06:30 | augusti 23, 2019
Positanos bästa beachclub One Fire, Svårflirtad lunch på Da Adolfo, flygande mikrofon och oväntad vänskap!
Viva la italia! Nu drömmer vi oss tillbaka till dagar av rosé, inga måsten och klarblått vatten.
Vi gick 800 något trappsteg ner från vår lägenhet, på skakiga ben nådde vi äntligen slutdestinationen One Fire. Första gången jag var där var 2015 (läs det blogginlägget från One Fire här), det var exakt sig likt. Älskar verkligen den här beachcluben, som är sådär lagom festlig och beläggen på klippor. Är nog mer en klipptjej än sandstrand.
Drog på mig min favoritbikini från Ganni med matchande bågar som vilade på nosen från Chimi. Till lunch blev det en tonfisksallad som sköljdes ner med – gissa… Ja! Ett iskallt glas rosé.
Lorpan var extra festlig i sin nya fyndade citrusskjorta som jag la vantarna på inne på Asos.
Tack och hej One Fire, we love you.
Sedan besteg vi berget hem med den här pittoreska vyn som scenografi. Den behövdes när svetten rann som en okontrollerbar diarréattack längst med ryggraden.
På kvällen traskade vi ner till en restaurang som låg ett stenkast ifrån oss i Praino som heter Kasai. Det visade sig vara samma ägare som grundarna One Fire. Maten var helt fantastisk, den här köttbiten gick inte av för hackor – att de dessutom tog ifrån knäna när de hyvlade tryffeln ger dem en stjärna i min bok.
Dagen efter hoppade vi på båten i hamnen i Positano för att ta oss till Da Adolfo. Det kan nog utan tvekan vara den mest svårbokade restaurangen/beachcluben. Att ringa dit är ett helvete – du kommer inte fram. Ungefär lika lätt som att få tag i Norwegians förlorat bagage avdelning, helt omöjligt med andra ord. Mitt bästa tips är att ringa från ett italienskt nummer eller be hotellet boka lunchbord. Har du ingen bokning får du förbereda dig på att vänta en bra stund i gassande solsken nere i hamnen där du blir hämtad med deras båt. Och om du väl får en plats på båten är det tack vare vassa armbågar, det är bara att lägga ditt svenska manér åt sidan, kösystem och regeln ”jag var först” existerar inte.
Glöm inte att boka solstol när du ringer. Så här såg det ut när vi var på Da Adolfo 2015.
De kan nog ha kustens finaste solstolar.
Alltid ett dopp innan lunch, det är sedan gammalt. Oskar ropade in bordets bästa förrätt.
Sedan var det dags för pasta i stora lass.
Därefter träffade vi årets roligaste familj som var där på familjesemester. Lunchen blev en fest med svenska snapsvisor, grappa i överflöd och kärlekshyllningar. Vi satt vid det långbordet tills de stängde eller okej, vi fick till och med serveringsförbud, haha. När vi skulle beställa sangria sista gången var Oskar tvungen att stå på ett ben i tio sekunder innan de tog emot beställningen, haha. Mitt i allt när Carro skulle hålla tal kom en mikrofon flygande från ingenstans, vi trodde att den kom från restaurangen men sedan visade det sig att en av gästerna hade med sig den i sin strandväska. Riktigt sjukt, haha.
Finns det något roligare än att springa in i helt fantastiska människor på semestern. Vi bestämde att vi skulle hälsa på dem i Mexico.
Vi hade lite för trevligt för att sluta umgås så vi bestämde oss för att fortsätta lära känna varandra i deras magiska villa som de hyrt med Positanos finaste utsikt. Kvällen slutade med poolfest och middag hos dem innan vi rullade hemåt efter en dag fylld av överraskningar.
Japp, gänget nu har vi bara ett inlägg kvar från Italien. Det bränner vi av imorgon tycker jag.
12:17 | augusti 13, 2019
Prisvärt boende i Praiano, Lunch på Il Pirata och middag på Next2 i Positano.
Nämen, nu är vi digitalt i Italien igen. Efter en fem timmars bilresa från Toscana sladdade vi in i Praino lagom till en sen lunch. Så vi kastade in väskorna i vårt Airbnb boende som var över förväntan. Carro hade snokat upp den här lyan för en helt rimlig peng. När vi skulle boka var nästintill alla hotell fullbokade – och mitt i allt kom den här lägenheten upp som ett brev på posten. Vi betalade 3300 per person för fem nätter. Riktigt bra. Den hade två stora terasser och en enorm balkong med utsikt över Positano. Rekommenderar den varmt, den äldre damen som ägde den var så gullig – och kom ner med färska tomater från hennes odling och färska ägg på morgonen. Bara en sådan sak.
