09:27 | mars 15, 2018
Nu är det snart dags att göra någonting nytt!
Efter sju år under ett och samma tak, har jag valt att våga prova mina vingar och satsa helt på mitt eget varumärke. Jag kunde omöjligt förstå att min blogg och Instagram skulle växa sig så stora och bli mina främsta huvudsysslor. Det känns både läskigt och spännande men framför allt helt rätt i tiden att släppa print och satsa fullt ut digitalt. Steg ett är att flytta bloggen för att slutligen våga fullfölja en dröm som kommer att lanseras senare i år. Jag kommer inte släppa det redaktionella, men det kommer att te sig i ett annat format, ett nytt digitalt koncept.
Jag vill verkligen ta tillfälle i akt att tacka Metro och Metro Mode för dessa magiska år. Vilken resa, alla starka karaktärer jag fått äran att lära känna. Jag minns min anställningsintervju på Metro som det var igår. Hur hela kroppen skakade när mina klackar mötte stengolvet i det enorma MTG-huset på Ringvägen. Ljudet från skorna som dånade i mitt huvud fram till receptionen. Sena nätter, tidiga mornar och galna upptåg tillsammans med Caroline Sandström och Martin Hansson. Alla ansikten som kommit och gått genom åren, proffs jag fått äran att jobba med.
Det känns så otroligt häftigt att jag fått vara med och bygga upp Metro Mode. När jag började var det bara några sidor i dagstidningen till att utvecklas både till ett eget magasin, men också digitalt till att idag vara Sveriges ledande modeportal för kvinnor. Jag är övertygad om att vi bara kommer att få se mer av Metro Mode i framtiden. Ibland infinner sig en känsla av att man är klar, jag har gjort mitt på den här platsen – och då måste man gå vidare och låta någon annan ta över.
Innan jag slutar ska vi göra en resa genom tiden och alla år samlade i ett blogginlägg. Jag byter först i början på april så vi har några veckor kvar här inne tillsammans.
Även om jag känner mig lite nervig, så är jag så redo att bli omskakad. Det var längesedan jag kände mig så förväntansfull och nyfiken på vad framtiden har i sitt sköte. Det känns läskigt att satsa alla kulor i påsen på mig själv, men som en kompis sa: ”Finns det någon bättre person att satsa på – än just sig själv”.
17:31 | mars 14, 2018
Inredning: Stuckatur, Färgkod, Duschvägg.
Har två återkommande frågor om vårt hem och renoveringen som jag tänker att jag lyfter igen. Har ni några fler funderingar om hemmet eller undrar vart något är ifrån skrik till i kommentarsfältet så lovar jag att svara omgående.
Vill ni se alla bilder från renoveringen klickar ni här.
Vart kommer era stuckaturer ifrån?
Vi blåste ju ut hela lägenheten och renoverade allt. Jag satt som en dåre på google och letade efter stuckaturer, och upptäckte att det fanns många dåliga alternativ på marknaden. Tillslut snubblade jag över Sven som har Stuckoform som hade en liten ateljé nära Markus föräldrar. Han plockade fram alternativ som skulle passa rätt i tid med lägenheten. Sven har jobbat med att tillföra eller renovera stuckatur i över 30 år. Absolut, det kostade betydligt mer än vad det skulle kosta att sätta upp plast. Men han har också pillat med varenda liten detalj och hörn.
Tycker de gick hand i hand med målningen med taket.
Innan var det ju bara en vanlig dörr in till deras sovrum vårt kök. Som vi sökte bygglov för och öppnade upp efter mycket om och men.
Han monterade även upp boarden som ramade in dörrkarmen efter vi öppnat upp in till köket.
Snacka om att färgen gav lyan ett ansiktslyft.
Vad har ni för färg i vardagsrummet?
Vi har Alcros Blåstång i vardagsrummet. Den gifter sig verkligen bra med målningen i taket och blir ett med kakelugnen.
Har ni ingen duschvägg?
Först var tanken att vi skulle sätta upp en, men det har fungerat så bra utan så jag tror faktiskt att vi kommer att behålla det så. Badrummet känns så mycket större och det skvätter inte speciellt mycket från duschen.
06:00 | mars 14, 2018
Karameller på kemtvätten, Tårtgeneralen, Hemmakväll och Brunch på Milles.
Nu är det ju trots allt lillördag så då tycker jag att vi tar tillfället i akt att fortsätter att kika på vad vi hittade på för trevligt. Lördagen började så här soligt. Lorpan tog sin monsterhög med skjortor och släpade över till kemtvätten.
Vi har världens bästa kemtvätt ett stenkast ifrån lägenheten. Han är så himla snäll och trevlig – ibland vill jag bara titta in och säga hej om jag känner mig på dåligt humör. Dessutom får man alltid karameller när man går dit, som när man var liten och fick en klubba på pizzerian. Det värdesätter jag högt.
Varför tyckte man att det var så förbaskat roligt att åka med sina föräldrar att handla när man var liten? Att åka till Ica Maxi var bland det roligaste jag visste!
Känns som jag haft på mig samma kläder nu i 378 dagar. Har haft den här jackan precis hela vintern. Vet ni varför? Den är varm och har ganska vid ärm som man kan ha tjcoka tröjor eller lager på lager under. Avskyr när det blir knöligt under jackan.
Markus tyckte inte att jag såg glad på riktigt på förgående bilden så han håsade fram ett superleende.
