Det här inlägget innehåller reklamlänkar
15:57 | mars 17, 2020
Trendfärg: Mint grön och lavendel
Med våren runt hörnet dras jag automatiskt till iögonfallande färger och former. Denna säsong har jag ett extra gott öga för lavendel och mintgrön, två pastelliga färger som vackert smälter samman men också matchas väldigt snygg med min favoritfärg beige. Accentfärger känns ofta hårda i kontras till andra färger, därför tycker jag att dessa kulörer är ett mjukt och följsamt komplement till min annars beigea garderob.
Framför allt inför den stundande bröllopssäsongen som jag innerligt hoppas blir av för samtliga. Mest för bröllopsparens skull men även för alla företag, gårdar och hotell runt omkring i Sverige som är så beroende av den. Jag hade jag satsat på kulörerna från topp till tå – tycker det skulle passa in så fint bland svenska sommarängar och nätter som aldrig tar slut.
1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. 10. 11. 12. 13.
Om några dagar kommer vår coctailklänning i lavendel ut på Adoore. By the way vi har fyllt på vår blåa Paris klänning nu för er som missade den i förra veckan.
Och dessa två godbitar – tror detta är mitt favoritprint den här säsongen.
Klänning, Faithful the brand (på halva priset – jag har en L).
Ska jag vara ärlig så bävade jag faktiskt lite för mitt utseende i början av graviditeten. Men jag har aldrig känt mig vackrare, inifrån och ut. Jag känner mig typ som en hjältinna, så jävla mäktig – som en levande legend varje dag, haha.
Jag har aldrig någonsin varit så tacksam över min kropp, över maskineriet som både håller mig och Harry vid liv. Blir liksom golvad av tanken på att det ligger en minimänniska där inne och att jag kånkar runt på honom. Det är så djuriskt och så jävla ballt. Jag kan nästan se framemot att vråla av smärta i förlossningssalen, för jag tror den känslan av att vara så djurisk och primitiv är svårslagen. För att sedan när man gett allt man har och lite till får ta emot den mäktigaste gåvan man någonsin kan få.
1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. 10. 11. 12.
10:45 | mars 17, 2020
God Morgon!
God morgon mina vänner!
Hur mår ni? Jobbar ni hemifrån eller går ni till jobbet som vanligt?
Precis när man nästan kunde smaka på våren och hoppfullare tider hamnade vi här i rädsla och ovisshet. Det är tur att vi iallafall har ljuset, allting känns lite mer optimistiskt i ljus. Precis likt en mardröm som på natten kan få en att dra täcket närmre och krypa tightare, så känns jobbiga tankar, ångest och fruktan mer lätthanterligt i dagsljus.
Undra om vädergudarna hör desperationen och därför kommer bjuda på en stor gul värmande kram från och med torsdag och sedan lysa med all sin kraft fem långa dagar framåt. Passa på att gå ut i naturen. Det här kanske låter flummigt men jag blir alltid lugn av att se att saker växer, frodas och blommar. På samma sätt som jag blir harmonisk och lycklig av Puck. Oavsett vilken situation jag befinner mig i kan hon alltid få mig att le. Hon är helt omedveten om att världen befinner sig i kris och vill bara gå ut och kasta boll i skogen.
Jag har precis slurpat i mig morgonens kaffe till de senaste uppdateringarna om corona och pratat på facetime med mamma. Sitter här med ett leende trots all denna misär för att en kompis precis skickade en bild från sitt ultraljud och för att Sandra Beijer verkar vara förälskad igen. Trots att vi inte känner varandra så bra, så blev jag så genuint glad av det. Ett kvitto på att att de kan växa blommor ur asfalt.
Medan jag filmar ett litet klippt här hemma kan ni spana in mitt reportage på Wakakuu vet ja!
Och by the way!
Vad vill ni läsa om här nu på bloggen? Vill ni ha en tillflyktsort och tänka på något helt annat för en stund? Kanske tips på hemmamys? Roliga DIY? Mina bästa serier? Takeaway ställen? Eller kanske recept? Jag har ju all tid i världen att uppdatera er. Och vad vill ni se på YouTube?
13:08 | mars 16, 2020
Förra helgen i bilder: Jäsande mage, Babyshower för Carro, Födelsedagsfirande och Brunch på Strandvägen 1.
