09:01 | mars 20, 2020
Vart är vi på väg?
Min kompis skickade över det här klippet från Aktuellt igår, där Kerstin Hessius lyfter problematiken. Kolla på klippet 19 minuter in i sändningen.
Igår kväll hade jag ett litet mental breakdown. För det känns som att allt håller på att raseras och glider ur mina händer. Det ser inte bra ut.
Om det fortsätter så här och vi inte börjar leva igen och håller igång samhället så går vi mot en depression och en enorm arbetslöshet. En riktig lågkonjuktur. Jag vet inte om folk är beredda på den den smällen, bakslaget och dominoeffekten som kommer att golva oss. Nu kanske folk faktiskt njuter lite av denna misär. Ta mig inte på orden, förstår att ingen någonsin hade velat att detta skulle ske eller att någon skulle blivit drabbad. Men menar mer att man kan sitta hemma och jobba, ta sovmorgon, långpromenad runt Djurgården i solen med en kaffe och bulle mitt på blanka dagen – att varje dag är som en helg. Man kanske också tror att man själv inte kommer bli drabbad, men vill bara understryka att alla sitter i samma sjunkande båt. Du kanske inte kommer bli av med ditt jobb, men folk i din närhet kommer mista sitt arbete, arbetstillfällena kommer att minska och depressionen vara ett faktum.
Nu var det ganska hårddraget, men NÄSTAN ALLA FÖRETAG SITTER I KRISMÖTEN hela långa dagarna.
Alla postar på instagram ”att de bara vill ha det tillbaka sin vardag”. Men ens vardag kommer inte se likadan ut om detta fortskrider i samma tempo.
Jag förstår att folk har panik, men våga dig ut om du inte är sjuk eller har någon i en riskgrupp i din närhet. Det tåls att säga igen – stöd dina favoritbutiker, restauranger, blombutiker, skönhetssalonger. Beställ hem annars. Gör allt med försiktighet och enligt de åtgärder som folkhälsomyndigheten rekommenderar.
Är stolt över att Sverige vågat stå emot trycket och inte bommat igen helt som andra länder. Är det rätt beslut? Det återstår att se. Eller rycker vi bara av ett plåster betydligt långsammare? Kanske hade folk vågat sig ut mer om man utlöst två veckors karantän och sedan såg till att allt gick tillbaka till det normala med försiktighetsåtgärderna i ryggen.
Den här krisen är så svår för det finns två sidor av myntet och just nu känns det som att vi bara valt att se ena aspekten. Jag försöker inte på något sätt förminska viruset, de som blivit drabbade och dess spridning. Men är det rätt väg att gå? Jag vet inte. Vad tycker ni?
Var det rätt att självmant isolera sig eller borde endast riskgrupperna isolerat sig och resten vidtagit alla rekommenderade åtgärder? Även om vi inte är satta i karantän så lever många så. Nu talar jag alltså enbart utifrån Sveriges perspektiv och inte andra länder som Italien.
Jag är en inbiten optimist som tror att vi kommer ta oss ur det här. Vi kommer hitta rätt väg tillbaka om än lite omskakade med lite mindre pengar på fickan med nya värderingar, bättre hygien, mer medmänsklighet, bättre uppskattning och högre löner åt vården och förhoppningsvis i den mån det går hälsan i behåll.
Och jag vill verkligen inte sitta här och påstå mig vara någon hobbyexpert inom ämnet. Eller influera er att att ni ska tycka som jag. Jag vet lika som alla andra. Det här är bara mina tankar och funderingar som gnager konstant innanför pannloben.
Jag vet att ni kanske går in hit för att fly verkligheten en stund, men just nu skakar viruset om mitt liv rejält att jag var tvungen att vädra mina tankar. Och då har jag en backup, men kan inte ens sätta mig in i det mörkret och hopplösheten som många företagare känner just nu. Många har investerat allt i sin livsdröm, sitt livsverk, belånat sig över huvudet, har en familj att försörja och ge mat på bordet.
Så nu ska jag försöka att tänka på något annat för en stund. Jag behöver något peppigt idag. Tror inte all den här stressen är bra för Harry <3
Det här inlägget innehåller reklamlänkar
10:29 | mars 19, 2020
11 klassiska plagg med en rolig twist
God morgon härliga ni!
