16:15 | september 17, 2019
Vart tar tiden vägen?
Herregud, den här dagen har jag flängt som en dåre. Förstår inte vart dagen tog vägen? Startade morgonen med att hålla i ett event vid åtta på The Sparrow för Clinque, sedan brände jag av en plåtning och därefter ett lunchmöte och nu sitter jag med andan i halsen på Visa Center. Att komma in i Kina verkar vara ungefär lika svårt som att komma in på stans mest eftertraktade nattklubb. Fyllde i min ansökan till punkt och pricka i 120 minuter, skrev ut allt underlag (flygbiljetter, hotellbokningar) – men snubblade precis på mållinjen då mitt efternamn tydligen måste stavas med två a:an. Tusan, så nu hamnade jag sist i kön och blev deporterad till en annan kö, ”fyll om din blankett” kön.
Så nu måste jag börja om hela processen. Namaste. En gullig äldre man kollade menande på mig och sa: ”det är bara att ta ett djupt andetag, jag är också inne på andra varvet”. Hade dock ställt in mig på en två timmars sittning, så vad tusan.
Har däremot agerat assistent till några ansökande härinne. Då min kompis var här igår och gick på alla nitar skickade han ett tydligt info sms till mig om hur man går tillväga. Så har guidat fyra personer om hur man ändrar i sin ansökan online. Ibland kan jag sakna att jobba som servitris eller till och med säljare på PC-city. Jag älskar att träffa människor, sprang på så många festliga karaktärer under mina arbetspass. Människor som jag aldrig annars skulle komma i kontakt med.
Senaste veckan har varit lite för stressig. Jag ligger konstant efter. Somnar med datorn i knät, dunar hela natten med smink och så känns det som att någon lägger krokben på mig med tiden, varje gång jag tittar på klockan får jag en chock och undrar HUR TUSAN DEN REDAN KAN VARA SÅ MYCKET. Dessutom ser vårt hem ut som en loppismarknad eller knarkarkvart, det är cola light burkar, mögliga kaffekoppar, högar av kläder. Har inte tränat på en vecka och har handen i en godispåse så fort tillfälle ges. En riktig misär, haha.
Bestämt mig för att det blir en helg av återhämtning. Och därefter bättre planering.
Nej, nu ska jag hålla koll på köordningen! Vi hörs ikväll igen!
07:59 | september 16, 2019
Weekly Plans – Bröllopsedition!
Hola Guapas!
Idag flög jag upp när klockan ringde vid 06.00. Den här veckan är fullsmetad med jobb – och inte nog med det dessutom är det våran bröllopsvecka. Eller okej, så kanske man inte säger men det är iallafall vår bröllopsdag på lördag. För exakt ett år sedan sa vi ja till varandra framför familj och alla vänner i gassande hett Frankrike.
Hur firar man sin bröllopsdag? Jag tänkte kanske att vi skulle checka in på något trevligt hotell en natt? Hur har ni firat? Om några år vill jag ha en ny stor brakfest.
Därför tänkte jag flott att vi skulle tillägna veckan åt vårt bröllop. Någon frågade om inte Markus kunde skriva ett inlägg om hur vi träffades, men det har han ju. Ni hittar: ”4 år med (mig!) Petra” här!
Det finns nämligen så mycket material och bilder som vi inte avverkat än, det har ju bara gått ett år, haha. Det är så typiskt mig – men titta så ypperligt det löste sig. Veckan efter kanske vi ska tillägna åt vår honeymoon? Där det finns en triljard äventyr och minnen kvar att dela med sig av. Försöker övertala mig själv att finns en charm i att inte bara spy ut allt samtidigt. Minns hur min kompis mamma Ulla handlade nya kläder för att sedan bara hänga in dem i garderoben och marinera dem under månader, ibland år – innan hon äntligen tog av prislappen och använde dem. Försöker understryka att det är fullt medvetet beslut från min sida.
Måndag: Ska snabbt ner till kontoret på morgonkvisten, därefter ska jag fota två stora samarbeten med Angelica. På kvällen ska jag släpa mig till gymmet.
Tisdag: Håller i en pressfrukost för Clinque’s nya lansering ”Clinique ID” för en massa trevlig damer på The Sparrow. Därefter har jag ett lunchmöte med en favorit sammarbetskund och på eftermiddagen ska jag på intervju på Kinas ambassad. Slutligen blir det middag hemma hos Sara.
Onsdag: Inköpsmöten med Adoore. På lunchen ska jag på Kenzas parfymsläpp på Ett Hem därefter fortsätter dagen på kontoret.
