14:43 | mars 27, 2020
Nu är jag gravid.
Japp, nu känns det att jag är gravid. Jag är pigg på morgonen, men efter lunch är det som jag fått i mig ett glas rödpang för mycket, känner mig liksom mysig och nästan lite salongsberusad – hade lätt kunnat gå och ta en liten nap. Samma visa gäller efter klockan tio på kvällen, då är soffan extra mjuk och sövande. Men nu ska jag kriga på då jag har två samarbeten som ska skickas in nu innan helgen. Unnade mig en glass med gräddkola och nötter precis, som iallafall gav Harry lite extra energi. Känner mig däremot ändå relativt smidig för att vara i vecka 35, förlikar mig mest med ett otympligt kylskåp när jag ska ta mig upp från sängen eller soffan i brist på fungerande magmuskler. Men annars är jag fit for fight.
KAN NI FATTA ATT DET BARA ÄR 6 VECKOR KVAR?
Alltså om två veckor är Harry liksom färdiggräddad och klar, så skulle han vilja kika ut ur ugnen redan då så går det liksom finemang. Eftersom alla våra förberedande gravidkurser blivit inställda tänkte jag kolla upp lite klipp och dylikt som vi kanske kunde grotta ner oss i under helgen. Har ni några tips? Jag är ganska bra på att släppa kontrollen och bara go with flow, men vore ju ändå lite skönt att ha koll på andningen och dylikt.
Det är ganska skönt att ha en mamma som jobbar på förlossningen, så jag kan få höra lite i hur allt hanteras med den rådande corona situationen. Tycker det är så svårt att få en ärlig bild via medier som gärna vill ha klick till just sin artikel. Som den artikel som kom för några dagar sedan: ”GRAVID KVINNA PÅ INTENSIVAVDELNINGEN”. Jaha, sedan stod det inget mer? Ingenting om hon hade en underliggande sjukdom eller dylikt. Bara att det just var en gravid kvinna och en massa lulligheter, men man fick liksom ingen annan info än rubriken i texten. Totalt värdelöst.
Längtar så innerligt mycket efter Harry nu. Han kommer minst sagt bli en färgklick i detta mörker.
Haha, så fort jag tar upp kameran så är Pucken där. Hon är ju min ständiga skugga, vart jag än går så hör jag strax därefter små tassar trippandes efter.
21:50 | mars 22, 2020
It’s a ball!
Klänning Rotate, Skor Saint Laurent.
Nu ser det bestämt ut som jag svalt en boll. Magen växer verkligen utåt nu och precis likt ogräs framfart så går det undan. Nu känns det som att den tar nya höjder varje dag. Magens egna lilla swimingpöl är numera ett minne blott och har jämnats ut med resten av kullen. Undra om den kommer sjunka snart? Herregud, imorgon ska jag ta tag i min lista till Harry som snarare ser ut som en Harry Potter utgåva. Japp, så många är punkterna som mina kära bästisar skickat över till mig. Haha, visade den för Markus genom att scrolla på mobilen och han höll stod och gapade med stora chockerade ögon. Det är allt från jättelika förlossningsbindor till en liten termos och elektronisk bröstpump.
Vagnen är iallafall beställd och på ingång. Gud, det är ju hel vetenskap att handla vagn vet inte hur många vi provade. Det landade i en Stokke Trailz, då både jag och Markus gillade den bäst. Båda är ju ganska långa, så vi ville ha en högre vagn. Upplevde att så många vagnar var låga. Sedan kommer vi även ha en nättare vagn som fungerar bättre när vi ska röja runt på resor och restauranger.
Tänk nu kan han ju dyka upp när som helst. Alla mina gravidkurser har blivit uppskjutna i och med corona. Jag hoppas vi hinner med någon genomgång iallafall, annars får mamma ge oss en personlig kurs innan förlossningen. Man vill ju ändå känna att man har lite kött på benen.
15:39 | mars 13, 2020
En sista kommentar.
Hej gänget!
