Det förekommer cookies på petratungarden.se. Genom att fortsätta läsa på petratungarden.se godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

20:23 | oktober 10, 2019

Slut som artist

Ögonen svider av trötthet, herregud det var länge sedan jag var så här slut. Det är så ofta välpolerade bilder i bloggen, det kan väl vara kul att ser hur jag ser ut när jag precis smällt en tunnbrödsrulle i sängen med glansiga ögon som kisar. Stinker lök i munnen. Spillt räksallad på tröjan. Typ fått eksem i hårbotten på grund av överförbrukning  av torrshampoo och utebliven tvätt. Och doftar tydligen även fotsvett om vi nu ska lyssna på Markus.

En härlig tjej i lyxförpackning.

Imorse gick jag upp vid 04.30 för att kunna bege mig till Adoore plåtningen vid 06.00. Sedan har hela dagen gått i ett. Vi var tvungna att hålla ett jädrans tempo för att hinna med vår deadline. Men det blev riktigt fint, precis så som jag föreställt mig för en gångs skull.

3 kommentarer



10:02 | oktober 9, 2019

”Månadsspara? Banktanten nickar stolt. Efter mötet går jag och tröstshoppar på kredit”

Linn och jag ringer ofta varandra och pratar om vår ekonomi eller nja, snarare om misären. Luftslottet som snart rasar samman. Vi är av samma skrot och korn, typerna som går runt med sina räkningar i sin handväska, tills det dimper ner en påminnelse, istället för att bara sätta sig ner och betala dem direkt. Varje gång vi samtalar om ämnet, avslutar vi alltid med att: ”Okej, skärpning – nu tar vi tag i det här.” Jag brukar slänga ur mig något i klass med: ”Ska kontakta Avanza och att tag i mitt pensionssparande imorgon, lovar. Nu händer det.”

Linn har i vanlig ordning skrivit en briljant krönika om ämnet på Her Hour.

Känner ni igen er? Eller är ni raka motsatsen? Varför är det så svårt att bryta ett mönster och få fingret ur röven?

Jag står i ett kök i Göteborg bland drinkar och konfetti. Det firas födelsedag och en jämn sådan till på köpet. Runt omkring mig dansar många av mina favoritmänniskor, de flesta har jag känt i hundra år. Han som fyller år är en av dem. Och även han som nu fyller på mitt glas. Han frågar om livet, för det var längesedan vi sågs. Kanske även ännu längre sedan vi pratade på riktigt. Jag berättar och vi fastnar nånstans mellan hans nya projekt på jobbet och mitt slumrande aktiebolag. Det är oväntat, för vi är egentligen mycket roligare än att hamna i jobbpratträsket. Men som med allt ångestladdat – har man väl halkat in är det snårigt att hitta ut.

Då känner jag sticken i nacken. För är det något som ger mig mer ångest än fönsterkuvert är det prat om ekonomi, tankar på deklaration och allt muttrandes om räntesatser hit och dit. Jag säger det och han skrattar. Inser att han tror att jag skämtar när jag förklarar att min fobi går så långt att jag inte ens vågar prata med min egen revisor. Jag skämtar inte. Och börjar svettas.

Vi lämnar ämnet snabbt för jag börjar andas ytligt. Han tittar något bekymrat på mig och säger att det där får jag ta att styra upp. Jag nickar tappert och säger ja, men absolut och du har så rätt. Med bultande hjärta sveper jag drinken och tackar gudarna för att imorgon inte är en vardag och att natten är stunden då allt allvar legitimt kan sopas under mattan.

Sommaren är över och jag ser med förfäran på mötet i almanackan jag själv bokat in. PRATA MED BANKEN och till råga på allt ska mötet ske I PERSON på banken. Undrar hur många miljoner jag hinner vinna på två dagar och hur mycket man kan ljuga för att låtsas att man har allt under kontroll. Det är alltså bostadslån som ska diskuteras och med det även oundvikligen min oförmåga att spara och/eller leva inom mina tillgångar. Heja livet.

Hon är snäll men sträng, banktanten. Med sig har hon en solig nyanställd som hon frågar om det är okej att hon tar med på mötet. Bra erfarenhet med mera. Jag nickar sakta och inser att denna person är i min egen ålder och hon ser så där ordningsam ut. Precis sådär jag aldrig varit eller kommer att bli. Detta påminner starkt om ett gammalt trauma då jag som nitton eller tjugoåring var hos gynekologen för att, eller förresten, det spelar ingen roll.

Alla kvinnor vet känslan av att ligga totalt utlämnad i en stol med benen i vädret och hela härligheten blottad samtidigt som den vars huvud du knappt kan se ber dig att ”hasa lite längre ner, en gång till, liiiiiite längre”. Definitionen av ovärdighet alltså.

När man till råga på allt har något rassel eller pling och gynekologen är en kille runt 30, som är snyggare än McDreamy och han frågar om det är okej att ett gäng studenter följer med? För detta är något de borde se – unikt – kanske till och med är ett ord som används – och du nickar stumt för du är konflikträdd och någon säger ”ojdå” samtidigt som de står och stirrar in i ditt heligaste. Ja då tänker man att man definitivt blir straffad för något riktigt mörkt i ett tidigare liv.