Torsdag: På förmiddagen ska vi låta en stor kampanj för Her Hour – som kommer innefatta er läsare, riktigt kul. Därefter blir jobb på kontoret. Åker eventuellt tåg till Göteborg på kvällen.
Fredag: Har ett tidigt inköpsmöte i Göteborg på morgonkvisten. Sedan förhoppningsvis ett annat spännande investeringsmöte efter innan jag tuffar hemåt.
Foto: Johanna Rosenlew
Det här inlägget innehåller reklamlänkar
10:05 | september 15, 2019
Gråtfest på trappmaskinen, Födelsedagsmiddag och Sveriges keligaste hund.
Nu vrider vi tillbaka klockan till förra helgen. Det är lördag och jag har precis bränt av ett vidrigt Becorepass med Jocke. Bestämde mig för att föreviga ögonblicket av stolthet framför vår krashade Ikea-spegel som enbart står i köket för att jag ska kunna ta bilder i bra dagsljus, haha. Har på mig en sporttopp från ett av mina favoritmärken Beach Riot från Australien. De har så fina (ack dyra) plagg. Men man kan verkligen fynda när de har rea.
Därefter drog jag iväg och åt en långbrunch med Freddie och Ida på Broms.
Efter en dusch och lite piff bar det av hem till Steffi på födelsedagsmiddag. Min älsklingskorv fyllde nämligen soliga 31 år.
Verkligen traskat många steg i de här bootsen från Arket sedan de gjorde entré i mitt liv. De kostar en slant – men tror att vi kommer vara stadiga vapendragare många år framöver. De fungerar lika bra till en klassisk vardagsklädsel som till fest.
Födelsedagsbarnet Buco (eller Stephanie som hon egentligen heter) har jag känt i över 14 år. Vi blev nära kompisar när jag hjulade över henne på fyllan en gång i Lund under Kvalborg. Tycker väldigt mycket om denna originella prick som är helt galen, men samtidigt världens omtänksammaste och finaste. Hon fick b la två Adoore klänningar av mig – som jag visste att hon trånat efter. Hon hoppade i vår puffdress på momangen.
By the way så har vi dragit igång sista rea-spurten på Adoore. Så nu är denna på 50 % – ni hittar den här klick.
Obligatoriskt laguppställnings förevigande bild.
Söndagen startade med paparazzifotografering på mina älsklingar. Förstår ni hur mysigt det är med hund på helgens morgonkvist? Puck ligger mellan oss som ett litet barn eller så kryper hon ihop som en liten kringla som slicker sig längst ens lår och myser alternativt lägger sig som en lurvig mössa på en hjässa.
Vi har verkligen fått en hund med väldigt mycket karaktär. Ibland tror jag att hon är en människa. Måste göra en youtube-film med Puck, hennes personlighet förtjänar videoformat.
Avslutade med min nyfunna favoritsyssla – Revenge Body på trappmaskinen på Sturebadet, haha. Riktigt guilty pleasure. Blir så stolt och tårögd (jag vet, så cheesy) när jag kollar på det, alla ger verkligen sin allt.
11:26 | september 14, 2019
Bästa starten på helgen!
Hola Guapas!
Vilken drömmig lördagsmorgon. Finns inget bättre än att vakna upp utvilad i vårt sovrum. Sprang och handlade frukost till oss, som vi sedan smaskade i oss allt framför Nyhetsmorgon i långsamt tempo. Sovrummet badar i ljus och skvallrar om en pangdag med knallblå himmel. Helt klart helgens bästa stund. Extra mysigt när man inte vaknar upp med ett dunkande huvud, utan bara tog det lugnt dagen innan.
Nu ska jag kasta mig in i duschen och göra mig fin. För idag står inte en – utan två bruncher på schemat. Först ska vi fira Bosse som fyllde år i torsdags med en brakbrunch på Tak och därefter väntar en partybrunch för Nelly som fyller festliga 15 år och firar det med pompa och ståt.
Hoppas ni får en festlig lördag favoriter!
Min lilla sleeping beauty, haha. Sänggaveln från Sleepo, går verkligen hand i hand med alla andra kulörer i rummet.
11:46 | september 13, 2019
Det var ödet när jag köpte mina två första lägenheter: Läkarvård och ett hångel som ledde till ett snabbt nytt lånelöfte.
Kronobergsgatan.
Nu rinner vi genom åren. Jag tänkte nämligen berätta hur det gick till när jag köpte mina två första lägenheter, för båda historierna är rätt roliga.
Minns ni min första egna lägenhet? En liten tvåa (etta och halva) på Kronbergsgatan. När jag köpte den såg den ut så här. Inte så satsans party om ni frågar mig. Men potentialen fanns där. Den hade ett helt magiskt ljusinsläpp då den är belägen högst upp i huset och till råga på det hade den två kakelugnar.