Det här är det sista jag kommer att skriva om det här. Jag förstår att många av er är upprörda, MEN som jag förklarat såg situationen inte alls ut så här dagen vi åkte. Utan allt har förvärrats under tiden vi varit här. Jag tror inte jag är ensam om att bedömt situationen fel, det är först nu de tre senaste dagarna som många i min närhet fattat vidden av situationen.
Jag förstår att ni vill hitta någon att ”skylla” på och då blir jag som offentlig person lätt måltavla. Men jag hörde efter med läkare som sa åk, lusläste folkhälsomyndigheten riktlinjer samt UD’s reserekommendationer och kände mig trygg i det beslutet. Om det är någon institution man bör lita på så är det väl dem?
Japp, så här i efterhand absolut fel beslut. Men nu har vi bokat första bästa direktplan hem. Vi har isolerat oss här i huset – och japp, jag kommer självfallet inte träffa folk när jag kommer hem, utan hålla mig inne, även om jag inte har några symptom.
Kan nog inte göra mer än så. Tycker ni som skriver att jag kommer bli en självcentrerad vidrig mamma kan hålla truten.
Så. Nu kommer jag inte diskutera detta något mer.
Hänvisar alla som vill diskutera detta vidare till soliga Bloggbevaknings kommentarsfält där ni kan götta er i hat och glåpord. För det är precis det vårt samhälle behöver just nu <3
All kärlek,
Petty.
09:16 | mars 5, 2020
Hur häftigt är det att flera av er läsare har blivit förlösta av min mamma.
Igår var jag hos barnmorskan som sagt. Harry jäveln låg med ansiktet uppåt när var på finbesök och hon sa att han borde börja lägga sig neråt nu. Så började genast jaga upp mig över det faktumet. Då får man göra ett vändningsförsök och annars ta ställning till om man vill pressa ut ungen med sätet först eller göra kejsarsnitt. Men som hon sa det är ju lång tid kvar – och mycket riktigt redan på kvällen så kände mamma på magen (lyxen med en mamma som kan sådant) och då låg han och chillade på sidan igen.
En annan trist grej var att jag hade lite för höga sockervärden. Det hade jag även förgående besöket. Så nu sätts den här mamman på sockerdetox. Inte ens det fick man. Men med facit i hand har det nog slunkit ner en bulle i tid och otid. Har aldrig konsumerat så mycket desserter eller stått vid godishyllan så frekvent på Z-eleven på Birger Jarlsgatan (hej, bästa godisutbudet). Ni kan ju läsa mellan raderna att jag förvandlats till en sockerpundare. Vem går omvägar hem för att köpa färska violpistoler, som by the way förtjänar mer glans i strålkastarljuset, så underskattat godis. Förlåt, men livet som preggo är ju inte så soligt, så jag har satt guldkant på livet på mitt lilla vis. Men nu är the glory days over, långsamma kolhydrater och raw food bollar är min nya melodi. Karin sa att jag såklart kan unna mig ibland, men inte varje dag.
Mamma sa att det nyligen sänkte gränsen för ens värden. Så det är betydligt lättare att kategoriseras som sockerjunkie nu.
Nu till något soligare. Hur häftigt är det att flera av er läsare har blivit förlösta av min mamma? Ni var över tio stycken som skrev igår på instagram att mamma hjälpt just er. Såg hur hon lyste upp av alla värmande meddelanden och mysiga hälsningar. Att vara barnmorska måste vara något av det häftigaste som finns. Tänk att jobba med liv som kommer till världen. Förväntningarna och nervositeten som ligger i rummet när man kommer in. Det största i en familjs liv som man tar sig igenom med en människor man aldrig träffat förut.
Varje dag på jobbet.
”Tja, ska bara dra till jobbet och sätta några liv till världen. Äter vi lasagne ikväll? Toppen kan du hämta barnen? Ses sen älskling”
Mäktigt. Vilka hjältar. Vad de krigar, trots långa arbetsdagar och dåliga resurser.
