09:21 | september 11, 2017

Att lära sig älska ensamheten.

Jag har så mycket bilder kvar från semestern som jag inte publicerat. Hur sugen blir man på varmare bredgrader när det är så grått? 

Halsen är fortfarande tjock, ögonen glansiga och jag låter fortfarande som en gås. Men bihålorna känns iallafall lite bättre. Måste ta mig ner till kontoret idag en snabbis och avverka två möten.

Idag kommer äntligen Markus hem. Han har varit bortrest hela helgen med jobbet. Bara för några år sedan så avskydde jag att vara ensam. Jag nästan klättrade på väggarna. Tror inte jag var trygg med mitt eget sällskap. Jag undrade antagligen vad alla andra gjorde, tror inte jag kunde slappna av. Idag tycker jag om att vara själv – och kan längta till kvällar när jag ska få vara helt solo. Jag tror det är otroligt viktigt att kunna umgås med sig själv. Att få landa i sina egna tankar, bara mysa runt i lägenheten och pilla och piffa. Bara vara. Idag kan jag ibland föredra att vara själv vissa kvällar och medvetet välja bort sociala tillställningar – det skulle aldrig hänt för några år sedan.

Men två nätter räcker gott och väl, nu är Lorpan mer än välkommen hem. Att sova utan Markus är inte lika mysigt som att få någon timme på kvällen själv. Kan ni fatta att vi snart varit tillsammans i tre år. Helt galet. Ibland går tiden så snabbt.

3 kommentarer