22:40 | mars 1, 2019

Fredagslistan.

Snodde listan från Sandra <3

Vad köpte du senast?

En solig fredagsbukett på Floristkompaniet eller nej, den underbart smöriga tikka masalan från Bollywood, två cola light och dubbla såser. Ja, och naanbröd. Vill också tilläga att jag gärna skulle vilja magpumpas. Jag sitter ju och ljuger för er de senaste jag köpte var bajspåsar, leverglass och hundleksaker bara för några minuter sedan på Mathem. Hur äckligt med leverglass? Men det tycker nog inte Pucken när hon får provsmaka sitt lördagsgodis imorgon.

Hur lång är du?
Enligt mitt pass är jag 177 soliga cm ovanför marken, men är nog egentligen 176, hade nog bara en riktigt bra dag hos Polisen eller så har jag redan börjat krympa.

Vad stod det i ditt senaste sms?

Gav en komplimang till min soliga bästis Linn, plötsligt händer det. Något man ska veta om Linn, hon är otroligt spontan och har fler dåliga frisörbesök i bagaget än Alexander Bard har olämpliga twittercitat. Okej, jag måste ju berätta om några.

En gång fick hon ett gratis frisörbesök av sin kompis då de behövde en testperson (bara ordet testperson borde ge någon form av varningens tecken). Det var en influgen känd stylist från Lala-land. När hon slår sig ner i stolen förklarar hon att det inte får bli för crazy, eftersom hon dagarna innan precis börjat sin nya anställning. Att hon fortfarande vill vara blond.

Tjejen pratar bred amerikanska och säger:

”I’m thinking my little ponny, but classy, more like shifting strawberry blonde”.

Hade någon sagt My Little Ponny till mig hade jag lagt benen på ryggen och sprungit illa kvickt. Linn skrattar och utbrister: ”Oh, I love my little ponny, but not to crazy”.

Japp, ”not to crazy” går sedan därifrån och ser ut som någon hällt en burk hallonsylt i skalpen, som sedan flammar ut i en utspädd strawberry daiquiri. Haha, älsklingen.

En annan gång fick hon ett ryck, ringer mig och säger att hon tänker färga håret – igen. Jag säger att hon ska ta ett djup andetag, boka en bra frisör och inte göra något dumt. Några timmar senare ringer hon förtvivlat efter att hon satt sig i första lediga stol, hon skulle bara färga utväxten men lämnar salongen med nyansen mossa. Försöker gå tillbaka några dagar senare till samma salong och går från kulör mossa till slingat mögel.

Minns också när hon skulle rätta till färgen hemma själv, efter sitt spontana felköp – och går från slingat mögel till mögel möter pissgult.

Låt oss säga så här, det blev en DYR historia.

Men plötsligt händer det… SMOKING HOT! Eller som Linn själv väljer att säga: ”I don’t give a flying fuck.

När jag ändå pratar om Linn så måste jag berätta om den gången hon räddade en 59 kronors pizza från Challes i Lund 03.00 en torsdagsnatt innan vårballen i förmån för sitt ansikte. Hon snubblade till och faceplantade rakt ner med nyllet i asfalten, men istället för att släppa vår capricciosa med extra vitlöksås som vi krigat oss till under en halvtimmes stressiga minuter på ett fullsmetat pizzahak med andra fulla ungdomar lyfte hon den till skyn och tog smällen med kinden.

Då är man fan sugen på pizza.

Dagen efter så gjorde Linn mig blind för en dag. Har jag berättat det? Kanske bara i podden. Jag vaknade upp med sprängröda ögon av på tok för många drinkar och på det hade jag sovit med smink och sked men Limpan. På kvällen ska jag på vårballen med en kille som jag knappt känner. Ingen har clear eyes, men då kommer Linn på den briljanta idéen som hon hört i förbifarten att man kan spraya näspray i ögat för det har samma effekt. Problemet är bara att tokstollen sprayar in mentol näspray i mitt öga. Hela pupillen vidgas och jag ser ingeting. Så i samlad trupp får vi gå ner till Synsam med svansen mellan benen. Jag med enorma svarta brillor för det gör ont så fort jag får lite ljusinsläpp och Linn med blodigt skrapsår, både luktar som discoteket på en finlansfärja. Håller på att dö när vi ska förklara anledningen till den korkade handlingen så jag ljuger och säger att Linn ”råkade” spraya en massa nässpray i mitt öga för att hon missade näsborren.

