11:40 | augusti 7, 2018
Ett dygn på Fejan Outdoors.
I söndags packade jag, Mira, Linn, Joanna och Sara oss in i bilen för att rulla mot Norrtälje. Väl framme väntade en ribbåt som tog oss sista biten ut till Fejan Outdoors. En liten oas i Stockholms ytterskärgård, där du både kan paddla kajak, ta en fika eller övernatta i deras canvastält. David startade Fejan Outdoors efter att han varit nära på att dö av en elstöt och fick en uppenbarelse, sa upp sig från sitt tv-jobb och flyttade ut heltid till skärgården nära hans familjelandställe.
Jag, Sara och Joanna fick familjetältet längst inne i skogsdungen med en dubbelsäng och två singelbäddar.
Vi lyckades verkligen få lite av allt den här söndagen. För på vägen ut med ribbåten öppnade himlen sig och sedan började de här minst sagt arga molnen närma sig ön. Har nog aldrig sett en mer dramatisk himmel, så vackert.
Så vi drog på oss värmande kläder, mös ner oss på verandan, beställde in våfflor och blickade ut över regnet.
Det var ingen dålig våffelmeny vi gick till mötes – vaniljglass, banan och chokladsås toppat med torkade mandlar.
Klassikern.
Det var Mode Cold Brew som hade bjudit in oss till det här magiska dygnet. Alltså kallbryggt kaffe, helt utan tillsatser eller socker. Sean som grundande drycken startade Mode efter att ha spenderat mycket tid i LA och blivit frälst av kallbryggt kaffe. Sedan började han fundera varför det inte fanns några ”uppiggnande” drycker i Sverige utan massa kemikalier eller socker – och på den vägen är det. Vi fick prova deras nya smak med karamel som var löjligt god. Jag föredrar att addera lite havremjölk till kaffet.
Jag ropade in en matig skagen våffla.
Efter regn kommer solsken. Vilken avslutning på Prideveckan, en dubbel regnbåge, det måste betyda något. Aldrig sett en dubbelregnbåge under hela min livstid.
När håret hade torkat, traskade vi bort på klipporna och gjorde oss hemmastadda.
Tillbaka till verandan. 500 spänn till den som slickar under mina fötter, haha.
Så häftigt att vädret kan förändras så snabbt. På eftermiddagen sprack det upp och solen tittade fram.
Vi lagade mat tillsammans utomhus.
Vilken idyll, hade kunnat hänga kvar där och sänka stressnivån minst en vecka till.
Vi är ett riktigt småätargäng. Jag kallar Fingal för krafsaren, för hon krafsar alltid fram något ur sin handväska – bars, nötter, små förpackningar med jordnötssmör, tuggummi, läkerol.
Jag har en dålig ovana och äter ofta upp en fjärdedel av middagen samtidigt som jag lagar den.
Sedan padlade vi ut i solnedgången på en liten guidad tur.
Okej, kanotsemester nästa. Lugnet som infinner sig när man padlar runt mellan öarna i en brännande solnedgång. När vi kom tillbaka in till land så tog jag ett litet kvällsdopp och sedan fick vi en värmande kopp varm choklad. Sedan gjorde Sean espressotinis till oss på Mode.
På morgonen fick man frukosten levererad till tältet. Vi bestämde oss för en gemensam frukost på Linn och Miras terass.
Med massa nya intryck och skratt i bagaget var det dags att bege sig hemåt och in mot stadspulsen igen. Det var första, men inte sista gången jag övernattade där. Är så tacksam för det här dygnet och allt jag får vara med om livet. Längtan efter ett eget litet landställe minskade inte direkt efter de här 24 timmarna i skärgården.
06:30 | juli 31, 2018
Den bästa solnedgången på Italienska Rivieran, Beachhäng på Capo Nord och Middag på Ostaia da o Sigu.
Trots att jag precis satt foten på svensk mark så tycker jag att vi kastar oss tillbaka i veckorna, närmare bestämt till brännande solnedgångar, förföriska viner, bellinis stora som höghus och kristallblåttvatten. Jag talar såklart om italienska rivieran. Efter Villa la Madonna hade jag och Lorpan hyrt ett litet airbnb nere i hamnen i Camogli som en av er läsare hade tipsat mig om. Första dagen spenderade vi i byn, men dagen efter bestämde vi oss för att hoppa på tåget som bara tog fyra minuter till Rapallo och Portofino. Dessutom låg centralen mitt i byn, så det var bara någon bråkdelssekund från vårt boende.
