07:15 | april 11, 2019

Tillbaka till verkligheten!

Klänning Isabel Marant Etoilé (reklamlänk).

Japp, då var man tillbaka till verkligheten. Känner mig riktigt taggad att ta tag i massa saker som jag legat och klurat på i solstolen. Framför allt så sladdar man in till årets roligaste och soligaste period. Tror utan tvekan våren är min favoritårstid. Igår kväll skulle jag egentligen göra klart massa jobb, men somnade i soffan med Pucken inborrad vid mitt bröst redan vid halv åtta. Sov så dåligt på planet så var helt knockad efter hemresan. Lånade Saras bil när jag skulle hämta Puck och den hade manuell växel och senaste tiden har jag bara kört automat, så satt på helspänn hela resan och trodde jag skulle dö kanske tio gånger. Hade sådant stresspåslag efter. Man måste verkligen smörja körningen om vartannat annars känner man sig som en nybörjare bakom ratten varje gång, iallafall när det kommer till att växlingen. Det är svårt när man bor i stan, cyklar ju överallt. Får börja hyra bil oftare och göra mer utflykter så det sitter i ryggmärgen.

Imorse fick jag stiga upp 04.30 för att göra klart lämningen som jag håller på med nu. Typiskt mig att vända på dygnet så fort det är lite tidsskillnad. Jag har dock insett att min primetime för jobb är antingen när alla gått och lagt sig eller vidrigt tidigt när ingen annan är vaken. Det är något med tystnaden, kan inte sätta fingret på vad det är. Är ni likadana?

Ville egentligen bara kika in och säga godmorgon! Så härligt att solen går upp så tidigt nu här hemma, lite ljumna vårnätter på det här så är vi hemma gänget.

Puss!

4 kommentarer

05:12 | april 8, 2019

Weekly Plans

Hörni nu lider den här förträffliga magiska honeymoonen mot sitt slut. Idag är sista heldagen på semestern för imorgon vid lunch hoppar vi in i bilen som tar oss fyra timmar till flygplatsen, därefter väntar en nattflight hem. Jag är ju ett stort fan av att byta hotell, tycker tre-fyra nätter på samma är lagom, sedan vill jag gärna uppleva något nytt. Det är också bästa knepet för att få ledigheten att kännas längre, annars blir det ju lätt samma sak. Jag vill få nya intryck, prova nya restauranger, vidga mina vyer. Det känns som det var en månad sedan vi klev av flyget i Malé fast på ett ypperligt sätt, har hunnit se så mycket. Så här med facit i hand måste jag säga att det här var min/vår bästa resa någonsin.

Men nu är jag så redo för våren i Stockholm, har sett på vänners instagram att den verkar gjort entré på riktigt nu.

Idag startar bildbomben från semestern, vet inte hur många bilder jag tagit, haha. Fullkomligt älskar att fota – allt. Ska göra ett riktigt fotoalbum av våra tolv dagar tänkte jag. Så kul för ens kommande barn att kunna bläddra i.

Måndag: Sola loss på Santani, har bokat in en tid hos doktorn här som är en indisk guru som kan läsa av ens kropp. Och en timmes ayurveda massage. Ska bli riktigt spännande.

Tisdag: Vi är ju ute i djungel, fyra timmar bort från Colombo. Så efter lunch går bilen mot flygplatsen. Vid 21.00 lyfter planet hem.

Onsdag: Landar 07.15. Ska hem, filma ett samarbete. Sedan åker jag och hämtar min bebis hos Markus mamma pronto. Därefter ska jag jobba ikapp utav tusan hemifrån.

Torsdag: Möte med Her Hour, ett hemligt planeringsmöte efter det. Fota ett samarbete för Kicks. På lunchen ska jag svänga förbi Canon för en nylansering. På eftermiddag ska vi gå igenom massa saker inför Adoore lanseringen. Därefter blir det jobb på NO18. På kvällen ska jag hem till Bella (Löwengrip) på en middag för Clarins. Ska bli så kul att se hennes nya hus. Vi har ju känt varandra i hur många år som helst sedan vi jobbade tillsammans på Bubbleroom.