Jag blev inte blind som ni kanske märkt. Men fick gå på balen och se ut som någon som var med och skrev låten: ”Because I got high”

Kaos i Lund med andra ord. Okej, typiskt mig att hamna helt på sidospår, nu fortsätter fredagslistan.

Vad gillar du mest med dig själv?

Att jag är snäll, extremt positiv och har hög skämströskel. Men gud, det var ju tre saker. Härlig man är som inte kan hålla sig till en sak.

Vad gillar du minst med dig själv?

Att jag är väldigt virrig, det är som att min hjärna konstant har en pingpong match och tänker typ 1000 saker samtidigt alltid. Adhd tror jag det kallas, haha. Har aldrig varit på en undersökning men har diagnosticerat mig själv.

Har du söndagsångest?

Väldigt sällan. Söndagar är typ min bästa dag – och jag älskar mitt jobb så känner sällan en tyngd över bröstet för det. Det skulle vara om jag är extremt bakfull, då kan man ju grubbla över varför man drack så många enheter eller om man sa något knäppt mellan bubblorna. Men då känner jag ändå att fan vad härligt med måndag då kan man ju soppa helgen under mattan och börja på en ny kula.

Låt på huvudet just nu?

Jag älskar att sjunga. Och då menar jag inte blygsamt tycker om utan dyrkar. Till Markus förfäran bör tilläggas, han tycker nämligen att jag är drottningen av att waila. En annan jobbig egenskap är att jag gärna gör om låtar och sjunger för Lorpan och Pucken konstant. Nu senaste är en egenversion av Magnus Uggla:

”Du är den vackraste jag vet, du är den sötaste Pucken av dem alla… Åh, när jag ser dig dina lurviga öron får mig att brista i skratt. Pucken du är min lilla skatt”

Amen ni fattar, jävligt störande flickvän och matte.

Är du en ringare eller smsare?

Ingendera. Jag är en facetimare – och okej smsare. Men ringer ofta i tid och otid på facetime, så festligt förstår inte varför människor inte använder den funktionen mer, det är ju så soligt att se de härliga personerna man samtalar med. Det blir ju mer på riktigt.

När går du och lägger dig?

Jag är ju verkligen en nattsuddare. Älskar sena nätter, men vill så gärna vara en morgonmänniska – men de går ju inte riktigt hand i hand. På vardagar har jag en vision att jag ska gå till sängs vid elva men det brukar nog snarare bli framåt tolvslaget. Somnar dock på max fem minuter, typ två. Har dock mött min överman för Markus somnar innan han ens lagt huvudet på kudden.

Vad är det modigaste du gjort?

Sagt upp mig från mitt trygga jobb på Metro Mode efter sju år för att bli egen. Anställt två personer. Sagt jag älskar dig. Hoppat från 18 meter, landade på röven och fick en tarmsköljning på köpet.

Har du haft urinvägsinfektion någon gång?

Japp! Typ tre gånger! En gång fick jag urinvägsinfektion när vi åkte ner till Åre med familjen. Alltså MONSTERURINVÄGSINFEKTION. Något som involverade hela familjen Tungården. Min pappa hade nämligen skrivit ut tabletter till mig, han är gynekolog. Men problemet var att apoteket stängde om 20 minuter och det var lördag, så det skulle vara stängt dagen efter så hela familjen får springa i en kvart för att hinna fram innan stängning, tror min brorsa var snabbast och uppehöll personalen tills resten av packet kom med andan i halsen.

Hur många kuddar sover du med?

En. Sover på mage, så min nacke flippar ut fullständigt om jag sover med fler. Just nu måste jag dessvärre tvinga mig själv att sova på rygg då hela mitt öra håller på att trilla av efter min monsterinflammation av mina nya hål i örat. Det är illa, riktigt illa. Men tänker fan inte ge mig. Markus säger att jag är sprängd i huvudet som ligger och gnyr varje kväll och inte bara låter de växa igen.

Äter du några vitaminer/kosttillskott?

