09:16 | februari 18, 2020
Jag hade inte tänkt filma min förlossning…
Stickad klänning, House of Dagmar.
God morgon! Eller kanske god lunch om ni frågar mig. Jag somnade nämligen vid halv nio igår med alla kläder på i sängen, så när klockan slog 05.00 var jag utvilad som aldrig förr och tassade upp. Vet typ inte vad jag gjort sedan dess? Suttit framför datorn, pillat med saker – men ändå inte fått något gjort känns det som. Skulle egentligen fotat idag, men vi har flyttat det till fredag förmiddag, så har hela morgonen obokad. Känns nästan som man vunnit tid på livets triss. Älskar den känslan. Som när man ställer klockan på morgonen, men vaknar innan och inser att man har en halvtimme extra tillgodo i sängen. Jackpot.
Något jag faktiskt har gjort är att avverka några förlossningsvideos, haha. Maggans och Fornis har jag sett flera gånger. Men gillade verkligen Victoria Törnegrens förlossningsvideo – ärlig och varm. Tårarna forsade ned för kinderna när deras dotter kom ut. Jag har liksom inte reflekterat så mycket över att ungen faktiskt ska ut. Jag kan måla upp scenarion när Harry är ute. När jag, Markus, Puck och han ligger i vår säng och solen letar sig in i sovrummet eller när vi går en promenad och bara går och kollar på lilla korven. Sådana scener ser jag framför mig, men har svårt att måla upp en bild av själva förlossningen. Fan, vad det ser ut att göra ont. Orimligt ont. Ser hur naglar borrar sig in i partnerns hud, hur djuriska ljud kommer ända inifrån magen och ögon som smalnar i varje värk.
Jag hade inte tänkt filma min förlossning, men nu känner jag bara att KLART VI SKA (eller Markus då). Och vill såklart inte filma ALLT, utan små glimtar. Markus är ju lite rädd för blod och får lätt lågt blodtryck, kan ju verkligen gå hur som helst. Han kanske ska ha på sig en hjälm redan när vi gör entré på förlossningen. Kanske får be en barnmorska filma lite. Oavsett vad jag bestämmer mig att göra med materialet så vill jag ha filmen. De där ögonblicken vill man ju minnas för alltid. Varje gång man står inför en tuff uppgift, känner hur rädslan förlamar ens kropp och man inte vågar ta steget – då spolar man bara upp den lilla frekvensen när man krystar ut en jävla unge genom sin fiffi – och så kör man gasen i botten och minns känslan när barnet är ute. Att det var DU som tryckte ut ungen.
Hur fin är den här stassen? Älskar, älskar, älskar de smickrande revärerna på sidorna och de vida armarna. Så fin i sommar till ett par bara ben och klackar.
08:21 | februari 14, 2020
Idag går jag in i tredje trimestern och Alla hjärtans dag!
Klänning Nicholas, T-shirt & Other Stories, Stövlar Toteme (slutsålda), Väska Proenza Schouler, Kavaj Asos (finn liknande här), Halsband Safira.
God morgon!
Här sitter jag gravid i tredje trimestern med ett leende. Yes, idag stod det i appen att jag nu traskar rakt in i slutspurten. Hello, bästa alla hjärtans dag presenten. Som att gå på gymnasiet och börja i ring 3. Man vet att det snart är över. Jag har i och för sig gillat att vara gravid, tror faktiskt min kropp nästan tackar mig för denna period. Fasta rutiner, sömn och alkoholfritt – något som annars hör till ovanligheterna. Nu börjar det dock kännas som att jag är gravid. Man kan inte direkt undgå det faktum att man svalt en pilatesboll för så fort du lutar dig framåt mot datorn får du andnöd, skavsåret mellan benen är ett faktum och knivarna som hugger mot skrevet när man går för långt börjar bli en del av min vardag. Likt en labrador länsar jag tallriken, äter större portioner än Markus nu. Trodde det skulle bli mindre plats i kistan, men jag verkar bara bli hungrigare och hungrigare.
Nu börjar jag nästan bli lite stressad över att det snart är över. Herregud, snart kommer resultatet av jäsningen ligga i min famn. Nu ska vi ta hand om ett barn? Vårt barn? Hjälp! Jag längtar ju något oerhört, men jag har ju nästan trängt bort tanken på att jag faktiskt ska föda ut Harry. Vill inte grotta ner mig i förlossningen för mycket, vill såklart veta vad som kommer hända – men inte vara allt för påläst och ha koll på för mycket detaljer. Vill nog hellre hänge mig till proffsen på förlossningen och låta dem guida mig genom förloppet. Eftersom jag tror och förstått att allas förlossningar skiljer sig så ofantligt åt. Jag vill inte sitta med ett färdigt körschema eller facit i min hand och känna att det inte går enligt plan.
