23:47 | juli 21, 2018
Discodans i Sainte Maxime, En kulinarisk åktur och Château de Massillan.
Eftersom vårt plan inte ens lyft från Malaga och vi sitter två timmar bort i Lyon, är vi bänkade för minst en tre timmars försening. Så vi är nog framme runt fyra snåret inatt. Det lönar sig nästan aldrig att flyga riktigt billiga flygbolag, antingen åker man på straffavgifter eller så kommer man inte fram. Lite irriterande att vår hyrbil kommer att brinna inne, då kontoret kommer hinna stänga och de inte går att få tag i, hoppas man kan få tillbaka de pengarna på något sätt.
Okej, nu förtränger vi det och blickar tillbaka till resans första dag. Vi anlände i Nice och körde direkt drygt en timme bort till Sainte Maxime till Marcus och hans bröder. Alltså inte min Markus, utan en av hans bästa kompisar. Badade i poolen, åt middag nere i byn för att slutligen dansa till ett liveband nere i en källare till gamla hits.
Dagen efter gjorde vi oss redo för att åka bort mot Sainte Remy för att äta mer än jag gör varje år den 24:e december. Vi skulle nämligen provsmaka ett tjog med olika gastronomiska små bitar som skulle kokas ner till vår bröllopsmeny.
Kan min selfiepinne vara 2018 års bästa investering? Jag tror det! Jag hade på mig min nya favoritklänning från mitt favoritmärke Ganni.
Den här zucchiniblommasoppan var ett bra alternativ till alla veganer. Stackars vår catringfirma de kommer inte få det lätt med alla laktos-,gluten-, vegitarianer och veganer på bröllopet, haha.
Vi skulle även välja tallrikar att lägga maten på. Jag föll pladask för dessa unika fat där alla ser olika ut. Så det lutar åt att de blir dem.
Och bröllopstårta. Man vill ju inte att ens gäster ska rulla från middagen på bröllopet, men jag tror att vi lyckades bolla fram en rolig lösning.
Tre timmar senare staplade vi ut från catringfirman med uttänjd magsäck för att rulla ytterligare en timme bort till ett boutiquehotell, Château de Massillan som jag hade lyckats rota fram efter någon timmes googlande på nätet. Att hitta nya hotell har blivit till en av hobby. Älskar att hitta små undangömda pärlor. Sitter ofta och pinnar platser jag vill besöka och hotell jag någon gång skulle vilja bo på. Minns ni att jag skrev att jag kommer lansera ett nytt projekt tillsammans med Pålle och Uchenna i höst? Då kommer ni få se mer av alla resmål och tips.
De berättade att en ny ägare hade köpt upp och renoverat hela byggnaden och alla miljöer omkring fem år tidigare. Hela Frankrike kryllar av dessa pärlor, hade så gärna velat köra en roadtrip och hoppa mellan olika sagolika platser. Det sitter så mycket historia i väggarna, brukar ligga och fundera på alla galna fester som ägt rum på dessa slott genom tiderna.
Vi hade bokat ett vanligt standardrum, men hade sådant flax så vi blev uppgraderade till ett större då det stod ledigt. Helt rätt om ni frågar mig, det ger ju ringar på vattnet. Nu sitter jag här och skriver om hur fantastiskt det var eller alla vänner man berättar för som säkerligen kommer boka ett stället. De hade två olika delar, vi bodde i det nybyggda huset medan de fortfarande hade kvar den pampiga slottsinredningen i huvudbyggnaden.
Markus skämdes nästan när jag drog runt som en papparazzi på området, varje vrå var ett kodakögonblick.
Hur maffig är inte den här entrén? Tänk att folk bodde så här i sina nätta slott på landsbygden.
Sedan lyckades jag locka med mig Lorpan på en sightsingtur runt slottet.
Sex on legs, hello. 
Trädgården var helt enorm och vi fick senare under middagen veta att de odlade alla sina grönsaker själva i den här lilla inhägnaden.
Det var för vackert för att inte föreviga med en miljard bilder. Känner mig som en karaktär från: ”Lilla huset på prärien” i den här stassen. Gullig liksom. Efter mitt påtvingade fotomaraton ville Markus bestämt äta middag.
