått i mig ett glas rödpang för mycket, känner mig liksom mysig och nästan lite salongsberusad – hade lätt kunnat gå och ta en liten nap. Samma visa gäller efter klockan tio på kvällen, då är soffan extra mjuk och sövande. Men nu ska jag kriga på då jag har två samarbeten som ska skickas in nu innan helgen. Unnade mig en glass med gräddkola och nötter precis, som iallafall gav Harry lite extra energi. Känner mig däremot ändå relativt smidig för att vara i vecka 35, förlikar mig mest med ett otympligt kylskåp när jag ska ta mig upp från sängen eller soffan i brist på fungerande magmuskler. Men annars är jag fit for fight.

KAN NI FATTA ATT DET BARA ÄR 6 VECKOR KVAR?

Alltså om två veckor är Harry liksom färdiggräddad och klar, så skulle han vilja kika ut ur ugnen redan då så går det liksom finemang. Eftersom alla våra förberedande gravidkurser blivit inställda tänkte jag kolla upp lite klipp och dylikt som vi kanske kunde grotta ner oss i under helgen. Har ni några tips? Jag är ganska bra på att släppa kontrollen och bara go with flow, men vore ju ändå lite skönt att ha koll på andningen och dylikt.

Det är ganska skönt att ha en mamma som jobbar på förlossningen, så jag kan få höra lite i hur allt hanteras med den rådande corona situationen. Tycker det är så svårt att få en ärlig bild via medier som gärna vill ha klick till just sin artikel. Som den artikel som kom för några dagar sedan: ”GRAVID KVINNA PÅ INTENSIVAVDELNINGEN”. Jaha, sedan stod det inget mer? Ingenting om hon hade en underliggande sjukdom eller dylikt. Bara att det just var en gravid kvinna och en massa lulligheter, men man fick liksom ingen annan info än rubriken i texten. Totalt värdelöst.

Längtar så innerligt mycket efter Harry nu. Han kommer minst sagt bli en färgklick i detta mörker.

Haha, så fort jag tar upp kameran så är Pucken där. Hon är ju min ständiga skugga, vart jag än går så hör jag strax därefter små tassar trippandes efter.

19 kommentarer



21:50 | mars 22, 2020

It’s a ball!

petra tungarden blogg-28_pp

Klänning Rotate, Skor Saint Laurent. 

Nu ser det bestämt ut som jag svalt en boll. Magen växer verkligen utåt nu och precis likt ogräs framfart så går det undan. Nu känns det som att den tar nya höjder varje dag. Magens egna lilla swimingpöl är numera ett minne blott och har jämnats ut med resten av kullen. Undra om den kommer sjunka snart? Herregud, imorgon ska jag ta tag i min lista till Harry som snarare ser ut som en Harry Potter utgåva. Japp, så många är punkterna som mina kära bästisar skickat över till mig. Haha, visade den för Markus genom att scrolla på mobilen och han höll stod och gapade med stora chockerade ögon. Det är allt från jättelika förlossningsbindor till en liten termos och elektronisk bröstpump.

Vagnen är iallafall beställd och på ingång. Gud, det är ju hel vetenskap att handla vagn vet inte hur många vi provade. Det landade i en Stokke Trailz, då både jag och Markus gillade den bäst. Båda är ju ganska långa, så vi ville ha en högre vagn. Upplevde att så många vagnar var låga. Sedan kommer vi även ha en nättare vagn som fungerar bättre när vi ska röja runt på resor och restauranger.

Tänk nu kan han ju dyka upp när som helst. Alla mina gravidkurser har blivit uppskjutna i och med corona. Jag hoppas vi hinner med någon genomgång iallafall, annars får mamma ge oss en personlig kurs innan förlossningen. Man vill ju ändå känna att man har lite kött på benen.

27 kommentarer



15:39 | mars 13, 2020

En sista kommentar.

PETRA GRAVID

Hej gänget!

Det här är det sista jag kommer att skriva om det här. Jag förstår att många av er är upprörda, MEN som jag förklarat såg situationen inte alls ut så här dagen vi åkte. Utan allt har förvärrats under tiden vi varit här. Jag tror inte jag är ensam om att bedömt situationen fel, det är först nu de tre senaste dagarna som många i min närhet fattat vidden av situationen.

Jag förstår att ni vill hitta någon att ”skylla” på och då blir jag som offentlig person lätt måltavla. Men jag hörde efter med läkare som sa åk, lusläste folkhälsomyndigheten riktlinjer samt UD’s reserekommendationer och kände mig trygg i det beslutet. Om det är någon institution man bör lita på så är det väl dem?