Jag har bokat in mig på en gravidyogakurs på Altromondoyoga som Forni och Bosse talat varmt om. Sedan har min barnmorska bokat in mig och Lorpan på två kurser som jag inte ens vet namnet på, men som Carro sa var bra. När Carro var där nu sist så var det en kille som svimmade, alltså inte nickade till utan totaldäckade och fick dras ut ur salen. Så man lär väl inte den enda stressade föräldern i lokalen.
Något som känns otroligt skönt är att vi har ett riktigt bra skyddsnät runt oss. Markus mamma och min mamma är helt klart de som skulle bli valda först i fotbollslaget när det kommer till barn skötande. Eller vad säger jag, både Bodil och mamma skulle få vara lagkaptener och välja sitt lag. De är högst upp i hierarkin, haha. Så det känns otroligt tryggt.
Nu längtar jag tills vi börjar få hem lite saker till stackarn, så det börjar kännas på riktigt. So far har han en ryggsäck och ett par sneakers för två års ålder. Den här veckan ska jag även börja kika på ett landställe som vi kan hyra över sommaren några veckor. Jag tänker någonstans i närheten av Stockholm så man ändå kan köra och pendla mellan.
Gud, vad jag svamlar!
Idag är det alla hjärtans dag! Alla självgoda pars favoritdag, haha. Men typ också den roligaste singeldagen – har alltid älskat att festa på alla hjärtans dag som singel.
Petra och Linn kramar vettet ur hela Alla hjärtans dag-fenomenet. Bland annat presenterar Petra sitt överlevnadskit för alla singlar där ute som bävar inför denna dag. Och så får vi höra om några riktigt äckliga och jobbiga Alla hjärtans dag-presenter. Dessutom lär vi känna Linn lite bättre och får veta hur det gick till när hon och Petra träffades.
17:49 | februari 13, 2020
EN första TOUR PÅ VÅRT NYA KONTOR!
Den här dagen flög förbi i vanlig ordning. Jag har fått erfara min första riktiga djävulska foglossning tror jag bestämt. Promenerade från Kungsholmen och efter ett tag kändes det som någon stack knivar vid sidan av nedre magen. Så vaggade långsamt sista biten. Och jag har fått skavsår mellan benen. Skojar inte. Måste typ pudra loss med sådant babypuder därnere så det inte blir sådan friktion, haha. Och med mellan benen, så menar jag precis som jag säger mellangärdet.
Anyway, nu ska jag snabbt gå förbi ett event som Sofi Fahrman håller i. Men tills dess kan ni hålla till godo med det senaste avsnittet av ”Vecka för Vecka”. I veckans avsnitt får ni följa med till Köpenhamn, där jag blir lite orolig för att Harry knappt rört sig och sedan får ni en FÖRSTA TOUR PÅ VÅRT NYA KONTOR!
09:45 | februari 6, 2020
Graviduppdatering vecka 28: Igår bjöds det på ett bättre rave i livmodern.
Här sitter jag med en minst sagt bubblig kista efter en halv bägare glass till middag igår kväll. Mm, har ni provat Ben och Jerrys cheesecake burk? Slurp sa det så hade halva burken sinat, två tunnbrödsmackor med generösa lager smör och lite sura ess på det så var middagen komplett. Idag känns det som att min tunga blivit brännskadad, det sura sockret har likt en brännskada frätt bort den skyddande yttre barriären. Kände mig verkligen gravid igår när jag bäddat ner mig innan klockan slagit 20.00 i sängen med glassen balanserad på mina enorma flytbåtar till bröst och sura ess på kroppens Mount Everst, kistan – och Pucken som en värmande mössa på hjässan.
Stackars Harry, han måste flaxat runt därinne som att han var på kemiska substanser och det bjöds på ett bättre rave i livmodern. Imorgon går jag in i vecka 28, då bänkar Harry 1,1 kg och är cirka 34 cm. Om han får feeling och skulle längta ut från sitt flubbyhem, skulle han ändå ha goda chanser att överleva. Ibland känns det som att någon sitter med en fjärrkontroll och snabbspolar mitt liv. Dagarna flyger förbi i ett rasande tempo. Ibland kittlar det till i kistan, som att någon pillar dig rytmiskt ner mot skrevet (på ett icke sexuellt vis, haha) – läste att dessa nya känningar antagligen beror på att Harry har hicka. Det känns nästan som att någon blåser hårda såpbubblor fast på ett extremt intensivt vis.
Det står också i appen att jag kommit långt i bakandet. När jag tänker tillbaka till i höstas och vissa stunder så känns det som en evighet sedan jag plusade på stickan. Men samtidigt känns allt som en blinkning bort. Kanske för jag mått så bra och kunnat köra på och leva som vanligt.
Hur känns er resa? Ni som bakar samtidigt.
