12:40 | januari 19, 2019
Mina val inför Elle-galan 2019
NU ÄR JAG TILLBAKA ÄNTLIGEN! Den här veckan har varit så intensiv att jag knappt hunnit med bloggen. Jag har saknat er. Det var som Elsa Billgren sa, i sitt tack-tal igår – ens bloggläsare är som ens andra lilla familj. Så är det verkligen. Nej, nu ska vi ta igen för försvunnen tid vi kollar hur det såg ut igår inför galan.
I vanlig ordning så valde jag klänning i sista sekund till Ellegalan. Varje år är det samma sak, man vet att galan är i början på januari och tänker att nästa år då ska jag banne mig styra upp en utstyrsel i tid, men sedan blir det aldrig så. Precis som när jag ska införskaffa julklappar, det blir alltid i sista minuten. Innan vi kikar på bilder från själva galan så tänker jag att vi kan spana på de magiska stassarna som jag lånat.
Alltså wow – den här klänningen från Seezona blev det inte den här gången. Men nästa gala åker den på! Seezona är en relativt nystartad webshop med ett unikt sortiment med massa roliga utländska designers som jag aldrig hört talas om tidigare.
Puck var mitt smakråd. Det var inte superenkelt att prova klänningar med Puck, hon ville nämligen åka runt på alla släp eller lägga sig och vila på tyllet.
Det var inte bara jag som var velig. Fingal tänkte färga håret rosa, men min brorsa Ludde hade redan gjort den tabben och gav ett varnande finger för hur kalaset kunde sluta.
Den här blåsan från Seezona är en riktig tia. Hade ett JLO-moment där framför spegeln, dessvärre fattades det inte en, utan typ 20 cm i ryggen.
Man fick verkligen en vavawoom body i stassen men hjälp av volangerna.
Den här satt inte helt hundra men färgen är ju magisk från Ida Lanto. Ida hade på sig den förra året på Elle-galan.
Tillslut så bestämde jag mig för att damma av min andra bröllopsklänning. Ni minns ju att jag först hade den rätt klädda i spets – och sedan bytte om till middagen till denna. Kände liksom inte att den fick det strålkastarljuset den förtjänade – och när tusan ska jag kunna bära den här klänningen igen? Aldrig! Den förtjänade en till fest – minst! Vill att den ska leva vidare för evigt!
Den är så vacker så jag smäller av. Önskar att jag kunde glasa in den och ha den som ett konstverk hemma.
Trodde faktiskt inte att jag skulle få igen den, eftersom jag hade tränat som en galning inför bröllopet, haha. Men som ett under gick den igen, även om den var aningen tightare än 21 september. Jag och några tjejkompisar har sagt att om fem år ska vi ha en dekadent middag där alla som gift sig får återanvända sin stass eller va fan alla som vill komma, gift eller ej får joina i valfri bröllopsklänning.
Jag har gjort en vlogg om Elle-galan så förhoppningsvis får ni den i början på veckan <3
Nu ska jag göra mig iordning och hitta på något kul med Markus och Puck! Vi har inga planer idag så vi får se vad vi tar oss för är sugen på en liten utflykt.
11:04 | december 1, 2018
Kasta brudbuketten!
Jag vet att vi skulle kika på vigseln, men det är så många stora välvalda ord jag vill säga som jag inte hann få ner på papper. Därför kastar vi oss raskt istället till momentet efter: brudbukettskastning. Stunden då alla ogifta damer kavlar upp klänningarna, tar av sig klackarna och vässar armbågarna.
En liten rolig inflik är att när jag var min kompis Bosses plus en på ett bröllop i Manilla, så var det bara jag och Bosse som var singlar av de svenska resenärerna och resten av singelligan var Filippinska damer. Så jag stegar upp där på scenen med Bosse vid min sida. Jag var ungefär en meter längre en resten av sällskapet i mina tio centimeters klackar, närmare bestämt 1870 millimeter ovan marken. Haha, så när bruden kastar buketten behöver jag bara stå still och räcka upp handen samtidigt som ett stim av tjejer hoppade runt mig. Här kan ni se bilder från den Filippinska möhippan på gayklubb i Manilla, haha.
