Det här inlägget innehåller reklamlänkar
12:09 | juni 27, 2018
Första dygnet på Villa la Madonna, Förföriska kolhydrater och Vackra kärleksöden.
I söndags packade vi in oss i bilen igen för att köra en och halv timme till semestern höjdpunkt Villa la Madonna. Jag, Markus, Sara och Danijel spenderade en kväll här förra året (läs blogginlägget om vår kväll på Villa La Madonna här) och blev lika hänförda som resten av resenärerna som besökt den lilla oasen beläggen mitt bland vinrankorna i Piemonte. Ett boutique hotell med detaljer i fokus där varje rum ser annorlunda ut.
Jag tror att de mesta av inredningen är loppisfynd från marknader i Piemonte, vilket gör det ännu mer charmigt och gemytligt.
Vi anlände perfekt i lunchtid och bänkade oss på terassen.
Kolhydrater när de är som bäst dränkta i ost och olja. Topp ett godaste lasangerna jag tacksamt fått förtära.
Efter lunchen la vi oss raklånga vid vattenhålet för att vila bort våra synder.
Efter poolhäng kastade vi oss in i duschen, vissa blev så här tjusiga. Sara hade på sin en fruktig blåsa från For Love and Lemons, såg att den var på rea nu – finns här klick!
Sedan traskade vi med bestämda steg mot apertivon eller fördrinken som vi säger på svenska. Både jag och Ida var dressade i Adoore aftonen till ära. Sista leveransen har precis kommit i shopen och kan nu leveras direkt, sedan är den slutsåld.
Ni hittar min maxiklänning här och Idas safarierna klänning här!
Tycker vår långa maxiklänning faller så fint när man går, det är sådan tyngd i plagget. Älskar att den fungerar lika bra till sandaler som högklackat och smiter åt precis där man vill i midjan.
Övade bröllopsposer ner till restaurangen.
Jag måste nog säga att man blir lite mer förälskad på det här stället, alla bekymmer bara rinner av en och lämnas i farstun så fort man får nycklarna till sitt rum. Axlarna sjunker och man andas ut. Jag har ju en tendens att alltid vilja göra så mycket saker på semestern, men här är man bara. Och slår rastlösheten till kan man cykla iväg på picknick, spela pingis, boule, rida, yoga eller sticka iväg på en vinprovning.
Klockan 18.30 slår klockan apertivo, då är det fritt fram att kasta i sig över delikata ostar, minipizzor och fluffiga focaccias som man skölja ner med bubblor eller rödpang.
Sedan slår mig sig ner på terassen och avnjuter hela kalset.
Därefter förflyttar man sig ytterligare några meter bort till restaurangen. Vi har valt till middagspaket vilket betyder 4-rätters eller så får man plocka fritt från menyn.
Men avslutningsvis en sista kärleksbild på mitt favoritpar. Tänk att jag kanske blir släkt med båda inom en snar framtid (ingen stress Graanen), bästa släkten. Haha, har skrivit det förr, men det tål att upprepas att det faktiskt var jag som parade ihop dessa turturduvor en gång i tiden. Min största bragd i livet.
Först försökte jag sammanstråla dessa själar i ett tappert försök januari 2012, som dessvärre slutade i ett krossat hjärta för min kusins räkning. Men i slutet på februari 2016 hade fröken kommit på helt andra tankar och föll handlöst för min fantastiska kusin som hon då fick jaga men idag stolt kan kalla sin pojkvän.
Så fint ändå – det där med kärleksöden <3
12:30 | juni 26, 2018
Här ska vi gifta oss – Södra Frankrike, Provence.
Här har vi det, bröllopsstället vi landade i efter mycket om och men. Efter att ha vänt på varenda tänkbara sten känns det som. MarryUs som hjälpt oss med alla detaljer och bokningar höll nog också på att ge upp. Kan nog tänka mig att de gick svärandes från våra möten. De trodde nog inte heller att vi någonsin skulle säga ja till varandra, vår priolista var nämligen milslång. Men allt efter tiden gick insåg vi att vi kanske inte kunde få allt, om vi inte vann på lotto. Men så fick Sara och Emma på MarryUs tips om den här rustika pärlan av en bröllopsfotograf som de jobbat med – och vi kände direkt ja!
Alla som känner mig och Markus var nog ganska övertygande om att vi skulle stå handfallna när sommaren närmade sig, nästintill korrekt men tillslut hittade vi rätt. Nu ligger vi och kollar på bilderna och fantiserar om hur gästerna anländer i sina vackra klänningar och smokings, för det fick bli smoking då det varit Markus dröm att bära på den stora dagen.
