Det förekommer cookies på petratungarden.se. Genom att fortsätta läsa på petratungarden.se godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

10:47 | februari 13, 2019

Designa egen skidkollektion + vinn ett skidställ!

8848 Petra Tungarden

Som ni vet har jag varit ambassadör för 8848 altitude – och samarbetet gick så bra i vintras att jag nu fått möjligheten att designa min sprillans egna skidkollektion. Det känns så fantastiskt roligt (och stort!), deras designteam är så obeskrivligt duktiga på passform, så det känns som jag är i trygga händer. Kan inte tänka mig en bättre match. Men okej innan vi pratar om kollektionen närmare så tänkte jag börja med något som jag tror kommer få er att vässa öronen ordentligt!

Jag vet hur mycket ni älskar tävlingar!

Och jag vet att alla inte har råd med ett skidställ därför pratade jag ihop mig med gänget på 8848 och frågade om vi kunde tävla ut ett skidställ från deras kollektion till någon av er! Och de gav mig ett rungande ja!

8848 skidklader dam tighta byxor

Kittet ni vinner är: Andina Jacket & Tumblr Pants (i valfri färg, som finns inne på lager i er storlek). Alltså det kittet jag har på bilden, men eget val av färg i mån av storlek). 

Hur du tävlar? 

Kommentera med ditt namn samt mailadress.
Berätta om ditt mest actionfyllda minne. Det kan vara allt från hur du swishade ner på snowracen som liten, till hur du hoppade ut från 10 meter i badhuset etc.

Vinnaren dras på söndag! 

Jag vet att ni är många som läsare bloggen – och det är en vinnare som kommer dras. Och det är flera som frågat om jag kan aktivera rabattkoden igen.

Så fram till söndag ger även koden: PETRAX8848 15 % rabatt på hela sortimentet. 

skidklader dam overall tight

Kollektionen kommer bestå av tre olika kit med tillhörande underställ som kommer att släppas nästa säsong. Mitt fokus är såklart att få till en knockout siluett (som alltid, haha!), utan att tumma på deras höga funktionalitet. Alla plagg i kollektionen kommer att ha mycket stretch och högt skuren midja. Färgerna kommer gå i brunt och svart, med detaljer i veganleather och lack. Åh, vill bara att de färdiga proverna från fabriken ska anlända nu!

skidklader dam overall

Vi kommer göra en overall. Vi kommer utgå från samma passform som denna (då den sitter himmelskt), men flytta upp midjan, byta material och färg, leka med colorblocking och addera massa detaljer. Vill såklart inte avslöja allt, men den kommer bli maxad till tusen.

8848 skidklader

Den här looken är en av mina favoriter. Svårt att se, men blir den som vi tänkt som den här looken bli en riktig kioskvältare.
skidklader dam tighta byxor

Det här har inget med min kollektion att göra men ville bara visa några av deras nyheter som släpps i höst.

Resten håller jag på ett tag, så vi inte avslöjar totti med desamma!


247 kommentarer



247 kommentarer om “Designa egen skidkollektion + vinn ett skidställ!”

    Det var nog när jag åkte svart backe för första gången (och för första gången ever på ett par skidor ska tilläggas). Efter lite svängar kände jag mig riktigt självsäker men farten blev ju högre och vips så voltade jag ner för backen. Pjäxor och skidor flög över hela backen. Aj. Haha
    [email protected]

    Svara

    Mitt mest actionfyllda (skräckinjagande) minne måste vara från min resa till Kanada förra våren.

    Jag och min kompis var i Klippiga bergen i Banff Nationalpark för att vandra en vecka.
    Många hade varnat oss för att det var en hel del björnar dit vi skulle men inget vi var oroliga för den första morgonen vi gick ut för en lite kortare vandring.
    Vi skulle ju bara gå en runda runt sjön precis bredvid stugbyn vi bodde i. Såg man en björn var rekommendationen att bara vända om och gå tillbaka. Nemas problemas tänkte vi och gav oss av.

    Efter fem minuters promenad sneglar jag in i skogen och vad ser jag! En stor svart björn ca 5 meter ifrån mig! jag får total panik och inser att jag inte alls kan vända om och gå tillbaka, björnen är på väg dit vi kom ifrån!
    Jag rycker till i min kompis arm och väser ”fortsätt gå!” Jag tänker att det här är min sista tid i livet och hjärtat bankar för fullt!
    Vi fortsätter gå i 10 minuter och helt plötsligt brakar det till bredvid oss i skogen igen, nej nu är det kört hinner jag tänka!
    Och ut rusar en stor och präktig älg!

    På den 2h långa rundan runt sjön fruktar jag för mitt liv hela vägen, och uttrycket ”så rädd så jag sk**t på mig” får en helt ny innerbörd (japp jag delar med mig av detta på en av Sveriges största bloggar.. haha! kan ju editeras bort om jag mot förmodan skulle vinna 😉

    Under kommande veckas vandringar såg vi totalt 13 björnar och det var mitt mest actionfyllda äventyr någonsin =)

    Linda
    [email protected]

    Svara

    Och just det! Jag vill gärna åka tillbaka på vintern för att åka skidor och då skulle ju ett skidställ från 8848 Altitude passa perfekt!
    Passande nog ligger björnarna i idé under skidsäsong =) //Linda

    Svara

    Det kan ha vart när jag för några år sedan fick den briljanta idén att ta med morfars jämthund ut på en sväng runt kvarteret på rullskridskor. Kan säga att det slutade med att jag flög in i grannens staket efter att hunden fått syn på en kanin och jag fick åka till akuten och ett par stygn i pannan! Hade vart kul med revansch bakom samma hund fast på kälke och iklädd 8848 altitude 😉

    Kul att du fixar så många olika tävlingar! <3

    Kram Julia
    [email protected]

    Svara

    Nej vad rolig tävling!
    Mitt mest actionfyllda (så mycket action kanske det inte är) minne skulle jag nog säga var när jag som 17 åring drog ihop mina sista sparade slantar (vi snackar gymnasietiden med studiebidraget på ynka 1000kr) och utan att tänka köpte en cykel inför Spin of Hope på det lokala gymmet i stan. 1500kr fattigare och 12×1 timmes spinningpass var jag tvungen att fylla med deltagare inom någon vecka. Det var inte riktigt läge för att sitta på den där cykeln själv i 12h så det blev lite panik. Tillslut fick jag ihop folk även om vissa fick ta två pass och det är det mäktigaste jag gjort i mitt liv! När jag kom till min uttalade tid som var av de sista passen denna dag satt det lappar överallt i lokalen ”Team Kaisa FUCK CANCER” ”Team Kaisa KÖR NU TJEJER FÖR CANCER” osv och jag blev så jävla stolt. Väl i spinningsalen satt allt från spinningentusiaster, gymhajar, mor- och farföräldrar, människor som praktiskt taget aldrig tränat på och cyklade på som bara faaan för den här vidriga cancern. Alla hejarrop och den glädjen som fanns där, det är obeskrivligt! Aldrig har ett spinningpass varit så lätt 🙂 Nu ser jag fram emot detta års Spin of Hope och SÅKLART chansen att vinna skidkläder så jag får dra med min pojkvän på några åk i Kungsberget. Kram!
    / Kaisa [email protected]

    Svara

    Åh vad jag hade önskat mig ett nytt skidställ. Det jag har är en jacka från 2004 rätt fin men kul med något nytt.

    Mitt bästa action minne är från när jag arbetade i Tyskland och vi gick en höghöjdsbana i skogen band träd. Det var riktigt grymt och jag skulle mer än gärna göra det igen.

    [email protected]

    Svara

    Kuuuuul med en sådan härlig tävling!!

    När jag gick på högstadiet så åkte jag med ett gäng kompisar till en skidort en bit bort. Alla kunde åka skidor, utom jag. Det började ändå relativt bra med lite uppvärmning på plan mark och lite mentalt pepp-talk. Sen bar det av. Det tog inte lång tid innan jag fastnade med ena benet i ankarliften och följde med liften runt. Människor runt omkring skrek till och jag fasade för mitt liv.

    Någon stund senare hade jag återfått självförtroendet och försökte mig på en ny backe. Men utan framgång. Istället hamnade jag i en grop under ett träd och kunde inte komma upp. Det slutade med att fem norrmän stannade till och undrade om de skulle dra upp mig. Väldigt generöst 🙂

    Så det hade varit roligt att vinna den här tävlingen och att få ha på sig ett riktigt snyggt skidställ inför kommande skidåkning. Då ser man i alla fall ut som man har koll på läget!

    Kram och tack för en härlig blogg!

    / Linnéa
    [email protected]

    Svara

    Måste vara den gången jag skulle få åka med min bästis och hennes familj för att åka skidor i ett litet fjäll i Värmland.

    1. Hade aldrig stått på ett par skidor.
    2. Ägde inga skidor och en ensamstående mor som inte hade råd att varken köpa eller hyra till mig.
    3. Jag ägde ett par längdåkningsskidor.

    Så min bästis sa, antagligen för att hon verkligen ville ha med mig, att en kan åka med längdskidor utför. Så jag packade mitt lilla kit och for till fjällen.

    Utan någon aning om hur en ens åker skidor, förutom att jag fattade att en skulle ner för backen tog hon mig upp i en röd backe i en ankarlift. På toppen tänkte jag att det är sjukt högt, men att detta borde väl gå. Problemet var bara att jag varken visste hur en svängde eller bromsade, så det blev störtlopp raket ner i ca. 200000000 km/h i mina längdåkningsskidor. Hennes pappa vevade med armarna och skrek ”bromsa!!!!” längst ner i backen, men jag visste ju inte hur, så det hela slutade med att jag satte ett gupp i slutet på baken, flög till tjotahejti, landade på nyllet och blödde på kinden.

    Fick lära mig bromsa och svänga sen.

    Mail: [email protected]

    Svara

    Jag och min bror har en förkärlek till att åka i skogspartierna bredvid skidbackarna, dvs offpist. En gång hade vi i vanlig ordning bestämt oss för arr race:a ner i ett sådant snårigt offpist skogsparti bär jag halvvägs ner (med en jävla fart) körde rak ner i en slags håla i marken. Jag skönk ner djupare och djupare i hålan tills snön rasade in och jag inser att jag sortering något som såg ut som ett övergivet björnide. Efter ett tag kom en snäll scoterförare och grävde upp mig och bekräftade även min tanke om att det faktiskt var ett gammalt björnide jag kört in i. Jag är ta tacksam över att björner hade flyttat.
    / Linda
    Mejl: [email protected]

    Svara

    Mitt sjukaste minne är när jag är längst upp i backen och inser hur sjukt kissnödig jag är. Inte en toalett på nära håll, endast en längst ner där backen slutar. Och vem vill sätta sig i skogen och frysa rumpan av sig. Nej nej. Jag kör störtlopp till slutet av backen, och tro mig backen var lång. Väl utanför caféet, i all fart slängde av mig alla grejer. In på toan. I panik försöka få av alla jävla kläder (lager på lager kändes plötsligt som en kass idé). Innan jag fått upp toalettlocket kissar jag ner mig med halva byxorna nere.

    Haha. Jag bjuder på den storyn.
    [email protected]

    Svara

    Mitt mest actionfyllda minne måste varit när jag och min kompis bestämde oss för att ta en liten tur med familjens gamla optimistjolle. Varken jag eller min kompis var särskilt erfarna seglare och inte erfarna gällande montering av segel heller för den delen.. Till en början har vi det hur trevligt som helst och vi kommer en ganska bra bit ut på havet. Men då mitt ute i ingenstans så går seglet av och landar i havet, vi försöker få upp det igen men utan resultat. Så där sitter vi mitt på havet och har rikspanik! Efter att ha spenderat vad som känns som dagar på sjön kör en båt förbi oss och lyckligtvis kan vi bogseras tillbaka.

    Mejl: [email protected]

    Svara

    Hejhej Petra!!

    I likhet med dig kan jag tyckas vara något klumpig. Men av alla actionfyllda saker som hänt tar nog detta priset. Vi skulle åka på min första skidresa i gymnasiet, en sån festresa med hela skolan och jag var så taggad. Jag hade berättat hur grym jag var på skidor för alla mina kompisar inklusive min stora gymnasiekärlek. Jag hade ju trots allt åkt skidor två gånger som liten knott. Vi åker till Val Thoréns och detta är min stora chans att charma honom med stort H. Första dagen när jag hyr skidor känner jag att dem inte sitter helt hundra och flera gånger på morgonen åker ena pjäxan av själva skidan när jag sakta men säkert försöker ta mig neråt. Tillslut ska vi luncha och hela killgänget sitter på en gemytlig restaurang på uteserveringen, det är nice väder, nu kör vi tänker jag. Självklart måste jag vara snabbast ner och visa honom. Det går fort, alldeles för fort. Några meter innan jag når restaurangen flyger den ena skidan av igen och i min panik åker jag rakt in i bänkarna där våra kompisar sitter och lunchar. Bänken och bordet välter och mat och öl hamnar överallt. Jag skämdes något oerhört!! Kan tillägga att jag aldrig fick killen heller haha. Numera åker jag dock lite mer elegant och skulle därför gärna vinna denna tävling 😀 Min mejl är [email protected]

    Svara

    När jag och 20 andra tävlade på skoter i full fart i en öppen dal i mjuksnö mitt ute i bergen i Whistler, Kanada. Det var WOW känsla!
    Emelie Karlsson
    [email protected]

    Svara

    Mitt mest actionfyllda minne är när jag som ”cool” 15-åring skulle stila lite i freestyleområdet utanför backen.
    Skriker ”WATCH AND LEARN, BITCHES”, hoppar upp på railen och glider av direkt…
    Dunkade huvudet i snön, bet upp underläppen och fick en spricka i ett revben. Kompisarna skrattade en hel del innan dom såg blodet… sedan skrattade jag med dom och slutade att leka cool i backen.
    Har inte försökt stila mig sedan dess utan kör nu hårt i pisten!

