11:40 | augusti 7, 2018
Ett dygn på Fejan Outdoors.
I söndags packade jag, Mira, Linn, Joanna och Sara oss in i bilen för att rulla mot Norrtälje. Väl framme väntade en ribbåt som tog oss sista biten ut till Fejan Outdoors. En liten oas i Stockholms ytterskärgård, där du både kan paddla kajak, ta en fika eller övernatta i deras canvastält. David startade Fejan Outdoors efter att han varit nära på att dö av en elstöt och fick en uppenbarelse, sa upp sig från sitt tv-jobb och flyttade ut heltid till skärgården nära hans familjelandställe.
Jag, Sara och Joanna fick familjetältet längst inne i skogsdungen med en dubbelsäng och två singelbäddar.
Vi lyckades verkligen få lite av allt den här söndagen. För på vägen ut med ribbåten öppnade himlen sig och sedan började de här minst sagt arga molnen närma sig ön. Har nog aldrig sett en mer dramatisk himmel, så vackert.
Så vi drog på oss värmande kläder, mös ner oss på verandan, beställde in våfflor och blickade ut över regnet.
Det var ingen dålig våffelmeny vi gick till mötes – vaniljglass, banan och chokladsås toppat med torkade mandlar.
Klassikern.
Det var Mode Cold Brew som hade bjudit in oss till det här magiska dygnet. Alltså kallbryggt kaffe, helt utan tillsatser eller socker. Sean som grundande drycken startade Mode efter att ha spenderat mycket tid i LA och blivit frälst av kallbryggt kaffe. Sedan började han fundera varför det inte fanns några ”uppiggnande” drycker i Sverige utan massa kemikalier eller socker – och på den vägen är det. Vi fick prova deras nya smak med karamel som var löjligt god. Jag föredrar att addera lite havremjölk till kaffet.
Jag ropade in en matig skagen våffla.
Efter regn kommer solsken. Vilken avslutning på Prideveckan, en dubbel regnbåge, det måste betyda något. Aldrig sett en dubbelregnbåge under hela min livstid.
När håret hade torkat, traskade vi bort på klipporna och gjorde oss hemmastadda.
Tillbaka till verandan. 500 spänn till den som slickar under mina fötter, haha.
Så häftigt att vädret kan förändras så snabbt. På eftermiddagen sprack det upp och solen tittade fram.
Vi lagade mat tillsammans utomhus.
Vilken idyll, hade kunnat hänga kvar där och sänka stressnivån minst en vecka till.
Vi är ett riktigt småätargäng. Jag kallar Fingal för krafsaren, för hon krafsar alltid fram något ur sin handväska – bars, nötter, små förpackningar med jordnötssmör, tuggummi, läkerol.
Jag har en dålig ovana och äter ofta upp en fjärdedel av middagen samtidigt som jag lagar den.
Sedan padlade vi ut i solnedgången på en liten guidad tur.
Okej, kanotsemester nästa. Lugnet som infinner sig när man padlar runt mellan öarna i en brännande solnedgång. När vi kom tillbaka in till land så tog jag ett litet kvällsdopp och sedan fick vi en värmande kopp varm choklad. Sedan gjorde Sean espressotinis till oss på Mode.
På morgonen fick man frukosten levererad till tältet. Vi bestämde oss för en gemensam frukost på Linn och Miras terass.
Med massa nya intryck och skratt i bagaget var det dags att bege sig hemåt och in mot stadspulsen igen. Det var första, men inte sista gången jag övernattade där. Är så tacksam för det här dygnet och allt jag får vara med om livet. Längtan efter ett eget litet landställe minskade inte direkt efter de här 24 timmarna i skärgården.