15:56 | juli 28, 2018
Favorite dress at the moment.
Den här stassen la jag beslag på för något år sedan och varje semester får den trofast tjäna mig. De är så många som DM:at och frågat mig vart man kan köpa den, dessvärre är det en gammal goding från Na-Kd. Men jag ska se om jag lokalisera en liknande åt er. Jag köpte ett nytt objektiv innan resan som jag lekt med hela semestern. Skärpan är löjligt bra, dock är det ett fast objektiv så man man måste backa löjligt långt bak för att få med en hel kropp i bilden så det lämpar sig bäst för portätt och detaljbilder.
Nu ska jag strax hoppa in i duschen för snart kommer några kompisar hit till huset innan vi ska piffa till oss inför middagen på Occo. Vem vet, kanske blir en liten utgång i Marbella ikväll.
Hoppas ni har världens bästa lördag babes!
17:38 | juli 27, 2018
Givande nattsamtal
Nu ligger jag och slickar mina sår i en solstol på SYLT, en liten soft beachclub som är en av mina favoriter i Marbella. Vet inte hur många klunkar vatten jag svalt idag för att utplåna rödvinet som strömmar i min kropp. Eller hur få steg jag tagit, har inte ens kraft att mana mig upp till toaletten trots att jag legat kissnödig i över en timme. Har spenderat hela dagen i något halvsovande stadie. Vet inte om min bakfylla gjorde volter av mitt friterade val till lunch. Den ville nog ha näring. Istället gav jag den chicken nuggets med sås som skulle koagulera de bästa av blodådror och quesilldas som egentligen borde ha fått kallas smält ost med lite bröd och kyckling. Min kropp känner sig nog som Titanic, ett sjunkande skepp bortom räddning.
Igår var vi ett stort gäng som åt middag på Finca Besaya. När vi blev utslängda från restaurangen vid 03.00 tog Ida och jag det vuxna beslutet att återvända hem till huset medan resten av ligan gick på nattklubb. Väl hemma kändes det så trist att runda av en så pass trevlig afton så vi korkade upp en flaska vin och fortsatte hagga oss genom natten. Tre timmar senare när vi lättat våra hjärtan, pratat om saker som skaver, vidriga pojkvänner från förr, kroppsideal, framtidsdrömmar så slår grabbarna upp dörren och undrar vad tusan vi gör vakna. Vi ber dem att slå sig ner med blossande rödvinskinder och förmodligen lite klokare än 180 minuter tidigare. Vi är väldigt bra på det jag och Ida, att prata. Orden tar aldrig slut, det finns alltid något mer att säga, haha. Vi kommer bli sådana riktiga haggor när vi blir äldre. Vi ska älta, älta, älta oss genom livet.
Ibland kan jag få för mig saker. Häromdagen snubblade jag in på en sida med rolig fakta, sedan dess har jag varit omättad. Det är så mycket konstiga saker man inte har någon aning om som förbryllar mig. Visste ni att man föds med 300 ben i kroppen men i vuxen ålder bara har 206. Att Kalle Anka länge var förbjudet i Finland för han var byxlös. Att man i genomsnitt spenderar ett och halvt år framför tv-reklam av sitt liv. Att man väntar cirka två veckor vid ett övergångsställe under en livstid. Att elefanter är det enda däggdjuret som inte kan hoppa. Alla Ahlgrensbilar smakar samma sak, färgen spelar ingen roll. Indianerna brukade döpa sina barn efter det första de såg när de lämnade sina tält efter barnets födelse. Exempelvis Sittande Tjuren eller Rinnande Vatten. Inte som idag då det till och med startat en app som heter ”Kinder” för att lösa dilemmat och bråk om vad ens avkomma ska döpas till. Om inte mörka färgämnet skulle tillsättas i cola, så skulle drycken vara grön. Kackerlackor kan leva i flera veckor utan huvud. Högklackade skor gjordes från början för män. Det var slaktare som använde dem för att undvika att kliva i blod. Humrar åldras inte. De dör av att människor fångar dem, av parasiter eller att de äter ihjäl sig.
Ikväll ska vi grilla hemma och ta det piano, det luktar Plump. Imorgon väntar ytterligare en festlig middag med ett gäng vänner på nyöppnade Occo.
21:32 | juli 23, 2018
Allt eller inget.
