17:00 | oktober 27, 2019
En helt vanligt lista om mig.
Denna lista har jag sett inne hos både Sandra och Michaela – och precis som de säger kan det ju finnas massa nya bloggläsare här inne som inte har så bra koll på helt vanliga saker om mig och mitt liv. Tycker själv att det kan vara svårt att hitta grundläggande info om personen på nya bloggar jag hittat, vilket gör att man inte förstår alla sammanhang som det skrivs om i bloggen.
Här kommer därför en helt vanligt lista om mig!
Vad heter du?
Petra Teresia Ellinore Tungården. En rolig kuriosa är att det bara är min familj och lilla släkt som heter Tungården. Min farfar Hans Hansson fick ett högt uppsatt jobb där arbetsgivaren tyckte att han borde byta till ett flottare efternamn, så han bestämde sig för att ta namnet på herrgården som låg ett stenkast bort från min pappas barndomshem – och sedan dess är det Tungården.
Var bor du?
På soliga Östermalm, precis på smärtgränsen för att få kallas lärkstan (haha, eller så stod det iallafall i prospektet, tillhör säkert inte ens lärkstan) i en trea med Lorpan och Puck.
Vad köpte du senast?
Senaste gången jag drog mitt privata kort var häromdagen på Sansa, Hong Kongs Sephora. På kvittot hittar ni, om ni kan tyda kantonesiska: en årsförbrukning av varierande sheetmasks (läs: 179 st), mirakelkurer för torra fötter, pain relif-kuddar för axlarna, en pincett som kan klämma pormaskar och ögonmasker med lugnande torkat te.
Hur lång är du?
177 stabila centimeter ovan mark. Har under några års tid trott att det blivit fel när jag mättes senast för mitt pass, men så mätte jag mig nyligen och jag är ta mig tusan så lång.
Vad stod det i ditt senaste sms?
”Har du köpt trosor åt monstret”
Stackars Lorpan, samma natt som jag for började såklart Puck att löpa och har nu blodat ner hela lägenheten och väcker honom konstant på nätterna. Hur har ni gjort som har tikar? Har ni opererat era hundar? Är så kluven, känner att jag måste läsa på mer om ämnet. Jag vill inte att Puck ska bli en annan hund, älskar hennes karaktär. Men samtidigt löper de som jag förstått mindre risk för livmoderhalscancer om man opererar.
Kommentera gärna med tips!
Vad gillar du mest med dig själv?
Hmm… måste nog säga min positiva inställning till livet och min livsglädje. Jag älskar att leva och ser ofta glaset halv fullt. Och sedan min sociala förmåga, som jag främst tror handlar om att jag är nyfiken och genuint intresserad av andra människor.
Vad gillar du minst med dig själv?
Ibland gör jag saker utan att tänka efter, de bara går av farten. Önskar att jag var lite mer eftertänksam. Kan bli besviken på mig själv när jag inte vågar ta konflikter, önskar att jag var bättre på att tala ut och säga vad jag känner istället för att hålla det inom mig.
Har du söndagsångest?
Sällan, då ska det vara en riktigt tung fylla inblandad, haha. Men annars ser jag ofta framemot en ny vecka.
Vilka städer har du bott i?
Så tråkigt men har bara bott i Stockholm. Skulle verkligen vilja vidga mina vyer en vacker dag och flytta utomlands med familjen, bara för något år för att testa på det.
Låt på huvudet just nu?
Det här kommer låta så skumt, men jag är i en period där jag inte konsumerar så mycket musik. Förr kunde jag sitta på nätterna helt lyrisk och göra egna soundcloud listor. Men när jag hade extremt mycket på jobbet en period så kände jag att jag bara blev ännu mer stressad av musik, så jag började lyssna på dokumentärer eller poddar istället – och det har typ hållit i sig. Har alltid ljud på i bakgrunden, om jag fick välja skulle Nyhetsmorgon rulla på repeat hela dagen.
Men borde kanske börja lyssna på musik igen. När jag tränar på Becore eller Kampsportslabbet så är det ju redan musik på klassen.
Är du en ringare eller smsare?
