08:00 | april 1, 2020
Ett digitalt hurra!
Idag vill jag rikta lite extra strålkastarljus mot den här puddingen, min mamma. Eftersom hon varit på corona förlossningen och förlöst mammor med corona väljer jag att fira henne på avstånd. Så vill ta tillfället i akt att ge henne lite extra digital uppmärksamhet, för den här stjärnan förtjänar alla gratis man kan få. Tror inte det finns någon som inte träffat min mamma och säger att hon är den snällaste bullmamman i hela världen, dessutom är hon förbannat rolig och lite knäpp. Och det älskar man ju.
Finns ingen givmildare människa än min mamma. När vi var små startade mamma fritidsklubben för alla grannbarn där vi hittade på roliga aktiviteter med henne. Hon tog alltså frivilligt hand om alla grannars barn, trots att hon redan hade 4 själv, haha.
Tror inte hon missat en enda av mina basketmatcher – hemma som borta.
Och dörren på Lindvägen till det stora gula pippi långstrump huset i Nacka stod alltid öppen för alla som ville kliva rakt in i vårt kaos. Det fanns alltid plats vid vårt middagsbord. Mamma lagar alltid för mycket mat. Ibland när jag hälsar på har hon lagat mat bara för att jag och Markus ska kunna ta med oss den hem. Hon älskar allt som är plottrigt och glittrigt och är en riktig ”hoarder” (samlarsjuk) trots att hon månadsvis åker till tippen och svänger förbi stadsmissionen, så är ändå hennes bils baklucka konstant full av konstiga saker. Ett beteende som hon i sin tur ärvt av sin far.
Just nu lever hon life med sina tjejkompisar när alla barnen flyttat ut. Finns ingen som har en sådan fullspäckad agenda med middagar, tillställningar, resor, träning, föreställningar och utflykter som mamma Marie. Man ska vara glad om man får till en date med det här populära födelsedagsbarnet.
Grattis på födelsedagen världens bästa mami!
En annan stjärna som fyller 30 imorgon är min syrra Millo. Vi skulle egentligen firat henne med middag här hemma, men eftersom Lollo träffat en kompis som visade sig ha corona och pappas fru jobbar som sjuksköterska blev det inställt. Ska se om man kanske kan få till en födelsedagslunch med 30 åringen iallafall.
Millo är också en riktig knäppis som alltid har ett stort leende på sina läppar och alltid är redo för galna upptåg. Hon har rest jorden runt och pluggat utomlands en del under sin uppväxt men sedan några år tillbaka är hon äntligen tillbaka med full kraft i våra liv. Millo har alltid tusen grejer i sin kalender. Spelar hon inte basketmatch, så går hon på tennislektioner eller minglar loss med sina tjejkompisar.
Vi har många roliga resor, fyllor och hyss tillsammans i bagaget. Jag lurade nämligen alltid med Millo på massa konstiga saker när vi var mindre och hon följde snällt med syrran, haha.
Partner in crime!
Love you! Haha, vill ni läsa mer rolig kuriosa om min familj kan ni klicka här! Eller varför inte underhållande kuriosa om hela släkten – då klickar ni här!
Ett axplock av blogginläggen:
Har du några galna anekdoter om julen? Eller har din familj alltid haft glada jular?
Om jag har historier om julen? Haha! Hur mycket tid har ni? Min familj är ju som ett vandrande Sunes Julavsnitt, utan överdrift. Alla är ju helt urspårade och knäppa på sitt egna sätt och vis.
Jag kommer aldrig glömma när pappa stolt kommer hem och säger att hela familjen blivit bjudna på ett julbord på Rosendals Wärdshus. Hela familjen skiner upp. Samma dag som julbordet infaller äter ingen typ något, för det är så man ska göra för att kunna fylla magsäckarna maximalt. Not. Alla fyra syskon, mamma och pappa och Steffi, som är Millos bästa kompis som var en del av vår familj pressar in oss i den vita Chryslern Voyagern och kör från Nacka in till stan. När vi öppnar upp dörrarna så är det som att komma in i direktsändning i ett Ernst Kirchsteiger julavsnitt. Glöggdoften tränger upp i näsborrarna, värmen slår emot en och skratten från sällskapen dånar i lokalen. Det är jul på ecstasy i det röda trähuset ute på Djurgården: röda dukar, röda gardiner och tända ljus i vart ända hörn. Jag minns att jag hängt av mig min blåa fjällrävenjacka och står nöjt och belåtet med den värmande glöggen i min hand redo att ta mig ann sillbordet när någon knackar på min axel och säger att de inte har ”Tungården” på sin bordsbokning och hänvisar istället oss ner till Rosendals Trädgårdar.
Idag, hade jag nog uppskattat det julbordet mer än det traditionella – men inte då, detta var ju för säkert 14 år sedan – och då var köttbullar och julskinka bannemig fridlyst när det vankades julbord.
