17:45 | november 23, 2018

Rolig kuriosa om min familj!

Ni verkar vara en sådan mysig familj! Inte för det spelar någon roll eller så men var inne på din brors instagram. Är han gay? Kan inte du berätta lite om dina syskon?

Ludvig eller Babyn som jag kallat honom hela min uppväxt är 18 år och som du skriver så är han gay eller bi. Han ”kom ut” ganska nyligen. Fast det var egentligen ingen grej mer som Klarnas tv-reklam smooth. Det var så självklart liksom. Jag är stolt över honom som vågade göra det i så tidig ålder. I min familj är alla väldigt fria och varje individ är en stark karaktär. Alla bara ryckte på axlarna och var glada för hans skull. Han går fortfarande på gymnasiet och tar studenten i vår. Han är ett socialt geni som älskar att hålla låda och mingla. Och festar flitigare och oftare än Gunde Svan säger ”ingenting är omöjligt”.

Lollo trodde till säkert fem års ålder att hon var en prinsessa och vägrade lämna hemmet utan sin bakelse till klänningen och tiara. Vet inte hur många prinsessklänningar hon hade. Alla gav alltid prinsessaker till Lollo i present. 

Lollo eller Sparris som jag kallat henne under alla år är familjens konstnär. Louise föddes 1996. Hon kan förvandla grovsopor till konstverk. Hon är en tänkare som krigar och står upp för andras rättigheter. Hon är sådär gulligt kär i sin pojkvän som hon varit tillsammans med i hundra år. Hon gick en smedutbildning efter gymnasiet, men i höstas kom hon in på konstfack där hon nu studerar till inredningsdesigner.

Världsbäst på maskerad redan som små. 

Millo eller Kamilla som hon egentligen heter, fast alla säger Millo – är bara två år yngre än mig. Hon pratar en triljard språk, älskar att resa och upptäcka nya platser. Och skrattar konstant. Under några års tid trodde jag aldrig att jag skulle få se henne på svensk mark igen, för hon var i full fart att upptäcka hela världen. Men sedan bestämde hon sig äntligen att ta sitt pick och pack och bosätta sig i Stockholm igen. Nu jobbar hon som projektledare på Artipelag ute i Gustavsberg. Hon är single and ready to mingle. Den som hamnar vid hennes sida kommer inte ha en tråkig sekund.

Hur fick ni egentligen ert efternamn hörde någon rolig berättelse om det har jag för mig i någon intervju med dig.

Jag måste eventuellt korrigera fakta i det här stycket. Men om jag inte är ute och cyklar så var det för att min farfar Hans Hansson, som hans dåvarande namn löd, fick ett högt uppsatt jobb där det efternamnet var för ”alldagligt” och det krävdes av honom att byta till något mer unikt. Då tog han istället granngårdens namn, ”Tungården”. Så det är bara min familj i Sverige som heter Tungården av den ordinära anledningen.

Mamma skickade den här bilden till mig häromdagen. Tydligen något uppklätt dagisfoto och mamma hade dagen till ära dressat mig i någon form av gulgrön mjukisstass i storlek XXL. Fashionabel redan sedan barnsben.

Det här är Lorpans roligaste bild på mig, tagen ute på vår trappa innan hela ligan skulle på maskeradfest. Mamma jobbade tror jag eller var bortrest så pappa hade agerat stylist dagen till ära. Alla andra var utklädda till söta prinsessor och balettdansöser men jag fick äran att vara ”Skalle Per” eller clownen ”Det” som Markus säger. Han har även denna bild som min kontaktprofil i telefonen.

I år blir det precis som förra året och året innan dess jullunch hos Markus familj. Sedan tar vi vårt pick och pack och styr kosan tillbaka till oss för att fira jul med familj, släkt och vänner. Se hur det såg ut förra året här – klick! 

Har du några galna anekdoter om julen? Eller har din familj alltid haft glada jular? 

Om jag har historier om julen? Haha! Hur mycket tid har ni? Min familj är ju som ett vandrande Sunes Julavsnitt, utan överdrift. Alla är ju helt urspårade och knäppa på sitt egna sätt och vis.

Jag kommer aldrig glömma när pappa stolt kommer hem och säger att hela familjen blivit bjudna på ett julbord på Rosendals Wärdshus. Hela familjen skiner upp. Samma dag som julbordet infaller äter ingen typ något, för det är så man ska göra för att kunna fylla magsäckarna maximalt. Not. Alla fyra syskon, mamma och pappa och Steffi, som är Millos bästa kompis som var en del av vår familj pressar in oss i den vita Chryslern Voyagern och kör från Nacka in till stan. När vi öppnar upp dörrarna så är det som att komma in i direktsändning i ett Ernst Kirchsteiger julavsnitt. Glöggdoften tränger upp i näsborrarna, värmen slår emot en och skratten från sällskapen dånar i lokalen. Det är jul på ecstasy i det röda trähuset ute på Djurgården: röda dukar, röda gardiner och tända ljus i vart ända hörn. Jag minns att jag hängt av mig min blåa fjällrävenjacka och står nöjt och belåtet med den värmande glöggen i min hand redo att ta mig ann sillbordet när någon knackar på min axel och säger att de inte har ”Tungården” på sin bordsbokning och hänvisar istället oss ner till Rosendals Trädgårdar.

Idag, hade jag nog uppskattat det julbordet mer än det traditionella – men inte då, detta var ju för säkert 14 år sedan – och då var köttbullar och julskinka bannemig fridlyst när det vankades julbord.

Min lillebror börjar vråla att han vill till donken när han till sin förfäran inser att ”köttbullarna” är kalla dadelbollar. Jajamän, vi hade hamnat på ett veganskt julbord. Där typ allt var kallt. Pappa var överlycklig, alla andra pillade vemodigt i maten.

Det hela slutade iallafall med ett besök på just McDonalds.

En annan gång hade jag tvingat min pappa att boka ett av de bästa julborden i Åre på Granen när vi firade jul där något år efter mamma och pappas skilsmässa. Min kompis Bosse var med på resan och dagen innan julafton tog hon, jag och Millo årets brakfylla och hamnade på efterfest hos ägaren till Grabbarna Grus. Millo hånglade med en militär som säkert var femtio bast.

Så väl på julafton är vi så fruktansvärt bakfulla så Bosse har skyttetrafik till toaletten och är likblek i ansiktet, jag försöker hålla humöret uppe men pillar mest i maten, Ludde är upprörd för de inte har någon ketchup på julbordet och Lollo äter lika snabbt som en sengångare. Men vi skrattade åt misären.

Okej, den bästa historien till sist.

Pappas julklapp till mamma.

Det här var då när mina föräldrar såklart fortfarande var gifta. Vi firade jul tvärs över gatan hos Micke och Monkan med alla våra grannar och familjevänner. Stämningen var på topp, tills mamma öppnar paketet från pappa. Han har köpt ett nattlinne från Twilfit i storlek 56. Mamma var en storlek 40 och ni förstår ju hennes min när hon snabbt inser att det är helt fel size på plagget. Och pappa utbrister att han inte kollade på storleken utan bara på plaggets mått, vilket gjorde mamma ännu mer irriterad.

Så året efter när exakt samma procedur ska utspela sig så har han istället ”skojat” till det och letat upp mammas gamla nattlinne, alltså inte det från Twilfit som hon lämnade tillbaka utan nattlinnet innan dess där två knappar hade lossnat.

Då har han istället lagat de gamla två knapparna.

Och det var historien om mammas julklappar.

9 kommentarer