Förr i tiden älskade jag att prata i telefon, men nu tycker jag mest att det är jobbigt. Jag har fyra människor som jag ofta pratar med: Freddie, Carro, Linn och Mathilda. Freddie och Carro pratar jag med kanske 8 gånger om dagen, haha. Men det är också helt okej, att säga: Hej då kan inte prata med dig mer när som helst under samtalet.
Annars föredrar jag att smsa.
När går du och lägger dig?
Har alltid lagt mig runt 12, men nu sedan det började bli mörkt har jag däckat vid 22 tiden. Förutom nu på resan då det varit långa dagar och kvällar.
Hur många kuddar sover du med?
En, sover jag med fler får jag ont i nacken. Jag sover på mage som ett litet barn, men försöker vänja mig av med det eftersom jag konstant har ont i nacken, men det går sådär.
Äter du några vitaminer/kosttillskott?
Hello, kosttillskottets moder. Nej, men jag äter kollagenpulver, järn, d-vitamin, b-vitamin, omega 3.
Vad läste du för språk i gymnasiet?
Franska. Men skulle inte direkt skryta om mina spårkkunskaper, låter nog mer finsk än fransk när jag försöker forma de romantiska orden. Önskar däremot att jag kunde tala fler språk, framför allt skulle jag vilja lära mig spanska.
Vad har du för ringsignal på telefonen?
Den vanliga.
Go to-mat som alltid är gott?
Jag och Lorpan är inne i en riktig matkris. Vi måste vidga vår meny hemma. Men om jag måste säga något så lax i ugn med någon god sås, Larb (thailänsk nyttig taco) – ni hittar receptet här, salmalax med asiatisk sås.
Hur uppvaktar man dig?
Är nog inte så svårflirtad, men när man lyssnar och visar att man bryr sig. Faller mer för de små extra glimtarna i vardagen än de pampiga flådiga överraskningarna. Som när jag är riktigt trött i soffan och Markus säger att jag bara kan ligga kvar medan han går och handlar och lagar en god middag till mig. Eller vänner som ställer upp när man behöver dem. Det är gulligt.
Vad gör du ikväll?
Äter pasta med Fingal i ljummet Verona och pratar ikapp om livet.
12:34 | februari 27, 2019
Vad kostar en Ida Lanto klänning, Vill jag bli på smällen och kommer I nöd och lust tillbaka?
Idag öser vi på med frågestund här i bloggen! Vi bara köttar hela dagen tänker jag. Jag ska dock iväg nu och få fina nya fransar, men när jag är tillbaka så bänkar jag mig omgående och fortsätter svara på era funderingar och frågor. Undrar ni över något så passa på och ställ frågan nu.
Vad kostar det att skapa sin bröllopsklänning för Ida Lanto? Såklart varierar det beroende på tyg/material.. men vad kan man förvänta sig ungefär?
Ida Lanto lägger verkligen ner sin själ i sina skapelser och jag var så nöjd. Det finns få som är så bra på passform som hon är, allt hon syr sitter som ett andra skinn. En bröllopsklänning ligger på runt 35 000- 40 000 om jag inte är ute och cyklar, men någonstans där. Och sedan beror det såklart på vad man väljer för material och tyg.
Här kan ni läsa om vägen från början till slut om min bröllopsklänning i spets.
Här kan ni läsa om den andra mer bohemiska skapelsen som vi ville ska ha lite vintagekänsla som vi valde att göra i ett mer champagne färgat tyg.
Blir du inte barnsugen när många i din omgivning är preggos nu?:)
Jag är absolut barnsugen, men inte riktigt än. Just nu vill jag njuta av att vara nygift och nybliven mamma till Pucken. Ska jag vara ärlig så tog det verkligen på krafterna att planera vårt bröllop, det var inte bara guld och gröna skogar. Det var riktigt jävla jobbigt stundtals. Hade mycket ångest över budgetar som sprack om vart annat, bokningar som sket sig osv. Men i slutändan var all mödan värt det, men ska skriva ett riktigt matigt inlägg om alla ”misstag” vi gjorde längst vägen. Det är precis som att renovera, man lär sig av alla tabbar. Haha, dessvärre kommer jag inte gifta mig igen, men för er som har stundande bröllop så ska ni få mina bästa does and don’ts. Så nu är det skönt att bara vara lite, njuta av vår stundande honeymoon och vår nya familjemedlem.