Medan jag envist gick i en helt annan riktning mot den lilla dammen. Hela stället hade något förtrollande över sig, det kändes som att man klev rätt in i Alice i Underlandet.
Japp, där ser ni honom gå åt det andra hållet, haha.
Man skulle ju kunna tro att vi skulle matstrejka minst en vecka framöver, men när klockan slog 21.30 var vi redo att fylla på depåerna igen mot vår förmodan. Det var billigare att äta menyn än att beställa två rätter, så vi gasade på. Till förrätt serverades en laxtartar med avokadokräm, dill och svarta rädisor. Till varmrätt slank det ner en fläskfilé med sparris och polenta.
Njutningen var fullständig när det serverades färska jordgubbar med basilika- och citronkräm toppat med krokant. Ska sno receptet rakt av och göra hemma. Ville nästan ta upp träfatet och slicka av underlägget, men la band på mig själv. Sedan sov både jag och Markus som små barn.
Dagen efter vaknade jag upp lagom svullen och härlig i unnan efter gårdagens matfest. Nästa stopp var möte med uthyrningsfirman Be Lounge och SOF-event som planerar vårt bröllop.
Hur vacker är den gamla orginalbaren? Hade velat plocka med mig den hem.
Vi kikar på resten av dagarna imorgon! Eftersom jag precis fick reda på att planet är ytterligare tre timmar försenat (alltså sex timmar), eller nej inte fick reda på – utan fick dra det ur tjejen i disken så har jag ganska mycket tid att slå ihjäl. Hon kunde fortfarande inte säga om planet lyft från Malaga eller inte. Allt hon fick fram var: ”Jag vet inte”. Det är väl bättre att informera folk så man vet än att låtsas som att planet kommer hela tiden. Tillslut fick jag nog, omringad av irriterade resenärer vrålade jag: ”Du måste ju veta vart planet är? Vart fan är planet” Då kollade hon ner i marken och sa att det fortfarande befann sig i Malaga och att vi tidigast kommer lyfta 03.15.
Tack, hur svårt var det att tala sanning. Blir vansinnig på sådant. Jag förstår att plan kan vara försenade, den mänskliga faktorn eller snåla flygbolag som missat sin slottid och vägrar betala extra – men säg det bara håll inte trötta resenärer på halster. Det är väl bättre att föräldrarna får natta sina barn på en stol i några timmar än att hålla dem vakna hela natten. Tycker synd om alla småbarn, det finns nämligen ingen resturang öppen här i den här döda avgångshallen. Jo, det finns en trasig läskautomat.
Nej, Vueling det blir inga mer resor med er. Jag är inte speciellt upprörd över att det är försenat, men förbannad på hur de hanterar situationen. Vi skulle ha landat 00.00, nu kommer vi landa runt 06.00. Haha, då hade vi ju kunnat ha kvar vår hyrbil iallafall och hämtat den på morgonkvisten. Min rumpa har klibbat fast i skinnfåtöljen, håret är uppsatt med ett par trosor, hittade ingen tofs (hoppas ingen urskiljer att jag har underkläder på huvudet), jag har dubbla snus inne och äter några gamla godisbitar som jag borstar bort sand på innan jag stoppar dem i munnen. Däremot har jag fulladdat dator och mobil så vem är jag att klaga. Jag verkar vara en av de få som laddat upp min elektronik innan för folk sitter som hökar redo att gå till attack så fort någon ens gör en anstiftan till att ge upp sin laddstation.
Nu ska ni få slippa lyssna på min helt ointressanta klagosång. Nej, vi hörs igen imorgon gänget förhoppningsvis då i Marbella.
<3
16:47 | maj 19, 2018
Dinner at Villa Gallici
I försenad födelsedagspresent så överraskade jag Lorpan med en lyxmiddag på Villa Gallici som ligger i Aix en Provence. Vi sov en natt på vårt bröllopsställe sedan körde vi vidare till chateauneuf de pape för att slutligen styra vår kos mot Aix en Provence. Där slutade vår tur med vädret, men 10 grader och regn till trots var vi riktigt taggade på det här stället. Jag älskar att hitta små guldkorn på semestern, det här var helt klart en av mina bättre googlingar.