Idag har jag en fullspäckad dag på schemat i min lilla karantän. Hur mår ni? Jag har nog fortfarande inte greppat vad som hänt, allt känns så surrealistiskt. Börjar verkligen bli orolig för samhällskollapsen som stundar. Men försöker att tänka positivt från min lilla bubbla. Längtar efter kramar, klirrande glas och skratt på uteserveringar och ett inre lugn. Längtar efter att kunna borra ner min näsa vid Harrys hals och andas in den trygga bebisdoften. Längtar efter solnedgångar på vårt landställe vi hyrt i sommar. Längtar efter hoppfulla leenden och glittrande ögon.
Tack gode gud för facetime så att man iallafall får se ansikten på de man älskar. Jag ringer ofta mina vänner på facetime, man kommer liksom närmre. Så mycket av en konversation handlar ju om kroppsspråk och ögonkontakt.
Medan jag skickar in två samarbeten så får ni vila ögonen på något ytligt för en stund.
Som jag tidigare nämnt är jag alltid ute efter vardagshjältar som ska komma att bli nyckelspelare i min garderob en lång tid framöver. För mig klingar basplagg inte jättebra i öronen, det förknippar jag lätt med lite tristare plagg. Men så behöver det ju inte alls vara, jag tror att alla måste hitta vad nyckelplagg är för en själv. Min senaste dille har därför blivit klassiska plagg med en rolig twist. Kavajen med en brosch eller en annorlunda knäppning, asymmetriska kjolar, byxor med snörning nertill och stickade tröjor med uppseendeväckande detaljer.
Alla plagg som enkelt går att matcha med varandra och resten av utbudet i garderoben – men som ändå är lite roligare att svassa omkring i.
1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. 10. 11.
08:07 | mars 18, 2020
Gravid naken gormande galning och längtan efter ett vindstilla hav.
Imorse flög jag upp i panik när Puck började skälla som en galning vid sex. Dendärjävlamorgontidningen. Vår dörr är otroligt vacker eller hela trapphuset är ett konstverk i sig, visste ni att vi har en öppen spis vid vår dörr? Alltså i trapphuset bredvid vår dörr. Men just vår ingång har noll ljudisolering. Alltså jag och Markus vaknar aldrig av ljud i trapphuset, men vår fyrbenta vän gör det. Nu har vi börjat sova med stängd sovrumsdörr vilket fungerat betydligt bättre. Men det händer fortfarande att hon vaknar upp mitt i natten och skäller så att man håller på att få en hjärtattack av att någon sular ner reklamblad eller smäller i innerdörrarna, trots att jag satt upp lappar.
Snart kommer jag förvandlas till en sådan galning som springer ut naken i trapphuset gormandes med reklambladen i högsta hugg. Ska fan göra det nästa gång med kulan i vädret och vråla med håret som står åt alla håll och kanter. De kommer aldrig mer våga lägga något i vår låda för då kommer det gravida monstret utflygandes. Undra hur rädd man skulle bli? De brukar ju oftast lyssna på hög musik så de kanske inte ens hör mitt desperata skrål, utan bara ser en avklädd naken kvinna med viftande armar.
Hur ska detta gå med Harry? Måste ljudisolera dörren. Känns som att det sista man behöver med ett nyfött barn är extra störningsmoment när de väl somnat.
Nyheterna står på och allt genomsyras såklart av corona. Förutom vädret, det enda inslaget som är coronafritt. Visst känns det som att vi är med i en film? Som att allt detta är på låtsas.
Min generation i Sverige har varit så förskonad mot kriser av den här kalibern, vi har levt i vår trygga lilla bubbla och sett förödelse och nödsituationer på avstånd. På en isolerad läktare långt ifrån katastrofens arena. Och nu sitter snart hela världen i en gemensam båt på ett stormigt hav. Jag hoppas att vi rider ut detta oväder tillsammans. Och snart efter att de värsta kulingvindarna lagt sig seglar in i en vindstilla spegelblank bukt där ovädret dragit med sig all skit och spolat upp längst klipporna och kvar är bara ett stilla hav. Svallvågorna kommer såklart vara en del av vår framtid en lång period framöver, men jag hoppas verkligen att det värsta busvädret ger med sig – och att vi lyckas sitta stilla i båten fram tills dess.