Känner verkligen ingen stress i kroppen. Men det ligger inte så långt borta. Men nu är så många av mina bästa vänner gravida så jag kommer ha gott om köttlimpor att kasta runt till höger och vänster hela sommaren.
Jag har alltid älskat barn och blir typ manisk när jag ser en bebis. Hela min uppväxt jobbade jag som barnflicka, så jag har alltid umgåtts mycket och tagit hand om barn. Sedan är min mamma den mest barnkära personen jag känner. Vi är ju fyra syskon, men när jag var yngre tog hon ofta hand om alla grannars barn också. Hon startade till och med en egen fritidsklubb för alla grannbarn. Dessutom är hon barnmorska så hon tar ju emot små nyfödda liv hela dagarna. Att få barnvakt till våra framtida barn kommer inte vara en svår match. Markus mamma Bodil älskar också barn och är nu faddermamma till barn som bor hos dem.
Googlade Petra Tungården Barn helt oblygt att sitta och söka på sig själv – och fick upp hur många bilder som helst där jag stulit folk bebisar. Här har jag snott Bellas Sally.
Fina Dashi. Tänk nu är hon själv mamma, så stort.
Undrar hur du och Markus gör med er ekonomi, har ni helt och hållet gemensam ekonomi eller har ni helt separat? och hur bestämmer ni vem ska betala vad osv? undra också om du har börjat pensionsspara privat än och hur du tänker där? tycker det är så himla svårt hur man ska tänka med gemensam ekonomi osv..
Vi har separat ekonomi, men delar såklart på allt som innefattar båda som hyra, el. När det kommer till middagar, mat och nöjen så brukar vi typ varannan gång och det brukar typ jämna ut sig. Men vi har funderat på att skaffa ett gemensamt kort som man kan dra sådant på.
Alltså jag skäms, men sedan jag startade mitt bolag, säkert tio år sedan har jag inte pensionsparat en krona vilket är så fruktansvärt korkat för de pengarna hade ju ökat i värde nu, när de legat och puttrat i olika fonder. Så nu sätter jag det på min to-do lista att spika den här veckan. Däremot tror jag att man som egen företagare kan tillgodo räkna de förgående åren som man inte haft pension och ta ut det från bolaget.
Kommer podden tillbaka?
Ja! I Nöd och Lust kommer tillbaka som en frisk värmande vårvind, planen är att vara igång igen i slutet på mars. Då är vi tillbaka i era öron, bubbligare än någonsin. Vi spelade ju in massa material och intervjuer när vi var i NYC som vi fortfarande inte släppt ju!
11:05 | januari 11, 2019
En liten fredagslista.
Snodde listan från bästa Elsa.
Hur länge sov du idag?
Puck sovstrejkade fram till klockan 02.00 inatt så jag vaknade först vid 8, trots att planen var att gå till gymmet vid 06.30. Måste verkligen bli bättre på att lägga mig i tid. Har insett att det minst krävs en timme för att natta Pucken. Så från och med nästa vecka så är det vi som går till bädds senast 23.00.
Vad har du för planer?
Har precis betat av mailen framför Nyhetsmorgon i Lorpans skönaste morgonrock från Cubus, som jag drunknar i, det marinblå fluffet liksom väller ut över stolen. Puck ligger däckad som en lång hårig korv i knäet och snarkar ikapp med Steffos välbekanta stämma. Mina ben krampar för jag måste sitta på tå, så min fyrbenta vän kan ligga rakt och inte tippa neråt. Nu ska jag skriva klart två texter, gillar att skriva knepiga meningar som kräver lite mer av mig i hemmamiljö, kan ibland ha svårt att koncentrera mig på kontoret. Snart ska vi göra oss fina för att bege oss ner på stan för att hämta ett bud från Adidas och plåta ett samarbete för Refunder. Vid två har jag en lunch inbokad på Riche med Linn, hon ska hjälpa till som redaktör på Her Hour och vi ska gå igenom upplägget och göra en plan. När det är dags att slå ihop datorerna för dagen ansluter Carro för då bär det av för att pierca oss i Gamla Stan. Två nya hål ska det bli. Och i afton är jag och damerna inbjudna på raclettemiddag hos en vän.