Japp, så här i efterhand absolut fel beslut. Men nu har vi bokat första bästa direktplan hem. Vi har isolerat oss här i huset – och japp, jag kommer självfallet inte träffa folk när jag kommer hem, utan hålla mig inne, även om jag inte har några symptom.

Kan nog inte göra mer än så. Tycker ni som skriver att jag kommer bli en självcentrerad vidrig mamma kan hålla truten.

Så. Nu kommer jag inte diskutera detta något mer.

Hänvisar alla som vill diskutera detta vidare till soliga Bloggbevaknings kommentarsfält där ni kan götta er i hat och glåpord. För det är precis det vårt samhälle behöver just nu <3

All kärlek,

Petty.

120 kommentarer




09:16 | mars 5, 2020

Hur häftigt är det att flera av er läsare har blivit förlösta av min mamma.

Igår var jag hos barnmorskan som sagt. Harry jäveln låg med ansiktet uppåt när var på finbesök och hon sa att han borde börja lägga sig neråt nu. Så började genast jaga upp mig över det faktumet. Då får man göra ett vändningsförsök och annars ta ställning till om man vill pressa ut ungen med sätet först eller göra kejsarsnitt. Men som hon sa det är ju lång tid kvar – och mycket riktigt redan på kvällen så kände mamma på magen (lyxen med en mamma som kan sådant) och då låg han och chillade på sidan igen.

En annan trist grej var att jag hade lite för höga sockervärden. Det hade jag även förgående besöket. Så nu sätts den här mamman på sockerdetox. Inte ens det fick man. Men med facit i hand har det nog slunkit ner en bulle i tid och otid. Har aldrig konsumerat så mycket desserter eller stått vid godishyllan så frekvent på Z-eleven på Birger Jarlsgatan (hej, bästa godisutbudet). Ni kan ju läsa mellan raderna att jag förvandlats till en sockerpundare. Vem går omvägar hem för att köpa färska violpistoler, som by the way förtjänar mer glans i strålkastarljuset, så underskattat godis. Förlåt, men livet som preggo är ju inte så soligt, så jag har satt guldkant på livet på mitt lilla vis. Men nu är the glory days over, långsamma kolhydrater och raw food bollar är min nya melodi. Karin sa att jag såklart kan unna mig ibland, men inte varje dag.

Mamma sa att det nyligen sänkte gränsen för ens värden. Så det är betydligt lättare att kategoriseras som sockerjunkie nu.

Nu till något soligare. Hur häftigt är det att flera av er läsare har blivit förlösta av min mamma? Ni var över tio stycken som skrev igår på instagram att mamma hjälpt just er. Såg hur hon lyste upp av alla värmande meddelanden och mysiga hälsningar. Att vara barnmorska måste vara något av det häftigaste som finns. Tänk att jobba med liv som kommer till världen. Förväntningarna och nervositeten som ligger i rummet när man kommer in. Det största i en familjs liv som man tar sig igenom med en människor man aldrig träffat förut.

Varje dag på jobbet.

”Tja, ska bara dra till jobbet och sätta några liv till världen. Äter vi lasagne ikväll? Toppen kan du hämta barnen? Ses sen älskling”

Mäktigt. Vilka hjältar. Vad de krigar, trots långa arbetsdagar och dåliga resurser.

Efter besöket hos barnmorskan bestämde jag mig för att skämma bort mig själv rejält med först en ansiktsbehandling på lunchen och därefter en spontan fot- och underbensmassage på Stuerbadet. Den äldre damen som tog hand om mig var så närvarande och varm. Sedan jag blev gravid har jag en stenhård liten ärta under ena högerfoten, precis vid stortån. Enligt kinesisk medicin är det magen. Hon tryckte på min ärta för kung och fosterland tills den var ett minne blott. Men likt en obetald räkning, kom påminnelsen på posten redan dagen efter. Nerven är som en jobbig dejt som aldrig slutar smsa. Likt en blodigel har den bokstavligen talat bestämt satt sitt liv på att följa mina fotsteg vart jag än går. Tvingar Markus att ge den en höger nästintill varenda kväll, men den här jäveln verkar helt klar ha fler än nio liv.

Nej, nu ska jag filma min smink tutorial till er.

Vi hörs igen lite senare idag, puss på er!

8 kommentarer