Jag hade på mig en böljande, minst sagt avslöjande stass från For Love & Lemons.
Flera vänner tipsade om den här smultronstället Capo Nord, en liten beachclub/restaurang som är beläget precis mellan Rapallo och Portofino. Men ynka tio små solbäddar gäller det att vara ute några dagar innan besöket. Men det är absolut värt att bara gå dit och njuta av deras vällagade lunch.
Vattnet var riktigt friskt, salt och svalkande. 
Kan tänka mig att jag kommer fantisera om just det här doppet under den här stundande dagen.
Min vackra fästman. Är det bara jag som tycker det låter lite cheesy med fästman, vet inte faller liksom inte rätt i munnen. Tycker bättre om Lorpan.
Om ni ska dit rekommenderar jag deras pesto al trofie. Vi delade på en till förrätt. Roligaste av allt var att ägarinnan fullkomligt älskade Forni, när hon hörde att vi var svenskar frågade hon direkt om vi kände henne. När jag berättade att det var min bästa kompis höll hon på att dö. Hon berättade att Michaela alltid beställer pesto al trofie minsann. Hon var så sprudlande och härlig, det märktes att hon älskade sin restaurang.
Till varmrätt slank en tuna tartar ner.
Efter en heldag i solen tuffade vi hem, svidade om och vandrade ut i den glödande solnedgången. Jag måste säga att Camogli bjuder på en av de mest pittoreska solnedgångarna jag upplevt.
Hela byn känns ”på låtsas” alla små hus i regnbågensfärger som fyller gatorna. Camogli skulle jag verkligen säga är ett bra budgetalternativ om man vill uppleva italienska rivieran, det är lätt att ta sig därifrån och priserna är inte hutlösa som de är nere i Portofino.
Vi traskade upp till stans bästa takterass, hotellet Cenobio de Dogi. Om ni passerar genom Ligurien tycker jag att ni ska ta en fördrink här. Hotellet i sig skulle behöva lite kärlek och moderniseras en smula, men utemiljöerna går inte av för hackor.
Hela byggnaden är härligt bubbelgumsrosa med en pool med panorama utsikt över hela byn.
Matchade min Stine Goya stass med en riktigt trevlig bellini som var en av de bästa jag förtärt.
Okej, jag vet för mycket solnedgångsbilder. MEN HUR VACKERT ÄR DET?
Därefter åt vi en riktigt sen middag på Ostaia da o Sigu som vi hade blivit tipsade om. Vi fick ett supermysigt bord mitt i berget, en trappa ner från gågatan.
Maten var suverän, bara färska råvaror för att inte tala om fisken till varmrätt som var en av de bästa fiskupplevelserna jag upplevt. Och det var en magisk dag i Italien.
20:10 | juli 29, 2018
Marbella: Personlig Tränare, Rachel Eco Love och Middag på Finca Besaya.
Idag är det näst sista dagen på semestern. Eller kanske sista riktiga dagen för imorgon kväll sätter vi oss på planet hemåt, men vi får ändå en heldag här i Marbella. Jag känner mig perfekt semestermättad eller okej, jag hade kunnat lunka på så här i några veckor till det ska jag inte sticka under stolen med. Men nu är det full fart bröllopsfokus, Adoore SS19 och mitt nya projekt som ska sjösättas – tillbaka till verkligheten med andra ord. Vi har ganska många bitar kvar att spika, mest detaljer och dekor. Men nu börjar det ju brinna lite i knutarna så det är dags att sätta fart. Herregud, kan inte släppa att det är så få dagar kvar till vårt stundande bröllop, det är ju helt galet. Vad tusan händer härnäst? Barn? Då blir det en barnlinje på Adoore, kan inte tänka mig något festligare än att designa små coola barnplagg.
Typiskt mig att vandra iväg i tankarna när jag egentligen tänkte att vi skulle kika på en dag från veckan som gått. Kommer inte ens ihåg vilken dag det här var, allt bara flyter ihop till en enda härlig semestersörja.