Efter besöket hos barnmorskan bestämde jag mig för att skämma bort mig själv rejält med först en ansiktsbehandling på lunchen och därefter en spontan fot- och underbensmassage på Stuerbadet. Den äldre damen som tog hand om mig var så närvarande och varm. Sedan jag blev gravid har jag en stenhård liten ärta under ena högerfoten, precis vid stortån. Enligt kinesisk medicin är det magen. Hon tryckte på min ärta för kung och fosterland tills den var ett minne blott. Men likt en obetald räkning, kom påminnelsen på posten redan dagen efter. Nerven är som en jobbig dejt som aldrig slutar smsa. Likt en blodigel har den bokstavligen talat bestämt satt sitt liv på att följa mina fotsteg vart jag än går. Tvingar Markus att ge den en höger nästintill varenda kväll, men den här jäveln verkar helt klar ha fler än nio liv.
Nej, nu ska jag filma min smink tutorial till er.
Vi hörs igen lite senare idag, puss på er!
16:07 | februari 28, 2020
VECKA 31
Kappa Stand, Kjol Realisation Par, Topp Rodebjer, Stövlar Toteme, Väska Proenza Schouler.
Tiden joggar förbi i vanlig ordning. Herregud, idag gick jag in i vecka 31. Say what? Nästan 10 veckor kvar exakt, 69 dagar – om han nu väljer att kika ut i tid vill säga. Först tänkte jag: ”Det är ju ingeting, han kommer typ imorgon” men sedan tänkte jag på ett sommarlov och då kändes det plötsligt betydligt längre bort. Är så nyfiken på att träffa människan därinne som förhoppningsvis kommer att vara en del av hela mitt långa liv.
Nu är han snart 4 cola burkar hög, om varje burk är en tia. Och soliga 1,5 kg. Jag tror att han gillar att twerka, för ofta känns det som att han gnuggar sin lilla stjärt mot min hand när den vilar mot magen. Tror bestämt det är två små söta skinkor som duffar.
Hur mår morsan då? Jo, tackar som frågar. Mår finemang, men börjar känna mig lite tröttare, framför allt på kvällarna. Sedan har jag börjat få lite ont i ligamenten när jag går, som knivar som hugger in mot magen. Min fiffi däremot har gått tillbaka till någon form av normalt läge, hurra! Ingen hamburgare down under längre, haha. Vaknar av mig själv som ett skott klockan 06.00 varje morgon, sover inte alls lika bra som vanligt. Kan bero på antal turer till toaletten för att tömma blåsan, som Harry likförbannat väljer att sparka på så fort den fyllts på med några droppar. Som sagt han verkar vilja att jag ska komma upp i mina 10 000 steg om dagen. Vet inte hur många gånger om dagen jag slänger ur mig: ”Ska bara kissa först”.
Undra hur Harry kommer att vara. Vem han kommer att brås på? Kommer han vara en blandning av oss båda eller kanske helt sin egna karaktär. Jag och Markus är ju ganska olika på många sätt, så det ska bli spännande att se hur den här lilla knodden växer upp till att bli. Ärver han energin och spralligheten från mig eller det trygga, lugna, känsliga, mer reflekterande dragen från Markus. Eller kommer han förvandlas till en buffé med ihopkok av oss båda? Det återstår att se.
Jag hoppas han ärver Markus fina mjuka lockar. Bådas gröna ögon. Helt klart Markus kroppsbyggnad (haha, vore speciellt om han ärvde min) och breda axelparti. Markus babylena fötter, fy fasiken om han ärver mina sandpapper till sulor.
Nu tänkte jag att jag går in i den stora ”skämma bort mig själv” perioden. Ska behandla min kropp och mitt sinne som om de vore gästerna på ett fem stjärnigt lyxhotell.
Vad gjorde ni för lyxigt för er själva när ni var gravid? Nästa vecka börjar jag på min gravidyogakurs på Altromondo. Ser verkligen framemot den kursen.
