10:08 | oktober 27, 2020
Vårt egna Big Brother
Herregud, man klättrar ju lite på väggarna här hemma nu. Känns som jag och familjen är med i Big Brother – ett liv baktom lykta dörrar. Vår enda verklighet är våra 87 kvm, Foodoras meny och Netflix. Ibland kommer jag på mig själv stå lutad mot fönsterrutan, så nära att den immar, obehagligt står jag där och stirrar ut i mina blåvit rutiga pyjamasbyxor, Markus gamla urtvättade t-shirt och ser hur livet passerar utanför. Det blir morgon, det blir kväll – och sedan är det en ny dag.
Måste verkligen duscha idag – helt tappat det. Är kanske äckligare än äckligast. Känner mig som en karikatyr på någon i karantän. Tiden går så långsamt men ändå så snabbt. Vi gör samma sak varje dag. Alla säsonger av Modern Family har rullat i periferin till vårt så kallade liv. Hela den här pandemin är så surrealistisk. Sedan ser man något inslag om följare som förklarar varför de röstar på Trump – och jag undrar om vi lever i samma årtionde och värld. Jag förstår inte hur folk kan välja en medmänniska att leda deras land som rent ut sagt är elak, galen, lögnare och helt krasst en mobbare.
Tur att vi verkligen gillar vår lägenhet. Och att vädret varit piss. Saknar Pucken hon har varit hos några kompisar och nu hos min brorsa.
Haha, kände ni livspeppen i de här första målande raderna? Vet ni vad det är inte så farligt – såklart man är lite uttråkad men jag är så otroligt tacksam över att vi inte blev så sjuka. Och hur ofta får man egentligen chansen att äta sig igenom hela Foodoras matutbud, haha. Vi har ju fullt upp med att ta hand om Harry så dagarna rullar ju ändå på.
Imorse fick jag verkligen julstämning. Vet inte om det var mina isklampar till fötter som fick vinterkänslan att infinna sig. Men blev så sugen på att baka, klä granen, dricka glögg med vänner – och slå in julklappar till Harry.
Kan ni inte berätta någon hemlis för mig? Eller dela med er av en framtidsdröm? Hela den här pandemin har fått mig att tänka väldigt mycket på drömmar, mål och framtiden. Kanske för att den just nu är så ovis.
11:17 | oktober 26, 2020
Vabb och Corona!
Hola Guapas!
Hoppas ni haft en bra helg! Antagligen roligare än min, vi har bara varit hemma i över en vecka.
Ni vet ju att Harry varit förkyld hela veckan, så vi har varit hemma och vabbat. Så i onsdags blev jag också lite förkyld, men typ en klassisk bondförkylning. Jag hade bokat in en läkare som skulle kolla till Harry då det lät som han hade så mycket slem i lungorna. Så de passade på att ta coronatest på mig och Markus. Läkaren ringde mig prick 17.00 i fredags – och då visade det sig att jag hade corona, Markus med.
Och sen senare på kvällen tappade jag doft och smak. Men har inte varit speciellt sjuk utöver det, lite ont i huvudet. Nu är jag inte förkyld längre. Men känner mig ändå lite konstig. Måste ha klarat mig lindrigt undan eller så kanske det kommer en smäll men det känns ju som att det värsta borde vara över nu. Ska beställa hem ett nytt test imorgon.
Det här viruset är så lurigt. Trodde jag skulle bli betydligt sjukare? Men det är väl det som gör det så farligt att det är så olika från person till person. Jag har inte haft någon hosta, ingen feber, inte ont i kroppen. Har inte ens passerat över 37 grader. Tur att Harry var sjuk så vi hållit oss hemma hela veckan redan innan jag blev förkyld. Håller alla tummar och tår att jag får antikroppar ändå.
Så sjukt att inte ha någon smak eller doft? Jag åt en bit gruyère som smakade gummi. Cola light smakar bara sodavatten. Stark mat smakar knappt något? Jag skulle kunna stoppa huvudet i Harrys blöja med bajs utan att känna ens en liten arom, haha. Jag kan urskilja vad som är söt, salt, starkt och surt. Men inte direkt någon smak.
Känner mig så otroligt tacksam över att vi inte blev dundersjuka. Viktigast är iallafall att Harry mår mycket bättre. Undra om han också hade corona då? Får bebisar göra antikropptest?
Så nu blir det några hemmadagar till.
16:40 | oktober 22, 2020
TACK
Jag vill att ni ska veta att jag tycker så himla mycket om er.