Mitt hål har ju växt igen där uppe, det blev så inflammerat. Fick till och med sova med händer som en liten borg runt örat för att det inte gick att sova på hålet, så ont gjorde det. Den här gången ska jag ta hålet lite längre ner, inte i brosket – och med en piercingnål istället för pistol.
En av förra året bästa helger när vi överraskade Carro för hennes 30 års dag i Köpenhamn.
Vad gör dig glad?
Min nya familjekonstellation. Det känns verkligen som att jag och Markus blivit ännu mer sammansvetsade sedan vi fick Puck. Hon har verkligen blivit vårt lilla barn. Varje litet framsteg hon gör får mitt hjärta att jubla. Det här nya året gör mig glad, det känns som att så många vänt blad – och är sitt absolut bästaste jag. Känner mig bubblig för att de flesta i min omgivning verkar vara så lyckliga och må så bra just nu – vilket i sin tur smittar av sig på mig. Att jag på söndagmorgon hoppar på ett plan till ett snövitt Andermatt med några kompisar för tjejsnack, SPA och jobb.
Min favoritbild på Forni från förra året, haha. Dagen efter vår första utekväll på min möhippa. Älskar dig!
Hur hoppas du att dagen avslutas?
Med välbekanta skratt runt ett bord som skvallrar om en trevlig kväll med massa nerbrända ljus och halvfulla glas.
Vad tänker du mest på just nu?
2019, framtiden, våren som komma skall. Jag tycker januari är härligt på det viset, det är en planeringsmånad. Funderar på vad jag vill ha ut av året. Alla roliga bröllop och möhippor i vår, har tre nära vänner som gifter sig. Hur vuxna vi blivit. Men har också reflekterat mycket över hur tacksam jag är. Vet inte om det har med åldern att göra, för några år sedan tog jag bara allt för givet – kanske var lyckligt omedveten om livet och dess tvära kast. Idag värdesätter jag allt på ett annat sätt, kanske för att man helt plötsligt insett hur snabbt allt kan ändras över en natt. Sedan tänker jag mycket på Puck, haha. Och vår honeymoon, saknar att bli uppvärmd av solen.
Gulliga mini Lorpan. Det här var vår första semester tillsammans, här sitter vi ovetandes om att vi ska dela efternamn på en strand i Costa Rica.
17:45 | november 23, 2018
Rolig kuriosa om min familj!
Ni verkar vara en sådan mysig familj! Inte för det spelar någon roll eller så men var inne på din brors instagram. Är han gay? Kan inte du berätta lite om dina syskon?
Ludvig eller Babyn som jag kallat honom hela min uppväxt är 18 år och som du skriver så är han gay eller bi. Han ”kom ut” ganska nyligen. Fast det var egentligen ingen grej mer som Klarnas tv-reklam smooth. Det var så självklart liksom. Jag är stolt över honom som vågade göra det i så tidig ålder. I min familj är alla väldigt fria och varje individ är en stark karaktär. Alla bara ryckte på axlarna och var glada för hans skull. Han går fortfarande på gymnasiet och tar studenten i vår. Han är ett socialt geni som älskar att hålla låda och mingla. Och festar flitigare och oftare än Gunde Svan säger ”ingenting är omöjligt”.
Lollo trodde till säkert fem års ålder att hon var en prinsessa och vägrade lämna hemmet utan sin bakelse till klänningen och tiara. Vet inte hur många prinsessklänningar hon hade. Alla gav alltid prinsessaker till Lollo i present.
