07:09 | december 20, 2016
Vår Julgran
Kul att läsa era kommentarer om bloggen. Jag ska absolut börja visa mer glimtar och bilder från vardagen, mer så som bloggen var utformad från början. Inga problem, det fixar jag. Ibland är det lätt att gå vilse i bloggträsket.
För några dagar sedan reste jag vår gran. Beställde ju hem en gran från nätet, men visste inte exakt hur stor granen skulle vara. Låt oss säga så här – den är enorm. Hade köpt ljusslingor några dagar innan från Granit, som uppenbarligen inte räckte hela vägen ner.
Eftersom jag inte firat jul hemma på flera år så har jag inget julpynt hemma,alltså nada. Så det var bara att bege sig ut på stan för att shoppa. Det blev ett gäng brunröda, guldiga och silvriga ekollon – och sedan tog julkassan slut. Satan, vad dyrt det är med julpynt. Mycket dyrare än jag förväntat mig.
Måste börja styra upp här hemma nu inför vår Christmas Bonaza som jag och Markus ska ha på lördag. Det kommer vara både familj, släkt och vänner här. Ska även slänga ihop ett litet julbord. Sedan tänker jag att vi ska spela julklappsspelet, dricka juldrinkar, elda utav tusan och bara mysa.
23:16 | december 19, 2016
DeoDoc – Honalulu Breeze, Stockholm Summer, Paris to Persia.
I det här inlägget förekommer reklam för DeoDoc.
Jag älskar framgångsdrivna unga tjejer som vågar satsa allt för att uppfylla sin dröm. Systrarna Hedieh och Hasti som startat DeoDoc är två sådana. Hedieh är utbildad läkare och Hasti ekonom i grunden som helt enkelt tröttnade på det dåliga intimhygienutbudet – och bestämde sig för att ta saken i egna händer och göra något åt det.
”Vi startade DeoDoc för att vi tröttnade på att det inte fanns bra och snygga intimhygienprodukter. Vår ambition är att revolutionera intimprodukter globalt som fastnat kvar i 80-talet. Vi tycker det är dags att behandla fiffi med lyxiga produkter med fin design som man vågar ha synliga i badrummet, samtidigt som produkterna har utmärkt kvalité och är utvecklade av läkare och gynekolog”
När de pratar om DeoDoc så glittrar det i deras ögon. Jag tycker idéen är briljant. Jag har använt deras intimtvålar och intimdeodoranter sedan de lanserade. Min pappa är gynekolog och min mamma är barnmorska så jag har blivit uppläxad med att man absolut inte ska tvätta fiffi med vanlig tvål för PH-värdets skull. Men hur roligt är det att ha en enorm lactacyd flaska i badrumshyllan som är lika upphetsande som ens saldo på bankkonto den 24:e. Dessutom tycker jag att andra intimprodukter luktar urk.
Jag älskar ”Stockholm Summer” doften, men de har även släppt ”Paris to Persia” (som jag inte provat än) och nu senast ”Honolulu Breeze” som är min nya favorit. Jag skulle nästan säga att fiffin luktar som en fräsch pina colada efter, haha. Doften har inslag av coconut, caramel och vanilla.
Nu släpper de dessutom en unik ”3-stegs rakningsserie” som förhindrar utslag och röda prickar vid bikinilinjen och efter rakning.
1. ”Pre-Shave Oil” – mjukgör hårstråna och ger en skyddande barriär mot rakhyveln
2 .”Shaving Foam” – ger ett lyxigt superglid samtidigt som den påverkar hårstråna att växa ut långsammare
3. ”After Shave balm” – innehåller inte alkohol, svider inte vid applikation. Mjukgör huden efter rakning och minskar irritation och inflammation i huden. Minskar röda prickar. Är också anti-itching, dvs dämpar klåda när hårstråna börjar växa ut.
Ni hittar alla produkterna här – på Lyko!
20:42 | december 19, 2016
Vårbergs loppis, Myrorna, Stadsmissionen!
Idag har jag fått äran att hänga med mina favoriter Carro, mamma och Bråke, Carros nya fyrbenta familjemedlem. Vi hade sedan länge planerat att göra en ordentlig loppisrunda efter lunch idag. Jag älskar auktioner, loppisar och second hand. En kompis hade tipsat om Vårbergs Loppis, så vi begav oss dit först. Det var sjukt mycket skräp och konstiga saker, men det fanns ändå små guldkorn bland all skit. Och det var väldigt billigt. Haha, det var dessutom väldigt kul att snacka skit med alla gubbar och och pruta.