Tack för alla era peppiga kommentarer, tips och råd. Tack för att ni tar er tid att skriver. Jag tänker ofta hur fantastiskt det är att jag liksom har en stor extra släkt på nätet, för så känns det knasigt nog. Som att ni är en extra familj som jag delar allting med. Och tack för att ni skriver så ärligt och vågar blotta er, ibland känns det som man är den enda som kämpar trots att jag vet att massa kompisar har det lika tufft från och till.
Inatt kände jag mig mindre ensam när stod vaken under vargtimmarna med Harry. Ibland är det så skönt att känna att det finns fler som guppar runt i samma båt.
Jag önskar att jag kunde få träffa alla IRL och bara hänga loss. Jag håller på med en spännande grej nu, så om allting går vägen så kommer det med största sannolikhet bli verklighet senare i vår eller i höst. Men det är en helt annan femma som vi pratar om senare. Har alltid haft en dröm om att styra upp egna AW’s, stylingkvällar, mingel (älskar att mingla, haha) och mycket mer därtill.
Typ som en varm mysig fashionabel fritidsgård med massa roliga happenings för härliga tjejer som serverar bubbel.
Förra veckan på min favoritgata i Stockholm när vi faktiskt lämnade lägenheten. Har varit hemma nästan hela veckan på grund av Harpans förkylning.
Baldersgatan. VILL BO DÄR! KOMMER ALDRIG HA RÅD. MEN DRÖMMER VIDARE.
Som ni vet älskar jag skinn – och skinndetaljer. Kommer nog bära den här trenchcoaten från Dagmar tills jag dör. Älskar att den är tidlös men med en modern tvist utan att bli för trendig och omodern efter en säsong. Helt klart mina favoritplagg.
13:30 | oktober 21, 2020
Kämpa vardagen!
Hej och hå vi kämpar på!
Den här veckan har faktiskt varit riktigt piss. Harry är superförkyld, tycker så synd om honom. Han är ju så hjälplös. Jag och Markus är slutkörda, då stackarn vaknar konstant eftersom han är så täppt, trots att vi nässuger honom hela tiden. Så hela familjen vabbar loss. Känner bara att jag ligger efter med allt, men det finns ju inget man kan göra. Man känner sig verkligen så otillräcklig ibland. Det är något som är fruktansvärt jobbigt med att vara egen. Du har liksom bara dig själv. Om du blir sjuk eller något oväntat händer så är det bara att lägga sig platt.
Så igår bestämde jag mig för att ta tag i den här skiten. Nu tar jag in hjälp, orkar inte mer. Så var det löst, ska sluta tjata om det nu.
Man märker ju att ens förhållande tar stryk när hela vardagen känns som ett företag, ett pussel som man måste lösa. Längtar tills det här språnget är över, det har minst sagt varit prövande. Men som min kompis Ida sa: det är en fas, det är en fas, det är en fas, det är en fas. Att driva företag samtidigt som man är mammaledig sätter verkligen ens relation på prov, det är svårt att få tid för varandra. För så fort Harry vilar måste jag jobba. Men från och med februari kommer Markus vara pappaledig. Så glad att de ska få spendera så mycket tid tillsammans. Mitt jobb är ju mer fritt och jag kan bestämma över mina egna tider – så då kan vi hänga mycket tillsammans. Tanken var egentligen att vi skulle passa på att åka utomlands i två månader och bara hänga vara med varandra. Men nu är de planerna lagda på is tillsvidare såklart pågrund av älskvärda covid19.
Åt precis ljumna fiskbullar ur en kastrull till lunch och kände lågvattenmärket. Markus kollade på mig och sa: ”Snälla, vi måste göra något trevligt ikväll”. Så nu ska han iallafall laga middag och jag ska städa undan.
Ibland är det så lätt att fokusera på allt det negativa. Men det är ju bagateller, tillfälliga små stenskott i rutan. Men i det stora hela är jag så tacksam över allt. Tror det är viktigt att påminna sig själv om allt fantastiskt i ens liv litet som stort när det är lite kämpigt i vardagen.
Kämpa vardagen! Det känns som det är många som kämpar just nu med vabbande, förkylningar och sömnlösa nätter.
Vill bara ge er alla en styrkekram!
11:04 | oktober 9, 2020
Ton i ton!
Glad fredag gänget!
Ett säkert kort när inspirationen tryter och man inte har någon aning om vad tusan man ska ha på sig – släng på dig plagg som går ton i ton. Det kan aldrig gå fel. Lek istället med olika strukturer och material så att plaggen poppar.
Den här kjolen går varm i min garderob. Alla mina vegan leather och skinnplagg är alltid de plaggen jag använder mest som fungerar år efter år. Tycker skinn är en riktig vinnare under hösten. Materialet gör sig nämligen utmärkt till stickat – det händer något.
Puss på er! Nu måste jag ta hand om terroristen!