    Mailen är frida-linnea (@) hotmail.com

    Svara

    Åh vilken kul tävling!

    Mitt mest actionfyllda moment (med skräckslagna föräldrar) måste vart när jag var kanske en sisodär 6 år. Man är ju halvt odödlig när man är liten, eller man själv tycker de. Jag for ner för slalombacken och sen kom det ju en massa gupp som man älskade att åka i när man var liten. Men farten var väl lite för hög så jag flyger iväg, skidglasögonen går sönder och skär upp massa små sår i mitt ansikte och i knäskålen får jag en spricka vilket resulterar i gips på HELA benet, efter ganska många timmar på akuten.. Sa jag att det var första dagen på skidsemestern? Mamma och pappa tyckte de var jättekul :))))

    Svara

    Hej Petra.

    Eftersom jag är född i norra Sverige är jag mer eller mindre uppvuxen på ett par skidor. Ljuger inte när jag säger att alla helger under vinterhalvåret spenderades på skidor eller på skotern med familjen.

    Mitt mest actionfyllda minne som jag kommer ihåg starkast är från när jag var 8 år och var på årliga friluftsdag med skolan i skidbacken. Som alltid skulle jag spela lite cool och följde med de äldre eleverna på en livsfarlig offpist åkning i den välkända ”ravinen”. Sanningen var att minst en elev varje år kom hem med ett brutet ben eller handled efter en tur i denna ravin. Det gick till och med rykten om att en elev hade försvunnit i något slag slukhål här… (haha detta var såklart inte sant utan enbart ett sätt att skrämma upp varandra).

    I alla fall så kom jag ihåg att jag var väldigt nervös när vi begav oss in i skogen för att åka. Då jag var rädd att hamn efter de andra körde jag mycket snabbare än vad jag var van vid och hela turen bestod egentligen av att ducka för grenar, undvika att krocka med träd, undvika bäckar samt undvika att köra in i någon av de äldre killarna. På något sätt lyckad jag i alla fall komma ut helskinnade från den livsfarlig ravinen och kommer så väl ihåg de high-fives jag fick från de äldre kompisarna. Kände mig som en riktigt cool adrenalin junkie!!! Den känslan alltså!!

    Förra vintern var jag dock tillbaka i samma skidbacke och åkte förbi ravinen.. till min förvåning insåg jag dock att denna livsfarlig ravin som jag var så rädd för mer eller mindre var 40 meter offpist med lite granar och en grop… Så vi kan ju säga att mitt åttaåriga jag helt klart hade förstorat upp detta. MEN, jag tänker fortsätta leva på den känsla som jag kände när jag klarade av det 😉

    Skidor är än idag en stor del av mitt liv och jag skulle bli så glad om jag fick vinna ett sett från 8848 (har spanat in deras saker ett bra tag) då studentbudgeten idag dessvärre bara räcker till liftkort och inte nytt skidställ.

    Ha det bra.

    Kram!

    Svara

    Julia Brännmark – [email protected]
    Mitt mest actionfyllda minne? Oj kanske var det när jag hoppade av pakethållaren på cykeln för att syrran cyklade för fort, hahah inte allt för smart. Med telefonen i handen slog benen omkull och jag landade raklång på asfalten. Det roliga var att det jag var mest upprörd/ledsen över var att min telefon blev repig 😂🙈

    Svara

    Det var slutet av mitt år i USA och det var dags för en sista resa innan vi satt på ett plan hem till ett iskallt Sverige efter 12 fantastiska månader. Mycket hade jag lärt mig och vuxit som människa med erfarenheterna jag lagt till i min kunskapsbank, men jag var inte en av alla dem som kastat sig ut ur ett flygplan flertalet gånger eller något annat häftigt man kunde berätta om när man kom hem. När vi slutligen befann oss på hostelet på Hawaii hade min kompis smugglat med en äventyrspärm och såklart, hennes bästa övertalningsförmåga. Mina argument räckte inte till för att backa undan och plötsligt sitter jag i en tuffande dieselbåt ut mot en svart horisont för att inom kort hoppa ner i en hajbur. Vi kände adrenalin-pumpet och såg samtidigt hur folk var gröna i ansiktet av åksjuka. Våra före- och efterbilder är rätt talande, men jäklar vilken häftig grej! Med snorkel och cyklop tog vi med undervattenskameran för att påbörja det sjukaste och mest svindlade äventyret jag gjort. När folk idag frågar om jag gillar äventyr kan jag äntligen svara JA! För det gav mig mersmak att kasta mig utanför min comfortzone, ska nästa bli en galen skidresa? Then I would need that pretty set of yours 😍.

    [email protected]

    Svara

    Helt klart när jag hoppade bungyjump i Sydafrika. Ville inte egentligen men min adrenalin-junkie till kompis skulle hoppa och då kunde jag inte banga! Helt nykter (trodde jag skulle få shotta innan men de hade alkoholförbud!) blev jag ledd ut mot kanten. Kroppen skrek att ”du dör in idiot om du hoppar här fattar du väl” men med en lätt knuff kastade jag mig ut och skrek som en gris hela vägen ner. När jag kom upp skrattade killarna och frågade om jag gillade det. Och jag svarade med tårar i ögonen ”No I actually did not”. Skakade en halvtimme efter och kan än idag, fyra år senare inte fatta att jag kastade mig utför över 200 meter!

    Svara

    Mitt mest actionfyllda minne måste nog ha varit när jag var runt 10-11år. Vi var uppe i Storuman i Norrland och hälsade på min gammal morfar som bodde där då. Min familj fick den briljanta idén om att åka skidor en dag. Så vi packade in oss alla fem i bilen. Den här dagen hade en massor händelser med sig, tex. min lilla syster somnade mellan mammas ben i mitt i backen, min stora syster bröt tummen, jag och min stora syster hade sitt strejkat i backen för den var lite brantare på ett ställe, pappa var INTE glad på oss då! Men till det hela. Jag hade åkt skidor en gång innan och var (läs ÄR) inte så jätte bra på att stanna med skidor. Skulle åka ned själv eftersom min stora syster hade brutit tummen då.

    Men min mamma stod längst ned i backen och såg mig bli större och större i linsen på kameran. Och sen var jag helt borta. Jag swoshade förbi henne, min lilla syster och han som jobbade där och åkte rakt ned på parkeringen och lyckades träffa den största snöhögen som fanns och skidorna flög åt alla håll! Han som jobbade där sa då till min mamma(med grov dialekt) Hade inte snöhögen vart där hade hon fortsatt hela vägen till Sorsele.

    Fy vad vi skrattade åt mig, tur att det var typ bara vi där! Men kan säga att det har blivit lite bättre de tre gånger jag har åkt skidor efter de men har fortfarande i 25års åldern svårt att stanna men det ger så många bra historier i alla fall! Och skulle vara extremt kul att få se riktigt snygg ut i backen med skidkläder från 8848 när jag gör fler fails i backen!

    Svara

    Mitt mest actionfyllda minne måste ha vart för 2 år sedan när vi var i Vemdalen och åkte skidor. Jag och min familj satt i sittliften påväg upp. Vi är 6 personer i min familj så det blir alltid lite trångt i liften. När vi sedan hade kommit upp och skulle hoppa av blev allt kaos. Alla andra började hoppa av mitt framför mig vilket gjorde att jag inte kunde hoppa av. Jag fick helt enkelt hoppa av liften när den hade svängt och var påväg ner. Lite läskigt faktiskt men skrattar åt det idag.

    Mail: [email protected]

    Svara

    Mitt mest actionfyllda minne var när jag härom veckan sa ja när en kompis frågade omjag ville paraglidea i alperna! Vi hade skidor på oss och körde ut för ett stuo och jag trodde jag skulle dö innan särmen vecklade ut sig och vi flög iväg! Väl uppe i luften var det så coolt, vi lyckades fånga en uppåttgående varmluft och steg upp till över 3000 meter. Det var som den bäata bergochdalbanan och vi till och med loopade. Ska göra det igen snart och hade sett sjukt cool ut i det här settet. Bästa adrenalinpåslaget!

    Svara

    Mitt mest actionfylld ögonblick var när jag och en kompis Pete kälke i Österrike när vi var 12 år. Vi skulle åka nedför en slinga som gick mellan de riktiga skidbackarna. När vi hade åkt halvvägs så kom vi av misstag ut i en röd backe och swishade ner i världens fart. Plötsligt tog det stopp och båda flög av kälken åt olika håll. Vi både började skratta galet mycket vilket gjorde att jag kissade på mig! Detta minnet har därför etsat sig fast.. Martina Gustafsson
    [email protected]

    Svara

    Frida Jonsson

    Det var nog när jag var i alperna Val Thorens och åkte med Guide och vi skulle åka en backe och han sa att det skulle vara LITE brant och jag tänkte det här klarar jag galant. Det är ganska lugnt först och sen kommer vi över en kulle och då är det en smal väg ner och SEN KOMMER DET! Det är som en skål som man delat uppifrån! FY fan tänker jag! Kommer ner till ”skålen” och åker fram en bit och skidorna sticker rakt ut! (Som om du skulle lägga en kniv på kanten av skålen 😂😂) jag backar tillbaka och tårarna kommer och känner dödskänslan! Vi står där i säkert 10 min och en efter en i gruppen tar sig ner och sen är vi typ 3 kvar och det var bara att försöka ta sig ner. Jag tar steget och åker över kanten och plogar allt vad jag har! Jag klarade det utan att ramla! Hela kroppen skadade efteråt och tårarna rann MEN JAG KLARADE DET! Omg det var helt sjukt! Det var min läskigaste och extreme upplevelse på SNÖ och SKIDOR.

    Så fin kollektion förresten! 😊

    [email protected]

    Svara

    Haha. När jag var yngre besökte jag min moster på landet. Skulle ut och gå med hennes hund, kommer till insjön som ligger i närheten där hon bor, där står säkert 20 kossor och chillar på stranden?? Tänker ok men kossor är ju tvärlugna djur, de börjar råma åt mig och mitt 13-åriga jag tycker det är en svinbra idé att råma tillbaka. Tre, två, ett och jag springer FÖR MITT LIV med 20 kor efter mig? Släpper hunden som sätter iväg allt vad den pallar, löper säkert två km tills jag springer över en å och kossorna stannar. Ursäkta mig men HUR blir man ens jagad av kossor? Har så mycket frågor kring den här händelsen. Haha, har en Åre-resa planerad med tjejerna och hade verkligen behövt ett nytt skidställ. Pengarna tog slut vid bokningen av stuga 😄 kraaaaaam
    [email protected]

    Svara

    Mitt mest actionfyllda minne är när jag dök med hajar för första gången!! Vi var ute på en liten liten ö som heter Malapascua som ligger i Filippinerna. Vi gick upp klockan 5 på morgonen för att ge oss ut på havet för att se de sällsynta hajarna thresher sharks! Vi hoppade i vattnet och det var rejält vågigt, vi hade inte mycket tid på oss då hajarna visar sig vid en viss tidpunkt. Vi dök ner till 30 meters djup och först var det helt kolsvart och så såg jag siluetten av en haj som simmade förbi, då pumpade adrenalinet kan jag säga!! Sedan tog vi oss till en klippkant och såg massa hajar simma förbi. Det var en riktigt cool upplevelse!!

    [email protected]

    Svara

    Hello!,
    När jag jobbade på en häst safari i Tanzania och galopperade ute på savannen då jag fick massa sand i ögonen och såg ingenting, vilket ledde till att jag helt och hållet litade på min häst och när jag äntligen kunde titta så hade jag en hel giraff trupp runt omkring mig som trodde att vi tillhörde flocken! Kunde ta på en giraff unge om jag sträckte ut handen tillräcklig! De va ett riktigt wow – moment !!

    Svara

    Mitt mest actionfyllda minne var nog när jag skulle åka skidor för första gången tillsammans med min kompis och hennes pappa. Vi åkte i spåren och det var så kul, tills vi kom till en nedförsbacke som var ganska brant. Mina ögon blev som två bowlingklot när jag såg denna, ännu större när jag såg min kompis och hennes pappa swisha nedför den som om det inte var något alls. Jag tog ena skidan före den andra och gled nedför och farten ökade snabbare än snabbast. Det kruxiga med denna backe var att det kom en ganska snäv kurva direkt, vilket jag missade. Där kom jag i världens fart och kunde inte bromsa, så jag swishade förbi min kompis och hennes pappa rakt in i en snöhög. Där låg jag med huvudet före och skidorna uppe i luften. Det hela slutade såklart bra iallafall. Jag fick åka hem till min mamma och få nyponsoppa, inlindad i en filt!