Samma känsla, omöjlig att glömma, väcks igen i mötesrummet på banken en sisådär tio år senare. Hon frågar hur jag tänker kring sparande, pension etc. och tittar allvarligt på mig. Jag svettas och fantiserar om att kasta mig genom glasrutan.

Hur ska jag förklara att jag hellre tänker att det löser sig och vi tar det imorgon? Att jag läst The Secret och sänder ut massa tankar om galopperande miljoner titt som tätt. Så hon behöver inte oroa sig, för jag har redan löst det där.

Orimligt tydligen. Nej nu ska vi ta ansvar. Och likt en general drillar hon mig i livets iskalla verklighet. Vi sätter upp ett månadssparande, alldeles för högt enligt mig, det kostar ju att leva. Men hon menar på att det är i lägsta laget. Och så där fortsätter det.

Då händer något märkligt. Jag sträcker på ryggen och tittar henne till slut i ögonen. Håller med när hon drar ett resonemang om att tar pengarna slut ja då får man leva på nudlar. Lutheransk och stenhård hör jag mig själv säga; ”nu ska navelsträngen klippas” och annat snusförnumstigt. I slutet av timmen är vi goda vänner och jag säger att det är nu det händer – nu blir jag minsann vuxen. Ler till och med som i samförstånd åt den yngre kollegan, hon den prydliga.

Banktanten nickar stolt och säger att vi ses om ett år.

Jag går och tröstshoppar på kredit.

Av: Linn Olsson

14 kommentarer



12:31 | oktober 8, 2019

On a roll…

Imorse hade vi ett till kul möte för Adoore, som jag förhoppningsvis kan berätta mer om snarast! Nu bär det av på en annan spännande träff, men snart är jag tillbaka på kontoret för fullt bloggfokus!

0 kommentarer



14:44 | oktober 7, 2019

Weekly Plans

Adoore Party
Hola Guapas!

Sitter på kontoret och känner mig helt paralyserad, har lyckats sätta riktigt många bollar i rullians samtidigt. Känner mig lite som en dogwalker som måste hålla alla projekt i ett stadigt grepp, så inte ett sticker iväg och de andra trasslar ihop sig. Eftersom jag drar iväg utomlands om två veckor på jobb i tio dagar så är det lite tidspress adderat. Men allt är så kul – vissa saker känns fortfarande helt orealistiska, måste nypa mig i armen ballt. Snart ska jag berätta vad vi kokat ihop för kul ni kommer nämligen kunna ta del av det hela spektaklet.

Idag ska jag äntligen få träffa min bästis Bosses nykläckta mästerverk August, längtar ihjäl mig. Ska bli så spännande att äntligen få träffa det lilla livet och höra allt om förlossningen.

Måndag: Heldag på kontoret. Sy ihop säcken för vår Adoores kampanj– och produktplåtning på torsdag. Vi skulle egentligen plåta nästa vecka, men modellen vi helst ville ha kan bara nu på torsdag. Så nu är det bara att trolla med knäna. Lokalen verkar lösa sig, nu är det bara fotograf som måste bekräftas. Tänkte att jag kunde skriva ett inlägg sen om hur det går till när man planerar en modeplåtning, om det skulle vara kul?

Tisdag: Spännande inköpsmöte för Adoore (!), därefter ska rodda med accessoarer och moodboard till plåtningen. Och spika massa andra samarbeten och planering.

Onsdag: Bloggonsdag deluxe. Middag på kvällen för att lansera Aéryne X Gina TricotVan der Nootska Palatset.

Torsdag: Adoore kampanjplåtning. På kvällen (om jag hinner) ska jag till Malin på middag.

Fredag: Eventuellt plåta samarbeten. På kvällen vankas det middag på TAKO med några kompisar för att planera vår resa till Kapstaden i vinter.

5 kommentarer




10:22 | oktober 6, 2019

Söndagssurr

Klänning från nya partykollektionen, Adoore.

Men god morgon mina favoriter!

Hur mår ni? Dunkar huvudet av gårdagens bravader? Eller flög ni upp ur sängen efter en lugn lördag?

Själv mår jag rätt bra, sitter i soffan nerborrad med fötterna i mina duntofflor som jag rotat fram i garderoben då temperaturen i vår lägenheten sjunkit drastiskt och vi glömt sätta på elementen. Kroppen är täckt som en larv invirad i en grå stickad filt med två små lemmar som sticker ut för att kunna knappa på tangenterna och sträcka sig mot kaffekoppen mellan varven samtidigt som Nyhetsmorgon självfallet rullar i bakgrunden.

Idag väntar först och främst jobb med Adoore på förmiddagen, vi kommer nämligen eventuellt plåta hela kampanjen och alla produktbilder nu på torsdag, då det var enda datumet modellen (som vi verkligen vill ha) kunde – något som egentligen skulle göras veckan efter. Så det är en del att stå i. Därefter är vi hembjudna på amerikanska pannkakor, bakverk och fika (!) till Carro och Oskar och slutligen ska jag och Mathilda på ett Barrepass. Jag älskar verkligen söndagar, finns det något soligare? Vad man än tar sig för är det härligt för att allt är så kravlöst, som att inget förväntas av en. Allt man också tar sig för blir dessutom extra festligt på söndagar, för att man just inte förväntas krama ur varenda timme av dagen.

PUSS!

9 kommentarer