11:12 | juni 12, 2020
Kan vi prata om hur häftig kroppen är?
Puck började löpa för två veckor sedan så hon är hemma från dagis. Att ta hand om en nyfödd bebis och en busig valp som älskar att jaga löv i sicksack mönster gärna framför vagnen är ett träningspass. Men jag blir lite bättre på att rodda min tremanna skuta varje dag. Vi tar oss iallafall sakta framåt, med en hel del pauser. Kan ju inte släppa henne fri i skogen nu som jag annars gör. För då sitter vi snart här hemma med massa gulliga puckbebisar. Vi är fortfarande i valet och kvalet om vi ska kastrera henne. Hon blir ju lite deppig, får ont i kistan, blöder och löper i över 3 veckor. Och verkar löpa två gånger på år dessutom.
Kan vi prata om hur häftig kroppen är? Imorse när Harry vaknade och skrek så sprutade det mjölk från mina bröst. Jag står i badrummet och ser hur min rostfärgade sidenmorgonrock får två stora blöta cd-skivor i ett nafs. De är som en tidsinställd bomb och har börjat reagera och rinna till på Harrys vrål. Om inte det är asballt så vet jag inte vad.
Amningen är lite bättre men mina bröstvårtor är fortfarande en smärtsam historia. Så nu ska jag till en amningsklinik för att se om det växer och frodas soliga kantareller på mina rattar, haha. Japp, man kan tydligen få svamp på brösten. De kan inte bara producera mat, reagera på skrik, ge sexuell njutning – utan är även någon form av trädgård för bråkiga bakterier.
Harry då? Jävlar vad han växer! Min lilla pojke känns redan stor. Varje dag blir jag lite mer förälskad i kopian av min dude. Haha, hur lika är dem? Jag har aldrig känt mig så frånkopplad mitt eget ego. Känner mig så otroligt tacksam att jag liksom ska få gå vid Harrys sida ett helt liv förhoppningsvis. Det är så svårt att ta in att han liksom är skörden av oss? Hoppas vi är en bra mix druvor och en fin minnesvärd årgång. Så sjukt att han inte är här på lån. Undra när det sjunker in?
10:59 | juni 10, 2020
Men gud det är så här att vara Forni
Vilken fin respons på förra inlägget! Tack för alla fina meddelanden och vad skönt att man inte är ensam.
I julas träffade jag en astrolog på ett Kicks event som jag höll i. Hon sa att i juni skulle jag gå in i en ny fas i mitt liv där jag fick bättre kontakt med mina känslor. Hon sa att jag skulle känna ett annat djup och att jag egentligen kunde vara en ganska känslosam person om jag tillät mig själv.
Jag fnissade lite när jag berättade det för mina kompisar.
Imorse smög jag upp i ottan för att skriva klart en text till ett samarbete som handlar om livet och möjligheter. Jag började tänka på döden. Tro inte att jag helt tappat det nu, haha. Men senaste tiden har jag grubblat mycket på att livet kan ta slut. Men utan ångest. Ju mer jag tänker på det, desto mer vill jag leva.
Innan Harry var min känslomur ganska hög. Som att försöka skära genom en bränd kladdkaka, men nu känner jag mig helt omtumlad och lika porös som en nybakt cheesecake.
Det känns som att jag hela mitt liv gått runt och känt mina känslor i svartvitt och helt plötsligt har jag färgtv och full HD.
Imorse när jag gick till BVC slog det mig. Men gud det är så här det är att vara Forni.
Vi brukar alltid skämta om att vi är väldigt olika och jag känner inte in lika mycket och kanske mest vågar visa mig sårbar på insidan för mig själv. Vet inte varför jag alltid ska vara så ”tuff” och ”klara allting själv”. Är det något i min fostran eller har jag utvecklat den sidan själv? Tror inte ens min psykolog kom fram till något, för jag vågade nog inte öppna upp tillräckligt. Jag gav ett lillfinger, men inte hela min hand.
Man hinner som ni kanske märkt tänka väldigt mycket när man ammar konstant.
Är det någon som känner igen sig?
Nej nu ska jag bege mig till kontoret. Och sedan äta lunch i solen med några kompisar!
Ha en magisk dag!
18:12 | juni 9, 2020
”Jag tycker du är världens bästa mamma”
När Harry väl låg där på mitt bröst drog tog jag det djupaste av andetag. Minns hur mina axlar sjönk en halv meter. Och alla känslor bara rann över mig. Dessa nio månader av oro var över. Jag passerade mållinjen. De tolv första veckorna var värst där varje dag kändes som man gick runt på ett oberäkneligt minfält. Men även slutspurten var otroligt tuff för mig mentalt, för det var så nära och jag kände livet i mig. Hade lärt mig Harrys rörelser. Hans bubblande hicka som fick hela min mage att vibrera. Hans sparkar på höger sida nedanför revbenen varje kväll. Bilden av hans små ”taggar” på ultraljudet som skvallrade om en ”bra kalufs” som mannen på ultraljudet sa. Så många gånger som jag smällde i mig glass, godis och iskallt vatten för att få ett hej inifrån de dagar han knappt rört sig.