Lollo eller Sparris som jag kallat henne under alla år är familjens konstnär. Louise föddes 1996. Hon kan förvandla grovsopor till konstverk. Hon är en tänkare som krigar och står upp för andras rättigheter. Hon är sådär gulligt kär i sin pojkvän som hon varit tillsammans med i hundra år. Hon gick en smedutbildning efter gymnasiet, men i höstas kom hon in på konstfack där hon nu studerar till inredningsdesigner.
Världsbäst på maskerad redan som små.
Millo eller Kamilla som hon egentligen heter, fast alla säger Millo – är bara två år yngre än mig. Hon pratar en triljard språk, älskar att resa och upptäcka nya platser. Och skrattar konstant. Under några års tid trodde jag aldrig att jag skulle få se henne på svensk mark igen, för hon var i full fart att upptäcka hela världen. Men sedan bestämde hon sig äntligen att ta sitt pick och pack och bosätta sig i Stockholm igen. Nu jobbar hon som projektledare på Artipelag ute i Gustavsberg. Hon är single and ready to mingle. Den som hamnar vid hennes sida kommer inte ha en tråkig sekund.
Hur fick ni egentligen ert efternamn hörde någon rolig berättelse om det har jag för mig i någon intervju med dig.
Jag måste eventuellt korrigera fakta i det här stycket. Men om jag inte är ute och cyklar så var det för att min farfar Hans Hansson, som hans dåvarande namn löd, fick ett högt uppsatt jobb där det efternamnet var för ”alldagligt” och det krävdes av honom att byta till något mer unikt. Då tog han istället granngårdens namn, ”Tungården”. Så det är bara min familj i Sverige som heter Tungården av den ordinära anledningen.
Mamma skickade den här bilden till mig häromdagen. Tydligen något uppklätt dagisfoto och mamma hade dagen till ära dressat mig i någon form av gulgrön mjukisstass i storlek XXL. Fashionabel redan sedan barnsben.
Det här är Lorpans roligaste bild på mig, tagen ute på vår trappa innan hela ligan skulle på maskeradfest. Mamma jobbade tror jag eller var bortrest så pappa hade agerat stylist dagen till ära. Alla andra var utklädda till söta prinsessor och balettdansöser men jag fick äran att vara ”Skalle Per” eller clownen ”Det” som Markus säger. Han har även denna bild som min kontaktprofil i telefonen.
I år blir det precis som förra året och året innan dess jullunch hos Markus familj. Sedan tar vi vårt pick och pack och styr kosan tillbaka till oss för att fira jul med familj, släkt och vänner. Se hur det såg ut förra året här – klick!
Har du några galna anekdoter om julen? Eller har din familj alltid haft glada jular?
Om jag har historier om julen? Haha! Hur mycket tid har ni? Min familj är ju som ett vandrande Sunes Julavsnitt, utan överdrift. Alla är ju helt urspårade och knäppa på sitt egna sätt och vis.
Jag kommer aldrig glömma när pappa stolt kommer hem och säger att hela familjen blivit bjudna på ett julbord på Rosendals Wärdshus. Hela familjen skiner upp. Samma dag som julbordet infaller äter ingen typ något, för det är så man ska göra för att kunna fylla magsäckarna maximalt. Not. Alla fyra syskon, mamma och pappa och Steffi, som är Millos bästa kompis som var en del av vår familj pressar in oss i den vita Chryslern Voyagern och kör från Nacka in till stan. När vi öppnar upp dörrarna så är det som att komma in i direktsändning i ett Ernst Kirchsteiger julavsnitt. Glöggdoften tränger upp i näsborrarna, värmen slår emot en och skratten från sällskapen dånar i lokalen. Det är jul på ecstasy i det röda trähuset ute på Djurgården: röda dukar, röda gardiner och tända ljus i vart ända hörn. Jag minns att jag hängt av mig min blåa fjällrävenjacka och står nöjt och belåtet med den värmande glöggen i min hand redo att ta mig ann sillbordet när någon knackar på min axel och säger att de inte har ”Tungården” på sin bordsbokning och hänvisar istället oss ner till Rosendals Trädgårdar.
Idag, hade jag nog uppskattat det julbordet mer än det traditionella – men inte då, detta var ju för säkert 14 år sedan – och då var köttbullar och julskinka bannemig fridlyst när det vankades julbord.