Okej, vi tar det hela från början! Innan jag köpte min första lägenhet flyttade jag runt som en dåre i olika andrahandslägenheter, de flesta var redan möblerade. Så ens möbler fyllde inte så mycket mer än funktion. Vi jobbade mycket temporära lösningar som linnetyg över soffor. Men nu var jag äntligen på jakt efter min första egna lägenhet efter år i andrahands karusellen, där jag flyttade lika ofta som jag knäckte en cola light på den tiden.
Fick upp lyan på Kronobergsgatan 26, ett stenkast från Kungsholmstrand och kände bara wow. Situationen försämrades inte av att min bästis Forni hade köpt en läggenhet i porten bredvid någon månad tidigare. Har alltid älskat boenden med karaktär, som sticker ut och föll för valvet, ljusinsläppet och kakelugnarna.
Dessvärre hade båda visningarna varit. Ringde mäklaren som sa att det skulle skriva kontrakt dagen efter, men hon tog ändå mitt nummer.
Fan.
Tre dagar senare ringde hon och sa att köpet aldrig gick igenom och att de skulle ha en extravisning på söndag. Men då skulle ju jag på dejt. Så han fick följa med. När jag klev in kände jag direkt ett lugn och jag och min dejt gjorde oss hemmastadda. Mitt i allt ringde min pappa som var i närheten och ville komma förbi.
Tror det var ödet. Alltså inte för mig och min dude, utan för mig och mitt framtida hem.
För så fort pappa kliver över dörrtröskeln, ringer mäklarens telefon. Hennes dotter har svimmat mitt på vägen och har panik. Så hon ber alla att gå, men jag säger att min pappa är läkare. Så vi stannar och han hjälper till att guida henne till hur hon ska andas och vad hon ska göra.
När allt är under kontroll och hon börjar packa ihop för att åka till sin dotter säger hon till mig:
”Vill du köpa lägenheten för samma summa som de tidigare köparna är den din”
Ödet.
Älskade koppar och plast på den tiden, haha.
Malmskillnadsgatan.
Min andra lägenhet. Att köpa sin första egna lägenhet är något speciellt, men den här stuckaturdrömmen på Malmskillnadsgatan 60, högst upp kullen – tog mig med storm.
Satt och slösurfade en kväll på Hemnet, när jag befann mig på inspelning för ett träningsprogram på Lanzarote. Hade inte alls några planer på att köpa nytt, men har alltid gillat att fördriva dötid scrollandes efter lägenheter. Trots att jag bara såg en bild på lägenheten snabbt i miniatyr – så var det kärlek vid första ögonkastet. Klickade mig frenetiskt vidare för att läsa mer och kände hur blodet pumpade.
Bestämde mig direkt för att göra ett raskt drag. Den hade precis kommit upp – och jag skulle försöka köpa den innan visning.
Som tur var hade min kompis hånglat med min dåvarande bankman (av en slump!), några månader tidigare. Hur gick det till? Vill försäkra er om att det inte var påtvingat från mitt håll så jag kunde få lägre ränta, haha. Utan såg att min vän hade tungan i någons hals i baren på afterskin i Åre. När de utbytt saliv tillräckligt vände de sig mot mig. Chockad och tagen utbrast jag:
”Men gud du är ju min bankman”.
Så jag kände mig berättigad till att stalka honom på FB den natten, för en snabb affär och lånelöfte. Hänvisade till barmhärtigheten av min kära kompis mjuka tunga den kvällen i Åre.
Klockan 08.00 dagen efter hade jag fått ett lånelöfte. Underskatta aldrig storheten i ett riktigt bra hångel.
Nästa projekt var att övertala Forni att få en fullmakt för att gå och kika på den innan visning, så allt var okej. Och signa.
Och vips, efter många turer till en fungerande fax på Lanzarote hade jag plötsligt fått en ny lägenhet.
Så här såg den ut på bilderna på Hemnet.
Kan inte fatta att bodde där? I mitt egna lilla tornrum, haha. Ibland kände jag mig som törnrosa, när jag satt där i det runda vardagsrummet. Dessvärre traskade inte direkt min prins förbi utanför – och jag hade inte tillräckligt med Hairtalk i för att kunna erbjuda en man vägen upp genom fönstret.
Däremot hörde jag mycket roliga saker på kvällarna och nätterna. För många korsar den vägen när de ska ner till Stureplan och har du fönstret öppet så kan du lyssna in det mesta.
Den här spegeln förgyllde verkligen rummet.