Och åter till 2018! Direkt efter vigseln gick vi upp och skålade med alla gäster på balkongen. Sedan var det dags att sula ut buketten.
Det är nästan roligare om jag låter bilderna tala för sig själva.
The line up. Haha, Ida Nord jag älskar ditt engagemang – du är underbar. Japp, ni kan nog luska ut vem jag pratar om.
The struggle is real.
Wihoo, japp, Maggs fick den <3 Så nu är det bara för Jakob att få tummen ur röven och bjuda till, haha. Jag längtar!
FOTO: Såklart världsbästa Johanna Rosenlew. Spana in hennes instagram här!
11:11 | november 25, 2018
Video från The day before och Dagsfesten!
Vad kul att ni verkade gilla bröllopsvideon (klick!) lika mycket som mig! Blir helt gråtig och överdrivet glad varje gång jag ser den! Så jag tycker vi fortsätter i samma anda – här kommer filmen från middagen dagen innan bröllopet och den episka dagsfesten.
Idag står jobb på schemat hela dagen. Imorgon plåtar vi Adoore Sport och på tisdag lanserar vi Her Hour! Nu gasar vi!
10:00 | juli 10, 2018
Lunch bland vinrankorna, boule i solnedgången och sista middagen med gänget.
Sista dagen på Villa la Madonna och med gänget avslutades med flaggan i topp. Vi hade nämligen bokat in en lunch bland vinrankorna.
Jag hade på mig vår kjol från Adoore, väska Gult Caia, Örhängen Mango och solglasögon från Céline.
När folk säger ja till varandra på Villa la Madonna så brukar de göra de precis på denna plätt. En av servitörerna på hotellet, Giorgio har faktiskt börjat viga folk. Josh på bilden är deras sommelier. En av de största anledningarna till att jag gillar mindre hotell är att man nästan blir vän med alla anställda.
Sedan började det regna in rätter, en efter en. Först ut var grillad bläckfisk.
Tortellini med ett täcke av parmesan till förrätt. Man hade ju vidgat sin magsäck några centimeter när man kom hem. Inte varje dag man äter pasta till förrätt både lunch och middag, haha.
Varmrätten var panerad kalv.
Efterrätten smakade precis som en nogger, den bara smälte i munnen. Ni vet den gamla 90-tals glassen.
Sedan rullade hela gänget några meter tillbaka för att samla kraft för att få i sig middag och orka med kvällens boule turnering.
Ida hade lånat mitt kit från NA-KD kvällen till ära.
Efter att ha spolat av mig solkräm, finns det något värre än att vara kladdig? Avskyr att smörja in mig, till skillnad från Ida som gärna doppar hela kroppen i den fetaste body buttern hon kan få tag på. Så knackade jag på granen och gick lös i Saras garderob. Lyckades lägga beslag på den här ”bordsduken” från For Love and Lemons. Den där bh:n har jag haft nästan varje dag hela våren och sommaren – perfekt att ha under genomskinliga plagg för den ser mer ut som en topp än underkläder. Men olyckligtvis kom den bort på semestern.
De matchande vinhaggorna styrde sina steg mot bouleplan med färdproviant.
Vilken briljant sport – noll ansträngning, men jävligt kul. Vet inte hur det kommer sig men har spelat löjligt mycket boule senaste månaden. Snittat minst en boulematch i veckan. I helgen blev det tre.