Snodde bilderna från deras Airbnbsida, men visst är det idylliskt. Sedan är ju inredningen inne, inte speciellt uppdaterad, men det var rent och fräscht. Dessutom älskade jag att köket låg i anslutning till terassen, så medan man gjorde frukost eller när Oskar och Markus lagade middag hemma en kväll kunde jag och Carro sitta och marinera oss i rödpang men ändå vara en del av deras matlagning.
Däremot får ni inte avsky att gå i trappor, för den är belägen ganska högt upp. Men det är värt det alla dagar i veckan för utsikten.
Vi skyndade oss ner för att hinna med en sen lunch på Il Priata. En grym beachclub som ligget beläget på klippor precis vid vattnet i Praino som är grannbyn till Positano.
Jag och Lorpan delade på en burrata med tryffelkräm. Markus gillar egentligen inte att dela mat, då han är uppvuxen med massa brorsor och var tvungen att armbåga sig fram för maten, haha. När de bakade bullar hemma, kunde han ibland slicka på hela plåten för att få alla bullar för sig själv. Rimligt.
Till varmrätt smällde jag en skaldjurspasta.
Hoppade i mitt senaste tillskott i bikinigarderoben från Valerie. Den här siluetten är verkligen en vinnare för kroppen. Hög midja och off shoulder med volang – en riktig favoritkombo på semestern.
Vi hade gjort en sen middagsbokning på Next2 i Positano, som jag och Lorpan åt på sist vi var på Amalfi. En taxi in från lägenheten till Positano tar tio minuter en kvart beroende på trafik. Restaurangen ligger en bit upp, så bered dig på uppförsbacke. Den har ingen direkt utsikt, men maten är värt varenda svettpärla.
De här högrevsbollarna var mmmmmmmmmmmmmmmm…..
Japp, det var första dagen i Positano!
06:30 | augusti 5, 2019
Sista dagarna i Toscana: Lagfoto, Middagsansvarig, Ostfest och Nya vänner!
Nu river vi av de sista ögonblicken från Toscana. Ny dag, nya äventyr. Hela ligan körde upp till en av restaurangerna i byn intill för att insupa utsikten och fylla våra magar med italienska delikatesser.
För mig blev det en ragu.
Obligatoriskt lagfoto.
Klockan är 20.15 och vi har gjort oss fina för den traditionsenliga sammandrabbningen där våra omättande strupar återigen skulle förtäras med förföriska bubblor.
Fyndade den här versace liknande skjortskapelsen åt Lorpan på Asos rea precis innan avfärd. Visste inte riktigt om den skulle gå hem, men han älskade den. Yes, 1-0 till frugan.
Därefter fortlöpte en kavalkad av rätter som flirtade med smaklökarna. Favoriten från middagen var dock denna citronsorbet som Victor kämpat med i timmar. Att gröpa ur 18 citroner tog sin lilla tid. Denna syrliga festlighet ackompanjerades självfallet av en likasinnad kamrat, limoncello.
Sen fortskred middagen i samma festliga anda.
Idag är det ingen vanlig dag, utan det var min Carro och Lenas tur att axla ansvaret för att sällskapet skulle få mat på faten. Nästintill hela dagen gick till prepp. Älskar att strosa runt i matbutiker utomlands, det är så exotiskt. Ville köpa med mig precis allt.
Om ni befinner er i Italien så måste ni köpa med er den här honungstryffeln hem. Dra mig baklänges var smarrig den var. Hade kunnat förvandla mig själv till Nalle Puh om jag fick slurpa i mig den här sörjan alla dygnets timmar. Såg att Mathem hade en variant med vit tryffel när jag försökte googla om det gick att lägga beslag på märket i Sverige.
Bred ett generat lager på valfri ost och dröm dig bort.
När middagen var preppad. Yes, jag rev parmesan i en timme i gassande solsken för att göra parmesanflan. Tackar som frågar, så begav vi oss ut för att plocka dekoration till middagsbordet. På grusvägen ner till huset låg det nämligen ett fält fyllt av solrosor.
Levt i våra Adooreplagg under semestern.
Vi piffade och piffade. Om jag någonsin kommer ha råd att köpa ett landställe ska jag fynda ett liknande rustikt träbord som man kan bära ut och laga mat på.
Juste hörni! Jag bytte ju om också! Vi var nämligen tvungna att småspringa tillbaka från solrosfältet för att hinna till startskottet.
Hej, lilla brännande solen.
Så glad att vi fick följa med på den här magiska resan. Föll pladask för hela ligan och längtar till nästa reunion.
