15:45 | juli 30, 2018
Weekly Plans
Om drygt två timmar hoppar vi på bussen mot flygplatsen. Jag har precis sprungit runt hela huset cirklar för att försöka fiska in det som är mitt, man kan lugnt säga att jag spridit ut mig över varenda kvadratmeter. Vi landar inatt närmare bestämt 01.00 på Arlanda. Den här veckan blir det nog en hel del jobb, men framför allt bröllopsroddande som sagt. Ska beställa roliga neonskyltar, blinkande ballonger, bestämma mig för florist etc. Är det så varmt som alla hävdar på instagram? Verkar nästan olidligt. Kommer jag behöva springa och köpa en sådan dysonfläkt som cirkulerar på sociala medier för att överleva hettan. Vår lägenhet är nog som en bastu vid det här laget, två veckor utan vädring.
Ska vi kika på veckoschemat?
Måndag: Hem från Marbella.
Tisdag: PT-Pass med Vilmer på Kampsportslabbet, lunchmöte på Adoore och på kvällen ska jag äta middag med Carro och Sara på Hallwyska.
Onsdag: Dagen kommer nog spenderas på kontoret. På kvällen ska jag, Sara, Markus och Danijel prova ut smoking till bröllopet och spisa tillsammans.
Torsdag: PT-Pass med Vilmer på Kampsportslabbet. Sedan ska jag spika mig framför datorn. Aftonen bjuder på biopremiär för Mission Impossible Fallout.
Fredag: Helt tomt i kalendern, har lite jobb men blir det pangväder vill man kanske lämna stan. Sara har en husbåt i släkten som jag är väldigt sugen på att spendera en natt på. Eller kanske våldgästa Dasha och Douglas crib på Dalarö. Eller fira Fornis födelsedag på bästa sätt.
Brukar ju egentligen inte skriva om helgen, men på söndag ska jag ut och paddla kanot och sova över på en glamping med ett gäng tjejkompisar – så kul!
15:56 | juli 28, 2018
Favorite dress at the moment.
Den här stassen la jag beslag på för något år sedan och varje semester får den trofast tjäna mig. De är så många som DM:at och frågat mig vart man kan köpa den, dessvärre är det en gammal goding från Na-Kd. Men jag ska se om jag lokalisera en liknande åt er. Jag köpte ett nytt objektiv innan resan som jag lekt med hela semestern. Skärpan är löjligt bra, dock är det ett fast objektiv så man man måste backa löjligt långt bak för att få med en hel kropp i bilden så det lämpar sig bäst för portätt och detaljbilder.
Nu ska jag strax hoppa in i duschen för snart kommer några kompisar hit till huset innan vi ska piffa till oss inför middagen på Occo. Vem vet, kanske blir en liten utgång i Marbella ikväll.
Hoppas ni har världens bästa lördag babes!
17:38 | juli 27, 2018
Givande nattsamtal
Nu ligger jag och slickar mina sår i en solstol på SYLT, en liten soft beachclub som är en av mina favoriter i Marbella. Vet inte hur många klunkar vatten jag svalt idag för att utplåna rödvinet som strömmar i min kropp. Eller hur få steg jag tagit, har inte ens kraft att mana mig upp till toaletten trots att jag legat kissnödig i över en timme. Har spenderat hela dagen i något halvsovande stadie. Vet inte om min bakfylla gjorde volter av mitt friterade val till lunch. Den ville nog ha näring. Istället gav jag den chicken nuggets med sås som skulle koagulera de bästa av blodådror och quesilldas som egentligen borde ha fått kallas smält ost med lite bröd och kyckling. Min kropp känner sig nog som Titanic, ett sjunkande skepp bortom räddning.
Igår var vi ett stort gäng som åt middag på Finca Besaya. När vi blev utslängda från restaurangen vid 03.00 tog Ida och jag det vuxna beslutet att återvända hem till huset medan resten av ligan gick på nattklubb. Väl hemma kändes det så trist att runda av en så pass trevlig afton så vi korkade upp en flaska vin och fortsatte hagga oss genom natten. Tre timmar senare när vi lättat våra hjärtan, pratat om saker som skaver, vidriga pojkvänner från förr, kroppsideal, framtidsdrömmar så slår grabbarna upp dörren och undrar vad tusan vi gör vakna. Vi ber dem att slå sig ner med blossande rödvinskinder och förmodligen lite klokare än 180 minuter tidigare. Vi är väldigt bra på det jag och Ida, att prata. Orden tar aldrig slut, det finns alltid något mer att säga, haha. Vi kommer bli sådana riktiga haggor när vi blir äldre. Vi ska älta, älta, älta oss genom livet.
