23:38 | november 22, 2020
En späckad vecka!
Hej mina små korvar!
Hur mår ni?
Jag har som vanligt lyckats ta mig alldeles för mycket. Förstår inte hur jag alltid lyckats hamna i samma situation. Måste lära mig att inse att saker tar längre tid än vad jag tror, haha. Optimist i vått och torrt. Efter den här veckan så är det jag som tar en välbehövlig paus. Känner att jag måste återhämta mig. Den här veckan är det fullt ös medvetslös. Imorgon plåtar vi lookbookboken för vår- och sommar kollektionen för Adoore. Eftersom många inköp kommer vara digitala så är det extra viktigt att bilderna verkligen blir tydliga och bra, då inköpare inte kan klämma och känna på samma sätt. Just nu har vi bara alla samples i 36. Men i början av året ska vi även plåta allt på modeller i varierande storlekar och kroppsform så man ser hur allt sitter på olika kroppar. Vi skulle gjort det till hösten men eftersom allt blev försenat i och med corona så fick vi aldrig tillfälle.
På tisdag ska jag stänga designen för ett annat samarbete och rensa klart i lägenheten. På onsdag ska jag styla loss för på torsdag plåtas pärlan. Jag fullkomligt älskar vår lägenhet, så om vi inte får rätt bud så kommer vi bli kvar. Känner ingen stress över att sälja. Isåfall får vi se det som en välbehövlig utrensning. På fredag har jag och Frida inköpsmöten (de flesta digitala) hela dagen.
Undra vart vårt nästa boende kommer bli? Jag trivs galet bra prick där vi bor, så förhoppningsvis hittar vi något nytt i krokarna runt omkring. Är det någon annan som går i säljartankar? Det är alltid lite läskigt när man ska sälja sitt hem tycker jag. När någon okänd människa ska syna ens boende i sömmarna. Kommer folk älska lägenheten lika mycket som vi gör? Det återstår att se. Man känner sig nästan lite naken.
Sedan börjar med skräckblandad förtjusning det läskigast jag vet. Att köpa nytt. Jag har en tendens att bli upp över öronen förälskad i lägenheter och flyttar mentalt in vid första anblick. Så blir man hjärtekrossad gång på gång när folk budar över och snor ens drömhem. Förjävligt är det. Ni vet ju att jag älskar att renovera, så drömmen vore ju att hitta ett nytt renoveringsobjekt att sätta tänderna i. Men vi får se vad som finns ute på marknaden.
KAFFE LÄR BEHÖVAS DEN HÄR VECKAN! Vi hörs imorgon från plåtningen!
14:11 | november 10, 2020
Dessa jävla hormoner!
Ibland är jag så jävla trött på att vara kvinna. Missförstå mig rätt, jag skulle välja mitt kön framför mäns alla dagar i veckan. Men det känns som att man liksom får ett trött extra bagage som kvinna. Som man själv inte valt, som att någon försöker sälja på en mer saker som man vänligt, men bestämt gärna avböjer. Men ändå åker man på skiten.
Ni vet ju att jag brottas med mina hormoner. Under graviditeten försvann allt som hette svullnad och PMS i ett nafs. Jag mådde och kände mig som mitt bästa jag. Harmoniskt, dränerad – fy fan det var livet.
Nu är mensen tillbaka, ansiktet svullnare än någonsin, håret blir helt fett och irritationen under PMS är som ett monster som ligger och lurar. Redo att explodera och ryta till med alls in kraft. Jag pallar inte att jag ska behöva se ut som skit och känna mig som ett litet monster under 1,5 vecka i månaden. Det är som att någon sprutat in ett lager vatten i hela ansiktet, känner mig så svullen att det nästan kluckar när jag går. För att inte tala om min mage som är som en liten ölkagge, helt spänd. Kan inte ens stänga mina byxor, utan det fattas flera cm trots att de fungerade toppen veckan innan. Mitt hår som aldrig blir flott ser ut som någon doppat i smält smör.
Åt lunch med en kompis i helgen som sa: ”Ja, jag tänkte att du skulle ha mens – du är verkligen svullen”. Efter att jag beklagat mig.