Idag kände jag verkligen semesterlugnet. Det liksom rann över mig när jag låg i solen med foten lekandes i den mjuka sanden helt uppslukad av min bok: ”Allt eller inget” – tid och rum stod helt stilla. Slukade sida efter sida som att mitt liv hängde på läsningen. Kastades mellan förbjudna kyssar, vilda sexscener och spänning. Låg nästan och rodnade ett tag när jag målade upp alla scenarion med erotiska ögonblick med igenimmade bilrutor, rekordorgasmer och förbjuden kärlek framför mig. Kunde inte lägga ifrån mig boken och låg i de mest akrobatiska ställningarna med ansiktet nergrävt i berättelsen, djupt besluten att hinna med de sista orden innan hemfärd. Gänget skrattade åt mig och frågade om boken var bra. Halv åtta stängde jag igen boken och återvände till verkligheten, bort från min tillfälliga romans, kändes som att jag fått äran att var tredje hjulet och nyfiket kikat in genom ett fönster och vara en del av deras fartfyllda kärlekshistoria. Om ni är sugna på en riktig chiclit rekommenderar jag denna varmt. Kan knappt bärga mig tills jag får försvinna in i Simona Ahrnstedts målande beskrivningar och älskvärda karaktärer igen. Käkade boken lika snabbt som jag sveper en kall cola light. Det finns tydligen två böcker till i samma serie som jag är väldans bitter att jag inte har med på resan. Jag måste börja läsa mer, inser hur mycket jag älskar att försvinna in i min bubbla, stänga av allt. Det är samma känsla som infinner sig när jag surfat eller rider – total närvaro.
Annars då jag känner mig så hemma här i huset i Marbella, kan varenda vrå och lådas innehåll. Vet att duschstrålen är bättre i det lilla badrummet än det stora, att den skönaste kudden gömmer sig i garderoben som jag snabbt fiskar fram innan Markus ser. Känns som mitt landställe också. Inga krav, inga måsten. Största bekymret är vilken beachclub man ska sola på eller vilka gambas pil pil man ska pilla i sig eller vilket rödvin man ska förtära. Tiden bara är – vi kom hem från stranden vid åtta och vi kommer nog inte gå och äta middag förrän halv elva.
Om exakt en vecka på dagen är det över. Vi har hållit ett ganska högt tempo den här semestern med middagar, nya hotell och flängt en del så det känns så skönt att dra ner tempot nu kommande dagarna och ladda inför nästa vecka och verkligheten. När vi landar är det en hel del bröllopsbestyr som måste tas hand om. Herregud, nu är det bara två månader kvar. Nej, inte ens det. Idag på lunchen sa Markus: ”Måste jag göra en ny instagram nu eller facebook” men vi lugnade honom med att det bara var att byta namn, haha.
13:25 | juli 22, 2018
Polka Dots
Klänning Topshop, Skor Sandro
Japp, imorse vid 08.00 kom vi fram. Det var något lurt med hela förseningen. Jag fick känslan av att de dubbelbokat ett plan för att tjäna mer pengar. Hon i kassan som vägrade säga vart planet var, som tillslut sa att det fortfarande befann sig i Malaga hade fel om man frågade personalen på planet som anlände sex timmar senare. Hon sa att nu är planet från Malaga här, men när jag på planet frågar jag vart de kommer ifrån då säger de Palma. Haha, väl på flygplatsen får vi också vänta på bagaget i 50 min innan bandet slutar rulla och bara hälften av resenärerna fått sina väskor. Utan information – igen. Då får vi gå fram till informationsdisken som ringer till bagaget, då har de lastat upp resterande väskor på ett helt annat band längre bort.
Strunt samma nu är vi äntligen på plats i Graanens hus i Marbella. Idag blir det nog inte många knop och kanske någon mysig middag ikväll. Så himla skönt att vara här på plats, det känns nästan som mitt landställe också då jag varit så här mycket genom åren.
Vi hörs lite senare gänget <3
Hade på mig den här drömmen från Topshop till en av middagarna i Frankrike.
15:18 | juli 21, 2018
Mitt första hångel, en spya i Kinna och Fuktiga tops.
Ja, eftersom internetuppkopplingen här på slottet är nästintill obefintligt trots att jag försökt ladda upp bilderna sedan frukosten imorse så fortsätter vi skrivandet om genanta stunder från min ungdom. Har ju fått en hel del frågor av er som jag tänkte avverka i sommar pö om pö. Har ni några fler frågetecken eller funderingar som ni sitter och trycker på är det bara att ösa på i kommentarsfältet.
Minns du ditt första hångel?
Det var sommar. Jag och min dåvarande bästa kompis Marie, som bodde ute på Djurö bara några minuter ifrån vårt landställe hade packat in oss i quack quack tour, en buss som tog oss hela vägen ner till Spanien med hennes föräldrar och släkt. Efter åtskilliga varma mackor med smält ost, liggsår och tilltjatat quack quack kaffe (bryggkaffe med Baileys) så var vi framme. Minns inte vad orten hette men jag vet att solen tog för på alla framkallade bilder från resan var vi pubertsrunda med kräftliknande kulör jämt fördelat över precis hela kroppen. Det var innan man förstod att det var viktigt att smörja in sig. Istället använde vi: ”Brun på en kvart” en talgolja som orsakade brännskador på kortast möjliga tid. För att förstärka brännan, hade vi även med oss en ”blekningsspray” för håret så det vitt av solens strålar. Minns att hela hårbotten nästan blinkade rött eller delade upp håret i två läger med sitt lysande röda streck i hårbotten. Med urringningar som man kunde spela basket i traskade vi rakryggade ner till den lilla bargatan, stapplandes på våra kilklackar där vi snabbt blev erbjudna två flaskor vin och valfritt antal drinkar om vi hoppade upp och red på den elektriska tjuren för att locka in män till just deras klubb. Tror inte vi räknade ut det då, utan vi såg bara gratis alkohol framför oss. Utan att blinka tackade vi ja och kastade oss upp. Sedan baljade vi i oss vår vinst och slutade upp med två tyska killar på baren dörr i dörr. Han smakade cigg och öl och kunde knappt ett ord engelska. Det var nog mitt första riktiga vuxenhångel.