Min lillebror börjar vråla att han vill till donken när han till sin förfäran inser att ”köttbullarna” är kalla dadelbollar. Jajamän, vi hade hamnat på ett veganskt julbord. Där typ allt var kallt. Pappa var överlycklig, alla andra pillade vemodigt i maten.
Det hela slutade iallafall med ett besök på just McDonalds.
En annan gång hade jag tvingat min pappa att boka ett av de bästa julborden i Åre på Granen när vi firade jul där något år efter mamma och pappas skilsmässa. Min kompis Bosse var med på resan och dagen innan julafton tog hon, jag och Millo årets brakfylla och hamnade på efterfest hos ägaren till Grabbarna Grus. Millo hånglade med en militär som säkert var femtio bast.
Så väl på julafton är vi så fruktansvärt bakfulla så Bosse har skyttetrafik till toaletten och är likblek i ansiktet, jag försöker hålla humöret uppe men pillar mest i maten, Ludde är upprörd för de inte har någon ketchup på julbordet och Lollo äter lika snabbt som en sengångare. Men vi skrattade åt misären.
Okej, den bästa historien till sist.
Pappas julklapp till mamma.
Det här var då när mina föräldrar såklart fortfarande var gifta. Vi firade jul tvärs över gatan hos Micke och Monkan med alla våra grannar och familjevänner. Stämningen var på topp, tills mamma öppnar paketet från pappa. Han har köpt ett nattlinne från Twilfit i storlek 56. Mamma var en storlek 40 och ni förstår ju hennes min när hon snabbt inser att det är helt fel size på plagget. Och pappa utbrister att han inte kollade på storleken utan bara på plaggets mått, vilket gjorde mamma ännu mer irriterad.
Så året efter när exakt samma procedur ska utspela sig så har han istället ”skojat” till det och letat upp mammas gamla nattlinne, alltså inte det från Twilfit som hon lämnade tillbaka utan nattlinnet innan dess där två knappar hade lossnat.
Då har han istället lagat de gamla två knapparna.
Och det var historien om mammas julklappar.
18:25 | juni 28, 2018
Mina jobb genom åren: Säljare på PC-City, Barnflicka, Servitris, Doftexpert och Butiksbiträde.
Idag checkade vi ut från paradiset, därav den uteblivna bloggningen. Det väntar brutala bildregn de kommande dagarna. Gänget satte sig på ett plan hem till Stockholm, medan jag och Lorpan fortsatte vår semester till Camogli (som en av er läsare tipsade om). Nu har vi precis checkat in i vår lilla spartanska lägenhet belägen mitt i hamnen. Ikväll stannar vi nog här på plats och imorgon bär det av till Portofino. Det går en båt precis utanför vårt port som tar oss hela väggen fram till hamnen.
Men först avverkar vi en fråga till från frågestunden.
Vad har du haft för jobb genom åren? Alltså inte Metro, Bubbleroom och bloggen utan vanliga jobb? Vad var roligast?
Jag har alltid älskat känslan av att stå på egna ben, för mig har det aldrig varit någon uppoffring. Jag har för det mesta tyckt att det varit roligt och socialt. Till skillnad från min lillebror som våndas över att behöva sitta i kassan på Tempo.
Jag började sommarjobba redan som 13 åring på en familjeväns restaurang. Njöt varenda sekund av att få vara en del av vuxenvärlden. Mellan serveringarna, plockandet av disk, chokladbollasbakande, äggskalande och mjölkskummande så skvallrades det om fester, galna sexlekar och knäppa upptåg med min blonda äldre kollega Moa som var byxmyndig och hade en fetisch för minst sagt speciella killar och den blonda kocken Calle som var trött på sin flickvän, rökte för mycket på baksidan och nog var närmare 30.