Fredag: Har en del samarbeten och texter som måste skrivas rent. Och på eftermiddagen bär det av till MAGGANS bröllop! Så kul att sladda in till årets brakfest det första man gör.

Den här stassen från Stylein (reklamlänk) har fått jobba hårt under semestern. Gillar den skarpt.

0 kommentarer

10:55 | april 5, 2019

Flamberat organ, Äggklockan och Golvad av solen.

När jag var yngre hade jag träningsmedlemskap på E2 i Nacka Strand (som nu förvandlats till SATS som nästintill alla anläggningar gör förr eller senare) enbart för de erbjöd gratis solarium. Det var såklart innan jag var medveten om hur farligt det var. Jag och min dåvarande bästis Zey möttes utanför med våra cyklar tidiga mornar för att hinna grilla våra hudar i de klaustrofobiska maskinerna med starka lysrör innan plugget. Då var de inte lika fancy som dagens solarium med inbyggd fläkt och aroma pustar, utanför stod istället en trött gammal fläkt, som nätt och jämt snurrade, på en plastpall från Ikea. Hela rummet luktade flamberat organ blandat med kokos från ampullerna man kunde köpa i maskinen utanför som utlovade en intensivare bränna.

Eller okej, jag måste börja i rätt ända, faktiskt en hel generation bort. Mamma. När jag var liten älskade jag och bläddra i hennes gamla fotoalbum fulla med bevis från vem hon en gång varit. Lite som vår tids album på Facebook, men det här var framkallade bilder, noggrant fastklistrade med fyndiga bildtexter med en plastfilm som ett sista skydd mot smutsiga närgående fingrar och tidens fördärv. Minns det bruna albumet med ”GREKLAND” bokstaverat med stora tydliga bokstäver. Hon och hennes vänninor låg toppless på stranden med tandpetare mellan fingrarna för att få maximal bränna även mellan simhuden. Det skulle inte förvåna mig om de hade en folieliknande spegel i sina strandväskor, precis som i Sunnes Sommar. Juste, äggklockan! En sådan liten, men avgörande detalj. Den lilla äggformade klockan stod placerad bredvid den gula solstolen i plast. De vred nämligen upp ägget till 15-20 minuter, som sedan punktligt talade om att det var dags att vända på filén – så hela kroppsunan fick sin exakta beskärda del sol.

När jag var på språkresa på Malta sjukanmälde jag mig sista dagarna, ”mensvärk” tillsammans med ovannämnda vapendragare för att krama ur det sista av vad solen hade att erbjuda. Smaskade på med babyolja på redan friterad hud för pricken över i:et. Försökte täppa till hålen i brännan efter brännblåsorna från båtutflykten. Fjällade bort allt tre dagar efter hemfärd.

Brun på en kvart. Jag och Bosse snubblade över burken från Lancaster på Arlanda.

⁃ Den här har en kompis tipsat om, säger jag ivrigt medan jag rycker fram den bruna burken med solskyddsfaktor 0 som utlovar solbränna utöver det vanliga.

Malaga, första dagen på stranden smörjer vi in våra kritvita kroppar med den klippiga lila mirakelkrämen. Sex timmar senare går vi hem mot lägenheten som två rosa grisar med frossa. Petar på varandras knallröda hy, som för någon sekund blir ljus för att snabbt slå om till kräfta igen, rycker på axlarna, flinar och avslutar glatt varandras mening med:

”Rött blir brunt”

Första dagen på Maldiverna. Tar jag på mig alldeles för stor kostym och mod. Ger mig storbröstad ut i 32 gradersvärme med SPF 30 som sköld. Tji, fick jag! Solen golvade mig i första ronden och lagom till lunch var jag knallröd.

