Det förekommer cookies på petratungarden.se. Genom att fortsätta läsa på petratungarden.se godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

12:01 | augusti 3, 2020

Uppdatering om livet…

Idag känns det som första dagen tillbaka från semestern. Markus har gått tillbaka till jobbet igen och här sitter jag och svettas med Harpan på min mage. Den här semestern bara flög förbi i ett nafs, man har ju konstant att göra med en nyfödd. Jag är så himla glad att vi hyrde huset på Ekerö. Det har varit så enkelt med Puck som bara kunnat springa fritt och att vi bara kunnat traska ut på terassen eller stranden utan att det blivit ett projekt.

Ska jag vara ärlig trodde jag att bebisar sov mer liksom själva, haha.

Men Harry måste underhållas, aktiveras eller sova på mig eller Markus för att vara nöjd och glad. Han är en riktig godbit som oftast har ett leende på läpparna och brister ut i skratt titt som tätt. Men håller verkligen alla tummar och tår för att hans närhetsbehov 24 timmar om dygnet släpper så att man iallafall kan lägga ner honom en timme här och där. Eller iallafall en halvtimme, för jag börjar känna mig lite instängd. Eller så man iallafall kan slutföra något, försökt skriva den här korta texten i två timmar nu, haha. Känns som jag håller på att bli koko i bollen. Om mina texter framöver är lite konstiga och osammanhängande är det för att det känns som hela min hjärna förvandlats till seg sirap.

Men antar att det blir lite lättare när man kan börja införa rutiner lite smått. Däremot är han 100 % ett geni (sa varje förälder någonsin). Nej, men han är galet stark och vill bara stå upp hela tiden. Han har verkligen blivit så stor, så medveten. Det känns som han upptäcker något nytt varje dag.

Jag kommer ju behöva jobba under min mammaledighet. Jag kommer inte alls göra lika många samarbeten, utan vara mer selektiv och bara göra de som känns riktigt roliga och rätt. Men Adoore rullar som tåget och det är så förbannat kul och spännande att få sitta som förare på den här resan för att se vart det bär av.

Jag har ju knappt varit i stan under juli. Så nu under helgen var liksom första gången jag såg klänningarna överallt. Var helt lyrisk för så många trippade runt och var så fina i våra stassar. Försökte springa fram till alla och säga hej. Men sedan insåg jag att några som köpt klänningarna inte hade den blekaste aning om vem jag var, haha. Så där kom jag framfusig med hejarop och ville kramas. Så det blev så konstigt när jag sedan skulle förklara att det var mitt märke.

MEN SÅ ROLIGT IALLAFALL KÄNNER MIG HELT ÖVERVÄLDIGAD. Minns när första tidningen av Bubbleroom kom ut. Jag såg magasinet i hyllan inne på Dagslivs på Kungsholmen inträngd mellan Elle och Damerans Värld och höll på att spricka av stolthet.


17 kommentarer



17 kommentarer om “Uppdatering om livet…”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Jag accepterar villkoren som finns här

  • Vår tjej sov bra i vagnen men ville vara i famnen vaken tid. Det är lite krävande men det brukar bli bättre.

    Kul att se sina klänningar på stan!

    Svara
  • Vissa barn sover bra själva har jag hört, min son var som din dock… Vet inte vad din man jobbar med, men om du inte kan vara helt ledig (vilket är förståeligt som egenföretagare) så kan väl din man vara delvis föräldraledig. Inga krav på att just den som pressat ut ungen är hemma själv nån viss tid liksom 🙂

    Svara
  • Vår son (3 månader gammal) sover bra om nätterna i sin säng men på dagarna är det lite svårare, ibland sover han flera timmar i sängen men ibland knappt något alls. För att inte känna mig allt för instängd brukar jag försöka gå till gymmet eller åka och handla medan pappan tar hand om vår bebis, det är guld värt för oss alla tre!

    Svara
  • Gaaah, I hear ya sistah!
    När min son var 4 månader köpte jag en Natures Sway baby hammock och äntligen kunde han sova i mer än 5min utan att vagnen rullade eller att jag bar och skumpade honom.. jag bara önskar att jag hade vetat om detta tidigare då han växte ut gungan vid 6mån 😅

    Svara
  • Gah, ska klicka hem den direkt TACK FÖR TIPSET <3

    Svara
  • Det du beskriver med Harry låter som hur jag haft det med min dotter. Hon sov inte i vagn och aldrig själv och ville bli underhållen jämt. Vid 7 månader började hon sova i vagn och sakta men säkert har hon börjat sova själv och kan spendera hela kvällen i sängen utan att jag behöver vara där dom flesta kvällarna. Hon är nu 14 månader.

    Man vill ju bara höra att det finns en massor av tricks som löser situationen så kanske är detta inte tipsen du vill ha men tänker säga till dig vad jag önskar att någon sagt till mig: acceptera och lägg dig platt för att din bebis vill och behöver din närhet, sänk dina förväntningar på bebistiden, släpp alla krav, ha tålamod och jobba med vad du har istället för att försöka få bebisen att göra ”som alla andra”. Alla säger att den första tiden är så kort och det ÄR den. Skit samma om man inte hinner se fräsch ut, träna, umgås med folk, städa, pyssla eller whatever. Allt det kommer du kunna göra med råge sen. Stressa inte över rutiner osv, allt faller på plats med tiden. Bebisar vet vad dom vill ha och behöver och det enklaste man kan göra är att lyssna.