Mina hormoner flippar ut fullständigt. Jag har precis mailat en tjej som kanske kan hjälpa mig. Hon tror att jag måste jobba på östrogen och då hänger tydligen sköldkörteln också med fast åt fel håll.
Jag vet att flera av er kämpar med samma skit. Så jag tänker att jag ska träffa henne och filma det så ni också kan få ta del av alla soliga tips och råd.
13:29 | november 6, 2020
En svindlande resa…
Nej, men snälla rara hur söt är Harry? Hur kan man bli sötare och sötare för varje dag. Han är nog den gladaste människan jag känner. Han har alltid ett leende i bakfickan. Jag tror Harpan är lika lycklig som mig att få vara utanför dörren och få lite nya intryck, även om det betyder att vi bara gått fram och tillbaka till kontoret.
Jag kämpar på med livet. Det är verkligen så kul att vara egen och driva företag och pyssla med något man älskar varje dag. Men samtidigt är det så läskigt. Adoore växer hela tiden och det blir mer och mer ansvar. Större utgifter, mer anställda. Jag brinner ju egentligen för det kreativa, för färg och form. För siluetter och perfekt balanserade klänningar mellan axlar och höft som smiter åt i midjan. Jag är -och kommer aldrig bli en strukturerad chef. Det är inte jag. Det är tur att det finns andra som är bra på de bitarna. Hade aldrig överlevt utan Frida som jobbar hos oss. Hon är verkligen en klippa, den mest organiserade människan jag känner. Hon har en pärm och mapp för allt.
Om några dagar lanseras Adoore på Åhléns City! Vi skulle egentligen haft ett lanseringsevent – men eftersom tiderna är som de är så har vi fått ställa in det. Måste nypa mig i armen – är så stolt över alla våra återförsäljare som vi jobbar med. Hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat tro att vi en dag skulle hänga på några av Sveriges finaste butiker och bästa webshopar. Minns när vi stod och packade ordrar i lägenheten. Hela lägenheten var belamrad med kartonger och jag och Uchenna stod och slog in alla klänningar i vårt skimrande silverpapper för glatta livet.
Om några veckor är det dags att sälja in vårens kollektion. Man är alltid lite nervös när man ska visa upp vad man jobbat med och hur det ska tas emot. Det är som att stå helt blottad och naken framför ett gäng. Kommer dem tycka om det? Jag är så imponerad över komiker som vågar sig upp på en scen och ska få folk att skratta på beställning. Det måste vara en sådan enorm kick, men också helt svindlade obehagligt och läskigt. Som att kasta sig rakt ut för ett stup.
Hur fin är Harpans nya höstuniform? Fullkomligt älskar Bobo Choses (reklamlänk)de har så fina saker. Jag brukar alltid köpa lite för stora saker till Harry, så kavlar jag istället upp ärmarna och benen så han kan bära sakerna längre.
Mössan har han i flera färger från Arket (reklamlänk).
Lillkorven väger ju som tio paket mjölk och är nog 74 cm nu. Ska till BVC nästa vecka så får kolla läget då. Förstår inte hur han kan vara så tung? Han måste ha kraftig benstomme, haha. Man är helt slut efter man burit runt på honom. Igår när Forni och jag pratade så sa hon att Harpan och Dante typ väger lika mycket, hur sjukt är det.
Hans nya grej är att sträcka ut sin tunga. Det är så gulligt att han har en smilgrop. Han måste ärvt det av min brorsa.
21:17 | november 1, 2020
Nattrutiner!
Jag är helt slut, just nu får vi ingen paus för andrum. Kan vara för att vi varit inne i lägenheten i två veckor. Harry är inne i en period där han är så svår att natta, nätterna har blivit bättre, han vaknar inte en gång i timme längre. Utan kanske var tredje, ibland varannan men betydligt bättre. Men nu vill han inte sova på kvällen. Precis när en sak löst sig, så dyker nästa problematik upp. Som att man man spelar det där spelet på ett nöjesfält när man ska slå ner små huvuden som hoppar upp i en rasande fart och så fort man träffat ett så ploppar ett annat upp. Så känns det. Men det är väl så det är att ha barn.