Detta var det första vi såg när vi rullade in vid den lilla diskreta skylten på huvudgatan, våra hjärtan slog ikapp eftersom vi inte sett stället innan det bokades, bara på bild. Den lilla allén kändes precis som en film, lummig och romantisk. Långt där framme hägrade en byggnad som ännu inte riktigt kunde urtydas. Markus hade slagit på Spotify och låten La vie en rose med Edith Piaf. Minns att vi kollade på varandra och skrattade nervös. Sedan blev vi knäpptysta medan gruset smattrade under däcken på hyrbilen.
Framför huset ligger en pool som överlevt sedan 1760-talet, man undrar hur många nakna franska bakdelar som huserat på den skrovliga poolkanten. Det enda ljudet vi kunde uppfatta var fågelkvitter och en liten fontän som porlade. Här tänker vi oss att tropical house ska förgylla dagsfesten på lördagen för våra bakfulla gäster. Lite naivt har vi planerat för två festkvällar, inklusive bröllopet innan denna dag, men väl på plats kommer det finnas medicin mot detta.
Området känns genuint och rustikt, ett lyxproblem blir att bestämma location för de olika tillställningarna. Precis som alla bröllop fasar vi såklart för regn, något som denna plats inte alls lämpar sig för.
En av de största kostnaderna kommer att bli att hyra in alla tält, ljud, ljus och möblemang som krävs för en bröllopsfest. Jag vet att man inte kan påverka vädret men jag ber verkligen till vädergudarna att det ska vara sol eller iallafall inte regn. Det här stället är nämligen gjort för bra väder och kanske en lite chansning om himlen väljer att öppna sig. Men vi kommer såklart göra en backupplan för det med.
Här spenderade vi första eftermiddagen sippandes på lokalt framställt rosé tillsammans med ägarna som visade bilder på hur tidigare bröllop sett ut. Det känns inte alltid superkul att se hur andra gjort då man vill göra det till sitt eget men kul att se hur andra vridit och vänt. De väljer bara att ha ett fåtal fester här per år så det känns väldigt speciellt att just vi ska få vandra längs den där grusgången tillsammans.
17:43 | juni 25, 2018
Sista kvällen i Alassio, Italienska kändisar och Sverige vs Tyskland.
Lördagen spenderades raklång i en solstol nere på playan innan vi gick upp till våra rum och gjorde oss matchredo. Det var nämligen killarnas högsta önskan att äta en tidig middag så att vi alla kunde heja fram Sverige till en seger.
Hello celebrity couple. Måste säga att båda såg väldigt italienskt chica ut aftonen till ära.
Sa jag att jag fullkomligt älskar den här blåsan från Ganni? Finns här! Sara hade på sig franska flaggan i form av en byxdress från Maje.
Så fin!
<3
Alassio ligger halvvägs på rivieran mellan Genua och Nice. Det ligger massa små restauranger och caféer på trevliga torg i centrum eller utmed den mysiga strandpromenaden.
Här samlades vi alla under svensk flagg. Två meter ifrån oss satt flera tyskar boende i Italien som hoppades på motsatt resultat, men alla njöt vi av härlig fotboll tillsammans, precis som VM ska vara! Markus fick en klapp på axeln av en av våra nyfunna tyska vänner som också delade med sig av sina bästa Italien-tips, allt för att ge oss ny energi så att vi kunde fortsätta kvällen i festens tecken.
Tack till ALLA i det svenska landslaget för att ni tagit oss dit vi är idag, en match ifrån möjligheten till en fortsatt underbar fotbollssommar. Låt oss alla ta en stund och fundera över hur fint det är att vi har så duktiga personer som vill sporta i blågula kläder! Och låt oss särskilt påminna oss om ett av de där målen mot Frankrike som tog oss vidare till VM.
Tack för ytterligare en pangkväll!
12:01 | juni 25, 2018
En böljande dröm från Ganni.
Klänning Ganni, Skor Acne Studios, Väska Chanel, Halsband Alighieri
Hur fina klänningar gör Ganni? De bara spottar ut ha-begär just nu. Den här böljande garderobsjuveln kommer att användas flitigt under semestern. Man avskyr ju inte plagg som känns som att man glider runt näck i, smiter inte åt någonstans – man kan bara lufta sina lurviga.
Jag och min fina lilla fis Mathilda <3
Fotograf: Lisa Höök.
18:58 | juni 24, 2018
4 år med Petra
För någon vecka sedan bad jag er skicka in frågor och funderingar. Det blev en del, så jag tänker att vi jobbar av dem i etapper under semestern. En rolig fråga, som egentligen inte var riktad till mig bad jag såklart Markus besvara då den var ställd till honom. Jag känner att jag kanske får kontra och skriva ett inlägg från mina upplevelser, men här kommer hans ord.
Åh, vore så kul om Markus kunde skriva ett inlägg om hur ni träffades och hur det är att leva med dig från hans synvinkel?
Att sammanfatta 4 år med Petra. Mitt vuxna liv.
Jag träffade Petra under en ganska blåsig period i livet, jag hade ingen aning om vilken riktning jag var på väg och var väl i grund och botten ganska öppen för förslag för vad livet hade att erbjuda.
