Det förekommer cookies på petratungarden.se. Genom att fortsätta läsa på petratungarden.se godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

21:22 | augusti 20, 2020

Superwoman Syndromet

Jag och lilleman krigar på med femmans växel. Min lilla älskling. Hur kan vi ha fått en så glad och snäll unge? Han blir bara gladare och gladare och skrattar sig ofta genom dagarna – inte varje dag dock, haha. Tycker verkligen något hänt de två senaste veckorna. Han är en gladare skit. Hans blomstrande leende skvallrar om att han helt klart är betydligt mer nöjd med livet.

Jag har haft en riktigt hektiskt vecka med plåtning för Adoore (inte aslätt att rodda ihop med en tre månaders bebis, haha) som gick över förväntan. Och i början på nästa vecka har jag och Frida inköpsmöten både i Göteborg och Stockholm med flera återförsäljare. Så dessa två veckor är riktigt hektiska för Adoores räkning. Sedan kommer det lugna ner sig lite och jag kommer ha mer tid över för bloggen. Men jag kämpar på så gott det går. Det är helt sjukt att Adoore gått från att ha varit min lilla bebis till ett växande företag. Just nu håller vi på att växa ur allt från affärssytem till lager så vi måste även bygga upp en ny hemsida för att kunna byta från vår nuvarande tjänst Shopify. Så jag håller just nu på att kolla på andra lösningar så att verksamheten ska rulla på så smärtfritt som möjligt. Jag vill ju att vi ska ha världens bästa kundservice – och just nu är det inte möjligt när så mycket småsaker krånglar med sajten. Blir galen på sådant, vill ringa och skrika på dem – och så finns det ingen som man kan nå. Efter flera timmars telefonkö kommer du fram till en dude i Indien som ändå inte kan hjälpa dig. Nej, så kan vi inte ha det. Vill ha tillförlitliga människor som du som företag kan ringa 24/7.

Så jag har insett att jag verkligen behöver hjälp. Måste anställa, men också försöka hitta en mentor som kan hjälpa mig, som kan guida mig rätt. Så ikväll tänkte jag smsa några vänner i branschen för att se om jag kan få bjuda ut dem på lunch och få lite råd. Ska verkligen bli bättre på att be om hjälp. Jag har alltid haft mentaliteten att jag ska klara allting själv, men nu sitter jag med en karta där flera stigar leder till målet men vet inte vilken väg jag ska välja.

Varför är jag så? Frågade min psykolog det flera gånger tror aldrig vi kom fram till något svar. Jag och Linn pratade ofta om det i podden. Varför inte ta emot hjälp när den står där och viftar med två händer i luften i ens nylle?

”Nä, men jag kan själv”

”Men inte ska väl du hjälpa mig bära mitt bagage. Du ska inte behöva bära mina saker. Jag kan själv”

Trots att personen ifråga står med två tomma händer ska jag envisas med att släpa två stora resväskor uppför en trappa. Vill inte tynga ner folk med min skit typ. Förstår inte varför, när det finns folk som vill hjälpa till som oftast mår bra av att avlasta och få känna sig behövda. Precis som man själv fungerar. Det finns ju inget bättre än när man känner att man lättat bördan för någon.

Är det ett duktiga flickan-syndrom? Eller det känns för jävla förlegat – jag tycker vi säger Superwoman-syndromet. Googlade nämligen duktiga flickan och då kom Superwoman upp och kändes betydligt modernare.

Iallafall så ska jag försöka bli bättre på att släppa taget och tacka och bocka för en hjälpande hand. Men också våga be om hjälp.

Känner ni igen er?

Jag tänker att jag ska börja ösa på med lite enklare inlägg från mobilen också, så det kommer upp mer poster kontinuerligt. Det behöver kanske inte alltid vara perfekt, utan kanske lite kul när det är i farten med.

TACK FÖR ALLA ERA PEPPIGA TIPS I FÖRRA INLÄGGET! Fått massa inspiration och ska försöka få till allt i höst!

15 kommentarer



23:09 | augusti 16, 2020

Önska blogginlägg!