OMG! Yes! Äter sjukaste hårtabletterna från Amerika är ni där så måste ni köpa dem, mitt babyhår har växt som tusan. Desssvärre har håret på andra delar av kroppen där man helst skulle vilja förinta hårväxten tagit oanade höjder. De är från ”Nature’s Bounty” och heter: ”Extra Strength hair, skin & nails”, probiotika (också från USA), omega 3, järn, d-vitamin med c-vitamin. En riktigt tablettcocktail morgon som kväll.

Vad läste du för språk i gymnasiet? Vilka språk kan du?

Jag läste spanska först och sedan franska. Min franskalärare sa att det lät som jag pratade finska, men fick ändå VG för jag skrev bra, haha. Nu pratar jag svenska, engelska och om jag är tipsy kan jag slänga ur mig lite franska och spanska fraser.

Go to-mat som alltid är gott?

Salmalaxsallad.

Hur ofta tvättar du håret?

Avskyr att tvätta håret. Är egentligen inget fan av att duscha heller, men det måste man ju. Gillar typ inte konceptet bli blöt. Markus är min raka motsats han vill duscha eller ligga i vattnet hela tiden. Men typ två gånger i veckan. Har våt dröm om att gå och föna håret en gång i veckan, men det blir liksom aldrig av.

Hur uppvaktar man dig?

Man är framåt, bjussig, orädd och bjuder på ett gött asgarv!

Har du något smeknamn? 

Har typ ett och det är ofrivilligt Petty. Det hela började med att jag gjorde ett designsamarbete för Specsavers. Så var min kompis Ananda inne i butiken och frågade efter mina glasögon, varpå den äldre damen i kassan säger jajamän vi har Petty Tungårdens glasögon.

Degen en kompis kallar mig för Tunnan. Charmigt. Som att jag äter allas rester. Okej, vissa säger Tunis också.

Men gud nu kom jag på att jag har tusen smeknamn. När jag spelade in den soliga realityserien Glamourama så fick jag smeknamnet ”Vårtgården” för att tejpen som man satte fast micken med aldrig fastnade för att jag var konstant fuktig på bröstet. Så de började kalla mig ”Vårtgården” istället för Tungården. Sedan har min kusin tagit fasta på det, så numera går jag under namnen: ”Lustgården, Fixargården, Stressgården, Partygården, Bloggården…. osv” kärt barn har många namn.

Har du någon dold talang? 

Jag kan få in hela näven i munnen.

14 kommentarer

16:03 | mars 1, 2019

Njuta av att vara själv.

Hej hå mina favorithaggor! Tusan hela dagen försvann i ett nafs i möten, nästa vecka blir det mötesdetox.

Men vet ni vad, ikväll ska jag vara hemma själv eller med Pucken också såklart (man är aldrig själv hemma längre) och vi ska bara blogga, mysa i soffan och njuta av att inte göra någonting. Vaknade upp och hade lite ont i halsen och känner mig lite hängig, så det passar mig alldeles utmärkt. Har längtat efter precis den här stunden hela dagen: ta av mig alla osköna kläder, svidat om till Markus pyjamasbyxor. Varför är ens killes mjukiskläder tio gånger skönare? Det är för att de är så stora – och varför köper man inte bara myskläder i storleken större? Nu har jag precis satt färska helgblommor i vatten, knäckt en iskall cola light, hällt upp en nybrygd kopp kaffe och slagit upp datorn med tvn i periferin. Egentligen rätt speciellt att just det av allt kan vara så härligt. Bäst av allt? Ska foodora hem en riktigt fin och smörig tikka masala från Bollywood när klockan slår middagsdags med extra rajitasås. Får typ rysningar för jag är så taggad på den här aftonen, haha.

När jag var yngre avskydde jag att vara själv, ville alltid ha någon vid min sida – var verkligen ett konstant sällskapsdjur som nästan mådde dåligt om jag inte hade kompisar i min närhet. Men nu de senaste åren tycker jag att det är orimligt festligt att bara umgås med mig själv. Att bara puffa runt hemma och göra det som faller mig in, det händer ju inte alltför ofta, men när de tillfällena ges så njuter jag till fullo. Innan kunde jag nästan få ångest av tanken. Tror verkligen det är viktigt att uppskatta egentid. Bara känna efter lite hur man mår, göra det man själv vill och mysa med sig själv.

Hur är ni? Kan ni uppskatta att vara själva eller är det mer ett onödigt ont?

