05:41 | april 1, 2019
Postcard from Paradise
Hello from PARADISE!
Gud, vart har vi ens hamnat finns det här stället på riktigt? Dessutom är det inte high season, så det är helt folktomt. Eller gäster är här, men det är uppbyggt för att man ska ha sitt eget privacy, så man märker knappt av folk. Känns som vi är med i Robinson fast lyxversionen, haha. Som att vi har en ö mitt i indiska oceanen helt för oss själva – med en bar såklart. Det har dem inte heller i tv programmet, och fantastiska restauranger.
Imorse började jag morgonen med en timmes stretch/kiropraktor med Darko. Han är ett geni. Hade sträckt hela ena sidan av nacken – och nu är det puts väck. Okej, ska bara gå och äta en lång frukost sedan ska jag uppdatera er med massa skoj!
Puss på er!
19:05 | mars 29, 2019
Livets Jackpot!
Sitter på flyget med två glas rött innanför västen och försöker välja ut bilder från vår Adoore plåtning. Det är typ 4000 bilder som ska sållas ut till 80. Vill verkligen få klart allt innan vi landar på Maldiverna så jag kan släppa det – och de kan börja med retuschen. Tog en paus och läste Fornis blogg, började böla av alla fina berättelser om hur hennes nära och kära fick reda på att de var gravida. Även om jag redan visste allt, fick jag goosebumps. In och läs inlägget, så mysigt.
Mitt i allt började jag tänka på min pappa. Han ringde nämligen mig i förrgår – och sa att han mådde bättre. Äntligen. Jag har inte velat skriva det, för det är så privat. Men nu när han börjar bli bättre vill jag bara skrika ut det. JA! Tack universum! Min pappa har MS – och har haft det länge. Men senaste året har det blivit värre och han har fått massa annan skit i bagaget pågrund av sin sjukdom. Men så ringde det sent i onsdags kväll, det där samtalet jag gått och hoppats på. Jag fick lägga på med ett leende på läpparna, inte oro i bröstet. Framför allt är jag så ofantligt glad för hans skull, att det äntligen börjar gå åt rätt håll, att han sparkar den där vidriga sjukdomen rätt i skrevet. Det är han värd världens bästa pappa, ett pangliv som han kan leva till fullo utan att någon drar i handbromsen.
När de kommande veckorna knappaste kunde bli bättre blir man uppgraderad till livets jackpot.
När man var yngre var man så lyckligt omedveten. Idag kan jag nästan känna och herregud, har det blivit värre nu än det var förr. Det är så många i ens närhet som får vidriga besked och sjukdomar. Men med facit i hand är det väl tvärtom, att det går att rädda fler idag. Men som yngre var man inte reflekterande eller förstod innerbörden. Nu sitter jag här och babblar, men ville bara säga tack livet, så fint när det glimmar till – och visar vad som egentligen betyder något och vad som är viktigt. Allt annat känns så banalt i jämförelse. Och med det glädjebeskedet gör vi den här supersemestern.
11:47 | mars 29, 2019
Packkaos, Sista minuten möten och förvirrande räkningar!
Hej hå man kämpar på! Var uppe och packade hela natten. Haha, varför lämnar man alltid det till sista sekund? Håller tummarna för att min väska får plats på det lilla propellerplanet över, den är stor som ett höghus. Men min andra i mellanstorlek gick sönder sist jag flög, hela hjulet trillade av så det fick bli denna. Bäst av allt är att det står: ”No shoes” på både hotellen på Maldiverna, vilket annars kan dränera ens packning precis som alkoholkonsumtion och framstegen av ens träning. Förödande med andra ord. Vi har inte ens bokat hotell på Sri Lanka än, men det löser sig. Min kompis som jobbar som reseagent har skickat massa tips. Ibland är det soft att bara ta allt på volly.