Tänk va att han är min.
Två favoriter – EE.
Resultatet av en timmes hyvlande av parmesan. Det var Lenas förslag att göra parmesanflan som vi sedan klickade på en typiskt italiensk tomatröra toppat med en hemmagjord pesto (från matbutiken) och basilika.
Vår andra förrätt var straciatella med mandariner toppat med pistagenötter, lyckades såklart fota innan pistagenötterna fulländade rätten med pricken över i:et.
Sist men inte minst skickade vi in pecorinoost i ugnen med ett täcke av honungstryffel som man sedan kunde doppa ett stycke vitt bröd i. Älskar du ost? Då måste du prova den här mastiga rätten, var tvungen att lägga band på mig själv för att inte slicka ur sista resterna ur den bruna keramikskålen.
Japp, de var de ostiga förrätterna.
Glömde fota varmrätten med det var Carros förtjänst, en vodkapasta som fått puttra på spisen hela dagen. DEN VAR SINNESJUK! Ska be Snarro om receptet och langa ut det till er, för ni kan inte fortsätta leva er liv utan den rätten.
Le grand dessert – nutellapizza med jordbubbar och krossade hasselnötter.
Och det var den veckan! Imorgon reser vi vidare i bloggen till Positano.
20:10 | april 22, 2019
Maldiverna dag 3: Nemo Massage, SPF 50, Vinprovning i Lagunen och Middag i en twisterglass.
Är ni redo för honeymoon dag 3? Fram med popcornskålen, solglasögonen och luta er tillbaka. Vi befinner oss återigen på ön mitt i indiska oceanen med kritvit strand, klarblått vatten och inte bekymmer i världen.
Vi traskade till frukostbuffén och placerade oss vid ”vårt” bord. Hur är ni på semestern? Jag gillar liksom att ha ett fast bord, samma varje morgon.
Därefter hade vi bokat in en par massage på en timme. Dessvärre var jag ju lätt brännskadad vid det här laget. Men skulle ändå envisas med att ha ”really hard massage”. Hon kollade på min rygg och skrattade, ”maybe not so hard”.
Men okej, kommer aldrig glömma den här massagen. Samtidigt som någon knådade på ens rygg låg man och spanade på fiskar. Hon tyckte nog att jag var lite knäpp när jag bad henne fota mig, haha.
Sedan såg jag den ultimata bloggbilden och bad Lorpan ta en bild.
Tillbaka i rummet insåg jag att det kanske var bäst om jag höll mig i skuggan helt. Sprang och uppgraderade min sketna SPF 30 till något betydligt starkare, SPF 50 för kids. Lorpan har ju dunderpigment och bränner sig aldrig till skillnad från mig.
När klockan slog fem hade jag bokat in en överraskning, nämligen vinprovning i lagunen.
Vi hinkade i oss en jädrans massa trevlig glas tillsammans med världens gulligaste sommelier, Remigius.
Har tänkt på honom och hans familj hela helgen. Han kom nämligen från Sri Lanka, Colombo. Hoppas verkligen att hans familj är oskadd. Kan inte förstå att vi befann oss i Colombo bara för två veckor sedan. Det är så fruktansvärt, finner inga ord. Hur kan man bara slita livet från folk, kan knappt läsa om nyheten. Alla dessa oskyldiga människor, alla oskyldiga barn med hela livet framför sig – usch och fy för all ondska. Förstår inte hur någon levande människa kan vara kapabel till något sådant. Hela hjärtat värker för alla dessa helvetesdåd världen över, det går inte ens att ta in. Lyssnade på P3 Nyheters dokumentär om Terrordådet i Christchurch bara för några dagar sedan och grät mig genom hela programmet. Alla mina tankar går till de drabbade och deras familjer.
Måste säga att vi var rätt lulliga när vi traskade tillbaka genom vatten brynet i solnedgången.
Haha, som ni ser. Vinprovning i gassande sol är en utmaning.
Så förälskad i vår långklänning från Adoore (reklamlänk).
Väl tillbaka på rummet blev vi helt knockade när solen bestämde för att stänga ihop fabriken för dagen och färgade hela oceanen i alla regnbågens färger. Kommer minnas dessa solnedgångar för resten av mitt liv.
<3
Haha, sa att vi skulle ta en fin pussbild och skicka till familjen. Så här blev första, haha.
Haha, nailed it. Efter 1536347494 där bara ett ansikte var med.
Okej, förstår att ni kräks på solnedgångar vid det här laget. MEN KAN INTE SLÄPPA HUR OVERKLIGT VACKERT DET ÄR! Är upp över öronen förälskad i den här stassen signerad Zimmerman (reklamlänk)! Mums!