Iallafall jag är löjligt taggad på en helg med massa trevliga aktiviteter. Imorgon ska jag strosa på stan med några kompisar, kollar lite inredning och äta lunch och på kvällen ska vi hem till Graanen och Idas nya lägenhet, äta pizza och dricka rödvin på golvet. Och på söndag står även en solig brunch på schemat.

Ikväll ska jag visa vart det bär av på Honeymoon! VI HAR ÄNTLIGEN BOKAT VÅR BRÖLLOPSRESA!

3 kommentarer

23:31 | februari 27, 2019

SUPERSINGLARNA

Vart kom dina tärnors klänningar ifrån? Gillade den med vid ärm. 

Åh, vad kul att du gillar klänningarna! Tärnorna premiärbar våra nya långklänningar från Adoore. Snart är de äntligen i hamn, bokstavligen talat, efter att ha skickats på båt, det tar ett tag. Vi har gjort några justeringar i passformen, så nu sitter de som en smäck. Dock gjorde vi aldrig dem i färgen ovan utan valde en solig gul och champagne – som gjort för våren och sommaren med andra ord.

Som ni vet vid det här laget är beige den färgen som ligger närmst mitt hjärta, så den här stassen kommer att användas flitigt på kommande bröllop i vår (det är några stycken, haha). De kommer ligga på tusenlappen.

Den gula är ju en knockout, men ville verkligen göra en klänning för oss intoleranta som lätt blir gasiga (läs: svullna) i magen om vi får i oss något fel. Därför kom jag på idéen att addera ett stycke tyg till, som ett skyddande ”draperi”. Vår första skiss och sample var i ett stycke. Så nu sitter den fortfarande tight i midjan och över höften, så man tummar inte på den trevliga siluetten, men den sitter inte klistrad över magen.

Jag ar 30 och singel! Ar det oroväckande?!

Hej Petra!
Tack för en otrolig peppande och bra blogg med perfekt mix. Den lyfter upp så mycket! Här kommer min fråga som du kanske egentligen inte har något svar på, men som du kan få hjälpa mig att reflektera kring.
Jag är supersingel. Du vet, ”så långt ifrån ett förhållande man kan komma”-singel. Jag har dejtat aktivt i flera år. Träffat män på krogen, genom vänner, på Tinder (ibland kör jag flera appar separat till och med, suck, du hajar). Men han dyker inte upp. Jag har egentligen inte varit särskilt bekymrad fram till för ett halvår sen. Då insåg jag att 30 står för dörren och mannen med stort M lyser med sin frånvaro. Jag har följt både ditt och Joannas singelliv i bloggform och känt lite tröst. ”Om inte hon, som ju är en riktig tiopoängare på alla sätt och vis, träffar någon så är det ju inte konstigt att inte jag heller gör det”. Men ni gjorde ju det. Sen predikas det om ”han dyker upp när du minst anar det”. Men vad ska jag göra om jag ärligt talat är så dränerad på känslor och dåliga dejter att jag bara inte orkar längre? Jag orkar knappt le åt en kille för jag känner mig patetisk. Jag vill inte vara med. Jag är inte desperat, men jag har tappat hoppet och känner mig bara misslyckad. Jag är hon man dejtar tre gånger och sen ringer på fyllan. Eller hon man bara ghostar. Eller säger ”jag är inte redo för något seriöst” till. Så, till frågan, hur ska jag orka säga mig ut på nästa dejt överhuvudtaget utan att vara cynisk? Och en annan, halvrelaterad fråga, som jag aldrig tror du har berättat om: hur gick det med dig och M efter första, andra dejten? Hur blev det liksom ni? Ni är vad kidsen kallar för ”goals”.
Kram!

Slår två flugor i en smäll och väver ihop svaret lite.

Ytterst! Du borde uppsöka vård, hur vågar du ens visa dig på gatorna? Du kan ju vara farlig för allmänheten! Herregud, fantastisk tjej som levt livet kommer charma sin omgivning till döds. Minst sagt oroväckande. 30 tunga år dessutom, hjälp oss gud vad ska vi ta oss till.

Eh, nej! Ibland känns det som att samhället mäter ens lycka och framgångar i antal kärleksförhållanden. Nästan så att du ska skämmas för att du inte haft eller är i ett seriöst förhållande. Jag skämdes när folk frågade, oj inte ett enda förhållande? Är inte du typ 26?