Hade jag fått välja hade vi bott på Villa Gallici de två sista dagarna. Men då jag fortfarande inte vunnit på triss trots otaliga försök så fick det bli ett mer humant hotell i pris.
Det här lilla undangömda boutiquehotellet var nämligen helt magiskt.
Hola!
Tänk nu är Lorpan 34 år. Markus är ju 4 år äldre än mig. Han börjar bli gammal med andra ord, haha. Minns när jag var 14 år och tänkte att herregud när man är 25 är man skitgammal och sitter säkert med villa, barn och volvo.
Jag hade fått låna en byxdress av Sara från Self Portrait som satt som en smäck. Ska försöka sno den från henne.
De turkosa väggarna var helt magiska. Kändes nästan som man gick runt i en Tiffany ask.
Oglada människor.
Hotellet och restaurangen kändes lite som Pigalle, hotellet i Göteborg.
Man avnjöt middagen i löjligt bekväma stolar.
<3
Sedan dundrade det in en jäkla massa rätter, den ena festligare än den andra. Det var riktigt längesedan jag åt så god mat.
Den här majssoppan var så len och god, som man sedan toppade med salta popcorn som man fick i en liten skål vid sidan av.
Herregud, den här köttbiten. Vet inte vart jag ska börja? Den var löjligt mör, som att skära genom smör. För att inte tala om sparrisen som var på sekunden perfekt. Efter den här resan har jag haft köttförbud, blev ju en del kött i Provence.
När alla andra gäster hade gått bad jag Markus rycka fram kameran och ta en bild. Han vägrade nämligen innan, haha.
Vet inte hur många papegojor i glas som fanns på Villa Gallici, men det var lätt över hundra.
Så fint och färglatt!
13:11 | februari 16, 2018
Ett lass med inspiration: Brunt, Eklektiska hem och Träsmak!
Det var längesedan jag drog upp ett inspirationsinlägg. Har liksom inte funnits något andrum för att ta in någon inspiration – dagarna har gått i ett senaste tiden. Men den här semestern ska jag djupdyka in i alla magasin. Det är en av mina favoritsysselsättningar – att bläddra i tidningar och bara försvinna iväg.
Däremot har jag i vanlig ordning härjat runt på Pinterest, pinnat både det ena och det andra. Det är verkligen det geniala och kanske det som är så bekräftande – att det inte finns något slut, det är oändligt. Jag älskar att drömma mig bort till förtrollande resmål spana in hur man lagar den perfekta vegetariska avokadohamburgaren för att slutligen vila ögonen på en tatuering som kanske en dag får märka min kropp.
Okej, ska vi kika på ett axplock av min senaste skörd – en salig mix av allt.
Jag älskar den eklektiska inredningsstilen som ni vet vid det här laget. Linn Eklund har precis gjort om hemma och hennes lägenhet är precis som hennes garderob ett hav av olika färger, former och mönster men som på ändå något sätt känns så sammanhängande och rätt. Minns ni när jag var där och plåtade för Metro Mode? Om inte kan ni kika på bilderna här – klick!
Ett magasin som veckovis förser mig med nya idéer och frestar mig att smsa låna är The Edit. Webshopen Net-a-porters egna tidning. Om ni missat den måste ni börja spana in det.
Bo, är ett geni. Hans statyer fyller både inredningsmagasin som mitt instagramflöde för tillfället. Hade jag haft ekonomin hade en av hans skapelser fått stå på bästa möjliga plats i vårt hem.
Carro visade mig Massproductions senaste genidrag. De bara spottar ut ha-begär efter ha-begär. Senast i raden är deras nykomling i trä. Så sugen på två exemplar till vårt vardagsrum. Sedan snubblade jag över de här nya borden från &Tradition på Carros blogg. Mums.
Så fin tatuering, hade kunnat märka min kropp med denna tror jag. I vår ska snäckor inte bara förgylla havets botten utan får mer än gärna förhöja tillvaron och dingla i våra öron.
Ska kopiera frisyren rakt av i Tulum.
Stilundret Darja Brahnik från Norge traskar runt på modeveckorna världens över i tjusiga outfit helt i min smak.
Det här köket signerat Utrecht toppar min wishlist just nu.