Jag minns den där afterworken i september när en av mina bästa vänner tyckte att det var dags för mig att ta tag i mitt kärleksliv. Jag hade under sommaren lämnat ett tidigare förhållande och jag var verkligen inte sugen på något nytt, men idén om en höstflirt lockade mig tillräckligt för att skaffa ett konto på dejtingappen Tinder, vafan hade jag där att göra. Jag har alltid varit killen som träffat brudar på typ kräftskivor, hemmafester och middagar av den enkla anledningen att jag behöver en minst 30 minuter med någon för att kunna visa min personlighet, oneliners är alltså inte min starka sida.
Jag tror att jag under min månad på tinder swipade höger 5 gånger, riktiga dunderkap, eller ja rent fysiskt såklart. Och någon gång i oktober fick jag så en match med undersköna Petra, en blond bomb boende i Stockholm med en profilbild av rang.
Jag är lite osäker på vem som initierade skrivandet men jag är ganska övertygad om att det var jag, ”Hej, läget?”. Rätt töntigt och inget som riktigt sticker ut.. Skulle jag fylla på med ”Gjorde det ont? Vadå ont? Ja när du ramlade från himl…” nej så gör väl inte folk.
Det tog väl en sisådär 5 dagar innan svaret kom, tror att det startade med ”Hej herrn,”, för så kallade hon, och gör fortfarande, män som hon inte riktigt känner men inte vill stänga ute. Jag visste såklart inte om detta då och tyckte att det kändes väldigt familjärt. På den vägen är det, 5 dagar till svar men alltid öppenhjärtligt i sann Petra-anda.
På vår första dejt var jag överklädd, allt för att framstå som en utomordentligt framgångsrik superjurist, i själva verket hade jag min första riktiga anställning med 907 kr på kontot och en oro att hon skulle beställa in något svindyrt. Dejten blev inte kostsam och upplevelsen bestod i 45 minuter av underbar monolog från personen jag idag kan kalla fästmö.
På vår andra dejt hade jag lyckats spara ihop till 1100 kronor. Vi satt på Taverna Brillo där jag hade känningar och hoppades på kompispris. Petra satt länge och väl och tittade ner i menyn, paret bredvid var väldigt uppmärksamma på vårt samtal, något som inte direkt hjälpte mitt självförtroende. Efter en snabb huvudräkning hade jag kommit fram till att jag kunde hantera en sallad till mig själv och ett par glas rödvin. Petras beställning tog tid och fick under inga som helst omständigheter överstiga 300 kronor. När servitören så väl skulle ta vår beställning hade Petra fått feeling för oxkind, bland det dyraste på menyn. ”Ska ni inte ha en flaska rödvin istället för glas” klämda servitören ur sig… Jag började fundera på om det var dolda kameran, vad kunde han möjligen känna till om vilket alkoholintag vi hade planerat? Jag hade tagit med mig en nödreserv, en femhundralapp för akutfall. Hur skulle jag då kunna skicka upp den där sedeln och be att få betala lite kontant och lite med kort? Jag frågade Petra klockan 00.30 varför hon fortfarande inte hade uppsökt damernas, det skulle nämligen vara den perfekta tiden för mig att släppa fasaden mot servitören utan att Petra skulle förstå vilken knipa jag var i Petra behövde aldrig kissa och jag gick istället till kassan för att betala. Idag vet jag att detta är något hon hade haft full förståelse för och skrattat åt. Hon hade nog gladeligen betalat för hela kalaset också.
4 år i något som i alla fall kan liknas vid ett vuxet förhållande har fått mig att inse hur otroligt lätt livet kan vara, problem med jobb och vänner har blivit sekundära och jag alltid min oas att komma hem till, en ganska stökig men alltid underbar och inbjudande fristad. För det är just det, stökigheten, som är föremålet för osämja i vårt förhållande. Avsaknaden av kartonger, kläder, sminkväskor och stylingapparater är något jag kan drömma om. Vissa personer ser barn eller hundar överallt, jag uppmärksammar organiserade hem. De gånger vi besöker Linn och Mattias landställe eller Michaela och Damons lägenhet blir jag fylld av avundsjuka, ingen slalom mellan högar av tillhörigheter. Jag kan oavsett konstatera att ett problem av denna dimension aldrig kommer att stå i vägen för vår framtid tillsammans, evigheten.
Det tog ett år innan jag bestämde mig för att jag ville att det skulle vara vi två som skulle göra livsresan tillsammans, beslutet att köpa en ring för mina sista pengar och chansa var såklart ganska vårdslöst men denna största chansning visade sig vara en vinstlott då hon darrade fram ett ja där i källaren på Le Rouge i Gamla stan.
Tack till dig och din vackra själ Petra och tack till alla dina vänner och familj för att ni släppt in denna vilsna själ i era liv, jag är för evigt tacksam.