Nu har jag precis bränt av två möten här hemma i packkaoset. Nu ska jag sula ner det sista i väskan innan det bär av till Arlanda. Ska panikbetala lite fakturor och räkningar också, så man inte hamnar hos Kronofogden när man kommer tillbaka. Är det bara jag som blir stressad över att jag missat någon räkning när jag ska åka iväg och så blir jag skuldsatt och får en prick. Tycker det är så svårt i dagens samhälle, man trodde ju att det skulle bli enklare med dagens teknik. Läste en krönika i DN om precis detta, minns inte vad skribenten hette men han satte fingret på mitt dilemma. Istället har hela processen blivit ännu mer förvirrande. Förr i tiden fick man iallafall hem alla räkningar i ett bräde samlade i hallen. Nu hamnar någon hos Klarna, en jävel hos Kivra, tre på autogiro, någon i hallen, fem på kontoret. Det är inte konstigt att man missar betalningar. Så svårt att hålla reda på alla inbetalningar när de ligger på tusen olika platser. Är det bara jag? Eller håller ni med?
Jag tror inte ni förstår hur mycket jag längtar. Senaste två veckorna har gått 180, känns mest som jag släckt bränder. Ska bli så skönt att andas i lugnt tempo, äta långa frukostar, yoga, kramas med Markus, ligga i en solstol och fundera på finurliga texter till er. Herregud, vad jag ska skriva har saknat det, har inte hunnit sitta framför datorn med ro. Ber om ursäkt för inläggen varit lite opersonliga och i farten. Men ibland får det bli så helt enkelt varit så mycket att stå i med Adoore.
PUSS PÅ ER GULLFISAR! Vi hörs igen i eftermiddag!
04:41 | mars 27, 2019
”Hate You”
Den här veckan har varit så fullsmetad med jobb. Igår morse gick jag upp i ottan för vårt Adoore träningsevent, därefter var jag tvungen att rodda allt inför plåtningen och i skrivande stund är klockan 04.18, gick upp för en timme sedan för strax bär det av till studion. Vi ska nämligen plåta Adoores sommarkampanj prick hela dagen. Modellen bor i Milano, så hon var tvungen att flyga hem relativt tidigt varav den obehagligt tidiga väckningen mitt i natten. Vi ska först plåta av alla produktbilder i studio innan det bär av ut till några pampiga sanddynor i Södertälje där vi ska ta imagebilderna, som är material till förstasidan och instagram.
Skulle hinna blogga klart igår om Åre, men somnade med datorn i knäet. Sov hela natten i soffan, känner att jag varit Sveriges tråkigaste flickvän de två senaste veckorna. Bara beställt Foodora och däckat i soffan eller sängen. Tiden har verkligen gått i ett – från Åre till Möhippan. Men nu är det bara två dagar kvar till vår Honeymoon! När vi kommer hem från resan kommer det vara mycket lugnare tempo, det har varit lite väl intensivt senaste veckorna. Då blir det träning och rutiner. Tidigare älskade jag att bara köra på rakt in i kaklet konstant, men ju äldre inser jag hur mycket jag värdesätter ”vanliga” dagar. De två senaste veckorna har jag legat konstant efter och mest släckt bränder. Men så kan det vara ibland, då får man lära sig att planera bättre nästa gång. Skönt att jag blivit vuxen nog att inse det, haha.
Anyway! Hur sjukt att jag precis fick ett meddelande på ”Hitta min Iphone” att någon kopplat upp min dator i Belgrad? Den blev ju snodd i Köpenhamn! Då tryckte jag på ”Radera hela datorn” med en mogen hälsning: ”Hate YOU”. Kunde jag inte kommit på något festligare eller med sting i? Är jag fem år gammal.
Kika in idag vid lunch så kommer alla bilder från träningseventet upp!
16:35 | mars 25, 2019
Snart så…
Jag har köpt en ny dator, men det känns som att det kommer ta ett dygn innan den synkat med säkerhetskopian. Den laddar nämligen i snigelfart, det är ju inte så mycket att göra åt. Eller det går helt enkelt inte att göra något åt det, så det är bara att acceptera det.
Så nu bär det av hem till Carro för att sätta ihop en moodboard inför Adoore kampanjplåtningen på onsdag. Snälla gullisen som hjälper mig. Carro ska hjälpa till att styla på onsdag nämligen! Heja vänner! Vi hörs förhoppningsvis ikväll om jag fått liv i burken.
Puss på er!