11:46 | september 13, 2019

Det var ödet när jag köpte mina två första lägenheter: Läkarvård och ett hångel som ledde till ett snabbt nytt lånelöfte.

Kronobergsgatan.

Nu rinner vi genom åren. Jag tänkte nämligen berätta hur det gick till när jag köpte mina två första lägenheter, för båda historierna är rätt roliga.

Minns ni min första egna lägenhet? En liten tvåa (etta och halva) på Kronbergsgatan. När jag köpte den såg den ut så här. Inte så satsans party om ni frågar mig. Men potentialen fanns där. Den hade ett helt magiskt ljusinsläpp då den är belägen högst upp i huset och till råga på det hade den två kakelugnar.

Okej, vi tar det hela från början! Innan jag köpte min första lägenhet flyttade jag runt som en dåre i olika andrahandslägenheter, de flesta var redan möblerade. Så ens möbler fyllde inte så mycket mer än funktion. Vi jobbade mycket temporära lösningar som linnetyg över soffor. Men nu var jag äntligen på jakt efter min första egna lägenhet efter år i andrahands karusellen, där jag flyttade lika ofta som jag knäckte en cola light på den tiden.

Fick upp lyan på Kronobergsgatan 26, ett stenkast från Kungsholmstrand och kände bara wow. Situationen försämrades inte av att min bästis Forni hade köpt en läggenhet i porten bredvid någon månad tidigare. Har alltid älskat boenden med karaktär, som sticker ut och föll för valvet, ljusinsläppet och kakelugnarna.

Dessvärre hade båda visningarna varit. Ringde mäklaren som sa att det skulle skriva kontrakt dagen efter, men hon tog ändå mitt nummer.

Fan.

Tre dagar senare ringde hon och sa att köpet aldrig gick igenom och att de skulle ha en extravisning på söndag. Men då skulle ju jag på dejt. Så han fick följa med. När jag klev in kände jag direkt ett lugn och jag och min dejt gjorde oss hemmastadda. Mitt i allt ringde min pappa som var i närheten och ville komma förbi.

Tror det var ödet. Alltså inte för mig och min dude, utan för mig och mitt framtida hem.

För så fort pappa kliver över dörrtröskeln, ringer mäklarens telefon. Hennes dotter har svimmat mitt på vägen och har panik. Så hon ber alla att gå, men jag säger att min pappa är läkare. Så vi stannar och han hjälper till att guida henne till hur hon ska andas och vad hon ska göra.

När allt är under kontroll och hon börjar packa ihop för att åka till sin dotter säger hon till mig:

”Vill du köpa lägenheten för samma summa som de tidigare köparna är den din”

Ödet.

Älskade koppar och plast på den tiden, haha.

Malmskillnadsgatan. 

Min andra lägenhet. Att köpa sin första egna lägenhet är något speciellt, men den här stuckaturdrömmen på Malmskillnadsgatan 60, högst upp kullen – tog mig med storm.

Satt och slösurfade en kväll på Hemnet, när jag befann mig på inspelning för ett träningsprogram på Lanzarote. Hade inte alls några planer på att köpa nytt, men har alltid gillat att fördriva dötid scrollandes efter lägenheter. Trots att jag bara såg en bild på lägenheten snabbt i miniatyr – så var det kärlek vid första ögonkastet. Klickade mig frenetiskt vidare för att läsa mer och kände hur blodet pumpade.

Bestämde mig direkt för att göra ett raskt drag. Den hade precis kommit upp – och jag skulle försöka köpa den innan visning.

Som tur var hade min kompis hånglat med min dåvarande bankman (av en slump!), några månader tidigare. Hur gick det till? Vill försäkra er om att det inte var påtvingat från mitt håll så jag kunde få lägre ränta, haha. Utan såg att min vän hade tungan i någons hals i baren på afterskin i Åre. När de utbytt saliv tillräckligt vände de sig mot mig. Chockad och tagen utbrast jag:

”Men gud du är ju min bankman”.

Så jag kände mig berättigad till att stalka honom på FB den natten, för en snabb affär och lånelöfte. Hänvisade till barmhärtigheten av min kära kompis mjuka tunga den kvällen i Åre.

Klockan 08.00 dagen efter hade jag fått ett lånelöfte. Underskatta aldrig storheten i ett riktigt bra hångel.

Nästa projekt var att övertala Forni att få en fullmakt för att gå och kika på den innan visning, så allt var okej. Och signa.

Och vips, efter många turer till en fungerande fax på Lanzarote hade jag plötsligt fått en ny lägenhet.

Så här såg den ut på bilderna på Hemnet.

Kan inte fatta att bodde där? I mitt egna lilla tornrum, haha. Ibland kände jag mig som törnrosa, när jag satt där i det runda vardagsrummet. Dessvärre traskade inte direkt min prins förbi utanför – och jag hade inte tillräckligt med Hairtalk i för att kunna erbjuda en man vägen upp genom fönstret.

Däremot hörde jag mycket roliga saker på kvällarna och nätterna. För många korsar den vägen när de ska ner till Stureplan och har du fönstret öppet så kan du lyssna in det mesta.

Den här spegeln förgyllde verkligen rummet.

14 kommentarer