Jag var anställd där i flera år och jobbade både extra och på sommarloven. I slutet hade jag sett till att de nästan bara anställt mina vänner. Charlotte och jag började varje morgon med att göra våfflor, fritera pommesfrites och nalla ur skagenröraburken (även fast man inte fick). Vi drack också läsk efter stängning trots att det var strängt förbjudet, varje klunk skulle nämligen dras av på lönen och tydligt skrivas upp på det lilla trasiga blocket i köket. Höjdpunkterna var att få mingla med stamgästerna och nyfikna turister som ville fynda Gustavsbergsporslin till en snällare prislapp. Än idag kan jag heja på folk jag ser på stan som var stamgäster och inser ganska snabbt att de inte har någon aning om vem tusan jag är, det var ju så längesedan jag serverade dem latte.
Efter gymnasiet reste jag en sväng till Thailand i någon månad innan jag kom hem och var arbetslös under två månader. Sedan jag fick jag tre jobb på en och samma gång och slet som ett djur. Serverade berusade anställda på julgalan ute i Nacka Strand med en skrikandes E-type på scen, zickzackade mig fram genom börlande människor som gjorde allt i sin makt för att ruinera sina arbetsgivare genom att hiva i sig öl och jäger, blev en jävel på att slå in paket, främst då parfymer, på Åhléns doftavdelning precis i entrén och hjälpte folk hitta rätt jeans på PUB. En period jobbade jag även extra på helgerna på NK Fashion and Denim trots att jag redan hade ett annat jobb måndag till fredag. Min bästa kompis skulle plugga i Santa Barbara ett år och ville inte bli av med den drömanställningen. Alla dessa bakfyllor som jag genomlidit på deras toaletter. Det fanns en extra stor handikappstoalett om man gick genom hela planet där jag ibland spenderade mina lunchraster sovandes på golvet för att orka med de sista timmarna pigg och alert.
Senare fick jag ett infall och sökte jobb som kassapersonal på PC-city i Sickla. Under intervjun charmade jag tydligen byxorna av chefen och trots att jag svarade fel på varenda fråga om teknik tyckte de att jag istället skulle bli säljare. Det var jag och tio killar på golvet. Jag bar lila kostym med en slips i samma härliga kulör och pratade om bildkort, routrar, skrivare, processorer och gud vet vad. Ägaren var helt galen och älskade ”sälj” mer än livet. Han hade tidigare ägt flera McDonalds och hade som tradition att samla alla en halvtimme innan öppning för pepp. Alltid välkammad med en kagge som kunde flytta berg och gnistrande hungriga ögon när han satte på Metallica på högsta volym. ”Idag ska vi slå SÄLJREKORD”, utropade han där i den lilla personalmatsalen i Sickla som förvandlades till hans scen på morgonkvisten. Varje möte avslutade han med att ringa i en stor guldig klocka, som att vi var en grupp kor som skulle ut på grönbete, som startskottet för dagens skörd. Interna tävlingar där läsplattor och officepaket låg i vinstpotten var vardagsmat, vid ett utvalt tillfälle låg det till och med en TV i potten. Bengt, han som attackerade folk vid fotknöllarna så fort de klev innanför entrén kammade såklart hem den åtråvärda Samsung 37 tummaren och jag lovar att den än idag hänger kvar på hans vägg som ett tecken på hans bragd. Han var sådan, typen som gillade att visa upp sina framgångar.
En sommar fick jag för mig att göra något nytt och ansökte som barnflicka till världens härligaste familj med då två söner som sedan skulle visa sig bli tre. Leka är lite av min specialitet så vi spenderade mest våra dagar i trädgården på deras landställe ute på Djurö eller i Tessinparken dreglandes över snygga Östermalms pappor, mest jag då, killarna föredrog att åka rutschkana istället. Pippi och filmen Bilar gick på repeat så jag kan alla repliker både bak-och framlänges. Att steka perfekt blodpudding blev en sport. Jag var nog kvar där i över två år samtidigt som jag pluggade. I slutet av vår tid tillsammans började jag jobba parallellt på Tjejsajten som redaktör tillsammans med Forni eller om jag inte minns fel så jobbade hon där först och rekommenderade mig, med min bakgrund som säljare övertygade jag ledningen om ett snabbt och nödvändigt namnbyte och sajten kallas än idag för Devote.
Ja, det var nog det mina forna anställningar nerkokat i ett A4.