Sitter uppkrupen i vår soffa som fått en ny tillfällig kostym, Markus drog på vårt gamla soffodral som redan fått sig en och annan höger – för Pucken började nämligen löpa igen härom dagen. Alla mattor i hela lägenheten är redan helt demolerade, så det är fritt fram – en fläck till kommer inte göra någon skillnad. Harry leker sin favoritlek i kistan – torktumlare. Tror inte han fixerat sig än, för det känns mest som han snurrar runt hela tiden. Som att han köpt säsongskort på Gröna Lund och måste nyttja varje ledig sekund till att åka Extreme. Det känns tryggt att han rör sig så mycket. Ibland sägs de att barnen blir som de beter sig i kistan och i sådana fall är det en fulladdad duracellkanin som kommer göra entré i våra liv. För det är femmans växel därinne.
Det var skönt att komma hem igår kväll till sin trygga borg, att känna Puckens värme och Lorpans lugn. Det kommer minst sagt finnas gott om tid för att blogga framöver eftersom jag kommer vara instängd i frivillig karantän.
Vill ni som jag tänka på något annat för en stund, vet inte om mitt huvud just för tillfället klarar att smälta mer fakta som ska vägas, mätas och balanseras. Känns egentligen lite banalt att skriva om vad man pysslade med i förra helgen, men det kanske är precis det man behöver, bara få lägga allt åt sidan för en stund och tänka på något annat.
Bikinitopp Faithful, Sarong Faithful, Baddräkt Topshop.
Provade igenom vad den här lilla kroppsunan fick plats i. Man växer ju i takt med hur en deg jäser. Så något som gick över bulan dagen innan kan absolut vara plagget man spräcker en knapp dagen efter.
Så peppad på vår Rivera klänningen som kommer lite senare i vår. Snart kommer nästa drop av Adoore, helt galet att den blåa Paris klänningen sålde slut på två dagar. Det kommer att läggas ut en ny batch till pre-order inom en vecka. Trodde den här ordern skulle räcka fram till sommaren iallafall, så är helt i chock över att klänningarna tog slut på 48 timmar.
Något jag ska ta tag i de kommande dagarna hemma är hörnet bakom soffan och rensa, rensa, rensa och organisera inför Harrys ankomst.
På lördagmorgon kom Limpan och Degen förbi för att börja rodda inför Carros babyshower. Vi var väldigt nöjda mer vår inbjudan:
”Carro får barn och har stark och väldigt bestämt undanbett sig en babyshower. Men vi har förstått att det är inget hon hellre vill trots allt. Dvs. vi har tänkt oss en minimalistisk tillställning där alla följer temat ”Sandstöm-Chic” aka less is more. Gärna svart från topp till tå, haha. De arkitektritade svarta bakelserna kommer flöda. Vi bjuder även självklart på monokrom lunch som matchar Carros stil. Och bubbel för er som så att säga inte äter för två. Annars finns det saft till de andra stackarna. osv…”
Väldigt kul att alla tog våra ord som lag och dök upp i helsvart.
Limpan och Degen slängde ihop en pangbrunch medan jag sprang runt och piffade. Något som ni måste prova är Limpan smördegspizza:
Smördeg –
Svampstuvning:
Stek skogschampinjoner och trattisar, få ut all vätska, svetta scharlottenlök tillsammans med vitlök, kör ihop med smör – på med grädde och soya – tror jag hittade lite fond i kylskåpet, ner med lite tabasco och persilja. Ett tips är att alltid ha lite sherry eller portvin i.
Dundra på lite creme fraiche, grönkål och massa parmesan. Och in i ugnen.
Livets bästa rätt.
Lax med romsås, tomat och mozzarellasallad, fransk potatissallad, nybakt bröd, smoothies – en riktig panglurre helt enkelt.
Efter en långlunch var det dags att öppna presenter till Bob!
Bästis and Mommy to be. Så himla mysig babyshower, tror folk var kvar i över fem timmar.
På kvällen åkte jag och Puck hem till pappa som fyllde år. Alla mina syskon var där förutom min ena syrra som är i Wien på en utbytestermin.
På söndagen vakande jag som vanligt upp tidigt. Lorpan var baked, så jag gjorde mig iordning bad honom flytta på chipspåsen och sig själv för att ta en bild på mig, haha. Eftersom min nya tröja från &OtherStroies matchade vårt lakan från Hästens.
Därefter begav jag mig ner på stan för att bruncha med några kompisar på Strandvägen 1.
Väl nere på Strandvägen 1 ropade jag in deras smarriga lemonad. Och sedan roffade jag åt mig mitt urgulliga kusinbarn Tuva, sötast i stan.