Min lillebror börjar vråla att han vill till donken när han till sin förfäran inser att ”köttbullarna” är kalla dadelbollar. Jajamän, vi hade hamnat på ett veganskt julbord. Där typ allt var kallt. Pappa var överlycklig, alla andra pillade vemodigt i maten.
Det hela slutade iallafall med ett besök på just McDonalds.
En annan gång hade jag tvingat min pappa att boka ett av de bästa julborden i Åre på Granen när vi firade jul där något år efter mamma och pappas skilsmässa. Min kompis Bosse var med på resan och dagen innan julafton tog hon, jag och Millo årets brakfylla och hamnade på efterfest hos ägaren till Grabbarna Grus. Millo hånglade med en militär som säkert var femtio bast.
Så väl på julafton är vi så fruktansvärt bakfulla så Bosse har skyttetrafik till toaletten och är likblek i ansiktet, jag försöker hålla humöret uppe men pillar mest i maten, Ludde är upprörd för de inte har någon ketchup på julbordet och Lollo äter lika snabbt som en sengångare. Men vi skrattade åt misären.
Okej, den bästa historien till sist.
Pappas julklapp till mamma.
Det här var då när mina föräldrar såklart fortfarande var gifta. Vi firade jul tvärs över gatan hos Micke och Monkan med alla våra grannar och familjevänner. Stämningen var på topp, tills mamma öppnar paketet från pappa. Han har köpt ett nattlinne från Twilfit i storlek 56. Mamma var en storlek 40 och ni förstår ju hennes min när hon snabbt inser att det är helt fel size på plagget. Och pappa utbrister att han inte kollade på storleken utan bara på plaggets mått, vilket gjorde mamma ännu mer irriterad.
Så året efter när exakt samma procedur ska utspela sig så har han istället ”skojat” till det och letat upp mammas gamla nattlinne, alltså inte det från Twilfit som hon lämnade tillbaka utan nattlinnet innan dess där två knappar hade lossnat.
Då har han istället lagat de gamla två knapparna.
Och det var historien om mammas julklappar.
Nu och då, haha.
11:03 | mars 29, 2020
Första gången på stan, Lunch på Djurgården och Foglossning från helvetet.
Jaha, då var det söndag igen. Dagarna flyter ihop som något melankoliskt sommarlov. Vissa stunder glömmer man bort vad som hänt, men oftast är det så påtagligt att det kryper innanför huden och lämnar en med obehag. Jag tänker att ni ändå kommer in hit för att ni vill ha en paus och tänka på något annat? Något som liknar en vardag och ett vanligt liv. En andningspaus i den obehagliga skräckfilmen som rullar utanför din skärm. Så jag tänker inte fortsätta babbla på om min oro – utan istället fokusera på allting annat.
Soffan har blivit vårt andra hem som för många andra.
Igår var jag en snabbis nere på stan för första gången på flera veckor. Gatorna var helt tomma som en dag i juli, promenerade till mitt mål Nathalie Schuterman innan öppning för att få låna några samples till plåtningen imorgon.
För någon minut kändes allt som vanligt.
När jag kom hem skulle jag filma ett samarbete och hoppade i den här färgstarka stassen från Rotate.
Den satt verkligen som en smäck. Erkänn att man börjar gilla schackmålningen i periferin. Haha, nej vi ska inte behålla det så. Hade det inte varit för Markus hade jag gått loco med roliga kulörer.
Kände mig verkligen fin i den, som ni kanske förstår av mina 1732738723 bilder.
Så. Då hade tagit en bild i alla tänkbara speglar.
Det blev lördag och helgfrukost stod på schemat. Längtar till helgen då jag får bre rikligt med pistagekräm och bergamott marmelad på min rostade macka.
Har även kommit in i en riktig smoothieperiod. Denna morgon blev det broccoli, kokosvatten, citron, mango, banan och något nyttigt grönt pulver, haha.
Plötsligt händer det. Lorpan gjorde slag i saken och började måla våra luckor.
Trots att världen är upp och ner så har vädergudarna verkligen varit på vår sida.
Älskar ljuset i vårt sovrum.
Jag hoppade i kläder för dagen.
Sedan mötte jag upp Linn, Bosse och Micki för en prommis ut på Djurgården för en lunch utomhus på Rosendahls Värdshus.
13 000 steg senare hade jag utvecklat årets foglossning. Så när det var 15 minuter hem började det kännas som att någon tände eld på skelettet precis bredvid könet, liksom vid ljumsken. Jag hade känningar redan när vi var på väg ut, men har liksom inte fattat att det är foglossning, det kändes mer som jag precis rakat mig och sedan hällt bensin i de öppna hårsäckarna.
Den sista kvarten hem var fruktansvärd, mellan andningspauser och skrattattacker. Linn filmade hela spektaklet när jag haltade fram likt en äldre dam. Sedan la jag mig här i soffan och somnade som en stock, sov tre timmar innan jag vaknade vid halv nio och kollade på Suits.
20:04 | mars 25, 2020
Professionell ninja i kistan.