Nej, men god afton gänget! Hur härlig helg har det varit? Helt galet! Vilket pangväder som får avsluta och runda av semestern. Men nu är jag faktiskt taggad på att komma tillbaka till rutiner, jobba, få fart på bloggen igen, försöka få till lite vanor med Harry och träna. Kommer säkert vilja ha semester igen om några dagar, haha – det är ju så man fungerar. Men just nu känns det bra att allt drar igång igen imorgon. Augusti är en riktigt fullsmetad månad för mig. Det händer massa kul för Adoores räkning och jag har två födelsedagsfester inbokade i kalendern för numera ovanlighetens skull.

Nu på tisdag ska vi plåta nya kampanjbilder för Adoore med Sofi som var modell sist. Vi har delat upp det och kommer göra en till plåtning med plus size om några veckor när vi fått in alla storlekar och plagg. Så pepp på att vi breddar vår storlekssortering, inte en dag för tidigt.

Hur har ni haft det? Är ni peppade på att vardagen så smått kommer igång igen? Trots att allt såklart fortfarande är helt upp- och nervänt med corona.

Känner mig nästan lite ringrostig, det var ju ett tag sedan jag var härinne och skrev varje dag. Tycker alltid det är lite svårt i början, men blir nog varm igen i kläderna snart. Det är flera av er som efterfrågat mer videor om hur livet var första tiden med Harry, mina bästa knep och vilka prylar som har fungerat för honom. Så tänkte att jag skulle försöka hinna spela in det till er.

Men kan ni inte hjälpa mig lite på kraven och kommentera med era ”önskeinlägg” så ska jag se till att skrida till verket – er vilja är min lag!

71 kommentarer



14:26 | augusti 13, 2020

Snaps från Frillesås

18 kommentarer



11:41 | augusti 11, 2020

Stolen som förändrade allt.

Nu sitter jag, Harpan och Lollo på väg till Varberg. Vi ska hälsa på min pappa och hans donna för att sedan bege oss till Smögen för Abbas räkning. Men mer om det sedan nu ska vi prata om stolen som förändrade allt. Alla barn är ju olika så det betyder ju inte att den fungerar på alla barn, men Harry älskar iallafall denna.

För sex dagar sedan fick vi hem gungstolen från 4moms Rockaroo. Vill understryka att detta absolut inte är något samarbete, utan bara ett tips som förändrat vår bebis. Vi klickade hem den från Jollyroom för de hade den inne och vad jag kunde förstå snabbast hemleverans, men den finns lite överallt och går säkert att köpa i fysiska barnbutiker. Den kostar dessvärre 3 lax, men går säkert att hitta på Tradera eller Blocket till en billigare peng. En annan tjej tipsade om en Hammock för bebisar som hade en betydligt snällare prislapp, ska leta upp den länken. Kan tänka mig att den ger samma effekt och gungar barnet fram och tillbaka. Förstår att alla inte har möjlighet att bekosta denna lyxpryl.

Får göra en film på detta också, så ni ser exakt. Men så här gör vi i ord. Första kvällen la vi honom på sidan och gav honom utpumpad bröstmjölk i en medelaflaska. Deras flaskor är formade som ett bröst. Vi höll stolen still, men lutade upp den så han lätt skulle kunna sluka flaskan. Så fort hans ögon började gå igen satte vi på styra 3 på stolen. Sedan sov han i 4 timmar non stop I DEN MAGISKA STOLEN! 4 timmar!

För er som också haft en bebis som bara är glad om han får sova på er förstår känslan. Harry har suttit klistrad på mig och Markus 24 timmar om dygnet i sin bärsele och sover på oss i sängen. Det har inte gått att lägga ner honom, han vaknar på en kvart.

Vi var i chock. Visste inte vad vi skulle göra av tiden. Sprang runt och panikstädade första halvtimmen för man hade ju ingen aning om när han skulle vakna igen. Betalade räkningar. Duschade. Han fortsatte sova. Så vi lagade och åt middag tillsammans, sittande båda två. Han fortsatte sova. Sprang fram och kollade att han andades hela tiden, för jag var i chock över att han inte vaknade. Men han sussade som en stock. Vi satte på en film. Han sov genom hela.

Och så har det fortsatt. Det har även gått bra att amma precis innan och sedan lägga ner honom på sidan. Vi har insett att Harry sover så mycket bättre på sidan är på rygg.

Och nu till det bästa. Han har blivit en bättre person, haha. Han är så tillfredsställd, glad och utvilad. Det är som natt och dag. Innan väckte han sig själv hela tiden för han rycker så mycket när han sover, men nu får han ju sina timmar vilket gör att han är så sprudlande och utsövd.