Ibland kan jag få för mig saker. Häromdagen snubblade jag in på en sida med rolig fakta, sedan dess har jag varit omättad. Det är så mycket konstiga saker man inte har någon aning om som förbryllar mig. Visste ni att man föds med 300 ben i kroppen men i vuxen ålder bara har 206. Att Kalle Anka länge var förbjudet i Finland för han var byxlös. Att man i genomsnitt spenderar ett och halvt år framför tv-reklam av sitt liv. Att man väntar cirka två veckor vid ett övergångsställe under en livstid. Att elefanter är det enda däggdjuret som inte kan hoppa. Alla Ahlgrensbilar smakar samma sak, färgen spelar ingen roll. Indianerna brukade döpa sina barn efter det första de såg när de lämnade sina tält efter barnets födelse. Exempelvis Sittande Tjuren eller Rinnande Vatten. Inte som idag då det till och med startat en app som heter ”Kinder” för att lösa dilemmat och bråk om vad ens avkomma ska döpas till. Om inte mörka färgämnet skulle tillsättas i cola, så skulle drycken vara grön. Kackerlackor kan leva i flera veckor utan huvud. Högklackade skor gjordes från början för män. Det var slaktare som använde dem för att undvika att kliva i blod. Humrar åldras inte. De dör av att människor fångar dem, av parasiter eller att de äter ihjäl sig.
Ikväll ska vi grilla hemma och ta det piano, det luktar Plump. Imorgon väntar ytterligare en festlig middag med ett gäng vänner på nyöppnade Occo.
21:32 | juli 23, 2018
Allt eller inget.
Idag kände jag verkligen semesterlugnet. Det liksom rann över mig när jag låg i solen med foten lekandes i den mjuka sanden helt uppslukad av min bok: ”Allt eller inget” – tid och rum stod helt stilla. Slukade sida efter sida som att mitt liv hängde på läsningen. Kastades mellan förbjudna kyssar, vilda sexscener och spänning. Låg nästan och rodnade ett tag när jag målade upp alla scenarion med erotiska ögonblick med igenimmade bilrutor, rekordorgasmer och förbjuden kärlek framför mig. Kunde inte lägga ifrån mig boken och låg i de mest akrobatiska ställningarna med ansiktet nergrävt i berättelsen, djupt besluten att hinna med de sista orden innan hemfärd. Gänget skrattade åt mig och frågade om boken var bra. Halv åtta stängde jag igen boken och återvände till verkligheten, bort från min tillfälliga romans, kändes som att jag fått äran att var tredje hjulet och nyfiket kikat in genom ett fönster och vara en del av deras fartfyllda kärlekshistoria. Om ni är sugna på en riktig chiclit rekommenderar jag denna varmt. Kan knappt bärga mig tills jag får försvinna in i Simona Ahrnstedts målande beskrivningar och älskvärda karaktärer igen. Käkade boken lika snabbt som jag sveper en kall cola light. Det finns tydligen två böcker till i samma serie som jag är väldans bitter att jag inte har med på resan. Jag måste börja läsa mer, inser hur mycket jag älskar att försvinna in i min bubbla, stänga av allt. Det är samma känsla som infinner sig när jag surfat eller rider – total närvaro.
Annars då jag känner mig så hemma här i huset i Marbella, kan varenda vrå och lådas innehåll. Vet att duschstrålen är bättre i det lilla badrummet än det stora, att den skönaste kudden gömmer sig i garderoben som jag snabbt fiskar fram innan Markus ser. Känns som mitt landställe också. Inga krav, inga måsten. Största bekymret är vilken beachclub man ska sola på eller vilka gambas pil pil man ska pilla i sig eller vilket rödvin man ska förtära. Tiden bara är – vi kom hem från stranden vid åtta och vi kommer nog inte gå och äta middag förrän halv elva.
Om exakt en vecka på dagen är det över. Vi har hållit ett ganska högt tempo den här semestern med middagar, nya hotell och flängt en del så det känns så skönt att dra ner tempot nu kommande dagarna och ladda inför nästa vecka och verkligheten. När vi landar är det en hel del bröllopsbestyr som måste tas hand om. Herregud, nu är det bara två månader kvar. Nej, inte ens det. Idag på lunchen sa Markus: ”Måste jag göra en ny instagram nu eller facebook” men vi lugnade honom med att det bara var att byta namn, haha.
13:25 | juli 22, 2018
Polka Dots
Klänning Topshop, Skor Sandro
Japp, imorse vid 08.00 kom vi fram. Det var något lurt med hela förseningen. Jag fick känslan av att de dubbelbokat ett plan för att tjäna mer pengar. Hon i kassan som vägrade säga vart planet var, som tillslut sa att det fortfarande befann sig i Malaga hade fel om man frågade personalen på planet som anlände sex timmar senare. Hon sa att nu är planet från Malaga här, men när jag på planet frågar jag vart de kommer ifrån då säger de Palma. Haha, väl på flygplatsen får vi också vänta på bagaget i 50 min innan bandet slutar rulla och bara hälften av resenärerna fått sina väskor. Utan information – igen. Då får vi gå fram till informationsdisken som ringer till bagaget, då har de lastat upp resterande väskor på ett helt annat band längre bort.
Strunt samma nu är vi äntligen på plats i Graanens hus i Marbella. Idag blir det nog inte många knop och kanske någon mysig middag ikväll. Så himla skönt att vara här på plats, det känns nästan som mitt landställe också då jag varit så här mycket genom åren.
Vi hörs lite senare gänget <3
Hade på mig den här drömmen från Topshop till en av middagarna i Frankrike.