    [email protected]

    Svara

    Ett av mina mest actionfylld minnen var när jag var ca 12 år och skjutsade min kompis på min storebrors cykel som var alldeles för stor(!) Det tillhör historien att det hade ösregnat i typ dagarna tre och smarta som vi var bestämde vi oss för att jag skulle skjutsa min kompis hem, på vägen fanns en nedförsbacke som utan att skoja var 90 graders vinkel rakt ner (haha). Det kunde aldrig sluta bra… jag körde rakt in i grannens staket, min kompis flyger bokstavligt talat ÖVER mig och dunsar rakt in i staketet vilket innebär ett brutet nyckelben för hennes del (oooops!) och jag klarade mig utan en skråma…

    Det tåls att tillägga att vi fortfarande är vänner idag <3 Hon var också den kompisen som följde med min familj på skidresor när vi var yngre. Det har inte blivit så mycket skidor sen dess, men med ett nytt skidsett kan jag nog övertala henne till en helg i alperna nästa vinter 😉 och ska försöka att inte orsaka ytterligare ett brutet nyckelben.

    [email protected]

    Svara

    Ella Olofsson
    [email protected]

    Mitt mest actionfyllda minne var på en konferensresa till Las Palmas. Vi åkte upp i bergen för några timmars bergsvandring, som avslutades på toppen av ett berg där den enda vägen ner var att repellera (klättra). Jag trodde aldrig att jag skulle göra något liknande, men med en sele och en lina så klättrade jag fritt ner för ett bergsstup.

    Läskigt, men häftigt och utvecklade! Nu väntar en skidresa i bergen och det vore fantastiskt att vinna ett snyggt set skidkläder, innan jag går och köper det!

    Ella

    Svara

    Mitt värsta (och nu i efterhand mest spännande & välberättande) minne är från Åre när jag tog license för skärmflygning. Givetvis gav batteriet upp i min radio jag hade kommunikation med instruktören. De hela slutade med en visserligen klockren & skadefri landing – på Tott hotellets tak. Då hade de ju inte skadat att åtminstone varit snygg i ett skidställ när brandbilar etc kom för att hjälpa mig ner – jag hade en lånad, grön overall 😂🙈

    [email protected]

    Svara

    Mitt mest actionfyllda minne är när jag för första gången var i alperna. Jag var där med min pojkväns familj och jag som enda svensk i en stor släkt med fransoser skulle ju såklart försöka glide down med lite stil. Förväntningarna på mina skills var otroligt höga och allt går toppen. Vi är påväg ner från toppen för att äta lunch nere i byn. 20 meter kvar till backen är slut, kommer det ett gupp som jag absolut inte ser. Flyger upp i luften och allt jag tänker är, jag kommer ramla så jävla illa nu. Skidorna tio meter ifrån mig på vardera sida och jag på rygg mitt i snön. Hjärnskakning i fyra dagar, men sen var jag på skidorna igen. Så jävla rädd var jag men wow så kul.

    [email protected]

    Tove Wikström

    Svara

    Min mest pinsamma slalomupplevelse var när jag tävlade i Colorado för Sverige I storslalom för längesen. Där står man på start i en tajt cat-suit (fartdräkt) och långa skidor och ska tagga till. När jag precis startat och tagit mig ur startgrinden, lossnar mina pjäxor från båda skidorna och jag flyger bokstavligt ut över hela backen så att min cat-suit spräcks! Haha 🤣
    [email protected]

    Svara

    Therese

    [email protected]

    Skidåkning har alltid varit mitt stora intresse villket även har gjort att jag gått utbildningar i skidåkning så jag kan lära andra åka skidor. Super roligt att få lära andra människor ens största hobby. Mitt finaste minne kommer ifrån min absolut första säsong i Trrysil där jag fick lära små barn stå på skidor och se glädjen i deras ögon med störta leendet på läpparna när dem små kottarna (barnen) susade ner för backen tillsammans med mig. På fritiden vore de superkul med ett nytt skidställ från 8848 som är grymt bra och snygga! Med snyggt skidställ känner man sig dessutom självsäker och snygg l backen! 😉

    Svara

    Hej Petra,
    Måste nog vara när jag var tio år gammal och körde motorcross. Minns fortfarande den träningen när jag vågade hoppa för första gången. Kände mig som coolast på hela crossbanan även om hjulen bara lyfte några cm från marken.
    Ha en fin dag!
    / Malin

    Svara

    Glömmer aldrig när jag var med min pappa i en skidbacke i Mora. Hade inte åkt skidor på flera flera flera år men kaxig nog som man var skulle vi åka en brant och svängig backe. För hur svårt är de att komma in i de igen tänkte jag? Slutade med att i den starka kurvan klarade jag inte av att bromsa att jag fick kasta mig rätt ner på rumpan och skadade svanskotan! Flera år har gått sen dess …16 år… nu planerar vi att åka på skidsemester med barnen om ett år! Så de hade varit perfekt att vinna ett sådant snyggt sett att ha på sig i skidbacken!

    Maria Johansson
    [email protected]

    Svara

    Mitt mest actionfyllda minne är lätt från när jag och min bästis besteg Kebenekaise i somras! Vi bodde i ett minilitet tält hela den helgen och till saken hörde att det var storm och regnade konstant. Det första de sa på fjällstationen var att vi antagligen inte skulle klara att vandra upp till toppen på grund av ovädret, men 11 h senare så hade vi lyckats att ta oss både upp och ned!! Den lyckan av att sedan helt kall och mör i kroppen få ta en varm bastu och ett glas rött ihop och fira att vi hade klarat det var oslagbar! Riktig girlpower och vi kände oss så starka 👊🏻💥
    /Lisa
    [email protected]

    Svara

    Mitt mest actionfyllda äventyr var när jag och en tjejkompis gick upp för Kebnekajse förra året. Efter 7 timmar vandring upp var vi äntligen framme och då hade jag redan haft 10 st nära döden upplevelser av hala stenblock, rullgrus och glansis. Väl uppe var det dags att gå ner och ett åskväder drar in över oss. Att vara på Sveriges högsta bergstopp när de blixtrar var inge vidare och åskan smällde ner precis bredvid oss, gissa om vi blev skrajja… vi var nere på 5 timmar och då grät jag 4 av dem. Dyngsura, rädda och hade ont i varje del av kroppen ah ni fattar. Men skulle rekommendera alla att gå upp men kolla gärna väderprognosen och ha rätt kläder 😂 [email protected]

    Svara

    Hej!

    Mitt mest actionfyllda minne var när jag och brorsan fick låna vattenskotrar, åkte längs med Ölands kust och rundade Norra udden, vågorna var extremt stora och jag var mer eller mindre nybörjare – adrenalin-påslag deluxe!

    Matilda Edlund
    [email protected]

    Svara

    Ett av mitt mest actionfyllda minne är nog när jag hade lite för mycket hybris i backen och trodde jag var oövervinnerlig och ramlade pladask. Detta var första åket på en 7-dagars skidsemester. Slutade med sjukhusbesök och ett brutet ben- men inte mig emot då jag fick hänga många timmar på afterskii resterande dagar 🙂

    / Vendela
    [email protected]

    Svara

    Det måste vara när jag skulle ta mitt dykcertifikat på Koh Tao för 8 år sedan… Dagen vi skulle öva i poolen ser vi helt plötsligt att ALLA dykinstruktörer springer ut till dykbåtarna och ger sig iväg.
    Det var tydligen valhajar utanför Koh Tao, jag blev såklart livrädd. Jag visste ju att vi skulle göra vårt första dyk i havet dagen efter.
    Vår instruktör ”lugnade” mig och sa, – det är ingenfara Erica de äter bara plankton, men akta dig för fenan de är enorma. Och jag lovar dig du märker när den kommer… det blir helt svart över dig!
    Kände mig genast mycket lugnare hehe.
    Vi mötte aldrig någon valhaj men det är det absolut häftigaste och mest fartfyllda jag någons gjort och jag är stolt över att våga övervinna min rädsla för vatten.
    Stor Kram

    Svara

    Mitt actionmoment är när jag var ca 16 år och tillsammans med ett gäng vänner skulle va lite coola och styla i skidbacken på Idre Fjäll, där vi är ifrån. En kompis hade med sig en videokamera så vi drog till ”snowboard landet” där de var massor av hopp och halfpipe. Problemet var den att ingen av oss egentligen kunde hoppa. Men de brydde vi oss inte om. Vi bestämde att vi skulle köra strömmen, alla skulle åka över kanten på en quarter pipen efter varandra och jag startade. Jag Körde på och åker in i hoppet, i luften känner jag att de här inte kommer gå bra. Landar mycket riktigt helt fel med snowboarden och slår i ansikte och överkroppen rätt ner i backen och snön, UTAN hjälm på huvudet. Min kompis Linda som filmar allt börjar asgarva medan jag ligger där och har sjuka smärtor i arm, ansikte och blöder från näsan. De hela slutar med att jag får åka taxi till närmaste vårdcentral 4 mil bort där min mamma som är sjuksköterska jobbade just den dagen. Efter röntgen och kontroll hos läkaren så Kunde man tack och lov konstatera att de inte var en fraktur i handleden. Men jäkla mycket smärtor och svullnad i handled, läppar och käke ändå. Ganska pinsamt Och allt finns på film som vi kunde skratta gott åt sen. Hoppade aldrig något mer efter de kan jag lungt säga.

    [email protected]

    Svara

    Hej!
    Så rolig tävling!!
    Mitt starkaste minne är från när jag bröt ryggen under en hoppträning med min häst. Tränade på den tiden för Henric Ancarkrona som idag är förbundskapten för Sveriges landslag. Hade världens änglavakt och mår helt bra idag.
    Nu har jag lagt hästäventyren på hyllan och swishar hellre ner för puderklädda berg!
    /Cecilia 🙂
    [email protected]

    Svara

    Åh wow, snyggaste skidkläderna ju!

    När jag var 13 år och skulle åka skidor för första gången så skulle min kompis lära mig åka. Vi gav oss ut och fan vad fort det gick. Jag körde störtlopp ner för backarna och siktade på snödrivor för att få stopp. Tänkte att det måste nog vara så man ska stanna, men när första dagen var slut frågade jag ändå om hon kanske kunde lära mig hur man svänger imorgon. 🙂

    /Frida
    [email protected]

    Svara

    jag har aldrig åkt skidor förrän förra året trots att jag är 34år gammal, kom igen jag är uppvuxen i skåne och allt är platt… MEN förra året skulle jag följa med min kille och hela hans familj för att fira jul i fjällen. ALLA skulle åka skidor och jag ville inte va sämre. Va kanske inte helt ärlig med att jag aldrig åkt.. det slutade med att jag fastnade i liften och flög av som en vante. Förstod aldrig att jag skulle hoppa av i farten. Jag skrattade så jag nästan kissade ner mig och min kille undrade vad tusan jag höll på med. Om inte det räckte så rullade jag också ner för nästan hela backen dagen efter. Kan väl säga att min killes familj numera är rätt insatta i mina skidkunskaper och nästa resa blir det skidskolan för mig, haha. Då kan jag väl iaf få vara snygg i detta set? ([email protected])

    Svara

    Mitt mest actionfyllda minne är när jag åkte skidor för första gången, vi var på en klassresa och skulle åka skidor. Vi skulle åka sista åket i backen och mina kompisar lurade ner mig i den röd/svarta backen och sa att det var en blå. Det var massa is som gjorde att det gick ännu fortare, så ramlade och kunde inte ta mig upp. Jag satte mig sedan på huk med skidorna på och åkte rakt ner, kan säga att det gick fort och jag kom inte långt innan jag välte igen och det slutade med att jag fick ta av mina skidor och gå hem med en halvt stukad fot och alla skrattade. Kommer ihåg det än idag, så pinsamt. Och nu tre år senare ska jag åka skidor igen och jag äger tyvärr inga skidbyxor , därför skulle jag vara jättetacksam om jag vann ett par från 8848.

    Tilia
    [email protected]

    Svara

    Så bra tävling! Åker till alperna för första gången i Mars så vore drömmen att vinna detta eftersom studentkassan är rätt trött.. mitt mest actionfyllda minne måste vara när vi var på skidsemester med familjen. Jag är kanske 6 år och min syster 4 år och våra föräldrar ber oss att klara oss själva i en backe för de ville åka en svart. Jag och min syster åker störtlopp ner för en backe och helt plötsligt tar backen slut och vi flyger som två små katapulter. Det visade sig att det var början till en Funpark och ett stort hopp som vi flög ut för. Kan bara tänka mig hur det måste sett ut, små små kottar på skidor utan stavar, med pälssvansar på hjälmarna och händerna på knäna i kanonfart. Som två små kanonkulor. Som tur var så var vi små och vårat skelett mjukt så allt gick bra! Men mamma och pappa släppte oss inte ur sikte efter det..

    Kram
    Louise Lindbäck
    [email protected]

    Svara

    Wow vilken fantastisk kollektion det kommer att bli.

    Varför ska denna norrlänning vinna då?spenderar större delen av min lediga tid i slalombackarna och pulkabackarna och efter en stor renovering av min första lägenhet är ekonomin inte den bästa för att kunna köpa nya slalom ställ.
    Det kommer bli väl använt här uppe!
    [email protected]

    Svara

    Med tanke på vinsten i denna tävling önskar jag att min berättelse kunde relateras till skidsporten. Tyvärr har mina år i slalombacken varit lugna, sansade och spenderats mest på after skin… detta lär väl ändras till nästa skidtillfälle bara för det hehe.

    Åter till ämnet på mitt mest actionfyllda minne… Med tanke på den hästtjej jag är och har varit får det bli en historia därifrån.

    Den historia jag tänkte berätta gäller en hästtävling där jag hade med mig min käre far som hjälp och stöd. Vi hade bilat cirka 6timmar från Sundsvall ner till södra Sverige för en tävling. Bara det faktum att pappa var med och inte mamma hade redan innan gett mig magsår. Hur skulle detta gå??