HERREGUD, nu måste jag styra upp Harrys ägodelar. Har ni börjat fixa iordning hemma? Ligger jag efter?
Ska få med mig Lorpan till någon stor barnbutik nästa vecka. Många kompisar har varit ute på Big Baby i Sickla eller har ni några andra tips? Så blir nog en sväng ut dit så kan jag hälsa på min syrra och mamma i samma veva. Jag och Markus ska laga en pangmiddag på fredag och ha planeringsmöte för hans ankomst. Tror det är viktigt att drömma och planera ihop. Så man inte känner sig ensam i graviditeten. Lyssnade på en podd som fick mig att tänka efter, där hon pratade om hur bra det kan vara att redo ut vilka föräldrar man vill vara. Tror i och för sig att det är svårt att säga utan facit i handen, det rår ju helt på vad man får för barn. Man kan ju inte skriva manualen till en Ipone 10 och sedan får man hem en Samsung Galaxy.
Om det är något jag snabbat upp från mina kompisar som ploppat så är det att inget blir som man tänkt sig. Det går inte att föreställa sig hur livet kommer bli. Det kanske är lättare med andra barnet? Då vet man vilka misstag man helst vill undvika och hur man ska agera i situationer som kanske inte gick som man tänkt sig. Det är som ett förhållande, man vet vilket bagage och vanor man inte vill ta med sig in i nästa relation.
Juste! Helt glömt länka intervjun MAMA gjorde med mig! In och läs vet ja – ni kommer till ”Veckans Preggo” artikeln på MAMA här!
06:46 | januari 18, 2020
60,7 % bakad. Status: Bröstvårta: från en nätt liten ö i Karibien till en världsdel.
Jag börjar mer och mer fundera på som gömmer sig därinne. Vem är du? Du verkar ha ganska starka benmuskler och vara spontant lagd som din mamma för du kan när som helst på dygnet börja trampa vatten som om du var på ett bättre Susanne ”knip” Lanefelt pass i poolen på Sturebadet. Hela magen gör svallvågor när du sätter igång. Nu har du legat därinne i swimingpölen och gäst i 25 veckor, du är 60,7 % gräddad.
Hörru mannen du väger snart ett helt kilo om du inte växt i rapid fart och redan passerat 1000 g under semestern som din morsa som ätit för ett helt fotbollslag. Du är dessutom 3 avlånga colaburkar hög.
Okej, över till mig då. Mina bröst skulle lätt kvala in till premiäravsnittet av Biggest Loser, snabbare viktuppgång blir svår att slå. De är enorma. Nej, men hela gänget på semestern tappade hakan när jag kom ner i en av de tre bikinisarna som jag fortfarande kan ha. Snart är jag inte Petra längre, utan brösten som är ute och går med mig. Måste köpa nya bhar så fort jag kommer hem, för nu hänger halva melonen utanför. What’s up med ens bröstvårta? Om man jämför med ett landskap på en karta så har de förvandlats från en nätt liten ö i Karibien till en världsdel. Hade en liten petite förrättspizza innan nu är det familysize XL.
Har nog dundrat på mig ett gäng kilon senaste två veckorna, vet inte om det är det faktum att jag knappt rört mig och ätit avsmakningsmenyer och trerätters om vartannat eller om det är kroppen som behövt lite mer vikt. Det är bra Harry, då är mamma stabilare på jorden. Jag tror verkligen kroppen lägger på sig det den behöver under en graviditet. Såklart jag helst inte går upp 30 pannor, för det blir så tufft sen efter och i slutet för kroppen, men ofta är det väl mest vätska som rinner av en. Äter helt enkelt det jag är sugen på, inom (OFTAST, läs sällan) rimliga gränser, haha.
Alla min medresenärer säger att kulan haft riktig växtvärk de har dagarna och nu poppar den verkligen fram.
Börjar se tendenser till att det är dags att säga hej då till mina spinkiga fötter och vader. Vissa dagar känner jag hur svullnaden kryper sig på. Ska verkligen börja röra mig mer hemma så blodcirkulationen kommer igång igen. Undra om man får göra LPG, fast bara på benen under graviditeten. Måste kolla upp det, någon av er som gjort det? Den här mamman har iallafall unnat sig tre riktigt grymma massager under resan. Min ryggvärk är som bortblåst och jag måste säga att jag mår så förbaskat bra. Men jag är ju fortfarande inne i andra trimestern, den som kallas honeymoon. Sedan kanske helvetet bryter lös eller så är jag en av de som få förundrat kommer må toppen rakt igenom hela resan från början till slut.
Har inte köpt en enda pinal till Harry. Så måste ta tag i det när vi kommer hem.
Vad var det bästa köpet? Vad var onödigt som ni skulle klarat er utan? Vilket märke har finast killkläder?
Help this mama out!
