16:47 | september 26, 2018
Min bröllopsklänning – Den första i spets.
Mina bröllopsklänningar som Ida Lanto skapat. Wow, vart ska jag börja. Eftersom jag hade lyxen att få bära två så bestämde vi oss för att göra den första väldigt klassisk, tidlös, figursydd i en ståtlig spets, som nästan kändes vintage. Ett pampigt milslångt släp med ett skimrande undertyg som gjorde att hela stassen blänkte till i solen. Jag har aldrig känt mig så vacker som gjorde den dagen. Den satt som ett andra skinn – och Ida har verkligen lagt ner sin själ i klänningarna. Det finns ingen som är så bra på att förstärka ens former och få en att känns sig kvinnlig som Ida.
Jag kände mig verkligen som ett vandrande timglass i ett spetsfodral. Nästan som en kunglighet, hur tusan de nu känner sig.
Så tråkigt att man bara får bära klänningarna en gång i sitt liv. Så på bröllopet spikade vi en fest om fem år där man återigen får dra på sig blåsan och så kör vi en hemmamiddag iförda stasserna, om man nu kommer i sin blåsa då vill säga, haha. Den var jävligt tight.
Vi åkte tillsammans med Sara och köpte tyg på Siden Karlsson. Vet inte hur många gånger jag svängt förbi Idas ateljé senaste tiden. Eftersom vi även är vänner har vi avverkat en hel del skvaller, killar, tinderdejter och fittingar in på småtimmarna, haha. Ida delar nämligen kontor med Sara Biderman.
Det här var bilden hon visade då för en livstid sedan.
Minns ni hur allt började? Jag stylade Gina Dirawi till Melodifestivalen och så gjorde Ida några av klänningarna. Under en sen kväll i ateljén mitt i all trötthet skriker hon till och säger att hon hittat min bröllopsklänning. Då var jag fortfarande SUPERSINGEL – och undrade vad tusan hon pratade om i nattmössan. Sedan sprang hon fram med en bild på mobilen.
Samma kväll som vi förlovade oss, en livstid senare, skickade jag ett sms och sa att det var dags att börja skapa underverk. Och på den vägen är det.
Först sydde Ida ett ”skal” innan hon monterade spetsen och la till meshen undertill.
Spetsen var helt förtrollande. Kolla armslutet.
Kände mig verkligen så otroligt fin. Ståtlig liksom. Man vill liksom sträcka på ryggen lite extra i klänningen, det är sådant hantverk.
Nästa gång jag var där hade hela släpet fått spets. Vi provade med slöjan till.
Det här var mitt i natten två dagar innan vi skulle lyfta. Vi ville göra fittingen precis innan avfärd. Börjar typ gråta för att klänningen är så bländade vacker. Vill rama in den eller köpa en större lägenhet så den kan få ett eget rum.