Vet inte om det här kommer att hålla i sig. Men just nu älskar jag den där stolen mer än något i livet. Jo, Harry kanske lite mer då, haha. Tvingade Markus att ta bilen ner till Varberg delvis för att det kändes alldeles för krångligt att sitta med Harry så länge i bilen, vi hade ju fått stanna stup i kvarten för att amma och vila våra och hans öron – och för att stolfan hundra procent ska med.

Har ni någon sådan superpryl eller knep som ni vill dela med er av? Den där grejen/rörelsen/rutinen som förändrade allt för er? TIPSA LOSS PLZ!

Hur lika är Harpan och Markus?

Kopior!

18 kommentarer




I betalt samarbete med ADOORE

12:02 | augusti 4, 2020

Kulor tas för er.

Jag ställde till med en liten Adoore sommarfest ute på Ekerö för världens bästa medarbetare som krigat järnet den här sommaren. Vi har ju ett eget lager som varit rätt överbelastat och många stora leveranser har varit försenade i och med den rådande coronasituationen. Hade ingen aning om att trycket skulle vara så högt. Så jag ber verkligen om ursäkt till er som fått er order några dagar försent men det har varit blod, svett och tårar för att klänningarna ska komma ut till er.

Till årskiftet kommer vi lägga ut allt på ett externt lager med större kapacitet. Jag håller på att kika på olika lösningar nu. Vi har haft riktig växtvärk så kan inte förstår hur dessa jäktat med allt.

Jag brinner ju för att få era DM’s på instagram iförda klänningarna med härliga hejarop. Det är det absolut roligaste med hela den här resan att få se hur många lever sitt bästa liv i Adoores klänningar. Häromveckan var det en tjej som gifte sig i vår Napoli klänning, hur stort är inte det?

Japp, ville bara säga att jag är så otroligt tacksam. Och fortsätta gärna skicka bilder, texter och kommentarer på plaggen till mig. Det gör mig så förbaskat glad – och hjälper också oss att bli bättre.

Eller jag, Lorpan och Ludde ställde till med festen. Haha, Lorpan gjorde nämligen drinkar och lagade all mat så vore ju fräckt att sno åt sig äran. Jag bjöd in folk, det jag är bäst på.

Lorpan är verkligen jävel på att göra whisky sours.

Som min bror som är betydligt mycket häftigare än mig säger: ”Kulor tas för er”, haha. Det är nya” innesäget” enligt honom alla coola kids säger så.

Nej, men ärligt det hade inte funnits något Adoore utan er – så tack. Och framför allt tack till världens bästa Frida som får företaget att rulla, utan dig hade vi aldrig fungerat.

Charkisar – livets götta efter man fött barn och äntligen får frossa i alla ostar hej vilt. Har levt i dessa godbitar som vilar på min nos hela sommaren. Det är som att gå runt i vandrande skimmrande instagramfilter. Ljuset i dessa bågar från SheVoke är helt magiskt. Det var Angelica som tipsade om det märket från Australien – och nu är jag hooked. De gör inte bara snygga solglasögon, de har så bra glas också tycker jag.

 

Har levt i vår Rivera modell i sommar. Tycker det är så skönt att slippa ha underkläder, haha. Dessutom tog jag alla klänningar i storlek L, så allt passar. Jag kommer nämligen inte i typ några av mina gamla kläder för tillfället så det är så skönt att inte ens behöva testa. Nu har jag mina favoriter som jag vet att brösten och magen ryms i utan tjafs.

Tvingade Tuva att hoppa i några av höstklänningarna. Denna kommer i beige, lavendel, vit och ljusgrått. Tror bestämt att jag kommer ha på mig denna varje dag. Så fint till både sneakers, klackar och stövlar.

Önskar att ni kunde känna på klänningen genom skärmen för den är så galet mjuk. Spenderat alla sommarkvällar i denna. Dessutom är den stickad med några procent spandex vilket gör att den sitter så otroligt smickrande på. Annars kan jag lätt känna mig bylsig i stickade plagg men den här känner man sig bara kurvig och fab i.

 

Pangheta Tuva i vår Retro klänning i svart leomönster.

Japp, sedan grillade vi och badade innan aftonen led mot sitt slut. Jag och Harpan smet till sängs ganska tidigt med resten av gänget bubblade loss.

<3

18 kommentarer