22:30 | november 6, 2013
Den lilla svarta…
Satt och jobbade igår kväll och snubblade över den här klänningen – som jag var ”tvungen” att klicka hem. Hej, det perfekta fodralet, som dessutom blev mitt för 399 . Okej, nu har jag inte fått hem klänningen än, så jag vet ju faktiskt inte om det är lika perfekt i verkligheten. Men det ser jävligt lovande ut. Älskar att den är så tight i midjan och dessutom draperad framtill så fokuset mitt från magen försvinner. I like! Hade det dessutom varit lite inbyggd axel i klänningen, hade jag kanske fått ett psykbryt och klickat hem 10 stycken på en gång. Dessutom fungerar den lika bra på jobbet som till fest och vill man kan man ju vika upp den lite om man tycker den är för lång.
Jaja, återkommer när jag provat den irl. Den finns här iallafall!
22:23 | november 6, 2013
Feeling Blue
Idag har vi varit uppe i bergen och traskat. Riktigt härligt! Sedan har jag kört ett thaiboxningspass och ett gympass. Nu sitter jag och jobbar lite. Man träffar så sjukt mycket härliga människor här – det är som ett enda stort mingelkalas av tjejer. Jag har fått så mycket roliga tips av människor. Träffat en tjej som heter Millan som precis gett mig en helt lista på saker jag ska införskaffa och baka själv hemma. Ni vet hemmagjorda bars, d-vitamin spray you name it osv. Sjukt kul!
Man längtar ju inte direkt hem nu till minusgrader och kyla. Men det första jag ska göra när jag landar på fredagkväll är att dumpa väskan för att sedan bege mig till den här donnans lanseringsfest för sin nya Nellykollektion. Sjukt kul!
Eh, okej – min arm ser ju faktiskt riktigt vältränad ut på den översta bilden. Haha, så deffad ser den inte ut i verkligheten. Bra fotat mami <3
Igår hade jag på mig: Byxor och topp från Soc och sporttopp från H&M.
07:56 | november 6, 2013
Bergspass
Nu ska vi upp i bergen och springa. Får se hur det går med foten. Mitt ben står nämligen rakt ut vid knölen efter Lidingöloppet. Måste verkligen kolla upp det när jag kommer hem! Kan fortfarande inte springa normalt, utan springer på tå.
07:11 | november 5, 2013
God Morgon
Men godmorgon mina underbara – nu börjar vi dagen med yoga, inte fy skam. Igår la jag mig rätt ”sent” för att vara här 01.00 för att skriva klart en ledare till nya Metro Mode numret som jag faktiskt blev riktigt nöjd med. Jag älskar att skriva – när man får flow och får vara personlig. När man känner att man har något att säga. Jag kan inte förstå hur för författare kan lyckas knåpa ihop en hel bok på beställning bara sådär. Hur fan gör de för att plocka fram inspirationen?
Så här såg jag ut igår: Shorts från Björn Borg, sportopp från Nike, solglasögon från Rayban och ja, skorna vet ni kommer från Stella McCartney för Adidas vid det här laget.
21:24 | november 4, 2013
Sluta gå på grund
Herregud, jag kommer att komma hem från den här resan som världens gladaste människa, haha. Jag har turen att vara genuint glad väldigt ofta och har nästan alltid ett leende på läpparna. Men ibland går även jag på grund (det var det kvällens föreläsning handlade om) som grymma Raymond Ahlgren höll i (som dessutom har en riktigt bra blogg på sin hemsida läste jag mig precis till).
Trots sjökort navigerar vi oss fel i livet. Som han själv beskrev det – Om du satt i din båt och visste att ett grund låg tio meter framför dig visst skulle du inte köra rakt in i det? Du skulle väja och köra runt det.
Medan vi i verkliga livet kör in i samma grund om och om igen. Hur många killar/tjejer har ni/jag inte dejtat och så tänker man. Jo, men den här gången blir det annorlunda. Medan du väljer samma typ av kille om och om igen. Jag har så många grund i mitt register att jag borde kapsejsat för längesedan. Då är det dags att prova något nytt, ta en ny väg. Bestiga ett nytt berg? Och kanske för ovanlighetens skull undvika att krocka rakt in i det där förbannade grundet en gång till? Du vet ju att det ligger där! Det roligaste är när man ser tillbaka på sådana tillfällen i livet med nyktra ögon, hinder som man smällt rätt in i med högsta växel. Ni vet känslan när att man vet att snart så smäller det, man blundar och spänner hela kroppen och precis när man börjat slappna av och tänker: ”Jag kanske klarade det ändå” så …. PANG!
Jag har en kompis, Bianca. Som alltid är på mig att jag väljer fel killar medvetet, att det är ett aktivt val från min sida. Och ja, sådär med facit i hand har hon väl rätt. Och nej, det är inte männen i det här fallet det varit fel på – det är mina val av män. För felet bottnar kanske snarare i ens egna val och hur du själv värderat dig i de relationerna. Så nästa gång ett sådant där jävla skitsnyggt flirtande förföriskt grund, ni vet ett sådant grund som man försöker klättra upp på men det är så mycket mossa och sjögräs att du aldrig får ett ordentligt grepp så du tappar fotfästet om och om igen. Ja, precis ett sådant grund, nästa gång det närmar sig dig eller mig så är det handen upp och in your face. Vare sig det gäller relationer, jobb eller någon annan störrig jävel som vill sätta krockben för dig. Vi är mycket bättre än så, folk ska ta mig fan bygga en stege för oss om de vill att vi ska stå på toppen av deras berg eller iallafall sträcka ut en hand. Annars är det hindret inte värt att bestiga.
Hittade det här blogginlägget på Raymonds sida – men tjäna snacka om att pricka rätt. Ganska kul när man läser en text och inser att, men det där är ju jag. Det är först då man får upp ögonen för sina problem.