Den är som en böljande blommig dröm.
Sedan traskade vi ut längst bryggan för att äta middag när vi fick span på en stor rocka.
Halvvägs ut var vår anhalt för aftonen, nämligen Jing. En asian fusion resturang mitt i havet.
Och Halavelis bästa solnedgångsspot.
Vi slog oss ner och beställde medan himlen började likna en twisterglass.
Jag beställde in flera smårätter, den ena bättre än den andra.
Och runt oss vaktade hajarna.
Japp, och det var den overkliga kvällen i livet. Vill ni se bilder från Maldiverna dag 1 (klicka här) och Maldiverna dag 2 (klicka här).
11:47 | april 10, 2019
Touch down Maldiverna, Pool i havet, Ravefiskar och Solnedgångar att minnas!
Vår honeymoon startade på Maldiverna, närmare bestämt på Halaveli Constance. Flygresan dit var i smidigaste laget. Ett kort stopp i Doha, sedan 4 timmar till Male. Trodde det skulle ta längre tid att flyga till de omtalade paradisöarna. Men var totalt 10 timmar. Fan, vad Qatar är softa att spendera tid på i luften. Vi sladdade in på morgonkvisten och hoppade direkt på propelerplanet, som såg som taget ut från Disneydags ”Luftens hjältar”, som släppte av oss i vattnet utanför hotellet. Aldrig varit med om en smidigare incheckning i hela mitt liv. Personalen från hotellet väntade när vi klev ut genom dörrarna, tog vårt bagage, placerade oss i deras lounge tills planet var redo att lyfta.
Fick en chock när jag klev av på träbryggan. Ön var ännu vackrare än fotona jag frenetiskt googlat innan avfärd.
Sanden är så vit att du nästan blir bländad, ungefär som min bakdel under vinterhalvåret. Vattnet ser ut som ett photoshopat filter och havet är så klart att du ser varenda liten fisk plaska förbi.
Vi installerade oss i vår villa som vi blivit uppgraderade till när de fick höra att vi var på honeymoon. Från och med nu ska jag alltid dra smekmånadkortet. Man får gratis champagne, bästa borden och lite extra fluff i kanten på alla ställen. Skoja, men det är verkligen så. Trillade av stolen när de slog upp dörrarna till vårt rum. Det måste vara de ballaste hotellrummen jag bott i. Tror Lorpan var en fisk i sitt förra liv för han spenderar hellre tid i havet än på land, så jag såg hans pillemariska leende när de både var pool OCH typ ett eget hav en meter från hans säng.
Måste säga att vi åkte perfekt period, för deras highseason var över så hotellet var inte fullt och vädret var strålande sol runt 30-33 grader varje dag, utan ett moln på himmelen.
Vi kastade av oss våra genomsvettiga kläder och hoppade i havet. Det känns som man bor i ett akvarium för vattnet är så glasklart att man ser varenda liten pinal – och runt hela ön simmar balla fiskar: rockor, minihajar och alla möjliga krabater som såklart är snälla. Ett intresse under resan från min sida var att ge alla fiskar roliga namn, typiskt mig.
Den här färgstarka karaktären döpte jag till ravefisken. Då den såg ut som en techno fisk, den var säkert house DJ i sitt förra liv.
Efter dusch och piff svidade jag om till vår Adoore stass (har på mig samplet som är 4 cm kortare i längd än den i produktion), tvingade Markus ta en triljard bilder. Så! Puh då har ni sett en bråkdel av skörden.
Sedan bänkade vi oss på Halavelis frontrow.
Med en bättre Margarita, nöp oss i armen och pussades.
Wow! Solnedgångarna på Maldiverna färgar hela öarna i alla regnbågens färger.
Kolla där sitter han min man. Hur sjukt att jag har en man? Lär mig ju aldrig säga det, säger alltid kille eller pojkvän. Så absurt att vi är gifta, det känns så vuxet när man tar orden i mun.
Sedan traskade vi några meter till en av restaurangerna.
Därefter väntade den första buffén av många. Men alltså bufféerna på Maldiverna är inte som dagens lunch utan här trängs oblygt hummer med nyfångad tonfisk, ett ogenerat bord med såser (japp, ni läste rätt ett helt bord tillägnat livets grädde på moset, sås – min våta dröm) och typ tusen saker till.
De var earth hour under middagen så de drog av strömbrytaren och hela ön lös upp av tända lyktor och ljus.
Vi var rätt typsy när vi rullade hem mot rummet efter flertalet drinkar och vin innanför västen. Väldigt bra första dag.
Hörni det var dag ett av tio, vi har många härliga bilder kvar att frossa i.