05:30 | oktober 23, 2018
Min Bröllopsklänning – den bohemiska.
Det kändes ju overkligt lyxigt att få ha två makalösa klänningar på sin bröllopsdag designade av min vän Ida Lanto. Vi hann bara ta dessa bilder i all hast springandes ner till middagen där ett gäng taggade vänner och familj ivrigt satt och vevade med servetterna, men några fina ögonblick hann Johanna ändå föreviga framför kameran. Lite ledsen över att jag sprang ner till vinrankorna så hela klänningen veckade sig på bilderna. Den satt verkligen som ett andra skinn, men måste ha korvat sig under löpturen, haha. Kanske blir bjuden på en bal på slottet någon gång i framtiden och får möjligheten att bära den igen.
Den första klänningen var mer tidlös, klädd i spets, medan denna var mer vintage bohemisk. Just denna ringningen med bara axlar, är min favoritringning, så det kändes självklart att Ida skulle designa en stass i off shoulder. Tyget från Siden Carlson fick mig på fall vid första anblicken, när Ida höll upp det skimrande hantverket, skrek jag bara: ”JA, JA!” utan att blinka.
Missade ni första bröllopsklänningen? Då hittar ni inlägget om den här – klick!
Första skissen.
Redan vid första fittingen, visste jag att den här stassen skulle sitta perfekt. Hade nämligen ett JLO-moment. Man kanske får ett sådant tillfälle i sitt liv, när man känner sig som en livslevande Jennifer Lopez. Trots att jag stod osminkad med flottigt hår sent på kvällen med orakade ben och antagligen smutsiga fötter och nerbitna naglar – alltså fräschhet faktor 1 av 10 så kände jag mig som en hollywood knockout så fort tyget omslöt min kropp.
Jag har skrivit det förut, men Ida är verkligen en mästare på att lyfta och förstärka ens former och figur.
Kan vi prata lite om de makalösa ärmarna?
Åh, vill bara spola tillbaka tiden till precis det här ögonblicket när vi möter blickarna till alla vi älskar som står samlade runt sina bord taggade till tänderna.
Låter så töntigt men det pirrar i hela kroppen när jag ser de här bilderna. Min Lorpan <3 Trodde inte att det skulle vara så stort att gifta sig som det faktiskt var, men wow vilken grej.
Hoppas resten av alla bilder från själva bröllopet trillar in den här veckan så vi kan få drömma oss tillbaka. Känns surrealistiskt att de bara var en månad sedan.
FOTO: Jag är så glad att vi bokade magiska Johanna Rosenlew. Ringde henne direkt efter jag sett hennes bröllopsbilder som hon tog på Babba och Carls bröllop.
16:47 | september 26, 2018
Min bröllopsklänning – Den första i spets.
Mina bröllopsklänningar som Ida Lanto skapat. Wow, vart ska jag börja. Eftersom jag hade lyxen att få bära två så bestämde vi oss för att göra den första väldigt klassisk, tidlös, figursydd i en ståtlig spets, som nästan kändes vintage. Ett pampigt milslångt släp med ett skimrande undertyg som gjorde att hela stassen blänkte till i solen. Jag har aldrig känt mig så vacker som gjorde den dagen. Den satt som ett andra skinn – och Ida har verkligen lagt ner sin själ i klänningarna. Det finns ingen som är så bra på att förstärka ens former och få en att känns sig kvinnlig som Ida.
Jag kände mig verkligen som ett vandrande timglass i ett spetsfodral. Nästan som en kunglighet, hur tusan de nu känner sig.
Så tråkigt att man bara får bära klänningarna en gång i sitt liv. Så på bröllopet spikade vi en fest om fem år där man återigen får dra på sig blåsan och så kör vi en hemmamiddag iförda stasserna, om man nu kommer i sin blåsa då vill säga, haha. Den var jävligt tight.
Vi åkte tillsammans med Sara och köpte tyg på Siden Karlsson. Vet inte hur många gånger jag svängt förbi Idas ateljé senaste tiden. Eftersom vi även är vänner har vi avverkat en hel del skvaller, killar, tinderdejter och fittingar in på småtimmarna, haha. Ida delar nämligen kontor med Sara Biderman.
Det här var bilden hon visade då för en livstid sedan.
Minns ni hur allt började? Jag stylade Gina Dirawi till Melodifestivalen och så gjorde Ida några av klänningarna. Under en sen kväll i ateljén mitt i all trötthet skriker hon till och säger att hon hittat min bröllopsklänning. Då var jag fortfarande SUPERSINGEL – och undrade vad tusan hon pratade om i nattmössan. Sedan sprang hon fram med en bild på mobilen.
Samma kväll som vi förlovade oss, en livstid senare, skickade jag ett sms och sa att det var dags att börja skapa underverk. Och på den vägen är det.
Först sydde Ida ett ”skal” innan hon monterade spetsen och la till meshen undertill.
Spetsen var helt förtrollande. Kolla armslutet.
Kände mig verkligen så otroligt fin. Ståtlig liksom. Man vill liksom sträcka på ryggen lite extra i klänningen, det är sådant hantverk.
Nästa gång jag var där hade hela släpet fått spets. Vi provade med slöjan till.
Det här var mitt i natten två dagar innan vi skulle lyfta. Vi ville göra fittingen precis innan avfärd. Börjar typ gråta för att klänningen är så bländade vacker. Vill rama in den eller köpa en större lägenhet så den kan få ett eget rum.