Jag har sådan otroligt stor respekt för att skaffa barn inte är något man bara gör. Utan att det kan vara den tuffaste av kamp som kan ta flera år och som inte alltid går vägen.
Men nu låg han där på mitt bröst. Och jag har aldrig känt mig så tacksam och lättnad.
Men nu har jag insett att oron bara kommer bli värre. Häromdagen hade hans lilla snuttefilt trillat ner över ansiktet. Trots att den var gjord i ett material som är anpassat för barn och andas så fick jag panik. Även om den bara legat där i några sekunder. Höll andan medan jag slet upp den och väntade på en reaktion. Han andades.
Jag har alltid trott att jag skulle bli en stencool mamma. Men känner mig redan lite lätt som ett nervvrak. Tror också att den bristande sömnen gör sitt. Och alla dessa hormoner.
Häromdagen rann tårarna när jag aldrig kom ut genom lägenheten med Puck och Harry. Står utanför vår port och känner bara hur musten går ur mig. Jag kom liksom aldrig hemifrån. Jag hade försökt lämna lägenheten i två timmar för att gå en promenad. Men varje gång vi var på väg så skulle det ammas, bajsas, kräkas, skrikas osv. När jag väl kommer ut efter att ha klätt på samtliga och bogserat ut vagnen så börjar Harry gallskrika och Puck jagar löv som en galning och rycker i kopplet. Jag får toapanik och känner bara hur jag måste rusa in igen. Och mitt i allt det här kommer Markus gående från jobbet och jag känner hur jag bryter ihop men vill inte visa det. Känner mig också så töntig, skör och okapabel till det lättaste av saker. Han frågar försiktigt om han ska gå med på promenaden. Så jag springer in på toa och försöker ta ett djupt andetag. När jag kommer ut och vi gått en bit och står och väntar på övergångsstället kollar han in i mina fuktiga ögon. De liknar en damm som håller på att brista och svämma över.
Han tittar mig i ögonen med den mjukaste av blickar:
”Jag tycker du är världens bästa mamma”
Och ger mig en puss.
Då bryter jag ihop fullständigt och börjar skrattgråta och torkar de värmande saltet som porlar ner från mina kinder. Och jag släpper bara ut allt som håller på att tippa över.
Fan, vad man kämpar som nybliven mamma. Det är som att man fått ett helt nytt jobb men utan något facit eller chef. Hade aldrig i min vildaste fantasi trott att amningen skulle vara en sådan utmaning. Vet inte hur många tårar som kommit på köpet. Eller hur många gånger jag bitit mig i läppen av frustration. Eller det faktum att det känns som att någon hängt en 18 kgs kettelbel vikt ner från mitt skrev. En dag ska vi prata om ”köttballongen” som är ”helt normal” och som kommer försvinna av sig själv om några veckor.
Men trots allt detta är det ändå det finaste jag varit med om – att bli din mamma.
Jag har aldrig känt mig så stark. Men samtidigt aldrig så sårbar och skör. Aldrig känt livet så mycket i mig, men samtidigt aldrig varit så medveten om att det kan försvinna så lätt.
I betalt samarbete med SAFIRA
12:12 | juni 9, 2020
IKVÄLL SLÄPPS MIN SAFIRA KOLLEKTION!
WOOP WOOP! Har ni signat upp er? Annars tycker jag att ni ska göra det för att se hela Safira kollektionen före alla andra ju! Som jag längtat några av smyckena hade vi klara redan i början på förra hösten så känns som jag väntat på julafton i en EVIGHET!
IKVÄLL 19.00 SLÄPPS ALLTSÅ MIN ANDRA KOLLEKTION FÖR SAFIRA!
Korallhalsbandet kommer i tre olika utföranden och är så fint att bära i lager på lager. De har fyllt på medaljongen från min förra kollektion, som jag bär var eviga dag. Hur sjukt att det hållit så bra? Haft det varje dag sedan jag fick första samplet.
Och jag tar aldrig av mig det när jag tränar eller duschar (det ska du helst såklart göra så håller smyckena bättre). OCH ÄNDÅ ÄR DET SÅ HÄR FRÄSCHT! Det är så bra i längd också, när man vill bära flera halsband i lager.
Riktigt nöjd med den tvistade kedjan till.
Älskar pärlhoopsen med sötvattenpärlor som det dessutom är galet bra pris på!
Det här inlägget innehåller reklamlänkar
09:48 | juni 8, 2020
Klänningar man själv vill ha, Babygram, Lyxiga middagar och Ny Hylla!
Nej, men nu jäklar måste jag komma ikapp med mina uppdateringar annars hamnar vi så mycket efter. Vi hade en riktig bra natt. Efter några riktigt pissiga småtimmar i lördags där Harry körde efterfest till halv sex på morgonen. Markus träffade ett gäng soliga partyprissar som var på väg på efterdänga när han gick ut med Pucken vid halv fem på morgonen och Harry skrek som en stucken tjur. Pucken var solidariskt uppe med oss på natten och undrade vad tusan vi pysslade med. Hade dundrat en stark Tikka Masala på kvällen, vet inte om det var den som spökade i Harrys kista. Man glömmer ju att man är en vandrande mat- och mjölkcentral.