Det blev en toast skagen till varmrätt och sedan delade hela gänget på deras amerikanska pannkakor med dulce de leche som var wow! Brukar inte vara så förtjust i amerikanska pannkakor men den här efterrätten får full pott.
En annan favorit är August, som i sin tur har Linn som sin ögonsten.
Japp, sedan tog jag en sista ovanligt stel bild i min nya trench som jag fullkomligt älskar från House of Dagmar.
13:58 | mars 15, 2020
Några tankar…
Nu är vi äntligen på planet, det var en riktigt liten flygplats vilket kändes skönt. Har dränkt mig i vår alkohol var femte minut, som jag fraktade med från Sverige i små reseförpackningar. Den är så stark att det svider till i näsan. Håller tummarna att vi tar oss helskinnade ur det här. Ska bli skönt att sätta fötterna innanför tröskeln hemma om några timmar. Längtar efter Markus och Puck.
Tror inte den här stressen och oron är bra för någon, hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat tro att det skulle urarta som det gjort. Samtidigt vet jag varken ut eller in. Det är så många tankar där uppe, vad är det som händer med vår värld. Har ju varit helt isolerad från verkligheten senaste dagarna i ett litet hus på en kulle, utanför Tavira en liten stad i södra Portugal. Det enda jag sett är ängen, himmelen och den lokala matbutiken. Alltså långt ifrån tömda matbutiker och pågående hysteri, bara följt allt genom nyheterna och sociala medier. Det är så svårt att få en verklig bild genom bruset, vem ska man lyssna på? Hälften sitter inlåsta medan resten verkar leva på som vanligt. Vad är rätt och vad är fel? Varför tas inte ett gemensamt beslut? Vem ska man lyssna på?
Är också helt chockad över hur människor kan ha så mycket hat inom sig. De som önskar att karma ska bita mig i röven och att Harry förhoppningsvis blir smittad så jag minsann får sona för mitt ”brott”. Jag hoppas innerligt att dessa ord växt fram utav rädsla, för hur kan man önska något så hemskt mot en annan medmänniska.
Jag förstår att människor drabbas av panik-och katastroftankar. Men som min gamla chef precis skrev: vad hjälper det att börja hata alla, gorma om vad som är bäst att göra, vem som vet bäst och vem man ska lyssna på. Hjälp varandra istället för att skrika ut skällsord.
De är väl i dessa tider det är som viktigast att se till att ens granne också har mat hemma, inte se till att roffa åt sig varenda smula så man minsann överlever längst.
Kan inte förstå människor som köper handsprit för ett helt landslag. Som sedan auktionerar ut till högst bjudande så att man kan tjäna en hacka. Det värsta är att de stackarna som behöver handspriten som mest, de äldre, absolut inte kommer att få den på en konstig auktionssajt som bara yngre antagligen lyckas googla upp.
Hoppas innerligt att Harry växer upp i ett varmare samhällsklimat. Visste ni att mobbningen i skolor har gått upp avsevärt i USA sedan Trump blev president? Är det verkligen så vi vill leva?
15:39 | mars 13, 2020
En sista kommentar.
Hej gänget!
Det här är det sista jag kommer att skriva om det här. Jag förstår att många av er är upprörda, MEN som jag förklarat såg situationen inte alls ut så här dagen vi åkte. Utan allt har förvärrats under tiden vi varit här. Jag tror inte jag är ensam om att bedömt situationen fel, det är först nu de tre senaste dagarna som många i min närhet fattat vidden av situationen.
Jag förstår att ni vill hitta någon att ”skylla” på och då blir jag som offentlig person lätt måltavla. Men jag hörde efter med läkare som sa åk, lusläste folkhälsomyndigheten riktlinjer samt UD’s reserekommendationer och kände mig trygg i det beslutet. Om det är någon institution man bör lita på så är det väl dem?
Japp, så här i efterhand absolut fel beslut. Men nu har vi bokat första bästa direktplan hem. Vi har isolerat oss här i huset – och japp, jag kommer självfallet inte träffa folk när jag kommer hem, utan hålla mig inne, även om jag inte har några symptom.
Kan nog inte göra mer än så. Tycker ni som skriver att jag kommer bli en självcentrerad vidrig mamma kan hålla truten.
Så. Nu kommer jag inte diskutera detta något mer.
Hänvisar alla som vill diskutera detta vidare till soliga Bloggbevaknings kommentarsfält där ni kan götta er i hat och glåpord. För det är precis det vårt samhälle behöver just nu <3
All kärlek,
Petty.