    Väl på plats fixade jag iordning mig och hästen och sa till pappa att han kunde möta upp mig om en kvart i ridhuset, där jag skulle värma upp. Tiden gick och pappa dök aldrig upp, aja tänkte jag. Jag får lösa detta själv.

    Nästa man på tur in på tävlingsbanan var jag och fortfarande skymtade jag ingen pappabaloo.

    Red in, och skulle börja hoppa. Men från ingenstans får min häst en flipp, stegrar, skenar, försöker slänga av mig. Efter mycket tjafs kommer vi över de tre första hinderna på banan, men sen är olyckan framme. Jag blir avslängd och flyger in i sargen. Slår huvudet och tappar medvetandet. Nästa gång jag vaknar upp är i ambulansen. Fortfarande ingen pappabaloo. Kommer ihåg att jag tänkte att han nog var med hästen och möter upp mig senare på sjukhuset.
    Nej nej, ack så fel jag hade. Kommer till sjukhuset och efter observation och dom är redo att släppa mig så frågar dom efter närmaste anhörig. Varpå jag svarar jag men det är ju min pappa som är med mig. Han borde vara här nånstans. Dom skakade på huvudet och sa att ne du kom in själv och vi har inte haft kontakt med någon anhörig till dig.

    Dra mig baklänges på en skoter i motvind (som vi säger i norr) pappabaloo har under dessa nu tre timmar?!?!? suttit i bilen och somnat och glömt bort tiden. Han har alltså lovat att komma om en kvart, men blir istället väckt av tävlingsarrangörer som meddelar att hans dotter slängdes av hästen, ligger på sjukhus, har åkt in med ambulans och hon försöker få kontakt med dig.
    Förklaringen vi har fått efter, är inte mer än jag ”skulle bara” ta en liten nap. Jag kan meddela att det var första och sista gången jag åkte själv med min pappa på en tävling. Men jag älskar honom lika mycket för det idag ändå haha..

    Skidutrustningen som kan vinnas i denna väldigt generösa tävling, skulle sitta perfekt nu i vår, då en skidresa till dom svenska fjällen väntas. Det faktum att man idag är student, gör tävlingen ännu mera attraktiv…

    Allt gott!

    /Emilia
    [email protected]

    Svara

    Ragna Jonasdotter
    [email protected]

    Som den tävlingsmänniska jag är och ALLTID vill vinna ställde jag mig på ett par skidor för första gången med inställningen om att det är lätt som en plätt. Ner för backen kom jag i HÖG fart, det fanns dock ett problem och jag kunde INTE BROMSA! Så jag flög rakt in i en utklädd bamse som delade ut godis till barn. Som tur var hade alla rätt om både mig och bamse, skrapsåren går om tills du gifter dig hehe. Nu har jag äntligen lärt mig bromsa.

    Tack för en roliga tävling! x

    Svara

    Hahaha det måste ha varit när vi åkte 6 tjejer till Åre varpå knappt ingen av oss hade stått på ett par skidor förut. Så vi hängde i ”Björnskogen” halva veckan i gröna barnbackar. Jag fyllde dock år i mitten av veckan och vi går på afterski! Efter ett par timmar där var det inga problem att ta oss ner i den röda backen haha. Livsfarligt! Och roligast där och då var att min kompis skrek på skånska (när hon åker i full fart utan kontroll ner) ”jag är SKIIIDFULL” och trillar 3 sekunder senare för att vi skrattar så mycket! 😂

    Svara

    Men ja nice tävling! Har sneglat på de skidställen så länge nu men har inte haft råd… insåg förra veckan att mina skidor är från 2006 och skidkläderna från 2009, dvs rätt slitet haha! Mitt mest actionfyllda minne är när jag hoppade bungy jump i Australien! Var så jäkla rädd och nervös men till slut räknade jag till 3, hoppade, och… höll för näsan? Haha så oklar grej. Men när jag väl hade hoppat var det helt fantastiskt och jag skulle lätt göra om det igen! Färg spelar ingen roll men gärna i strl 36! 😍

    [email protected]

    Svara

    Har haft mina ögon på ett skidställ från Altitude så länge! Jag har åkt mycket skidor i mitt liv men mitt mest actionfyllda minne blir nog ändå från när jag och en vän skulle åka pulka i en skidbacke. Vi stod längst upp på backen och ja det var en hoppbacke… Tuffa som vi skulle vara i tonåren tänkte vi ju att vi självklart stannar innan hoppet. Det fanns ju liksom ingen chans att vi skulle få så mycket fart att vi skulle fara rakt över!! Vi hoppar i pulkan båda två och sätter fart, så mycket som vi skrattade. Skrattet byttes mot panik när vi insåg att vi var påväg upp på det stora hoppet och efter bara någon sekund föll vi rakt ner. Självklart var det ett hopp som avslutades med stup 2 meter ner… Det hela slutade med en spricka i svanskotan. Den smärtan när vi landade. Oj oj oj vad vi har skrattat åt detta nu 10 år senare.

    [email protected]

    Svara

    Så roligt med en tävling, TACK Petra!

    Mitt mest actionfyllda minne måste vara när jag och mina kompisar var och åkte skidor i Åre. Min killkompis hade aldrig tidigare åkt och efter några dagar hade han nog fått lite väl bra självförtroende… ner i en rolig barn backe får han för sig att öka farten lite extra och han vänder sig och förklarar stolt ”Jag han alltså inte ramlat en ända gång än…” PANG in i en stor trä-älg. Vi fick kalla på snöskotern och det blev ingen mer skidåkning för honom på den resan om man säger så…

    Hade varit så roligt att dra ihop gänget igen och speciellt med ett nytt skidset!

    Puss och Kram
    Lisa
    [email protected]

    Svara

    Åh vad jag skulle vilja vinna ett snyggt ställ till de kalla vintrarna här uppe i norr. Det får dock hänga fint i garderoben till nästa vinter då jag i vår föder vår lilla tjej. Det hade ju varit underbart att ha ett snyggt skidställ när denna morsa nästa år ska lära sig att åka i backen 🤰⛷

    Mitt mest actionfyllda minne från skidbacken är från när jag var liten och min äldre kusin ville lära mig att åka snowboard. Han ställde ner mig i brädan och puttade iväg mig, jag flyger ner för backen och smäller rakt in i servicehusets soptunnor. Jag har inte ställt mig på en bräda sen dess, haha! Men nu vill jag lära vår dotter att åka, det är ju så härligt! Dessutom är vintrarna här uppe perfekta för lite skidåkning.

    [email protected]

    Svara

    Ett av minna mest MINNESVÄRDA upplevelser var när jag i somras besteg kebinekaise med några kompisar jag pluggar med. Det är nog det jobbigaste jag gjort i hela mitt liv. Det var jag och min tjejkompis och tre grabbar. Jag och min tjejkompis hade tagit det där med en klackspark och inte tränat så mycket inför resan. Man kan säga att grabbarna hade en aning bättre kondis än vi, vilket gjorde att vi hamnade efter när vi skulle bestiga berget. Dom väntade in oss då och då för att se att vi fortfarande ”levde”. Men jag och min tjejkompis kände att vi inte ville hamna för långt efter så vi snålade på vilan rejält för att ta oss upp för berget snabbare. Väl upp vid den så kallade toppstugan möte vi grabbarna och jag och min kompis ramlade in och la oss på golvet, jag va helt svimfärdig för hade glömt bort att äta på vägen och hon helt slut. När man va i toppstugan så var vi ännu inte uppe på toppen, vi kastade i oss lite torrmat för att sedan fortsätta vandringen. Så efter vi kastat i oss maten och fortsatte vi knata uppåt. Efter bara några meter kände jag att benen inte var med mig. Energin från maten hade ännu inte gått ut i kroppen. Jag kände där och då, jag lägger mig här i snön så kan mina kompisar komma och hämta mig när dom var påväg ner igen. Efter lite tårar och vila kommer en 70 årig gubbe och säger till mig ”klarar jag det här, så klarar du det”. Vad skulle jag säga emot det? Jag 21 år och han 70år gick tillsammans upp på toppen. Sjuk resa och otroligt glad idag att jag gjorde det och inte gick ner förens jag nådde toppen.

    För övrigt sjuktsnygga skidkläder, har hört att 70% av skidåkningen är outfiten. Så jag skulle kunna lura vem som helst nästa vinter att jag är ett proffs i backen. 😉

    Svara

    Mitt actionfyllda minne måste vara när jag åkte skidor i Italien som liten och skulle testa på en funpark. Hade under veckan sett denna funpark och speciellt en spännande ställning vid sidan om men inte vågat testa fören sista dagen på semestern. Planen var att jag skulle åka igenom denna ställning där det hängde massor av mjuka kuddar (trodde jag) och att jag skulle tycka det var jätte kul.
    Jag kommer dit, gör mig redo och sätter fart in i ställningen med kuddarna. BOOM!! Ut på andra sidan kommer ett snömoln med skidor och stavar som flyger åt olika håll och lilla jag (oskadd och skrattandes). Det visade sig att dessa kuddar var boxningspåsar och dem var inte så lätta som jag trodde😄

    [email protected]

    Svara

    Det måste vart i januari när jag efter 10 år (enda gången jag åkt) ställde mig på ett par skidor igen. For ner för backarna som ett spjut, lite blåmärken här och var, men så roligt har jag inte haft på länge. Bilen styr mot sälen i april igen och vore ju grymt att få nya actionfyllda minnen i det där setet! Jag ramlar garanterat igen, men då är jag iallafall snygg 😉

    Victoria Wistrand
    [email protected]

    Svara

    Haha, det måste ha varit när jag var på skidresa under gymnasiet. Efter en hel dag ute i backarna värmde vi oss i en liten stuga på toppen, jag som konstant fryser skuttade såklart in först av alla och hängde således min jacka längst in. Efter ett tag börjar det lukta bränt och jag insåg för sent att min jacka brunnit upp (alltså BRUNNIT UPP, hur är det ens möjligt) pga att mina klasskamrater hängt in sina jackor efter mig och min tryckts in mot kaminen. Det hela slutade med att jag fick köra störtlopp ner för backen i 20 minus utan jacka och låg däckad i feber resten av skolresan.

    Alternativt när jag och en kompis snodde en cykel för att köpa godis för sedlar och mynt vi skrapat ihop. Vi trampade på och kom till en brant backe då vi i farten insåg att bromsarna inte fungerade, backen är jävligt brant (från Jarlaberg ner till Ica Maxi, du kanske vet) och vi körde först in i en lyktstolpe så styret låste sig. Vi susade nedför backen och det var omöjligt att styra. Äventyret slutade med att vi kraschade in i betongbron, jag svimmade och vaknade av att min kompis ropade på mig, det var blod överallt och framför oss stod en mamma med sin lilla son på kanske 2 år, hon böjde sig ner, tog våra pengar som låg utspridda på marken och gick därifrån. alltså WOW

    Svara

    Hej!
    Jag vill gärna vinna ett skidställ från 8848, passar perfekt när vi snart ska åka upp till Trysil!
    Mitt mest actionfyllda minne är från när jag var 12 år och hela familjen var på vandringssemster i Österrike på sommaren, väl där bestämdes det att vi skulle åka forsränning! Jag och min bror på 10 år placerades längst fram i båten nära instruktören då vi var yngst.. När det är som mest fartfyllt åker jag överbord och rakt ner i forsen, instruktören är väl van så han plockar bara upp mig igen och mina föräldrar märkte ingenting. När vi är på land igen frågar min pappa ”vad blöt du är, skvätte det så mycket där fram”…
    / Linnea ([email protected])

    Svara

    Mitt mest actionsfyllda minne är när jag en härlig vårdag är ute på isen och kör snöskoter med mina kompisar och min bästa vän sitter bakom mig på skotern. Vi tävlar vem som först hinner fram till ön som vi tänkt stanna och grilla korv och dricka varm choklad på, men eftersom det snöat dagen innan ser jag inte en stor isfläck som jag är påväg att köra över. Mitt på isfläcken tappar skotern greppet och får sladd, vi båda flyger av och skotern bara glider längst isen. Som tur var hade vi båda hjälm och ställer oss upp lite halvt osmidigt efter några rullande varv på isen. När vi insett vad som hänt och konstaterat att båda är okej brister vi ut i skratt och tänker att vi alltid ska råka ut för allt, och kör sedan vidare mot ön. Väl framme upptäcker vi blod på min väns ryggsäck och jag får lite lätt panik och undrar om hon verkligen är okej och var hon blöder? Men blir lättad när vi inser att det bara är ketchupflaskan som inte riktigt klarade av den turbulenta åkturen🤷🏼‍♀️🍅😂

    Julia
    [email protected]

    Svara

    Mitt mest actionfyllda minne är från en skotertur med min storebror och hans killkompisar, som jag alltid skulle hänga efter när jag var yngre. Jag ville inte vara en fegis och jag ville visa för alla hans vänner att jag minsann kunde hänga med grabbarna på tur. Helt plötsligt stannar karavanen av skotrar och jag ser hur de gestikulerar och pratar. Lite längre fram är det ett STUP… Hur ska vi ta oss ner? Många var nervösa, 2 provade.. det gick! ”BARA jag får prova före storebror” tänker jag. Så jag visar att jag KAN fast jag är tjej och så mycket yngre än dem. JAG gjorde det (!) med hjärtat i halsgropen… Hans vänner vart så imponerade, brorsan också. Han var den som tvekade längst och knappt vågade köra ner 😉 HURRA!