    Googla ”high need baby”kanske känner du igen dig?

    Min dotter har varit extremt tidig med talet och det mesta motoriska vilket också gjort att vi nu har det väldigt enkelt jämfört med många då hon kan prata med oss på ett annat sätt. Så belöningen för den krävande tiden kommer säkert igen 😉

    Och så kom ihåg vilket jäkla jobb det är att vara mamma. Var snäll mot dig själv, du är amazing!

    Svara
  • Vilken bra kommentar! Önskar jag hade fått det rådet när min pojke var bebis!

    Svara
  • Tack <3 Behövde höra det! Ska försöka att släppa kraven och planeringen lite : ) Du har rätt! Kramar!

    Svara
  • Min dotter ville bara sova på mig från ca 6 veckors ålder till och med att hon var 8 månader, haha!

    Svara
  • Vi har samma situation med vår lilla. Han sover bra i vagn, eller på oss, men inte ensam, dagtid. På kvällarna sover han själv i min säng till dess att jag lägger mig. Vi sover tillsammans. Började införa nattning när han var 3 månader och nån vecka. Lade en ordentlig rutin och har hållt mig till den sedan dess. Lägger sig 17,45. Somnar 18,15 efter amning och bokläsning. Äter sen några gånger på på kvällen och natten (liggammar) och sover till typ 04,00 eller (hellre) 05,00. Rutiner är bra för bebis och bra för mamma.

    Svara
  • Måste bara fråga hur ni känner kring ert barn vaknar så tidigt? Tycker ni okej? Varför inte försöka skjuta på nattningen en timme i alla fall så kanske sover något längre? Både 04 och 05 är natt I min värld 🤣
    Dock ska tilläggas att min tjej vid den åldern somnade vid 22 för kvällen och vaknade vid 09, jag var rätt nöjd med det upplägg. Är ingen morgonmänniska och så härligt få sova till 09. Men inte många av mina vänner förstår mig 😆
    Nu sover hon oftast 20-07 vilket är mer rimligt när man går i förskola men saknar mina sovmorgnar 😅

    Svara
  • Hehe, hur känner vi kring det? Ja, det är ju sjukt jobbigt, ibland, såklart. De dagar vi är hemma tillsammans så delar vi upp dagen så att vi får vila lite mitt på dagen. Vi har börjat på det här sättet och försöker jobba oss framåt sedan, med att skjuta nån timme framåt, tänker vi. Vi lyssnar, anpassar, lär oss med tiden. Lilla bebis får styra, just nu.

    Svara
  • Det är det absolut viktigaste. Låt bebisen styra! Glad bebis som sover bra ger glada föräldrar ❤️

    Svara
  • Kommer så väl ihåg hur jag stod och typ underhöll min son medan jag försökte duscha. Eller lagade mat och försökte typ vinka åt honom och skoja medan han var i sin babysitter. Eller babygymmet som var kul i några dagar och sen urtrist… Just där och då var det tufft… håll ut Petra.

    Svara
  • Uhh jag känner också igen mig och känner med dig! Min dotter var likadan, det blev bättre just med sömnen efter typ 3-4 mån men hon har fortfarande vid ett och ett halvt väldigt behov av sällskap hela tiden. Blir bättre och bättre dock.

    Förstår att du känner dig instängd, det gjorde jag med, gör fortfarande ibland men på ett annat sätt. Tyckte det var sjukt svårt att faktiskt känna att det går över, var helt ärligt helt inställd på att hon skulle va en närhetstörstande bebis för alltid när det var som värst och såg liksom inget slut. Tänker att det också beror på att man är i en helt ny situation man har liksom inga referensramar och chocken över hur lite tid man har till sig själv har liksom inte lagt sig heller.
    Men det går över! Och all tid du lägger på närhet med lillen kommer leda till en trygg liten kille. Så kan man ju pröva olika hjälpmedel för att underlätta, babysitter va en räddning för oss verkligen…. tio minuter i taget men ändå haha man är glad för det lilla!

    Svara
  • Trodde också bebisar somnade själva, eller åtminstone i vagnen.. men så fel man hade! 😅 Vår på 3,5 månader har också extremt stort närhetsbehov och somnar bara i slag, sele eller ammandes. Liggdelen till vagnen är ett big no-no. Mysigt att vara nära men … även påfrestande 😅

    Svara
  • Sådan igenkänning på det! Min tjej har alltid velat bli buren i famnen och inte sova själv. Jag hade sett mig själv gå långa promenader med vagnen för att stärka upp kroppen men tji fick jag. Idag är hon 1.5 år och fortfarande närhetsbehov och vill helst att jag bär henne 24/7 och sover med henne. Instängd? Jaa 😂 men det börjar bli bättre…

    Svara