12:01 | augusti 3, 2020
Uppdatering om livet…
Idag känns det som första dagen tillbaka från semestern. Markus har gått tillbaka till jobbet igen och här sitter jag och svettas med Harpan på min mage. Den här semestern bara flög förbi i ett nafs, man har ju konstant att göra med en nyfödd. Jag är så himla glad att vi hyrde huset på Ekerö. Det har varit så enkelt med Puck som bara kunnat springa fritt och att vi bara kunnat traska ut på terassen eller stranden utan att det blivit ett projekt.
Ska jag vara ärlig trodde jag att bebisar sov mer liksom själva, haha.
Men Harry måste underhållas, aktiveras eller sova på mig eller Markus för att vara nöjd och glad. Han är en riktig godbit som oftast har ett leende på läpparna och brister ut i skratt titt som tätt. Men håller verkligen alla tummar och tår för att hans närhetsbehov 24 timmar om dygnet släpper så att man iallafall kan lägga ner honom en timme här och där. Eller iallafall en halvtimme, för jag börjar känna mig lite instängd. Eller så man iallafall kan slutföra något, försökt skriva den här korta texten i två timmar nu, haha. Känns som jag håller på att bli koko i bollen. Om mina texter framöver är lite konstiga och osammanhängande är det för att det känns som hela min hjärna förvandlats till seg sirap.
Men antar att det blir lite lättare när man kan börja införa rutiner lite smått. Däremot är han 100 % ett geni (sa varje förälder någonsin). Nej, men han är galet stark och vill bara stå upp hela tiden. Han har verkligen blivit så stor, så medveten. Det känns som han upptäcker något nytt varje dag.
Jag kommer ju behöva jobba under min mammaledighet. Jag kommer inte alls göra lika många samarbeten, utan vara mer selektiv och bara göra de som känns riktigt roliga och rätt. Men Adoore rullar som tåget och det är så förbannat kul och spännande att få sitta som förare på den här resan för att se vart det bär av.
Jag har ju knappt varit i stan under juli. Så nu under helgen var liksom första gången jag såg klänningarna överallt. Var helt lyrisk för så många trippade runt och var så fina i våra stassar. Försökte springa fram till alla och säga hej. Men sedan insåg jag att några som köpt klänningarna inte hade den blekaste aning om vem jag var, haha. Så där kom jag framfusig med hejarop och ville kramas. Så det blev så konstigt när jag sedan skulle förklara att det var mitt märke.
MEN SÅ ROLIGT IALLAFALL KÄNNER MIG HELT ÖVERVÄLDIGAD. Minns när första tidningen av Bubbleroom kom ut. Jag såg magasinet i hyllan inne på Dagslivs på Kungsholmen inträngd mellan Elle och Damerans Värld och höll på att spricka av stolthet.