Nu ska jag hugga en skål havregrynsgröt och ladda ner en app för att kunna podda över telefon med bröllopskoordinatorn Johanna Kajson. Ska gästa hennes podd: ”Drömbröllop med Johanna & Gäster”.
Det här inlägget innehåller reklamlänkar
15:57 | mars 17, 2020
Trendfärg: Mint grön och lavendel
Med våren runt hörnet dras jag automatiskt till iögonfallande färger och former. Denna säsong har jag ett extra gott öga för lavendel och mintgrön, två pastelliga färger som vackert smälter samman men också matchas väldigt snygg med min favoritfärg beige. Accentfärger känns ofta hårda i kontras till andra färger, därför tycker jag att dessa kulörer är ett mjukt och följsamt komplement till min annars beigea garderob.
Framför allt inför den stundande bröllopssäsongen som jag innerligt hoppas blir av för samtliga. Mest för bröllopsparens skull men även för alla företag, gårdar och hotell runt omkring i Sverige som är så beroende av den. Jag hade jag satsat på kulörerna från topp till tå – tycker det skulle passa in så fint bland svenska sommarängar och nätter som aldrig tar slut.
1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. 10. 11. 12. 13.
Om några dagar kommer vår coctailklänning i lavendel ut på Adoore. By the way vi har fyllt på vår blåa Paris klänning nu för er som missade den i förra veckan.
Och dessa två godbitar – tror detta är mitt favoritprint den här säsongen.
Klänning, Faithful the brand (på halva priset – jag har en L).
Ska jag vara ärlig så bävade jag faktiskt lite för mitt utseende i början av graviditeten. Men jag har aldrig känt mig vackrare, inifrån och ut. Jag känner mig typ som en hjältinna, så jävla mäktig – som en levande legend varje dag, haha.
Jag har aldrig någonsin varit så tacksam över min kropp, över maskineriet som både håller mig och Harry vid liv. Blir liksom golvad av tanken på att det ligger en minimänniska där inne och att jag kånkar runt på honom. Det är så djuriskt och så jävla ballt. Jag kan nästan se framemot att vråla av smärta i förlossningssalen, för jag tror den känslan av att vara så djurisk och primitiv är svårslagen. För att sedan när man gett allt man har och lite till får ta emot den mäktigaste gåvan man någonsin kan få.
1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. 10. 11. 12.
10:45 | mars 17, 2020
God Morgon!
God morgon mina vänner!
Hur mår ni? Jobbar ni hemifrån eller går ni till jobbet som vanligt?
Precis när man nästan kunde smaka på våren och hoppfullare tider hamnade vi här i rädsla och ovisshet. Det är tur att vi iallafall har ljuset, allting känns lite mer optimistiskt i ljus. Precis likt en mardröm som på natten kan få en att dra täcket närmre och krypa tightare, så känns jobbiga tankar, ångest och fruktan mer lätthanterligt i dagsljus.
Undra om vädergudarna hör desperationen och därför kommer bjuda på en stor gul värmande kram från och med torsdag och sedan lysa med all sin kraft fem långa dagar framåt. Passa på att gå ut i naturen. Det här kanske låter flummigt men jag blir alltid lugn av att se att saker växer, frodas och blommar. På samma sätt som jag blir harmonisk och lycklig av Puck. Oavsett vilken situation jag befinner mig i kan hon alltid få mig att le. Hon är helt omedveten om att världen befinner sig i kris och vill bara gå ut och kasta boll i skogen.
Jag har precis slurpat i mig morgonens kaffe till de senaste uppdateringarna om corona och pratat på facetime med mamma. Sitter här med ett leende trots all denna misär för att en kompis precis skickade en bild från sitt ultraljud och för att Sandra Beijer verkar vara förälskad igen. Trots att vi inte känner varandra så bra, så blev jag så genuint glad av det. Ett kvitto på att att de kan växa blommor ur asfalt.
Medan jag filmar ett litet klippt här hemma kan ni spana in mitt reportage på Wakakuu vet ja!
Och by the way!
Vad vill ni läsa om här nu på bloggen? Vill ni ha en tillflyktsort och tänka på något helt annat för en stund? Kanske tips på hemmamys? Roliga DIY? Mina bästa serier? Takeaway ställen? Eller kanske recept? Jag har ju all tid i världen att uppdatera er. Och vad vill ni se på YouTube?