Men idag känner jag mig lite piggare. Dessutom har jag och Harry ingenting inbokat, så skönt. Vi haft ett riktigt mingligt schema senaste tiden.
För ett tag sedan var min kusin, Ida och Harrys syssling Tuva förbi och kikade på underverket. Harry fick en riktigt fin jeansjacka från gänget signerat Arket som han stolt poserade i.
Sen tvingade jag Ida att modella i våra nya Adoore styles som vi släppte för några dagar sedan. Amen kolla vilken superpingla.
Vår asymmetric klänning är verkligen en av mina favoritmodeller. Den är så smickrande på – med mina ledord: ”markant axel, markantmidja och en smickrande drapering över magen med vidd som förstärker ens kurvor”. Det är verkligen en ynnest att få designa kläder som man själv vill ha. Ni vet ju att jag är besatt av passform och alltid vill rikta allt strålkastarljus mot midjan, men samtidigt ge en snygg balans mellan axlar och höft, vilket alla klänningar från Adoore har gemensamt.
Samma sak med vår rivera klänning. Ville göra en stass med öppen midja som alla kunde bära därav den höga midjan med knyt framtill som blir en snygg drapering över magen, så man känner sig bekväm. Gillar också att man kan gå utan bh oavsett byst, då den går att spänna åt ordentligt. Till och med mina enorma tunggviktare till mjölkbomber går att rocka utan bh. 
När gänget hade gått tog vi oss ut på en långpromenad i solen. Tänk här sitter jag med vårt nyfödda barn på en parkbänk med vår supervagn. Okej, älskar konceptet vagn. Hur soft är det inte att glida runt med en stor koloss som man kan lasta med tunga saker. Älskar att vår vagn är så hög, så man inte behöver böja sig.
Insett att om det är något som ska införskaffas nu som nybliven mami så är det snygga och sköna gympaskor.
Hur fin är den här blusen från Gina Tricot? HUR BRA HAR GINA BLIVIT? Tycker verkligen de steppat upp – och har så mycket snyggt inne. Allt känns mycket trendigare.
Tre favoriter. Älskar att vi bor så nära Lill-Jans skogen, den är så lummig och mysig. Och just nu är den lika grön som Grinchen.
Sen gick vi hem och alla totaldäckade, utom jag då. Jag satt som en hök och vakade över min familj.
När Burre ätit så vill han alltid ligga nära, då kan man få ha det så här gosigt.
Har jobbat lite med min Safira lansering som är NU PÅ TISDAG!!!! Wihoo! Men mer om det i ett eget inlägg idag vid lunch!
Amen förlåt, men hur kan vara så här gosig och söt. Harry växer så det knakar. På tre veckor hade han växt 4,5 cm, helt sjukt. Älskar att det ser ut som hans hår är vattenkammat dagen till ära.
En dag åkte jag, Markus och Carro ut till Steffi och hängde i solen. De har nämligen hyrt ett hus vid vattnet som är helt magiskt. Där kommer vi hänga mycket i sommar.
Sen fick vi åka hem när jag började känna mig febrig. Hade haft ont i brösten hela dagen – och jajamän. Mjölkstockning stod på schemat, feber, frossa och knölar i brösten riktigt festlig stämning. Alltså det här med amningen, vilket pest. Hur kan det vara så förbannat svårt. Det känns fortfarande från och till som att Harry kör loss med en dermapen behandling när han äter. Som att tusen nålar hugger i mina stackars bröstvårtor, trots att jag gör allting by the book.
Jag och Markus har beställt Simple Feast senaste veckorna. VI ÄR BESATTA! Läste om dem i Elsa Billgrens blogg och så tipsade några kompisar om dem – och nu är vi hooked. Vegetarisk och ekologisk mat som levereras till dörren. Som är färdigpreppad som man sedan slänger ihop på några minuter. Allt är så galet gott.
Ovan har ni en sötpotatis, majs och dill röra serverad på en stekt tortilla med en bönröra och syrlig dipp. Den här rätten får fullpott. Typ godaste tacon jag ätit.
Sen kom Lojs och killarna på Gamla Uppsala Snickeri förbi för att sätta upp hyllan som vi beställt till sovrummet. Jag hade sovit typ noll timmar och hade gårdagens smink. Men antar att det är min nya look, haha.
Okej, hur bra blev hyllan? Ni ska såklart få ett helt inlägg om hyllan och bygget i ett separat inlägg när jag stylat den.
Skulle visa Lojs vår magiska lilla oas till innergård
Det var ju helt klart värt att vänta på belysningen från Italien när man såg den komma upp. De hade specialbeställt den för att få den extra tunn.
Harry har verkligen ett roligt minspel. Han älskar grimasera.
Det färdiga resultatet suger vi lite till på.
Det var allt babyspam från oss. Harry ser verkligen redan ut som en liten pojke tycker jag.