”Eh, nej men alltså du vet vi typ dejtade i ett år men vi var aldrig tillsammans…. men typ ihop ändå”

Haha, vem försökte jag lura med det svaret? Mig själv eller den som ställde den idiotiska frågan?

Eller som en vän till mig ofta svarade:

”Alltså jag var i ett förhållande i sex år, men sedan flyttade jag till Stockholm och du vet hur det är så nu har jag varit singel i sju år, men vi var ju typ förlovade innan – och hade hund ihop”

Om du inte levererar svaret på den återkommande frågan med en snyggt inbäddad ursäktande kommentar är du konstig.

Nej, nej, nej man får inte se det så. Tänk på alla galna minnen, roliga dejter och människorna du fått möjligheten att träffa. Hur du fått chansen att utvecklas som person och lärt dig massa om dig själv. Framför allt kommer du vara den skönaste haggan på ålderdomshemmet med de fetaste historierna som får din omgivning att ligga dubbelvikta av dina galna upptåg och dåliga dejter. Det finns faktiskt få saker som slår roliga berättelser om riktigt usla dejter och ligg. Och om det är något vi vill ha i slutskedet av livet så är det bestämt soliga historier om ungdomen, för tro mig de kommer gå på repeat som en repad skiva.

Du/ni kommer träffa någon. Jag lovar, det har ni mitt ord på, stressa inte upp er – njut och ta vara på er singeltid. Snart dyker det upp ett snille som förstår er storhet, som det bara säger klick med. Passa istället på att göra alla göttiga saker som folk i förhållande inte kan – RES, bo i en annan stad, vidga dina vyer, TÄNK PÅ DIG SJÄLV.

Skrev den här texten för några år sedan (varning superlåååååååååång babbel):

Många av er har nog gått i mina fotspår. Som varit den där obotliga super-duper-singeln. Om du som jag ofta fick/får frågan: ”Men du som är så snygg och rolig? Varför är inte du tillsammans med någon”.

Harkel, hmm… Ja, du… Nu ska vi se här, vart ska jag börja? Och i samma sekund som man får frågan skrattar man bort den och ger något charmigt svar som snabbt leder en in på något hel annat. Eller (om mängden alkohol väger in) så sätter maskineriet igång och käften går som en duracellkanin på amfetamin om männen man träffat, gärna extra stora långa målande vulgära ord om den senaste mannen i ledet som inte levde upp till ens förväntningar eller dumpade en. Eller klassikern ”Jag har bara inte träffat rätt”.

Men för varje sådan fråga: ”Men varför har inte du träffat någon” – så såddes ett frö inom mig. Som växte. Varje söndagsmorgon och lagom till brunchen med tjejerna hade fröet hunnit gro rötter som planerat sig långt ner i maggropen. ”Är det något fel på mig”, ”Varför är inte jag tillsammans med någon”, ”Är inte jag värd att älska”.

Frågorna haglade ibland över mig från bekanta till främlingar och ibland på dejter. Man var liksom aldrig beredd heller, alltid tagen på sängen. Varje fråga satte fler och fler griller i huvudet. Va fan tillslut hade jag hela Plantagen i min mage. Jag började ifrågasätta- och tvivla på mig själv. Hörde hur mina svar inte lät lika övertygande. Vad ville folk höra? Ibland hade jag lust att slänga ur mig något i stil med: ”Jag är väl jävligt dåligt i sängen, så folk kanske tröttnar” eller ”Jag har en obotligt könssjukdom så folk vill inte ta i mig”. Istället för att svara något uppmuntrande tillbaka (som alla förväntade sig). Det roligaste är när folk vill hjälpa en och liksom själva har svaret på frågan. ”Det passar väl inte så bra in i ditt liv nu, du jobbar ju så mycket.”

Förlåt, men vad vill folk egentligen ha ut av den frågan? Jag trodde typ att jag skulle vara singel tills jag dog.

Missförstå mig rätt. Det var inte så att jag inte dejtade folk både under korta och längre perioder. Jag är en jävel på att dejta. Men när vi nästan ansågs vara tillsammans. Var det aldrig rätt. Idag nu när jag är tillsammans med Markus inser jag att det var så fel som det kunde bli. Vi var aldrig tillsammans. Jag spelade bara konstiga spel och vice versa. Det var aldrig riktigt kärlek. Kanske ibland. Men inte som jag känner idag.