Jag har ju haft med mig min alldeles egna personliga tränare på resan. Min kusin är lätt besatt av padel på en osund nivå så han har lirat varannan morgon 9-11, så vi har hakat på men hållit oss till utegymmet. Det har verkligen varit skönt att börja dagarna med träning, då känns det extra bra att ligga raklång i en solstol resterande stund av dagen.
Ganska nöjda.
Huset ligger ett stenkast från stranden där massa härliga restauranger kryllar.
I mina favoritshorts från Adoore styrde vi stegen mot Rachel’s Eco Love, ett nyöppnat ekologiskt ställe i Puento Romano.
Vi började hela lunchen med en festlig shot.
Om man skulle googla ”naturlig skönhet” skulle man få upp en bild på Ida.
Jag beställde in en spicy mexikansk kycklinghamburgare med chilimayo.
Och en grönjuice på massa festliga grönsaker.
Ida valde någon variant på frukost, fast till lunch.
Sedan var det dags att göra sig piffiga inför den stundande middagen på Finca Besaya. Ida hade på sig ett fruktansvärt trevlig fodral från Asos, som jag måste lägga beslag på medan jag själv invigde den här bubbelgumsdrömmen från Teotoki.
Vi hade bokat ett stort runt bord utomhus. Älskar deras takterass och uteservering. Ett hett tips om ni ska till Marbella. Sedan glömde jag såklart bort att jag hade en kamera och pratade undan hela middagen tills vi blev utslängda vid 3 snåret.
10:56 | juli 26, 2018
Poolhäng på El Ancla, Shopping i Gamla Stan och Middag på Casanis!
Tisdagen spenderades på solbäddar på El Ancla, som ligger i San Pedro. Be om att få solstolar som har vy ut mot havet och inte poolen, vi bad om duoparet nr 37 och 38, tips tips!
Det är helt klart ett av mina favoritställen i Marbella. Graanen berättade att han brukade äta här med farfar när han var liten, så det har stått stadigt under alla år. Graanens föräldrars hus är alltså min farfars gamla som pappa och hans syskon delvis växte upp i.
Briljant idé av Ganni att designa ett helt bikinikit med matchande topp. Perfekt att slänga på sig till stranden så behöver man bara en underdel så är man redo.
Vid halv fyra var det dags att slå sig ner till bords för lunch. Har helt kommit in i Marbella tid nu, vet inte hur jag ska komma upp på morgonen hemma igen. Här äter vi lunch vid halv fyra och middag vid halv elva. Jag rekommenderar er att boka ett lunchbord samtidigt som ni gör bokningen av solstolar så ni får ett bra bord vid havet.
Vi började med att dela på en tryffelravioli efter att en vän vid bordet bredvid sa att den rätten var ett måste. Kan bara instämma efter att ha förtärt den här krämiga hemmagjorda pastan.
Till varmrätt åt jag ”catch of the day” – havsabborre. Som var riktigt fin. Egentligen är jag ingen fisktjej eller rå fisk, skaldjur, lax, sill osv smälter i min mun. Men tycker ofta upplever jag att grillad fisk smakar ”ingenting”. Förstår ni vad jag menar? Eller är jag helt ute och cyklar? Som torsk, det är ju bara festligt om man dränker firren i en jädrans massa smör eller vitvinsås men själva fisken i sig, naken utan tillbehör är ju inget att hänga i granen.
Efter lunchen kastade vi oss i saltvattenpoolen. Själv spenderade jag sista timmen sovandes på mage likt ett litet barn i skuggan.
Efter ett snabbt ombyte hemma var vi redo för en kväll i gamla stan. Är ni i Marbella tycker nästan jag att det är ett måste, absolut det är lite turistigt och väldigt mycket folk, men också otroligt mysigt med alla små gränder, söta butiker och bra restauranger. Två av mina favoritrestauranger är Casanis, fransk och italienska Casa Tua. Se till att boka bord innan då det kan vara rätt fullbokat.
Invigde som sagt min nya blåsa som jag fyndat på Dagmar rean efter att jag såg den på min bästis Forni för ett tag sedan. Ida hade på sig min stass från C/Meo Collective. Hur vacker är den kvinnan? Wow!