Markus har en dold talang, han kan jonglera på massa olika sätt och vis. Om jag inte berättar historien fel så gick han både på gymnastik och cirkuskurs när han var liten, haha. Har ni någon dold talang? Jag fick den frågan och började fundera, men kom inte på något då sa min kompis att du kan väl stoppa hela näven i munnen, det ser ut som det. Så jag provade – och mycket riktigt det gick. Kanske inte lika festligt som att jonglera med boulebollar, måste fila lite på min begåvning och komma på en ny oväntad förmåga.
Sedan väntade en till magisk matupplevelse. En av de bästa förrätterna på Villa la Madonna enligt mig är den här kalla tomatsoppan med mozzarella och pesto.
Jajamän, nu har vi nog avverkat alla dagar på det här underbara stället. Det var första, men förhoppningsvis inte sista gången jag checkade in där. Jag hade velat åka dit under tryffelveckorna någon höst.
Missade ni bilderna från första dagarna kan ni se de inläggen här, här och här!
06:30 | juli 2, 2018
Villa la Madonna: Poolhäng, Matchat Bordsduksmode och Pasta när den är som bäst.
Nu kastar vi oss tillbaka till lata dagar på Villa la Madonna. Andra dagen i paradiset startade med en löprunda för oss damer innan hela gänget begav sig till poolen.
Kommer man någonsin växa upp? Jag tror inte det. Jag, Lorpan och Sara hade planerat Danijels fall i detalj. Vi skulle ta en ”fin” bild sedan skulle Markus gå till attack. Vederbörande var dessvärre olyckligt medvetande om vad som väntade.
Sedan hoppades vi också i. Varför är det så härligt att bära runt folk i poolen? Brukar ofta bära runt Lopran som mitt lilla barn mot hans motvilja och förfäran.
Lite lätt solkyssta, haha.
Villa la Madonnas i särklass bästa solspot precis i trappan ner till poolen. Det bästa jag vet är att ha halva kroppen nerkyld och andra halvan varmt. När jag var liten fyllde jag alltid bara vattnet femton centimeter med skållhett vatten innan jag till min pappas förtvivlande tömde badkaret och började om proceduren. Innan jag förstod att det inte var speciellt miljövänligt eller ekonomiskt försvarbart.
Det spelades backgammon. Har inte riktigt fått pli på det än, inte lärt mig alla smarta drag och rätt tankesätt – men skam den som ger sig. Ska jobba på mina skills i Marbella.
Sedan slog klockan äntligen apertivo. Jag svidade om till mitt nya favoritkit från Ganni, sedan bänkade jag och Ida oss på första parkett för att kunna norpa åt oss de bästa små pizzabitarna.
Love you!
Älskar den här lilla baren. Om jag någonsin har råd eller äran att äga ett litet landställe ska göra en copy paste pch bygga upp en liten solig bar liknande denna.
Sedan gjorde Sara entré och vi skrattade åt alla lyckats klä sig som ett gäng italienska bordsdukar aftonen till ära. Hon hade på sig en blåsa från For Love and Lemons som hade fått låna med sig som jag sedan baxade en kväll.
Det var såklart tvungen att dokumenteras.
Japp, ni vet rutinen nu. Dags att vidga magsäcken ytterligare.
Så festligt med fyra, nästan sex rätter om man räknar med apertivon. Älskar att äta läääääääänge. Först börjar man med en minirätt i storlek av en tugga. Sedan kommer ”primi”, förrätten som oftast då består av en pasta av eget val. Jag valde tryffelpastan.
Vet inte hur många kvällar Markus beställde in carbonaran. Fullt förståeligt då den var ljuvlig och riktigt krämig precis som man vill ha den. Jag önskar att jag hade kunnat packa ner en hem till Linn. Det bästa hon vet är nämligen carbonara, lättare sagt än gjort.
Hallelujah för det här vinet, Langhe Nebbiolo.
Danijel bad köket överraska honom med valfri varmrätt. Så här glad blev han över deras val.
Sedan rörde vi oss tillbaka till ursprungslocation och avnjöt det sista glaset ute på terassen.