Ungjäveln är precis som mig. Har så mycket energi, vill inte missa en sekund av livet. Fastän jag vet att han är så trött så stretar han emot och gör allt i sin makt för att hålla sina små tindrande blåögon helt öppna, lägger av ett asgarv – gör allt i sin makt för att få hänga med oss. Man kämpar och kämpar. Och precis när han lyckats somna så vaknar han 30 minuter senare och så försöker vi göra allt för att inte lyfta upp honom, men det går inte.
Och så får han vara vaken ett tag. Och sedan börjar vi om med samma procedur. Så runt tolv har liksom hela kvällen gått, båda är helt slut och då somnar han.
Laddat ner boken som Kim West skrivit ”Good Night, Sleep Tight” som så många tipsat om. MEN NÄR FAN SKA JAG HINNA LÄSA DEN? Haha! Vem hinner läsa en bok med en bebis? Blir så irriterad kunde de samlat den viktigaste informationen och komprimerat ihop den på 10 sidor. Försöker skumma igenom den nu för att få ett hum.
Läste att det är lika viktigt att de vaknar samma tid på morgonen. Så nu ska jag börja väcka honom sharp 07.00. Så kanske han börjar somna tidigare.
Rutiner, rutiner, rutiner, rutiner. Det verkar vara alla nattgurus motton. Inte min starkaste sida, men ska försöka bli bättre.
Har ni bra rutiner?
Under karantänen har något stort hänt! Harry har fått sin första gadd! Jajamän, en liten vit taggtråd skiner till nere i tandköttet.
20:27 | oktober 31, 2020
Är det svårare att dejta när man blir äldre?
Det här året har verkligen varit omvälvande på så många plan. Det har varit världens bästa år – för vi fick Harry.
Men också det konstigaste.
Det har hänt så mycket saker som jag inte berättat om. Det har minst sagt varit snurrigt. Just nu sitter jag med en annan sak som jag inte blir klok på. En ekvation som inte går ihop. Men jag har blivit lovad att få besked nu i dagarna, så jag hoppas verkligen det löser sig. Då kommer det kännas som att någon lyfter av en tung ryggsäck fylld med dumma klumpiga stenar från min rygg. Lätt som en fjäder kommer jag flyga fram – helt bekymmerslös. Haha, så känns det iallafall. Ni behöver inte oroa er, ingen är sjuk. Men det tynger mig ändå eller rent ut sagt dränerar mig på energi. Lagt så mycket tid och kraft på att försöka lokalisera vart skon klämmer. Vet inte hur många timmar jag och Markus grottat ner oss i det här dilemmat. Avskyr när saker hänger över en i ovisshet och man inte får några svar utan måste vänta. Att vänta kan verkligen göra en galen. Jag har dessutom inget tålamod.
Ska bli så skönt att få den här grejen ur världen så jag bara kan lägga min energi på annat.
Som när man dejtar någon och inte ens vet om man kommer få svar. Hur frustrerande är inte det? Sitter jag och väntar i onödan? Ännu värre! Man spelade ju väldigt mycket spel när man var yngre och dejtade. Men undra hur det är när man dejtar när man är äldre? Gör man på samma sätt? Ghostar folk? Lägger dem i frysboxen (ni som lyssnat på I Nöd och Lust) vet vad jag snackar om. Eller är det mer öppna kort, pang på rödbetan? Ingen tid att förlora. Det kanske finns ännu mer hinder i vägen – som barn, hundar osv att ta hänsyn till.
Det kanske rent ut sagt blir ännu svårare?
Spännande!
Nu har jag verkligen mått tipptopp bra sedan i torsdags. Så på måndag tror jag att jag kommer göra entré ut i världen igen. Harry har också varit helt frisk i flera dagar, så jag tror vi är good to go. Jag börjar dessutom få tillbaka min smak redan, trodde jag skulle vara utan det längre. Däremot är mitt doftsinne fortfarande obefintligt. Ska bli skönt att iallafall kunna promenera till kontoret och få lite omväxling. Saknar omvärlden. Saknar alla kompisar. Att få lite intryck och bli inspirerad. Duscha, klä på mig och vara på väg någonstans, se något annat än lägenhetens väggar.