    Anna-Katarina
    [email protected]

    Svara

    Ett av minamest actionfyllda minne, kan vara när jag som ny på skidor, blev utkastad på en enligt mig ”livsfarlig, lång och brant backe” utan någon träning. Fick tipset att inte lära mig ploga/bromsa, och bara köra.
    Äventyret började när jag skulle av liften… Helt livrädd och slutade i en panik-kastning åt höger.
    Sen var det dags att ge sig ut, och ner. Jag bromsade genom att sätta mig och slänga mig åt sidorna, och försökte dämpa paniken när man började glida i samband med att man reste sig igen. Haha, jag var nog en syn.
    Roligt nog, mitt ex som lärde mig, åkte hela backen baklänges på sina skidor, skrattandes.
    Jag somnade gott den natten, glad och trött från all adrenalin.
    [email protected]

    Svara

    Vill såklart vara med och tävla!

    Mitt mest actionfyllda minne är utan tvekan när jag och tre tjejkompisar var i Tunisien på semester, 21 år gamla, och en dag åker till en avlägsen (!!) strand med taxi. Ber taxichauffören att komma tillbaka kl 17 för att hämta upp oss, men då han aldrig dyker upp (och vi i en kort evighet fruktar att vi aldrig ska komma tillbaka till hotellet) bestämmer vi oss obekymrat och självsäkert för att tacka ja till ett skjuts-erbjudande från en av killarna som jobbat på stranden hela dagen. Win! Glada i hågen hoppar vi in i bilen bara för att sekunden senare upptäcka att det inte alls är den charmiga killen från stranden som ska köra, utan hans inte lika nice-looking gangstervän. Iväg bär det, längs med skumpiga ökenvägar i 180 km/h (NO JOKE), och när gangster-papa i framsätet plötsligt halv-ställer-sig-upp i förarsätet för att komma åt sitt ciggpaket i bakfickan (medan han kör rally på icke-stabil sandväg!) och vi tänker att livet nog faktiskt kommer att nå sitt slut här och nu på denna skumpiga tunisiska ökenväg – då skriker min kompis plötsligt till bredvid mig i baksätet och pekar i panik på golvet där en _revolver_ ligger synlig framför oss. Hjärtslagen per minut var fler än alla fallskärmshopp och forsränningar jag varit med om, och saktade inte ner förrän vi tio minuter senare lyckades övertyga vår högst motvillige förare att stanna vid vägkanten – och vi sprang för allt vad benen höll. Denna storyn får oss idag att ASgarva (och lite smått undra om konsekvenstänket inte hade fötts ännu), men där och då kändes det verkligen som att vi var med i nästa Bond-film.

    [email protected]

    Svara

    CHAMONIX!! JAG OCH MIN BÄSTA VÄN ÅKER TILL CHAMONIX UTAN ATT HITTA BACKARNA. HAHA!! DET BLEV MYCKET ACTION UTANFÖR BACKEN. DÅ HADE MAN VELAT GLÄNSA I DETTA UNDERBART SNYGGA SKIDKIT.😍😍 [email protected]

    Svara

    Kul tävling, skidbacken är verkligen mitt safe place och älskar allt som hör till! En plats som jag dock aldrig känt mig trygg kring och som alltid gjort mitt livrädd är havet, och mitt mest actionfyllda minne måste vara när jag för ett år sen reste till Bali och övervann min rädsla och vågade dyka, bland både sköldpaddor och revhajar, för första gången. Trodde aaaldrig att jag skulle ha mod till att göra det, och jag har nog aldrig haft så mycket adrenalin i kroppen som då, men så sjukt häftigt att ha bemästrat en skräck genom att kasta sig ut bara sådär 🙂
    [email protected]

    Svara

    CHAMONIX!! JAG OCH MIN BÄSTA VÄN ÅKER TILL CHAMONIX UTAN ATT HITTA BACKARNA. HAHA!! DET BLEV MYCKET ACTION UTANFÖR BACKEN. DÅ HADE MAN VELAT GLÄNSA I DETTA UNDERBART SNYGGA SKIDKIT.😍😍 [email protected]

    Svara

    Det måste vara när jag backpackade på Nya Zeeland med tjejkompisar och vi gjorde allt som gav oss adrenalin 🙌⚠️🚁💥🤗 Vi hoppade fallskärm, bungy jump, simmade med delfiner, åkte drafting och vandrade i glaciär. ❄️ Verkligen ett minne för livet 🥰

    Karin
    [email protected]

    Svara

    ”Oj! Mitt mest actionfyllda minne måste nog vara när jag va i Åre med klassen. Jag blev övertalad att åka skidor av ett ganska rutinerat gäng. Klart du ska mee! Jag tänkte att nog ska det gå bra trots att jag kan räkna med på en hand hur många gånger jag stått på skidor.. Det jag däremot inte var förberedd på var att åka i en svart backe – det första vi gjorde. Haha efter en hel del plogande fick jag upp rätt mycket fart (det slutade iofs med en rejäl krasch i backen). Jag klarade mig utan några skråmor men bjöd alla på ett riktigt gott skratt med mina obefintliga skillz på skidor. Jag hade ÄLSKAT att ha på mig ditt set i Åre på den årliga Åre-resan med klassen😍 o kanske gjort mer succé i år😏

    Josefin Lundström
    [email protected]

    Svara

    När jag var 17 fick jag åka med min pojkväns familj till fjällen över jul. Jag hade väl åkt skidor kanske tre gånger innan och var inte så vass – men vem vill erkänna det?

    Väl uppe i backen föreslås det att vi ska åka ned i en (jag minns den som svart, men antagligen var den max röd) väldigt isig backe. Jag ville ju inte vara den som bromsade sällskapet, så jag sa visst, och tänkte att ”hur svårt kan det vara?”

    Det visade sig vara svårt… hade ju inte lärt mig svänga och använda stålkanterna alls än, vilket resulterade i ett störtlopp med smärtfyllt avslut. Vaknade upp efter att ha kraschat, med huvudet i en främlings knä och blod som hysteriskt spred sig i snön. Jag hade krockat med en snowboardåkare, skrapat upp ansiktet så det såg ut som rå köttfärs på ena sidan (detta var innan ”alla” hade hjälm), sex tänder i nederkäken var lösa och jag hade bitit hål rakt genom skinnet under underläppen. Pojkvännens familj fick köra mig till tandläkaren, jag fick endast dricka föda i en vecka – men det jag tyckte var värst var att tidningen slitz hade temavecka i fjällen just då och son 17-åring kände jag mig sådär snygg som hamburgerface gentemot de modeller som fanns på plats!

    Idag hade jag nog mest garvat åt att se ut som ett skräckfilmsinslag, och numer är jag helt hyfsad på skidor och åker så ofta jag kan med mina kids (och med hjälm). Däremot hade ett nytt skidset i coffee suttit fint, jag tenderar ju att uppdatera barnens garderob mer än min egen om man så säger, så snart får man väl skämmas för sin ålderdomliga Stig helmer-stil i backen istället.

    Håller tummarna för uppdatering!
    Mvh mamma råbiff
    [email protected]

    Svara

    Jadu, en av många actionhändelser… När man är född i en kropp utan rädsla.. I början av min skidkarriär (kanske var runt 7år) efter en träning i backen avslutade vi med friåkning. Man har hela tiden sneglat på de coola ”jibbers” som hoppar i dom stora big jumpsen (ca 10-15m hög), så cool som dom stora killarna skulle man vilja vara någon gång….
    Frågade min tränare hur mycket sats man måste ta för att hoppa i en sån. Han svarade på skämt att det behövs myyyyyycket sats för att klara ett sånt högt hopp. Innan han hinner blinka så är jag på g nedför backen, med vääääääldigt mycket sats som han sa. Ingen tevekan av mig inte… In i hoppet, med en aning mycket sats. Flyger högt och långt, förbi landnings delen ut på flacken. Ja ni förstår, där började en av många hjärnskakningar, och inte första gången mamma och papp fick möta upp mig på sjukhuset 😂
    Sånt som händer, men tack och lov har man alltid klarat sig utan livsavgörande skador. Heja skidåkning!!!

    [email protected]
    Elin Johansson

    Svara

    Vilken rolig tävling!
    Det måste ha varit då jag och min man var på vår smekmånad Kreta och ville ta oss till ett mer avlägset ställe för att övernatta. Vi hade bil men vad Google Maps inte sade var att vägen dit var riktigt dålig och guppig, och att det skulle ta dryga timmen med långsamt körande istället för 15 min. Det är en väg utan skyltar eller asfalt, det är sten och sand. Vi höll på att skita på oss men vi tog oss fram och slutmålet var riktigt vackert! Vi lagade egen mat och tältade.

    Alternativt var det att övervinna mina rädslor i en svart backe i de italienska alperna. Jag är rätt feg annars och ovan vid hög fart 🙂

    ylvalihellgren(a)gmail.com

    Svara

    Var ska jag börja – var beredd på en skrattfest.

    Vi var ganska stora barn som skulle lära oss åka skidor, pappa var uppvuxen i fjällen men min mor var alltid lite anti den typ av resa och valde alltid solsemester framför vintersemester. Men det här året, nu var det dags för familjen Åqvist att inta Tandådalen.

    Väl på plats hoppar 3 döttrar och 1 mor ut från bilen. Pappa ned på knä för att knäppa allas pjäxor, inte ville mor min att hennes nya akrylnaglar skulle gå sönder.

    Först ut – skaffa liftkort. Backen ned från skidshoppen till liftkön så skrek 4 av 4 tjejer. VILKEN BACKE…. i efterhand? det var bara en passage ned.

    Veckan gick och vi alla gick i skidskola, Nu var vi redo för sittliften och familjebacken, pappa laddad. NU skulle hela familjen strosa ned längs familjebacken – som den målbild han hade. Problemet var bara att han visade oss fel väg, familjen var fast i en svart backe…. paniken! (Jag grät så mycket att jag förfrös mina kinder, mamma skrek, mina andra systrar satte sig i protest.) Vi åker igenom skogen för att komma ut till familjebacken… vi kom ned tillslut… Men pappa Åqvist hade inte en superglad fru…

    – Älskling, nu bjuder jag på lunch och lite Glühwein.. (måste ändå säga att han försökte.)

    Hela familjen intar hamburgestället.

    – Sätter ni er så fixar jag lite gott.

    Mor min slår sig ned, måttligt irriterad och tänder en cigg som hon röker med irriterat humör.

    Först ut kommer han med varm choklad till oss barn, halkar och det är varmchoklad överallt.. Han ler och går in igen, inget skulle få förstöra hans efterlängtade semester.

    Men droppen var när han kommer ut med Glühweinen, sätter sig på parkbänken var planka var lös och han ramlar rakt ned.

    – NU ÅKER VI HEM säger han surt och så var den skiddagen slut.

    Det finns fler skidhistorier från familjen Åqvists skidsemestrar. Det mest roligaste historierna är från just de semestrarna & ett äventyr av desslike och aldrig har jag känt mig så mycket som Sunes familj som under dessa sportlovs resorna vi gjorde.

    [email protected]

    Svara

    Mina mest actionfyllda ögonblik har helt klart med hästarna och stallet att göra! Har ridit sedan liten och action, fart, fläkt och vilda upptåg har stått på schemat sedan dess. Det har varit action och spänning i allt ifrån hopptävlingar, bad med hästarna i sjön till barbacka galopper på sommaren i en hage.
    Nu senast var det när jag red en häst där vi helt missuppfattade varann, hon stegrade och jag var oförbered och kunde inte hålla balansen så hon gick över/omkull med mig på ryggen. Det var en näradödenupplevelse proppad med action och adrenalin. Det gick som tur var bra för oss båda och jag satt upp igen och fullföljde ridpasset men jag kommer aldirg glömma det ögonblicket. Det måste vara min mest actionfyllda händelse men också den läskigaste. Hade änglavakt.
    Hoppas min dotter börjar med fotboll när hon blir större…;)
    //sara
    [email protected]

    Svara

    Hej Petra! Älskar tävlingar (och din stil)!

    Just därför är mitt actionfyllda minne inget mindre än en tävling. När jag var 11 åt var jag tillsammans med min familj på ett vattenland, som även hade ett hopptorn. Ett killgäng hade samlats och gjorde volter. ”Skitcoolt” hörde jag min lillebror säga, och det ville jag också vara.

    Efter att ha hoppat några gånger kände jag mig redo att göra samma sak och jag gick bestämt upp till högsta höjden. Utan vidare eftertanke hoppade jag och försökte volta. Aj! Plask. Magplask.

    Min kropp var knallröd, och jag kan nu i efterhand erkänna att det sved. Mycket. Det värsta var inte att det gjorde ont, det var själva misslyckandet. Då var det svårt att hålla tillbaka tårarna.

    Snart därefter började jag faktiskt på simhopp och lärde mig att volta. Revange!