Bråke är bara några veckor. Han är en portugisisk vattenhund. Haha, han har dock inte riktigt fattat att man ska kolla in i kameran när det vankas foto.
Vi kom därifrån med några vaser rikare och några hundralappar fattigare.
Sedan betade vi av Stadsmissionen och två myrorna men det fanns dessvärre inte en enda pinal som föll oss i smaken.
11:25 | december 19, 2016
Prestationsångest
Nu har jag gått till min psykolog i snart ett år – och jag måste säga att det är de mest välinvesterade pengarna jag lagt på mig själv, mitt välbefinnande och kanske framförallt min framtid och min framtida familj.
Det är så lätt att bara köra på, utan att känna eller veta varför man känner som man gör. Jag hade inte direkt något ”problem” när jag började gå där. ”Problemet” var nog snarare att jag inte tyckte att jag inte hade något ”problem”. Jag har alltid haft gasen nära till hands och kört på i full fart hela livet. Ständigt haft en inre slavdrivare som piskat på, som sällan är helt nöjd och alltid vill mer – bättre, större och snabbare.
Jag har haft svårt att känna mig tillräcklig bara som jag är. Ofta måste jag prestera hela tiden. Den hungern och det drivet har tagit mig väldigt långt, men det har också gjort att jag gått miste om känslor och reflektioner. Det är svårt att stanna upp när ens huvud ständigt kör på i 180 och ligger steget före. Ibland upplever jag att det är svårt att vara i nuet och njuta av det.
Jag har alltid varit min egen PT som pushat mig till det yttersta genom hela livet oavsett sammanhang.
Om jag bestämmer mig för att göra 30 repetitioner på gymmet, så nöjer jag mig oftast inte förrän jag gjort 40. Jag har inte kunnat klappa mig själv på axeln och säga:
”Gud, vad bra du klarade det” utan ”Kom igen nu, du klarar 10 till. Det är då det ger resultat. 30 är ingenting”.
Så har mitt resonemang varit i allt. Lite till. Så den där lilla rösten inuti som säger:
”Men jag orkar inte mer, jag är trött” blir alltid överkörd.
Det som är så häftigt med terapi är att man helt plötsligt blir medveten om sina strategier och sina handlingar. Dessutom kommer man till botten med varför man agerar som gör och vad som orsakar det.
För mig har den här resan framför allt lärt mig att våga använda bromsen – att det är okej att sakta ner ibland, att jag är tillräcklig ändå. Det känns som att jag lär känna en helt ny sida av mig själv, egenskaper jag inte ens trodde att jag hade. Jag har väldigt svårt för att visa mig svag och blotta mina svagheter. I mina ögon har det alltid varit ett nederlag. Jag har nästan sett ner på människor som haft sina känslor på utsidan, men det har nog egentligen bottnat i en avundsjuka och ett förakt för att jag själv inte alltid kunnat visat vad jag egentligen känner.
Var hos min psykolog imorse (är där varannan vecka) och det känns verkligen som att det går framåt, att jag blir mer medveten och kanske bäst av allt känner en acceptans att jag inte alltid måste leverera 150 %.
Så skönt och så härligt! Bästa julklappen till mig själv!
08:56 | december 19, 2016
Reklamfri Januari
Mina älskade läsare – jag hör er! Och läser alla era kommentarer.
Innan jul har det varit väldigt mycket samarbeten. Det är den tiden på året. Även om jag tackat nej till tio gånger mer och valt samarbetena med omsorg så förstår jag att ni tycker att det varit för mycket. Jag lyssnar såklart på er och vill att ni ska tycka det är kul att gå in på bloggen varje dag!
Därför lovar jag en nästintill samarbetsfri januari. Har två stora årssamarbeten, men som ni bara kommer att gilla. Annars andas vi ut och hämtar andan i januari!
JAG VILL JU ATT NI SKA SÄGA VAD NI TYCKER HÄR INNE.
Vad kan göra bloggen ännu bättre? Vad vill ni läsa mer om? Vilka är era bästa inlägg?
<3 <3 <3