När jag var yngre så minns jag att vi lekte ryska posten på alla hemmafester eller sanning eller konsekvens. Min klass kom på den briljanta idéen att skynda på processen så man fick hångla mer. Istället för att knacka på en dörr till en garderob, kröp tjuofem stycken 13 åringar runt på Davids vind med stängda ögon på alla fyra och den personen man krockade med skulle man stoppa tungan i munnen på. Aggressivt, men effektivt. Det fanns tre åtråvärda killar som alla tjejer i klassen ville byta saliv med. Och jag minns hur de nästan blev omringade där uppe på vinden på Lindvägen i Storängen.
Vad är det knäppaste du gjort?
Den listan kan nog göras lång. Men ett väldigt ovanligt dygn utspelades sig för en jädrans massa år sedan när Forni ringde mig gråtandes och säger att hon kommer bli betalningsskyldig om hon inte kommer ner och spelar skivor på en nattklubb i Kinna, typ 2 timmar från Göteborg. Att kalla den lokala pizzerian diskotek, som var det enda stället som just då serverade alkohol i Kinna är en smärre bedrift.
Hon skulle vänt plattor med Anna Hibbs som hade avbokat i sista sekund. Hon sa att hon skulle göra vad som helst bara jag följde med. Två veckor senare satt vi på tåget mot Stadshotellet i Kinna där vi var de enda incheckade gästerna. När jag ställde ner bagen på sängen kom en pust av damm. Tiden hade stått stilla, precis som luften i det lilla rummet med det rosa sidenöverkastet med rosor eller det limegröna kaklet inne på den lilla toaletten med den matchande toalettborsten som kommer att spela en avgörande roll för mitt välmående i slutet av berättelsen. Till historien bör tilläggas att vi var väldigt unga, och dumma, haha.
Vi begav oss ner på stan för att lokalisera mat och dryck. Efter att ha gått ett tag frågar vi ett gammalt par som sitter i fönsterbläcket till sitt hus. Varpå de hänvisar till samma plats vi ska spela på, den lokala pizzerian. Det hela slutar med att vi hamnar på en hemmafest hos några som var betydligt yngre än oss, som hade en undervåning med egen entré till sitt tonårsrum. Vi blev serverade vodka med fanta i små plastmuggar, precis som de man får hos tandläkaren. Sedan traskade vi ner till brottsplatsen. Jag drack geloshots från en killes mage varpå hans flickvän stormar ut gråtandes. Måste tillägga att jag inte visste att den personen existerade. Kvällen fortsätter i samma anda. Vi var säkert åtminstone tjugo dansanta personer på nattklubben/diskoteket/pizzerian som bokat Forni till ”spelningen”. Helgen innan hade Bingo Rimer varit där. När Forni står ute och röker med mig vid sin sida kommer en blå gammal Volvo i full fart som helt tappat fattningen och kör rakt mot rökrutan. Hade det inte varit för den tjocka järnkedjan hade vi blivit till mos. Jag minns att vi avslutar kvällen berusade på kebaben där vi hamnar i bråk med två killar om Fornis dåvarande partner. Avslutningsvis står jag på knäna i det psykedeliska badrummet. Jag har aldrig kunnat kräkas, jag avskyr det. Men försökte tappert med mina röda lösnaglar, långa klor som skar likt ett rakblad i halsen. Tills jag tillslut vänder på den limegröna toalettborsten som säkert sopat undan spåren från en livstids toalettbesök och stoppar skaftet i halsen för att göra mig av med minnena av den gröna geléliknande sörjan som orsakat detta illamående och berusning.
Dagen efter vaknar vi upp skrattandes nerbäddade i det kvava rummet med solen stekandes i ansiktet med känslan, att var fan var det som hände igår? Haha!
Har du någon konstig ovana?
Markus kom på mig när jag slickade en tops innan jag stoppade den i örat. Jag gör så. Det är skönare. Jag vet inte varför. Jag vet att det är äckligt. Min kompis frågade varför jag inte bara spolade den under rinnande vatten innan jag rör runt med bommulspinnen i örat. Jag vet inte, jag har alltid gjort så.
Hörni, nu får vi be till gudarna för bättre internetuppkoppling innan jag blottat hela mitt liv.