    Namn: Johanna
    Mail: [email protected]

    Svara

    Man springer ej i badhus, livets största läxa! Jag var inte mer än 10-11 år och vi hade en utflyktsdag med skolan till just badhuset. Killtokig som jag var ville jag ha killarnas uppmärksamhet. Något som började med normala lekar i poolen slutade med dubkkurragömma/ burken i hög hastighet. Vad jag tyckte var skolans snyggaste kille då hade gömt sig vid en relaxavdelning, jag som dunkade hade hittat honom där och var då på väg tillbaka till dunkstället.. Hursomhelst så gick det lite väl fort så jag halkar när jag ska ut från relaxavdelningen intill glasdörren. Varav mitt knä går genom hela glasdörren och tillbaka igen. Detta slutar i ett katastrofscenario med ett akut sjukhusbesök med allt vad det innebär och en kille som var helt vit i ansiktet, skämdes så mycket för att han jagat mig och jag skämdes för att jag skrämt honom. Med ett skalat knä och en massa ärr så blev vi tillsammans kort därefter även om det bara varande för en vecka eller två. Älskat din blogg och personlighet sen shecitytiden, sluta aldrig! //Sandra
    [email protected]

    Svara

    Hei fra Norge!
    Mitt mest actionfylte minne er fra Sør-Afrika og på nattsafari. Vi hadde ikke sett noe enda, men hørte noe raslende i buskene. Så kom det plutselig en white-nosed rhino i ekstrem fart! Heldigvis merket den oss ikke. Men det var pirrigt!

    Ida
    [email protected]

    Svara

    Mitt mest actionfyllda minne är från 2012, jag fyllde 25 år och min sambo och bästa vänner gav mig en sälenresa i present. De är värsta proffsåkarna och jag… not so much då jag inte åkt skidor sen jag va 8 år. Glada och taggade begav vi oss upp i liften, men råkade ta fel lift, vi hamnade i en svart backe och enda vägen ner va just.. ner. I ren panik och totalt okunskap om skidåkning åkte jag ner med dunder och BRAK om man säger så. Blev det första och enda åket för mig den resan som du kanske förstår.. hade vart kul med denna snygga dress åtminstone se fashion och proffsig ut när jag nu mer mest sitter i solväggen på våra skidresor och nervöst hejar på sambon och barnen.

    [email protected]

    Svara

    Hallå hallå !!
    Ett av mina mest fartfyllda minnen från min barndom var på vintrarna när vi använde allt från miniskidor, pulka och Bob för att tolka bakom min väns ponny som fick stå ut med mycket av våra galenskaper!

    [email protected]

    Svara

    Det är nog när jag helt ofrivilligt åkte störtlopp ner för ”väggen” en av sälens brantaste backar och mottogs utav en härig dansk längst ner i backen men gråten i halsen, kan tilläggas att jag var kring 12 bast, minnet sitter fortfarande kvar haha.

    Svara

    Första gången jag och mina vänner var i Alperna (Val Thorens) blev vi helt tagna av den utbredda offpisten. Utan att ha koll på liftsystemet dundrade vi ner i en orörd offpist med snö upp över knäna. Det var nog den absolut bästa skidåkningen jag varit med om men när vi sedan insåg att det blev allt flackare i backen och att vi bara kom längre ifrån liftsystemet var det inte lika roligt. Det tog oss två timmar att mer eller mindre gå med skidor i den djupa snön för att komma till närmaste pist och därefter lift. Det fanns med andra ord en anledning till varför det var en orörd offpist… Vi var helt svettiga när vi kom fram och spenderade resten av dagen i solstolar vid backen och öl i handen. Slutet gott, allting gott men hädanefter tänker jag till en gång extra innan jag tar mig ut på upptäcktsfärder på skidor i Alperna.

    /Emma, [email protected]

    Svara

    Mitt mest fartfyllda minne är nog när jag och min bästis åkte zipline Över hawaiis trädtoppar – sjukt coolt!

    Har tyvärr inte fartfyllda minnen kopplat till vintersport, MEN har på min bucket list att lära mig åka skidor så att jag och min kille kan åka på skidsemester. Det här vore ju helt klart en motivation att ta tag i det!

    /Maria

    Svara

    Måste varit som liten när jag kaxigt nog skulle åka och gå av ankarliften utan hjälp, precis innan den extremt branta backen. Givetvis fastnar jag med dragskon inuti min brandgula skidjacka och följer sparkandes med upp i ren och skär panik. Minns att hela mitt 10-åriga hittills långa liv spelades förbi och jag tänkte, nu dör jag! Efter nästan hela branta backen släpper jackan och jag gör kullerbyttor och cirkuskonster hela vägen ner, med en stav och utan skidor. Tänkte aldrig mer! Åkte inte ankarlift på nästan 13 år efter denna skidsemester innan vi åkte till Romme förra helgen. Med skakiga ben tar jag mig an ankarliften, med mer respekt än någonsin. Och, jag klarar det och är någorlunda bra skidåkerska!

    Med denna outfit (givetvis i grönt, är blond precis som du, tycker det passar så fint) så tror jag, att kläderna skulle ge mig självförtroende nog att se ut som ett proffs, även i ankarliften!

    HA DET BÄST!

    Svara

    Det mest fartfyllda är min puls 😂, har smått höjdskräck så att åka liften upp är en utmaning i sig. Nu är det 15 år sedan jag åkte utför, men har det som mål att en gång stå startklar i backen igen & ta mig nerför med livet i behåll. Utmaningen som nu hindrar mig är ett snyggt skidset.. om jag skulle vinna så skulle jag kunna lägga pengarna på en bra skidinstruktör dessutom! 😉 Å därmed inte tacka nej till att resa med vänner & familj till fjäll & alperna framöver. Håller tummarna! Florence [email protected]

    Svara

    Det minne jag först kommer på är när jag åkte zipline för några år sedan. Det va så sjukt kul att bara slänga sig ut och åka på höghöjd och bara känna adrenalinet kicka in. Finns inget bättre än när man utmanar sig själv och adrenalinet sätter i gång och pumpa i kroppen.
    Det kan man leva på länga.

    [email protected]

    Svara

    Mitt häftigaste minne är ifrån sommaren som var (2018), då jag två veckor innan svenska cupen i Triathlon bestämde mig för att testa att tävla. Tävligen var tuff men så otroligt rolig så jag hade ett stort leende på läpparna hela loppet! Bonus var ju att jag kom på 17 plats i Sverige i min debut! Så stolt och längtar till fler sportäventyr💪🏼 🤗

    Svara

    Haha, jag glömmer aldrig när jag och mina vänner skulle åka Zipline i Sydafrika. Det var inte min idé då jag är livrädd för höjder, men eftersom större delen av resan hade tillbringats på stränder och på vingårdar, till min stora glädje, tyckte dem att vi skulle göra något mer äventyrligt. Sagt och gjort, de bokade in oss på en Zipline-tur. Till min fasa märkte jag, väl på plats, att det inte var en lugn tur på 10 minuter, utan 8 (!) olika ziplines över diverse vattenfall och mellan klippor. Försökte banga, men mina kompisar tyckte jag ”skulle ta itu med min rädsla”. Vi hamnade i en grupp där alla såklart var överentusiastiska och totalt orädda. Bara kastade sig ut på den förbannade ziplinen. ”Oj, jag var visst lite nära klippan, TIHI”. Dårar alltihopa! Har aldrig vart så svettig i mitt liv. Det är nog det närmsta jag kommit en actionhjälte, mellan klipporna i Sydafrika när jag krampaktigt höll tag i handtaget. Hade träningsvärk i magen dagen efter, då jag hållit andan på varenda jäkla bana, haha.

    Emma
    Mail: [email protected]

    Svara

    Jag var 10år och vi var i fjällen och åkte skidor. Det var den åldern man gillade att åka i gupp och i små hopp, så jag testade först att åka lite sakta i ett hopp men andra åket tänkte jag vara lite modigare. Vinkade glatt till mina föräldrar när jag swisha förbi men missbedömde farten och bokstavligt talat flög i hoppet och landade framför en husvägg. Som tur var bröt jag ingenting men det är en historia vi fortfarande skrattar åt 😂

    Svara

    Mitt största actionäventyr utspelade sig för fem år sedan när jag och min dåvarande pojkvän skulle ut på vårt största äventyr, vi skulle resa till Australien, köpa en van att bo i och surfa så många spots vi kunde längs östkusten. Jag hade innan den här resan varit iväg tre gånger på olika surfresor, men klassade mig själv fortfarande som en nybörjare.
    När vi nådde Byron Bay fick jag en go känsla i magen och bestämde mig för att köpa min första alldeles egna bräda. Kommer ihåg känslan än idag när jag gick ut genom affären med den i famnen. Lycka.
    Jag var ivrig att testa min nya kompis och vi åkte raka vägen till en strand där vågorna var lite mindre och lugnare för att passa mig så bra som möjligt. Drog på oss badkläder, och jag hade dessutom köpt en helt ny surfbadddräkt dagen till ära och kände mig som en riktigt snygg surfbrud.
    Väl ute i vattnet ville min pojkvän gå igenom några saker som var viktiga att tänka på samt visa någon övning uppe på brädan. Jag står glatt och tittar på och hinner absolut inte reagera när brädan helt plötsligt kommer med en raketfart rakt i ansiktet på mig. Då hade min bf hoppat av brädan och på något sätt lyckats skjuta iväg den med en j*vla fart.
    -Men gud hur gick det?
    -Jo det gick nog bra, det gör lite ont på läppen och på näsan bara, men det är lugnt.
    -Eeeh det är nog inte lugnt älskling, din ena tand är borta och det är blod i hela ansiktet.
    -VAD SÄGER DU?
    Lite smått chockad går vi upp på stranden igen och jag ser hur blodet forsar ner över hela mig och min fina baddräkt. Förmodligen var jag i chock för jag kunde inte känna den ofantliga smärta som senare skulle uppenbara sig.
    Folk på stranden stirrade ut mig och jag tänkte att förmodligen måste se galen ut, men vågade inte titta mig i backspegeln utan bad bara min bf att köra mig till en läkare. Andades lugnt och fint fram tills att vi kliver in på kliniken och jag råkar gå förbi en spegel, får total panik och svimmar rakt ner på golvet.
    Jag såg ut som att jag blivit överkörd, utslagen framtand, båda läpparna spruckna och extremt svullna OCH en bruten näsa.
    Där och då var jag inte cool, kände mig som en liten flicka och det ända jag ville var att åka hem till mamma. Fick ligga kvar på sjukhuset med syrgas eftersom jag mer eller mindre fick andnöd, de byggde upp tanden igen och jag kunde återigen le.
    Min pojkväns ångest gick att ta på och det blev inte överdrivet mycket mer surf den resan. Men ett minne blott som jag idag kan skratta åt.
    Har dock lagt av med surfing efter att ha spräckt pannan för tre veckor sedan. Har insett att jag gör bäst i att ligga och sola på stranden istället:D

    Bildbevis på tanden från sjukhuset finns för den som vågar!
    Skulle bli överlycklig om jag vann ett skidställ, ska passande nog till Åre om två veckor och då vill jag vara exakt lika smashing snygg som jag var där på stranden i min baddräkt!

    Namn: Matilda Levenborn
    Mail: [email protected]

    Svara

    Attans! Man måste alltså ha åkt skidor för att kunna delta…
    Jag försöker ändå; Jag är 28 år och har aldrig stått på ett par skidor. Mhm, det är sant! Det är faktiskt en liten sorg i livet. Nu har jag träffat mitt livs kärlek, en skidåkande sådan. ”Hur ska detta gå!?”, tänkte jag. Ska jag gå i skidskola med alla mini-kids och känna dum medan han skillat åker omkring? Ja, så lär det nog bli till en början. Men HALLÅ? I ett sånt där skidställ känns det HELT OKEJ. Då kan jag åtminstone känna mig väldans snygg.
    Kärlek/
    [email protected]

    Svara

    Blev så exalterad att jag missade hälften. Ett actionfyllt minne behöver inte vara ett skidminne – great.
    Jag gjorde cliffjumping i Thailand. Några meters höjd, vill minnas 15 m..men det låter orimligt. Högt var det i varje fall. Vågorna var stora nedanför oss och mina ben kunde knappt bära mig av skakningar. Men Jo, jag hoppade. Först av alla. Det jag glömde var dock att hålla in armar och ben (hoppade som en spratteldocka)…aj! Öm i både stjärt och armar i flera dagar. Men kul var det. Vilken adrenalinkick!

    [email protected]

    Svara

    Mitt mest actionfyllda minne är april förra året. Jag och min sambo var tillsammans med min familj i Sälen. Veckan var fantastisk! Sol varje dag, härliga åk och superroligt afterskiis!!
    I slutet av veckan säger min sambo att han hyrt skoter och vill ta med mig upp på fjället. Vi börjar åka, och eftersom min sambo tycker om utmaningar och äventyr så kör han från skoterleden 🙄 vi kör fast skotern och gör allt för att få loss dem ur den djupa snön. Det började skymma och vi beslutar oss för att ringa efter hjälp. När vi satt på den fastkörda skotern mitt på fjället i solnedgången så plockar han fram en ring! Han berättar att tanken med skoterresan var ett frieri, jag sa självklart ja!🥰 i sommar gifter vi oss i Sälens fjällstuga ❤️
    Nu håller jag tummar och tår för att det blir jag som vinner ett skidställ, det skulle komma till användning alla våra kommande semestrar som man och hustru😍⛷

    [email protected]

    Svara

    Jag minns en solig sommarkväll när jag och några vänner hade parkhäng. Vi cyklade lite salongsberusade och jag blandade ihop vägarna och hamnade på stigen med trappor. Mina bromsar fungerade inte så jag fick välja mellan att cykla snabbare och flyga bättre genom trapporna eller kasta mig av cykeln och skrapa upp kläder och kropp.
    Jag trodde jag var superwoman så jag cyklade snabbare och landade tack och lov slutligen på båda hjulen. Kunde inte sluta skratta åt hur idiotisk resonemang jag dragit. [email protected]

    Svara

    Mitt största actionäventyr var när jag seglade vid Engelska kanalen. Det blåste upp till storm och vågorna var över 6 meter. Den lilla båten klarade mig utan problem, men jag (som amatör) mådde inte så bra… Jag kan säga att det gungade några dagar efter händelsen😂

    / Cornelia

    [email protected]

    Svara

    Mitt galnaste och roligaste actionäventyr var under en resa till franska alperna med mina tjejkompisar. Vi hade varit på afterski uppe i backen och druckigt ett x antal glas aperol. På nervägen bestämde vi därav för att ta den lättaste backen vilket såklart slutar i svart puckelpist backe lutandes i för många grader!!!! Efter nån timmes hasande och skrattande ner för backen senare har det blivit mörkt och vi får istället lifta ner till byn med pistmaskinen.