Vi gick ner till Brillo och beställde in tryffelpizza och kalvköttbullar.
Sedan bestämde vi oss för att gå på Tårtgeneralen. Den här filmen fick mig både att skratta och gråta, den var så mycket mer än jag hade hoppats – varm, rolig och lite vemodig. Dessutom är den baserad på en verklig berättelse – och det får ju ens hjärta att krampa lite extra. Tycker den liknade: ”En man som heter Ove” och skildrar mötet mellan människor.
Efter bion fortsatte vi i samma anda. Vi handlade godis, chips och läsk för ett landslag och bänkade oss i soffan.
Markus försöker övertala mig till att vi ska skaffa hund så han satt och klippte ihop kollage på hundvalpar som han sedan mmsar till mig varje dag. Jag tror han väntar på ett svagt ögonblick när jag är mer medgörlig. Men oavsett så är det ju mysigt att få hundvalpar som plingar till i luren var och varannan dag.
När klockan slog 23.00 totaldäckade jag som en kubbad säl.
Sedan blev det söndag och vi vaknade ovanligt utvilade och redo. Så vi begav vi oss till Milles…
För att bruncha med Ida och planera sommaren.
Jag åt en chili på högrev.
Sedan traskade vi hemåt igen och pillade lite hemma innan vi slutligen vemodigt såg de sista avsnitten av Bron. Kan inte avgöra om jag känner mig belåten med slutet. Det hade kunnat vara mer storartat som i de förra säsongerna. Men vill inte spoila något för er, så nu håller jag truten. Och det var den underbara helgen. Vet ni vad? Nu är det bara några dagar kvar till nästa helg!
17:30 | mars 13, 2018
4 hem jag skulle kunna flytta in i.
Jag är ju en sucker för stuckatur, takhöjd och lägenheter med karaktär – och just nu finns det fyra hem som får mitt hjärta att slå dubbelt på Hemnet. Den enda rutan som inte uppfyller check är prissättningen. Jag vet inte om vi vågar sälja vår lägenhet nu – eller om vi egentligen vill det. Jag har flera kompisar som precis sålt till en billigare peng än vad de ursprungligen räknat med, men såklart också köpt förmånligare.
Vad säger ni? Har ni sålt nyligen? Marknaden har ju gått ner lite. Men då får man ju också som sagt mer för pengarna, så egentligen går det ju hand i hand.
Men det vattnas och kliar i mina renoveringsfingrar när jag ser de här objekten. Jag måste ta tag i vårt hem nu omedelbart, göra det hemtrevligt. Det känns fortfarande som några pusselbitar fattas här hemma.
Min favorit – får Sex and the City vibbar. Ni vet i filmen när Big köper en lägenhet till Carrie, när de återförenas i garderoben i slutscenen. När Manolo skon förde dem tillsammans igen. Den här lägenheten skriker Paris, tänk att stå där i fönstret på morgonen och blicka ut över trädtopparna med en kopp kaffe. Dock är planritningen inte alls optimal, med en onödig bi-yta på övervåningen. Kanske perfekt om man har en jobbig tonåring som man vill se mindre av (skoja!) eller kanske som kontor.
Dra mig baklänges vilken trevliga detaljer – pardörrar, makalös stuckatur. Den här godbiten har en betydligt högre prislapp än vi någonsin skulle ha råd med – och dessutom krävs en stor peng för renovering men framför allt en massa tid och engagemang för ombyggnad. Gillar planlösningen med korridor genom hela lyan och fönster i alla rum. Tror den har ett fantastiskt ljusinsläpp.
Det här vardagsrummet får mig att slå volter.
Den här lägenheten påminner lite om vår, fast med mindre sociala ytor. Men kakelugnarna, stuckaturerna och valet av nyanser får mitt hjärta att smälta lite.
14:44 | mars 13, 2018
Ge mig en cola light!
Så här glad var jag i fredags när jag fortfarande drack cola light – strålade inifrån och ut. Eftersom det är typiskt mig att ta ifrån tårna så man spricker och gå på någon hardcore detox där man tar bort allt man lever för så känns det som någon dragit ett grått gammalt täcke över mig idag. Däremot har jag insett att det kanske räcker med att jag äter veganskt, tar bort all koffein och ja, då dessvärre även alkohol. Smygstartade igår, råkade ju dricka matcha och grönt te, så börjar på riktigt idag, tydligen får man inte ens förtära en kopp grönt te. Så vatten är min bästa vän de kommande dagarna, helst varmt vatten med ingefära eller detox te som får en att springa på toaletten innan du hinner knäppa med fingrarna.
Vet inte riktigt vad jag tror att jag ska få ut av den här detoxen. Vill vakna på morgonen utan att snooza, ser framför mig hur jag flyger upp i sängen, springer milen i snöslask, tvättar håret varje morgon kanske till och med lockar till det, en skrattande mage utan problem och liksom studsar fram genom livet. Känns ändå som helt ligtima förväntningar.
Men just nu känner jag bara: ”Ge mig en jävla cola light”.
Har jag berättat alla historier om hur jag vaknat mitt i natten drömmandes om en cola light och snodde mina föräldrars bil till Statoil? Utan körkort bör tilläggas (det var inte så långt). Eller den gången jag gick två timmar i ösregn i förstora gummistövlar till bensinmacken på landet för att pappa vägrade stödja mitt beroende och köra mig dit.
