Det förekommer cookies på petratungarden.se. Genom att fortsätta läsa på petratungarden.se godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

10:23 | april 26, 2020

264 timmar.

Jag har knappt klagat något till Lorpan under min graviditet, för jag har ju mått så pass bra. Men nu har klagosången så smått dragit igång här hemma.

Tiden fram tills nu har gått så snabbt. Men nu går allt så långsamt, som att klockan förvandlats till en sengångare. Men nu börjar jag känna mig klar, redo liksom. Jag borde försöka vila och chilla mer, men är så ofantligt dålig på det. Då går ju tiden ännu långsammare. Känns liksom som att livet händer medan jag vilar och pillar mig i magen. Har ju tagit det betydligt lugnare än vad jag normalt brukar. Ska typ gå och köpa tavlor och börja måla imorgon – kände mig helt i zen igår kväll när jag pysslade med mina buketter, perfekt avslappning för mig. Pilla med något, men ändå slappna av.

Kan man ha fomo på livet? Det har väl i och för sig hela världen just nu med den rådande situationen. Det är som att hela jordens befolkning sitter i samma båt som mig. Alla väntar på ett avslut.

11 dagar eller närmare bestämt 264 timmar kvar till BF. Men vem räknar? Haha. Har inte ens reflekterat över att man kan gå över två veckor. DÅ ÄR DET JU EN MÅNAD KVAR. Dra mig baklänges.

Har typ samma känsla i kroppen som efter man tryckt ett rejält McDonlads mål snabbt som fan, känner mig mätt, för mätt. Jag vet att jag haft en graviditet på röda rosor, men nu känns det som att hela kroppen bara svullnar likt en blåsfisk. Jag känner mig tung i kroppen och får typ ont under fötterna när jag går. Samtidigt som jag typ inte rört mig senaste veckan. Men bestämde mig imorse för att nu är det skärpning. Måste iallafall försöka röra på mig lite varje dag, så det här maskineriet kommer igång.

Idag ska jag bunkra med hallonbladste, ananas, färska dadlar och en promenad. Även om det antagligen inte fungerar så kanske det iallafall ger mig lite hopp om att det är på g. Sedan ska jag verkligen unna mig att göra precis det jag är sugen på de sista dagarna, NJUTA JÄRNET, inga måsten bara ta dagarna som de kommer. Försöka tillåta mig själv att vila, läsa en bok – och mysa lite extra med Lorpan.


11 kommentarer



11 kommentarer om “264 timmar.”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Jag accepterar villkoren som finns här

  • Det där med ont under fötterna när man går känner jag igen från min egen graviditet…. men det går över 🙂

    Svara
  • Det finns ju inga bevis för att sånt här fungerar men jag bad min man trycka på vissa ställen på fötterna varje dag på slutet av graviditeten. Dels är det ju skönt med massage men det finns ju vissa som hävdar att zonterapi funkar. Värkarna startade så sakteliga för min del. En kompis provade akupunktur på samma ställe på foten och värkarna startade dagen efter. Så kan ju vara värt att prova. Men barnmorskorna brukar ju säga att det startar när kroppen och bebisen är redo.

    Svara
  • Det kan verkligen stämma för när jag arbetade på spa fick vi inte massera gravida kvinnors fötter då värkarbetet kunde starta 🙂

    Svara
  • Så fin klänning, vartifrån? 🙂

    Svara
  • Så fina bilder på er två! Snart är ni föräldrar minsann 🙂

    http://johannagrahn.se

    Svara
  • Enligt min barnmorska finns det bara ett sätt att få igång en förlossning och det är att ”pippa”. Inte det roligaste när man känner sig som en blåval 😂 men det fungerar 👍🏻
    Det är något med sperman som kan påverka livmoderstappen typ 🤷🏼‍♀️

    Svara
  • Jag åt färsk ananas på bf-dagen och samma kväll satte värkarna igång. Morgonen efter föddes min son! Troligtvis inte ananasens förtjänst men i alla fall ett roligt sammanträffande 🙂

    Svara
  • I was so set on having my baby on the due date, I went all in with raspberry leaf tea, pineapple, spicy food, sex and exercise 7 days before. He was born on the due date! Good luck!

    Svara
  • Översta fotot på er två var ju underbart! 🙂 Alla var fina men det var extra fint! Det strålar lycka om er.

    Kram

    Svara
  • Jag gick över två veckor (15 dagar) 2017 vilket va vidrigt. När det väl började och jag ringde fl så sa de: kom när du vill, du har ju ett rum bokat ändå idag för igångsättning. Testade ALLT för att få igång det, ungen låg t.o.m. långt ner och va öppen typ 2 cm två veckor innan bf. Ut kom en flicka på 54 cm och som var ovanligt pigg och såg ut som vilken vanlig 6-veckors som helst 😊 dvs hade legat till sig ordentligt. Men jag har för mig man får gå typ max 11-12 dagar över nuförtiden? I vart fall inget problem för mig igen då det blir kejsarsnitt med nästa kiddo efter sommarn.

    Svara
  • fy fan, kommer ihåg den sista månaden, var helt vidrigt. Jag hade även ställt in mig på att jag skulle föda tidigt, men gick en vecka över tiden. Det var det värsta jag varit med om. Jag vaknade på morgonen och kände bara ”nej, fan, det började inte i natt heller”. Blev helt vansinnig varje gång någon frågade ”har du inte fött ännu”, och bara satt hemma och typ grät. Tror jag hade någon slags pre-natal depression, jag var helt knäpp. Nu känns det ju helt sjukt att bara en vecka skulle göra någon slags skillnad, men då kändes varje extra dag som ett stort misslyckande. Varför är det så? Att man känner sig ”bra” om barnet kommer tidigt (inte för tidigt givetvis, lagom tidigt) och känner sig ”dålig” om den kommer sent? Så jäkla knäppt.

    Hoppas hoppas den kommer snart, och

    Svara