    Denna tävling kunde inte komma mer lägligt för mig då jag åker till italienska alperna om en månad. Självklart vill man ju vara snyggast i backen men inte minst på afterskin och därför skulle ett kit från 8848 vara en dröm!

    Hälsningar!!

    Josefin
    [email protected]

    Svara

    Har ett underbart minne när jag äntligen vågade hoppa från 5:an(är lite av en fegis så detta var stort!) och när jag kom ner i vattnet åkte bikiniöverdelen upp över brösten och underdelen åkte av helt.. Så det vara bara att dyka ner och leta efter mina trosor! Kul när man på detta badet kunde gå ner en våning och titta genom ett fönster på de som hoppade i vattnet 🙈

    Svara

    Har ett underbart minne när jag äntligen vågade hoppa från 5:an(är lite av en fegis så detta var stort!) och när jag kom ner i vattnet åkte bikiniöverdelen upp över brösten och underdelen åkte av helt.. Så det vara bara att dyka ner och leta efter mina trosor! Kul när man på detta badet kunde gå ner en våning och titta genom ett fönster på de som hoppade i vattnet 🙈
    (Glömde skriva mejl!)
    [email protected]

    Svara

    Ja, ja, ja!! Denna tävling är ju precis vad jag behöver. Ska till fjällen första gången sen jag var 7 år (19 nu) i slutet på mars & ALLA i tjejgänget jag åker med är riktigt ruttade skidåkare. Lär ju toppa alla mina mest actionfyllda minnen där när jag åker stuplopp ner för backen men kanske kan göra det med stil då iaf!! Hahaha

    Mitt mest actionfyllda minne skulle nog vara när jag och en kompis ca 13 år skulle åka pulka i en riktigt isig backe. Får rejäl fart på pulkan som inte går att stoppa så det hela slutar med att vi flyger av pulkan nere vid stenarna längst ner i backen. Där landar jag då på en sten och får en fraktur på svanskotan?? Liksom svanskotan?? Vem gör det? Resultatet var att jag knappt kunde sitta eller ligga i ett par veckor med voltaren smörj som min bästa vän hahaha.

    Saga Kullgren – [email protected]

    Svara

    Mitt absolut actionfyllda minne är när jag följde med en grupp tjejkompisar till Alperna för att åka skidor för första gången! Vi skulle böja lätt (som den nybörjare jag var), men vi hamnade lite vilse i liftsystemet och väl på toppen var enda vägen ner en svart backe! Utan mycket till val men tack vare många svängar, tog vi oss ner för backen! Nu när vi ska till Andorra i mars ser jag fram emot svarta backar!

    Kram
    [email protected]

    Svara

    En sak jag alltid kommer att ha med mej är när jag, min mamma och mina mostrar gick upp för kebenekaise! När vi hade gått upp och skulle tillbaka igen så var det snö på vissa passager och då var det bara att sätta sig på rumpan och åka ner så himla roligt och välbehövligt att vila benen när man hade gått i mer än tio timmar i uppför och nerförsbackar.

    Tack för mej! Isabell 😘
    Beella_92hotmail.clm

    Svara

    Alltså OMG deras produkter är så snygga så om jag vinner så LOVAR jag att ge mig på försöket att lära mig åka slalom igen, deal?!

    För mitt actionminne var när jag för fyra år sedan stod på ett par slalomskidor för första gången, min man och hela hans släkt har tävlat i skidor så förståelsen för hur läskigt jag tycker att det är var kanske inte den största.

    Efter att ha blivit omkörd av småknoddar, har lågt blodsocker så slänger jag till slut skidorna och går ner för backen i Åre. Måste ju till after skin trots allt! Då ropar de i högtalaren ”MAN FÅR INTE GÅ I BACKEN!” Well come and get me tänkte jag ;). Nu rockar jag moon boots istället men hade så gärna velat lära mig att åka så om jag vinner har vi en deal 😉 Puss,Ida

    Ida Dehnisch
    [email protected]

    Svara

    Mest fartfyllda minne måste vara när jag runt 13 och skulle åka puckelpist under en sittlift. För brant backe i hög fart så drar en liten vurpa och med för lågt blodsocker får jag ett utbrott och slänger av mig skidorna och ringer mamma och säger att jag sitter fast. Envis som jag är slutar det med att liftvakterna får kommer och hämta ner mig med alla i liftarna som publik…😂

    Hanne Sofie Veines Leike
    [email protected]

    Svara

    Fantastisk tävling o blogg! Följt dig sen ert tv program med dig anna o forni!
    Det var när jag var 7 år precis börjar lära mig åka skidor o mamma stod nedanför o skulle ta emot mig! Jag kunde inte svänga inte heller stanna o åka störtlopp mot henne och åkte rakt på henne! Vilken chock o krock! Det gick som tur var bra men pappa som kom bakom mig låg dubbelvikt av skratt!:) jag kommer aldrig glömma det! PS. Har nu lärt mig stanna o svänga:)

    Svara

    Fantastisk tävling o blogg! Följt dig sen ert tv program med dig anna o forni!
    Det var när jag var 7 år precis börjar lära mig åka skidor o mamma stod nedanför o skulle ta emot mig! Jag kunde inte svänga inte heller stanna o åka störtlopp mot henne och åkte rakt på henne! Vilken chock o krock! Det gick som tur var bra men pappa som kom bakom mig låg dubbelvikt av skratt!:) jag kommer aldrig glömma det! PS. Har nu lärt mig stanna o svänga:)

    Svara

    PETRA! Detta är min chans! Jag har pluggat i sex år för att nå min dröm, varav fyra år läste jag dubbla utbildningar. Därmed är jag utfattig och har 1,5 åt kvar, och detta skidställ skulle på riktigt göra mitt liv lättare?! Sjukt materiellt, men det skulle vara så stor vinst i mitt liv! Hur fint är det inte?

    Mitt minne ät när jag och mina två bästisar hikeade uppför ett berg på Bali. Det var monsunernas monsunregn, och det var djungel hel vägen upp till toppen. Stigen var slirig och lerig, och vi ramlade flera gånger. Varje 50 m typ, så står det ”xxx meters to the top, you can do it!” så vi kämpar på som riktigt djungelqueens. Efter 2,5 h hike når vi toppen, och vid det här laget är vi alltså HELT dyngsura. Inte en torr fläck. På toppen inser vi att det fortfarande är djungel, så man ser ju inte ett skit? Så noll utsikt, allt vi ser är samma gröna vägg som vi sett i 2,5 h på väg upp. Väl uppe så börjar vi städa upp varandra innan vi vänder, plockar bort löv etc. och när jag ska plocka bort ett löv från min kompis överarm SÅ ÄR DET INTE ETT LÖV MEN EN BLODIGEL. Hon får panik, och medan hon försöker dra bort den så upptäcker min andra kompis en blodigel på mitt lår!! Paniken är total och det slutar med att vi hittar fler och fler blodiglar på oss själva och varandra. Vi börjar strippa där på toppen för att få tag på dem som krupit in under kläderna och garvar/gråter om vartannat. Vi plockar ihop allt och joggar alltså ner genom leran och djungeln i BARA trosor för att till slut komma till vår bil och måste då plocka bort de blodiglar som tillkommit. När vi väl kommer fram till parkeringen så ser vi att en annan bil har parkerat på samma rad som oss, och det är en barnfamilj som fikar ur bagageluckan. PERFEKT. De fick se tre nakna svenska tjejer i trosor och skor och vi hittade fler blodiglar i skorna. All is well och vi garvar fortfarande åt det!

    Svara

    Det minne som kommer till mig först är de hemmafester jag höll i/gick på som yngre och polisen blev tillkallad. Vid ett tillfälle kröp jag och en kompis ut genom badrumsfönstret och försökte ”fly” över en åker (uppväxt på landet) medan polisen lös med ficklampor. Då pumpade det ena och det andra i blodet.
    PS. Jag har nyligen tagit upp min skidåkning och har hittills lånat kläder. Hade varit sjukt nice att ha sin egna snygga dress och därmed också bli lite mer självsäker i backen.
    [email protected]

    Svara

    Mitt mest actionfyllda äventyr är nog från i våras, jag och min bästa kompis tog uppehålls år från studierna och backpackade i Centralamerika. När vi var i Costa Rica så tänkte vi testa på rafting, vi tänkte att det skulle nog inte gå så fort och inte vara så farligt. Klipp till o vi råkade komma med ett par killar som tävlat i rafting i en sjukt stor flod med ett vattenfall typ. Var så läskigt, vi skrek och ramlade ur så många gånger. Finns till och med bild på det, Hahah! Så läskigt då, men sjukt kul och så himla härligt! Så glada att vi gjorde det!

    8848 altitude har så snygga skidkläder, skulle passa perfekt till nästa äventyr, kanske i alperna denna gång!

    Johanna Wedin
    [email protected]

    Svara

    WOW, med din kunskap över hur man framhäver det bästa som kroppen har att erbjuda kan jag bara tänka mig att kollektionen blir prima ballerina.

    Över till historieberättandet. Var iväg på min hitta-mig-själv Asien rundresa då jag och min vän hade bestämt oss för att vi givetvis skulle ta dykarcertifikat. Det är några dagars intensiv träning innan vi får möjligheten att skåda fiskar i alla regnbågens färger, med fantastiska mönster och simma intill hajar som var helt obrydda. Dykskolan hade en vanlig simbassäng där lektionerna genomfördes och där vi fick träna på en del saker som kan hända när man dyker. Hur man ska reagera på ett lugnt sätt för att inte få panik. Taggad, spänd och exalterad som man är har man givetvis inte tid att titta klart på hur instruktören visar hur vi ska göra om vi behöver tömma ut cyklopet på vatten nere under vatten utan dyker direkt ner till botten drar av cyklopet och får absolut superPANIK. Alla som har dykt vet även att det tar en stund innan man vänjer sig vid att andas med syrgastub. Min dykinstruktör var superprofessionell och hjälpte mig, och ner till poolens botten jag återigen tar mig. Till min förvåning är det ingen som har roats åt mig i alla fall inte öppet, vilket gör mig ännu mer obekväm. Alla låtsas som om det inte har hänt, nej men hon gjorde precis inte raka motsatsen mot vad hon blev tillsagd och typ bröt regel numero uno i dykning ANDAS och ta det lugnt. Ville bara dra skämskudden över mig men fick istället ta det med en klackspark och idag kan jag skratta åt det.

    [email protected]

    Svara

    Jag var ca 5 år och vi (familjen) var i Lindvallen på sportlov. Under tiden vi hade varit inne i toppstugan så hade ordentlig dimma dragit in så pappa vågade ej låta mig åka ned (i sele) utan ville ha mig på axlarna – om han bara visste vad som väntade. Jag minns att vi såg knappt en meter framåt samt att pappa sa att det var allvar och att jag var tvungen att uppföra mig…”jaja, pappa” tänkte jag. Mitt under nedförsåkningen blir det becksvart för pappas ögon – jag får för mig att börja sjunga ”imse vimse spindel” och hålla för pappas skidglasögon. DÅ blev det ACTION på pappa! 😂

    Kram,
    Sofie Sjöberg
    [email protected]

    Svara

    Alltså jag har ALDRIG sett så snygga skidkläder, måste haaaa!

    Mitt minne var när jag gick på snowboardskola för att jag tyckte det var så himla ballt med snowboard. Det var dock inte speciellt mycket action eftersom jag inte ens kunde åka liften utan att ramla. Men alla som någon gång lärt sig åka snowboard vet nog precis vad jag pratar om.

    [email protected]

    Svara

    Vilken rolig tävling och vilket fint pris!
    För 1,5 år sen hade jag och min pojkvän en actionfylld semestervecka som startade med att åka långa Ziplinebanor i skogen, dagen därpå åkte vi och gick fyra olika höghöjdbanor, dag tre åkte vi fyrhjuling i skogen och den fjärde dagen hade vi en heldag på vattenscootern! Det var en kanonbra vecka med mycket adrenalin! På vintrarna brukar vi åka till fjällen flera gånger per säsong, nu håller jag tummarna att jag kommer att känna mig snygg i attitude 8848 kläder på nästa skidsemester.

    Svara

    Mitt absolut bästa actionminne är helt klart när jag som galet förälskad 18åring bestämmer mig för att hänga med min kille till alperna med honom och ett gäng av lite halvt gemensamma kompisar. Jag har åkt mycket skidor så tänkte att det skulle bli en lätt match att hänga med.