Harry verkar inte ha fixerat sig än. Eller han har till hundra procent inte fixerat sig för jag känner hur han gör volter och konster konstant. Om jag inte visste bättre skulle jag tro att någon låst in en professionell ninja i kistan. Vore toppen om han kunde lägga sig rätt snart så hans mamma slipper stressa upp sig över vändningsförsök och akut kejsarsnitt.
Jag vill verkligen föda vaginalt. Men jag vet inte om jag vill föda med sätet först då det ofta kan sluta med akut kejsarsnitt och då väljer jag hellre såklart ett planerat kejsarsnitt. Men nu ska jag inte oroa upp mig i onödan. Det är ju några veckor kvar. Barnmorskan har sagt att om han inte fixerat sig till vecka 36, så kommer det göras vändningsförsök. Nu är jag ju i vecka 33 + 5 soliga dagar, ska dit i början på nästa vecka. Så han har 2,5 vecka på sig.
För er som fått barn när fixerade sig era ungar? Och för er som inte är gravida eller undrar vad tusan det är jag snackar om – så betyder fixera sig att han vänder sig med huvudet neråt och dockar in sin skalle för att göra sig redo för att slussas ut typ. Att barnet sjunkit ner så långt att huvudet inte går att rucka på utifrån.
Just nu håller jag på och mailar runt för att låna in kläder till ett riktigt kul modejobb som jag ska göra tillsammans med Forni på måndag för en stor svensk tidning. Nu går det undan här med kaggen, något som passade igår behöver inte passa idag. Så försöker lokalisera plagg med gott om utrymme för eventuell oväntad bred last, haha.
I betalt samarbete med LIBERO SVERIGE
21:41 | mars 24, 2020
Förvärkar? Mukbang med mamma!
Jag tycker så mycket om att göra de här filmerna, vill inte att vårt samarbete ska ta slut. Libero kan vi ha ett livslångt samarbete på er kanal? Jag älskar att kika in i livet hos alla andra mysiga deltagare på kanalen också. Man kommer så nära folk – och det är så fint att få vara med på resan mot ett nytt liv. Förväntningarna, spänningen och förberedelserna.
Okej, ni har väl inte missat min så kallade mukbang med världens gulligaste mamma? Ni måste kolla på den iallafall början där mamma berättar om hur det var när hon födde min lillebror på toaletten typ, haha. Alltså hon kunde känna hans huvud när hon kissade, helt crazy. Mamma födde alltså Ludde i vårt vardagsrum hemma.
JAG SER INTE MIN FIFFI LÄNGRE!!!! Berättar om min kompis som skulle vaxa fiffi men var så förbannat svullen där nere att hon bara klarade att göra ena sidan. Jag byter bajsblöjor och försöker kriga på mig stödstrumpor.
10:31 | mars 24, 2020
Att bråka om en blöjhink.
God morgon gänget!
Sitter ute på innergården och försöker få något gjort eftersom Puck har kommit in i någon jobbig fas där hon skäller på oss om hon inte får gå ut. Trots att vi precis varit ute. Hon är ju van att vara utomhus hela dagarna och springa från morgon till eftermiddag på sitt hunddagis, vet inte om det är det som triggar henne att hon är van vid en annan sak. Jag håller på att få ett frispel, önskar att hundpsykologen på TV4 kunde komma hit och hjälpa oss. Varje gång jag kommer in i jobbet, så avbryts jag. Både jag och Markus jobbar ju hemma och han sitter i telefonmöten.
Har ni några tips? Hon får ju superlånga promenader och vi kastar boll, leker sök och tröttar ut henne. Men det är som att det inte är nog. Hon är bara så här hysterisk på förmiddagarna. Och det känns som det kommit nu senaste månaden. Herregud, förstår hur påfrestande det måste vara med barn hemma i dessa tider som hela tiden ska stimuleras konstant. Om man nu behöver jobba hemifrån parallellt.
Igår började jag och Markus dividera om blöjhanteringen. Jag satt nämligen och klickade hem saker på nätet till Harry. Han fick sin vilja igenom och det blev någon form av lyxvariant som kostade 11 hundralappar, men som han hävdade egentligen skulle bli billigare eftersom den inte krävde speciella blöjsoppåsar. Hörni, det är en helt ny värld som går upp för en, haha. Trodde aldrig jag skulle bråka om ”vad för blöjhink” vi skulle köpa. Men se där, plötsligt händer det. Det finns en tid i livet för allt.
Sedan blev det en rolls-royce bröstpump från Medela som fått lovord från samtliga vänner. Messade med Forni och Bosse igår som sa att blöjhink kan du spara in pengar på, men gör det för tusan inte med bröstpumpen. Så nu har jag någon superavancerad variant som kan hålla igång mjölkstationen med båda melonerna i produktion samtidigt. Känns helt surrealistisk att jag snart ska sitta uppkopplad till elektroniska mjölkpumpar, haha.
Kanske borde släpa upp möblerna i källaren till vår innergård. Så man kan sitta och njuta i solen. Det är nämligen supersol, helt vinstilla och skyddat på vår innergård prick hela dagen.
