11:00 | september 5, 2018
Snart lanserar vi träningskläder!
Igår shoppade jag och mamma loss på Oysho i Mall of Scandinavia. Visste inte att de hade träningskläder, dessutom hade allt humana prislappar. Herregud, la beslag på universums sjukaste träningstights som satt som ett andra skinn. Till och med mamma blev frälst och la vantarna på ett par. Ska visa upp den i bloggen i veckan.
Nu ska jag berätta en rolig nyhet så här i farten – precis innan jul så släpper vi Adoore Sport som vi började med i vintras. Jag är ju löjligt förtjust i träningskläder – och älskade att ta fram kollektionen Curves för Fitnessguru, men nu kommer alltså en stor kollektion med massa funktionella och toksnygga plagg i festliga färger. Det är en verkligen en dröm som går i uppfyllelse. Ni får se mer om det inom kort, vi kommer plåta kollektionen efter bröllopet.
14:26 | augusti 6, 2018
Kampsportslabbet Bootcamp
Under sommaren har jag spenderat åtskilliga timmar nere i källaren på Kommendörsgatan, närmare bestämt Kampsportslabbet. Åkt skridskor– och plaskat runt i mitt egna svett mellan de olika stationerna. Men framför allt har jag spenderat en jädrans massa tid tillsammans med 23-åriga kampsportsproffset Vilmer. Hans uppsyn kanske inte ser så skräckinjagande ut, men hans pass är bland det jobbigaste jag kört. Blod, svett och tårar. Blev uppriktigt ledsen när han berättade att han skulle ta semester nu i tre veckor framöver. Så konstigt hur man ska avsky något så mycket till en början som man sedan knappt kan tänka sig leva utan. Jag har verkligen fått blodad tand. Det är något med känslan att ta ut sig till sitt max, ge allt man har, krama ur den sista lilla gnuttan av kraft men ändå vara fylld med energi när man går därifrån.
Vi har blandat Kampsport med högintensiva övningar där jag legat på maxpuls nästan hela passet. Så jobbigt att man vill skrika rakt ut, men vilken konditionshöjare. Kan inte minnas senast jag hade så bra puls eller orkade så mycket. Jag fick med mig Fingal i förra veckan så vi passade på att dokumentera lite från passet.
Vi fick prova något nytt och drog på oss dräkter med gummiband som gjorde varje övning förbannat mycket jobbigare.
Burpees med gummiband var en helt ny nivå av svärord.
Knäböj med hopp och vikt. Också slitsam för psyket.
Om ni är nyfikna på fler övningar, så kan ni läsa blogginlägget jag skrev i mars – ”Så tränar vi på Kampsportslabbet”.
15:00 | juli 17, 2018
Komma igång med träningen – på riktigt.
Träningskläder Workout Empire, Skor Adidas, Solglasögon Carin Wester x Åhléns.
För mig tar det minst åtta veckor innan jag tycker träning är riktigt kul, oftast tre månader om jag börjar från scratch. Nu är jag där i precis det drömtillståndet där jag vill stanna – för resten av livet. Att jag till och med gav mig ut på en löprunda i lördagskväll på eget bevåg förundrade till och med mig själv. Låter nästan provocerande men jag njöt av varje steg. Mitt tre månader forna jag har svårt att förlika sig med mina nya förälskelse, till och med skrattar och föraktar den tanken. Det är ingen uppoffring längre, snarare en belöning och något jag inte prioriterar bort. Innan jag befinner mig i den här euforin finns det betydligt många trevligare saker som går före en svettig timme. Till och med städning kan kännas som en mer behaglig stimulans eller betala räkningar, som är bland det värsta jag vet.
Vägen dit är vidrig. Minns ni att jag läste en bok om ”5 sekunders regeln” – låter kanske banalt men det är de små sekunderna som fått mig att hoppa upp på cykeln och trampa bort till Kampsportslabbet eller Becore morgon efter morgon. Känner så stor skillnad bara när jag går, benen får mig nästan att flyga fram, börjar känna mig riktigt stark i låren. I augusti tänkte jag lägga mer fokus på överkroppen. Favoriserar lätt övningar som jag är bra på och undviker armträning, som är min svagaste punkt. Fördelen med både Becore och Kampsportslabbet är att man kör igenom hela kroppen.
Nu ska jag bara hålla i det här. För mig räcker det med två-tre veckor utan träning och så är det förtrollande tillståndet borta. Lusten bara rinner av mig. Som att jag är en guldfisk och glömmer bort hur härligt jag tycker att det är, istället målar min hjärna upp skräckscenarion och säger att jag har det betydligt bättre i soffan eller framför datorn. Som att den varnar mig för fara.