Dagen efter fick jag tips från coachen, Darko. Kiropraktorn från Serbien, med fru i Ryssland och mamma från Spanien.

⁃ Okey, Petra go to the restaurant and ask for 4 liters of yogurt. Not 1, 4. Then dip (plekar på min kashmir tröja) the sweater and lay in the bath for 1 hour at least. You should also buy a hat. Not just a regular hat. A BIG HAT, that covers your shoulders.

Man tycker ju att man borde lärt sig av sina misstag genom åren. Men ändå blir knockad av solen. Önskar jag kunde åka tidsmaskin och radera mina solariebesök som ung, tänk om man hade vetat då vad man vet nu.

Glöm inte smörja in er gullfisar,

Solproffset,

Petty

3 kommentarer

05:40 | april 4, 2019

Konfettibomb av födelsemärken, Fötter som duger i krig och Fängslande böcker.

Först och främst, det är en bugg i mobilversionen av bloggen men det ska vara löst under dagen. Försöker även fixa så bloggen kan laddas snabbare, det tar en jävla tid idag.

Just nu ligger jag med fötterna nerborrade i den bländade vita sanden, som känns som sammet som smeker mina hårdhudade fotsulor. Mina fötter, de är bortom all hjälp. Varje gång jag går på massage får jag höra:

”Miss you also want a pedicure?”

Skamset får jag förklara att jag precis utsatt dem för både hyvlar och skrubb, så att svetten rann på stackaren som råkade bli tilldelad just mina. Bär ju aldrig strumpor så mina fossingar har verkligen skinn på näsan. Äh, tänker att om det blir krig eller jag blir förpassad till en öde ö kommer mina förhårdnader väl till pass. Kan springa hur långt som helst barfota i kuperad terräng, är också en mästare på att stå på glödheta ytor utan skor. Bara en sådan sak, haha. Markus kallar mig sandpappret när jag rispar mina storlek 39 mot hans vader. Markus har babyfötter. Utan att göra något. Han är född så. Störigt. Men det kanske finns hopp för våra framtida barn iallafall.

Nog om mina lemmar. Har tagit några minuters gå till baren paus från min spänningsroman som håller mig fängslad. ”Kvinnan i fönstret” har allt mitt fokus, det var längesedan jag läste en så välskriven målande thriller. Har till och med börjat hoppa mellan raderna för jag måste veta vad som händer härnäst. Den är helt omöjlig att förutspå – och det får mig att vilja spurta till slutet som Usain Bolt. När man tror att man skakat fram nästa steg, byter den helt riktning och man står åter förbryllad och kliar sig i håret i en fyrvägskorsning utan att förstå hur man kunde hamna där, det var ju solklar raksträcka mot slutdestinationen ett stycke tillbaka. Författaren A J Finn kastar runt mig i en labyrint med målande liknelser som gång på gång får mig att ta upp iPhonen och fota av sidan.

Det bästa med semester är att man äntligen får tid att reda ut alla tankar, som annars ligger ihop trasslade som halsbanden i min smyckeslåda. Ni vet sådan trassel som kräver tid, tålamod och lirkande, inte snabba hårda tag och beslut som istället gör att knutarna sätter sig ännu hårdare – och gör det omöjligt att reda ut. Vilket slutar med att man ger upp eller att kedjan går sönder.

Det är så lätt att ta fel beslut eller stressa fram saker när det är rusningstrafik i hjärnan.

Annars då, min brandbilsröda bränna är ett minne blott. Jag har växlat upp till SPF 50 for Kids och smörjer in mig med en hjärtkirurgs precision. Senaste dagarna har födelsemärkena exploderat som en konfettibomb över min kroppshydda, försökte börja räkna men konstaterade snabbt att de antagligen är fler än permanentboende på Gotland. Axlarna har sjunkit lika mycket som svenska kronan i kurs, naglarna växer och frodas som ogräs och fan vad lycklig jag känner mig.

Semesterpussar,

Petty

8 kommentarer