———

Jag har så många fantastiska tjej- och killkompisar som är så förbannat underbara, älskvärda och skitsnygga inifrån och ut. Ibland kan jag nästan komma på mig själv att fråga:

”Varför har inte du träffat någon”.

Men så biter jag mig i tungan. Det är ju inte så att man inte försöker eller för att man är annorlunda. Det är väl ta mig tusan för att man inte träffat den som gör en så knäsvag att man vill kaskad spy och skratta på samma gång och det är ömsesidigt. För när man träffar den rätte, vägen dit kan vara förbannat krokig och strulig, men när man äntligen hittat rätt då är faktiskt allting enkelt. Man vet. Det var som att alla rötter och tvivel som grottat in sig i magen slets loss i samma andetag. Ibland hittar man rätt flera gånger. Problemet är bara att rätt för dig, kanske inte är rätt för honom eller henne. Ibland får man vända på många stenar innan det är rätt åt båda håll.

Samma sak gäller om du är i ett förhållande med någon. Om du måste vända och vrida på stenen och bara accepterar den i en viss vinkel och inte i sin helhet. Är det inte rätt. Då är det dags att släppa taget. Och ge dig ut på jakt efter nästa äventyr. Håll inte krampaktigt fast i din partner för att du tror att du inte kommer förtjäna någon ny som älskar dig lika mycket eller mer.

Känner du så?

Då stannar du kvar av fel anledningar. Släpp taget.

TO ALL YOUR SINGLES LADIES (AND MEN) OUT THERE: 

Känner du igen dig? Är du den eviga singeln? Det är väl ta mig tusan inte dig det är fel på, det hoppas jag att du har jävligt klart för dig. Ursäkta, svordomarna men jag är så fruktansvärt trött på alla självgoda par som ser ner på alla dessa starka fantastiska SUPERSINGLAR som kämpar. Som har träningsvärk i tummen för att det swipar så mycket. Som går på dejter på vardagar efter jobbet – och lunchen. Känn på den ironmanen, DUBBELDEJT EN VARDAG! När man egentligen är trött och vill åka hem och mysa i soffan. Det är kämparanda mina vänner.

Ge inte upp hoppet! Snart (om det nu är det du vill) så träffar du hen som är perfekt för just dig.

Jag tycker ni ska läsa den här artikeln som Nina Campioni skrivit för Elle – Så vet du när du hittat den rätte (sjukt bra och roligt skriven)!

En annan grej varför har de bara program som ”Starkast i Sverige” på tv? Snark, oj jag råkade somna när folk balanserar på en pinne i havet i stekande sol. Hello, gör ett program om de riktiga hjältarna ”Supersinglarna” som går på nitar, lyckas trolla fram samtalsämnen med knäna på stela dejter, genomlider ”vem ska ta notan” momentet om och om igen och trots detta ändå håller humöret uppe. Det är faktiskt en sport att dejta, att återhämta sig från totala katastrofer, pinsamma tystnader och ändå kavla upp armbågarna för att ge sig ut och kriga igen.

Sumpa gärna Farmen (spyr på det programmet!) och lansera ”SUPERSINGLARNA”.

VILKEN JÄVLA SUCCÈ hade suttit bänkad. Gud, ska typ ringa och pitcha programmet och fråga om jag får vara peppande programledare.

När jag tvivlade som mest på om jag någonsin skulle träffa någon, det var säkert en grå söndag i januari. Började jag även syna mig själv inifrån och ut. Okej, men om jag går ner fem kg, om jag är lite lugnare och inte lika hetsig som person, om jag verkar mer seriös, om jag inte hånglar på första dejten bla bla. Istället för att vara den jag var började jag sätta upp massa konstiga regler för mig själv, för att försöka passa in i ett fack som en sådan tjej man blir tillsammans med, inte den där frispråkiga galna jäveln som kanske var lite för mycket. Men då började jag istället förlora mig själv.

Så ett sista budord jag vill runda av med är: Va alltid dig själv.

Oj, nu blev det här världens längsta blogginlägg men vi fortsätter med frågorna imorgon <3

14 kommentarer