Tur att jag är i Marbella med ett träningsfreak av rang. Hon kommer inte låta mig förtränga mina nya vanor.
1. Yogamatta 2. Sport bh 3. Linne 4. Rosa tights 5. Skor 6. Randig sport bh 7. Hopprep 8. Blå tights 9. Sportväska 10. Beige tights
02:42 | juni 19, 2018
Världens starkaste chili, Bra träningspsyke och Expanderande ben.
Idag stupade jag i soffan när jag kom hem, trots att min to-do list var långt ifrån klar. Sedan försökte jag gå och lägga mig vid tolvslaget när Markus väckte mig. Men efter att ha vänt och vridit på mig cirka sjuttioåtta gånger bestämde jag mig för att gå upp igen. Min kroppstemperatur är så hög. Jag skojar inte, det känns som att jag brinner inombords. Jag undrar om jag tog ut mig så mycket på mitt PT-pass idag att jag lyckats få en inflammation i kroppen. Det känns som mina inälvor, kött och blod frossar i chili på insidan. Vi pratar inte den där milda försvenskade versionen utan full on Red Savina Habanero, världens starkaste chili.
Visste ni att man kan få hjärnskador om man pillar i sig fanskapet?
Igår åt jag ofrivilligt en jalapeño som var så stark att jag fick hicka i tio minuter. Av en liten tugga.
Okej, åter till träningen. En gång lyckades jag nämligen få muskelinflammation när jag gick till en PT för hundra år sedan. På något konstigt höger föddes jag med väldigt bra psyke när det kommer till träning, så jag har inte direkt någon spärr. Jag kör på tills jag går in i kaklet. Så den PT:n lät mig inte värma upp, utan bara körde brutala benlyft om och om igen, då var jag dessutom otränad. Det hela slutar med att han får bära mig upp från gymmets trappa för jag bara faller ihop och får sätta mig i en taxi. Benen är lika spänstiga som överkokt spagetti.
Sedan börjar två veckors helvete.
Jag får en sådan muskelinflammation i benen att jag knappt kan resa mig ur sängen, benen blir som två stenhårda stockar fyllda med vätska. Jag var tvungen att ringa Forni på natten från mitt rum (vi bodde tillsammans då) så hon kunde hjälpa mig upp ur sängen så jag kunde kissa. Min pappa höll på att förbjuda mig att flyga med familjen till Grekland för han var rädd att jag skulle få en blodpropp. Ni kan kan ju tänka er hur det såg ut när jag försökte ta mig fram på gatan, som att bogsera ett otympligt kylskåp. Jag bar samma maxiklänning i två veckors tid, byxor var bara att glömma då benen hade expanderat så mycket i volym.
Haha, ändå A for effort. Jag tränade däremot aldrig mer med den PT:n bör tilläggas.
Väldigt flummigt nattsurr. Ska försöka ta tag i några saker på min lista och hoppas på att tröttheten kickar in snart brukar alltid kunna sova, men just nu är jag klarvaken.
09:10 | maj 29, 2018
Så kommer jag upp på morgonen!
Imorse var jag upp med tuppen för att gå på mitt bootcamp på Becore. Enda anledningen till att jag kommer upp 06.00 är för att sonos larmet med ”Godmorgon” av Tomas Andersson Wij stegvis ökar i volym ute i vardagsrummet. Enda sättet att stänga av larmet är att faktiskt trycka av det på själva högtalaren, så man kan inte tysta det genom mobilen. Jag tror knepet är att röra på sig direkt när man vaknar. Det blir ju inte direkt svårare när det känns som det är mitt på dagen när man spanar ut genom fönstret. Sedan hoppar jag upp på min cykel och turbocyklar bort på fem minuter.
Hur kommer ni upp på morgonen? Haha, jag kommer ihåg när jag bodde på Malmskillnadsgatan och var tvungen att hoppa upp på köksbänken som en ninja för att stänga av larmet då högtalaren stod högst upp ovanför skåpen. Total livsfara varje morgon.
Imorse var jag dessutom först på plats på megaformern. Om ni inte provat så måste ni göra det, det är löjligt jobbigt och man använder muskler som det känns som att man aldrig nyttjat förut. Får alltid mjölksyra flera gånger under ett pass, eftersom du hela tiden måste hålla balansen så spänner du kroppen konstant under passet.