Behind the scenes, haha.
När vi kollade väderlägsrapporten innan vi skulle hit stod det 24 grader, alltså sex grader kallare än var det var i Sverige. Men det visade sig ju inte stämma, då det varit närmare 30 varje dag. Vi skämtade om att vi inte skulle få någon kulör, tji fick vi.
Sedan traskade vi runt i de små gränderna på jakt efter ett par nya loafers åt Lorpan till bröllopet, men utan resultat. Eller vi snubblade över ett par riktigt fina par men de kostade också därefter så det blev inget köp.
Vi bänkade oss i backen på Casanis. Dagens svåraste val skulle klubbas.
Vissa tog mer lätt på beslutet.
För min del blev det en biff wellington. Alltså oxfilé, med en svampfyllning inlindad i smördeg med stekta potatisar och sparris. Alltså en riktig spik i kistan.
Den här lasagnen med tryffel gick inte heller av för hackor, satt och dreglade över Graanens tallrik på andra sidan bordet.
Japp, och det var den dagen i Marbella. Idag står poolhäng hos några vänner till Ida och Graanen på schemat och ikväll väntar en middag med ett annat gäng på Finca Besaya. På måndag kväll bär det hem igen till Stockholm då är semestern slut för den här gången.
14:29 | juli 25, 2018
Frivillig löprunda och La Plage Casanis.
Första kvällen när vi kom hit så sprang jag 8,5 kilometer. Tanken var bara att jag skulle ta en promenad, men Markus boosthörlurar fick mig att vilja börja kuta. Mamma Mia 2 soundtracket studsade mig fram i solnedgången längst strandpromenaden. Oftast känns det som att jag bär på en ryggsäck med stenar eller som att någon fyllt benen med betong men den här kvällen kände jag mig ovanligt lätt i stegen. Tänk om varje löptur kunde gå så smärtfritt eller vem försöker jag lura -vilken löptur, haha. Jag springer aldrig.
Eftersom vi knappt hade sovit något natten innan och kom fram till Graanen och Ida 08.00 på morgonen så bestämde vi oss för att grilla och äta en lugn middag hemma. På något vänster lyckades vi ändå sitta uppe ett bra tag och pillade i oss några glas rödpang.
Ny dag, nya solglasögon. Fick med mig de här brillorna från Nividas och Mira innan jag åkte eller okej, jag snodde dem från hennes skrivbord. De låg där och skräpade, gillar verkligen formen på dem.
Vi hade bokat solbäddar på La plage Casanis. Ett relativt nyöppnat ställe som ingen av oss varit på innan. De har även en magisk liten resturang i gamla stan i Marbella som vi åt på igår. Stora bäddar och helt nyrenoverat.
Hola cuz! Han fick behålla sina Chimiglasögon han modellade i på landet, tycker verkligen de klär honom. Något ska han ju ha för att han kastade kläderna och ställde upp med sitt söta nylle i min dagbok.
Premiäråkte även den här baddräkten från Na-kd. Men lyckades såklart få väldigt suspekta brännmärken då jag missade smörja in mig ovanför troslinjen då den var väldigt högt skuren. Såg ut som jag fått eksem längst hela troslinjen när mörkret föll.
Sedan var det dags att bänka sig för lunch och jag måste säga att det var en av de bästa luncherna jag ätit här nere i Costa del Sol. Som jag såklart glömde fota, men vi delade på en burrata till förrätt. Den typen som bara rinner ut när man sätter kniven i ostbiten, nästan som en fondant.
IRL. Så här ser vi nog mest ut, jag och Lorpan. Jag skadar honom och han kvider. Förstår inte hur jag kunde bli så retsam som person, känns ju som jag borde fått min beskära del av det från mina tre småsyskon, men jag har uppenbarligen mycket kvar att ge.
Mina favoriter <3
En groupie innan jag la mig och sträckläste ut sista delen av boken. Vi var kvar rätt sent innan vi rullade hemåt och åt på en resturang i närheten av Graanen, innan vi avslutade hela aftonen med att spela ”Plump”. Hur kan jag ha missat det? Världens roligaste spel. Det blir garanterat fler plumpmatcher den här resan ska jag be att få tala om.