    Jag var då tokkär i en precis ny relation så ville såklart imponera! Alla i gängen åkte snowboard vilket var det tuffa då, så jag beslutat mig om att hyra en bräda jag också, hade trots allt åkt bräda en dag i Romme så tänkte att jag hade lite koll (Sa dock att jag var JÄVLIGT bra). Upp i den högsta liften och ner för en brant jävla backe skulle vi. Jag vill inte visa mig dålig så jag dundrar ner för backen i en jävla fart. Killen åker om mig och för att ta ikapp tänker jag störtlopp, varpå det kommer en skarp kurva och där på brädan står jag, i en jävla fart och inte lärt mig svänga. Ner för stupet, in med huvudet i några träd, och att ta emot sig med händerna. Ont som in i helvete men fortfarande med inställningen att jag inte kan visa mig dåligt kravlar jag mig upp och åker ner för resterande av backen. Där nere står alla och väntar, frågar varför det tog sån tid varpå jag drar lögnen att jag va tvungen att hjälpa en tjej som åkte ner för ett stup… Min handled/arm gjorde brutalt ont, men upp i liften igen och ner för backen. Denna gång lite försiktigare. Jag vågade inte berätta vad som hänt men sa att jag måste tagit emot mig konstigt med handen och att det va därför jag hade ont. Nästan 1,5 dagar senare tvingar han mig att uppsöka läkare. Armen va så svullen. Där visas det att armen är av på ett ställe och en spricka i ett annat ben i armen. Gips från handled till halva överarmen. Varpå han frågar hur det kunde var så illa om jag bara tagit emot mig. Där satt jag på ett konstigt sjukhus i franska alperna med en läkare som knappt pratade engelska och fick berätta hela sanningen. Aldrig har jag sett honom skratta så mycket, att jag inte bara gjort årets vurpa för att jah ville vinna, utan även att jag totalljugit. Allt för att jag inte skulle erkänna att jag knappt åkt bräda.

    För tre veckor sedan var vi tillbaka på samma plats som för 6 år sedan, där går han ner på knä och frågar om jag vill leva resten av mitt liv med honom. Att det var på den här platsen han kände att han vill vara med mig för alltid. Där förstod han vilken klumpig, envis men rätt rolig tjej jag är!

    Nu har vi sagt att vår nya tradition är att åka till alperna varje år, och vad passar inte bättre då än världens snyggaste skidställ! Jo världens snyggaste skidatäll med en öl till, men ölen fixar jag själv!

    [email protected]

    Svara

    haha detta får mig bara att tänka tillbaka på mitt spontana fallskärmshopp! Jag har sedan jag varit ganska ung alltid velat hoppa fallskärm, men samtidigt trott att det är något jag aldrig kommer att göra.
    Men under min senaste resa, i Filippinerna (som inte är direkt känt för säkerhet) så upptäcker en kompis att man kan hoppa fallskärm på just den ön vi är på, varpå jag ganska ironiskt säger att så klart vi ska göra det!
    Detta resulterar i att han nästa morgon kommer tillbaka och bokat in två tider samma eftermiddag, så då fanns det inte mycket återvändo då.
    Men wow vilken upplevelse att kasta sig ut över Filippinerna, bland det häftigaste jag gjort!

    Anna Gustavsson
    [email protected]

    Svara

    Mitt mest actionfyllda äventyr var inte så mycket ett äventyr men det var definitivt actionfyllt. Jag gick i 2:a klass och var med grabbarna i pulkabacken när en av killarna kom på idén till att åka snowracer i en lång och isig rutchkana. Ensam tjej och tuff som jag ville visa mig ställde jag upp som första man ut och satte mig på toppen av rutchkarnan, som förövrigt var väldigt lång med flera skarpa svängar. Efter en rejäl knuff av en kompis for jag iväg ner och fort gick det. Redan innan jag nådde första svängen kände jag nog att detta kanske inte va den bästa idén och innan jag visste ordet av det kom den skarpa svängen och jag flög av åt ena hållet och snowracern fortsatte åt det andra. Jag hade en så hög fart att jag flög flera meter ut i backen och gled sedan ner för resten av backen på mage med ansiktet ner i snön. Givetvis gjorde det fruktansvärt ont och jag skrapade upp både ansikte, knän och armbågar och mina termosbyxer gick sönder. Men detta tyckte grabbarna såg skitfräckt ut så jag ställde mig upp och låtsades som ingenting. Efter en stund gick jag hem och helt ärligt tror jag ingen av grabbarna vågade sig ut i rutchkanan på en snowracer efter mig. Efter det dröjde det ett tag innan jag gav mig ut i pulkabacken igen och snowracer i rutchkanan blev det aldrig igen. Men vemvet, kanske hade jag klarat mig bättre om jag hade haft ett riktigt bra skidställ från 8848 altitude..

    Josefine Lindman
    [email protected]

    Svara

    Ett av mina mest actionfyllda minnen måste ändå vart från Åre.
    Efter på tok för många järn på fjällgården fick vi den brillijanta idén att jag skulle stå på min kompis skidor ut i pisten och ner till byn. Alltså bakom honom! Lätt att hålla balansen eller? Haha!
    (Jag hyfsat nyopererad i knät) Det slutar med att vi stannar pistmaskinen i backen och säger att jag behöver skjuts ner. Första och enda gången man har åkt pistmaskin✌🏻
    [email protected]

    Svara

    Hej Petra, underbar kollektion!

    Året var 2002 och filmen Elina hade haft premiär i biosalongen. Om en flicka som vet hur man rör sig på myren. Samma höst, iklädd morfars gamla fiskartröja och ett par tokstora gummistövlar, bestämde jag mig också för att lära mig gå på myren. De vuxna var redan ute och plockade hjortron och jag ville visa att jag var en riktig norrlänning och kunde navigera mig genom myrmarken.
    Jag gav mig av, och tar mig en bra bit in. Varje steg, hopp känns i magen. Jag tror jag hör de vuxna längre fram och tar ett stort kliv rakt ner i ett hål. Jag faller ner genom mossen och hålet tar aldrig slut. Hela mitt huvud är under ytan och jag håller med liv och lem kvar mig i en klen liten rot. Det känns som att jag spenderar evigheter under vattnet. Jag har total panik. Jag kommer inte klara mig. Plötsligt känner jag en hand som får tag i mig och drar mig upp. Min mamma har på helt ofattbara sätt tagit sig till mig på några sekunder.
    Varm choklad och torra kläder har aldrig varit ljuvare. Och jag, jag har lärt mig hur man rör sig på myren.

    Svara

    Mitt absoluta mest fartfyllda minne är när min mamma fick köra mig till förlossningen.. Min dåvarande sambo trodde print inte på mig att förlossningen va igång ( det va ju en månad för tidigt) så han tyckte att han kunde åka till jobbet. Då jobbade han som säljare och åker runt i Mälardalen. 1 timme efter att han åkt kunde jag inte hålla ihop benen längre. Jag ringer min mamma i panik som får komma och köra mig. Nu är det så att min mamma vanligtvis kör i typ 80 på E18 annars tycker hon att det går för fort. Till historien hör att det regnade och va vägarbeten på E18. Jag som knappt kunde andas vid det här laget ber min lilla mamma om hon möjligt vis kan öka till åtminstone 95 så vi kommer fram innan ungen hamnar i hennes framsäte. Hon gasar då på, inser att det är kö på vägen, får ta en genväg genom stan, åker förbi rödlyse efter rödlyse ( ja hon stannar inte) och jag i panik sitter i framsäte och håller i mig för glatta livet. Vi bokstavligen ligger i svängarna. När vi väl är framme, har jag varit så panikartad i bilen så jag knappt märkt av värkarna och när vi är framme va jag öppen 6 cm och barnet va fött 1 timme senare. My god!! Min mamma i panik va inte att leka med.

    Svara

    Actionfyllt vet jag inte om det var men snabbt som attan gick det.
    För ganska många år sedan var jag och ett par kompisar i Orsa på skidresa och tänkte en kväll vara lite banbrytande och åka längdskidor på kvällen istället för att gå på ”afterski”. Sagt och gjort pallrade vi oss iväg till längdspåret och satte fart. Efter ett tag blev det ju mörkt men spåren var upplysta så vi tänkte ”Nemas problemas, vi tar den långa rundan!!”. Jag hade musik i öronen från start så jag hörde absolut nada! Man såg heller inte så mycket mer än spåret framför sig… På slutet kör man igenom rätt så tät skog så sikten åt sidorna blev typ obefintlig. Precis i en övergång mellan två låtar ser jag att min kompis som är framför börjar staka som en dåre och försvinner bakom en kulle. Så jag ökar också tempot för att inte halka efter. Man kan ju tro här att vi är vana längdåkare.. Och att hon bara skulle köra en spurt på slutet.. Och ja vi är vana men hon spurta inte av den anledningen..
    Efter ett tag dör min mobil (antagligen pga kylan) så jag stannar och hör helt plötsligt ALLT! Hela skogen är full av ylande vargar!! Jag slänger telefonen och ena staven i snön och swishar hemåt som om det brann i rumpan på mig. Väl tillbaka vid bilen igen ser jag att min kompis sitter bakom den och gömmer sig (hur nu det skulle hjälpa?!). Vår andra kompis som bara åkte korta rundan kommer fram och frågar varför vi ser ut som att vi sett spöken. Det är ju vargar i skogen!!! skrek vi båda två. Hon lägger sig ner i snön och skrattar så hon gråter… Vad i hela friden var det som var kul med det? Dom kunde ju ha ätit oss typ (logiskt i en 14 årings huvud).
    När hon lugnat ner sig lite får hon iaf ur sig ”Skidspåret ligger nära djurparken, deras vargar hörs hela tiden i skogen”.
    Ni skulle ha sett våra ansikten haha! Oslagbart! Vi skrattade hela vägen hem. Tills jag insåg att min mobil låg kvar i skidspåret…

    Massa kramar!
    // Emelie

    [email protected]

    Svara

    ALLTSÅ ACTION :’D när jag var 14 år tog min pappa med mig för första gången till Lindvallen Sälen för att lära mig åka skidor. Efter några fall i ankarliftar lyckades jag ta mig upp och ner för backarna några varv. Efter ett tag skulle vi sedan ta en kopp choklad uppe på toppen av Gustavsbacken (som verkligen inte är en svår backe att tala om). Under fikan blev det plötsligt stormigt och dimmigt och eftersom jag inte hade några goggles och var shit scared fick jag åka ner för backen mot tryggheten på pappas rygg hehe, 14 år. Har inte åkt sedan dess men nu ska jag och 8 kompisar upp under påsk. Hade ju varit kul att vara snyggast i backen, för skickligast skidåkare priset går nog inte till mig.

    [email protected]

    Svara

    Mitt mest actionfyllda minne var när jag och en kollega satt på kontoret och båda pratade om att vi ville hoppa fallskärm men inte hade någon att göra det med. Där och då bokade vi fallskärmshoppning för två. Väl där så var vi med om den mest obeskrivliga upplevelsen jag upplevt. Hoppa ut ifrån ett flygplan och falla fritt i 50 sekunder fastspänd i babybjörn på en 50årig gubbstrutt som hade hoppat fallskärm i mer än 30år, sedan några minuter av ren harmoni svävandes ovanför jorden, den ni!

    Efter det blev det en resa till USA och Costa Rica med samma kollega.

    [email protected]

    Svara

    Jag va 10 år och var i sälen med min familj. I kön till skiduthyrningen kunde jag skymma en kvinna som stod lite längre bort med silvrigt skidställ, vilket va de ballaste jag sett! Inte nog med det, det var det Pernilla Wiberg! Jag och min bror sprang fram och frågade om vår första autograf i livet. Efteråt i backen vart jag riktigt jävla taggad och pumpad med adrenalin. Jag tänkte nu jävlar. Helt ärligt så var jag värdelös på slalom och motorik va kass, så jag körde ett ordentligt störtlopp, vilket jag tycker va så otroligt coolt. Tyvärr gick det lite för fort, alltså jag kunde inte stanna . Hjärtat pumpa och tårar rann pga farten och kalla hårda vinden. Jag åkte så fort att jag höll på att meja ner folk . Det sluta med att jag brände förbi hela liftkön så folk vände sig om efter mig och skrek till, ramma ner de oranga stoppnätet och hamna som i en hängmatta ner en bit på berget. Det blev folksamling och massa personal som fick hjälpa mig upp. Har aldrig skämts så mycket i hela mitt liv.

    Perfekt tävling då jag söker en overall till ett vinterbröllop i Åre med afterski Dan innan! ❤🔥

    Isabelle wiklund
    [email protected]

    Svara

    Haha denna är otroligt knäpp. Vinden blåser kallt i ansiktet, jag är 13 år och vad ringde stått på ett par skidor sen jag var 9. Har alltid varit lite rädd för farten, men jag ville klara hopp parken i skidbacken. Jag rusar ner med en sån snabb fart att jag okontrollerbart inte hinner stanna mina skidor innan nätet runt parken träffar mig och jag våltar två varv och landar på rumpan. Än idag förstår jag inte hur jah klarade den sjuka volten och hastigheten. Sen dess vill jag bara åka mer skidor.

    [email protected]

    Svara

    Hej!

    Adress: [email protected]

    Mitt mest dramatiska minne är när jag och min kompis ligger gömda i en bil, på väg att ta oss in illegalt i ett flyktingläger i Uganda. Det var vår första reportageresa utomlands. Så unga, så naiva.

    Svara

    Action i skidliften har jag varit med om.
    Jag skulle för första gången åka snowboard upp i ankarliften och var sjukt taggad. Åker en bit och allt går bra.. men vad händer? När branten kommer, det vill säga branten som är lik en vägg så vinglar jag till och fastnar med ankaret runt snowboarden. Jag släpas därefter med hela vägen upp till toppen bak och fram och upp och ner. Behöver jag säga att jag helst ville att solen skulle titta fram så jag kunde smälta bort som en isbit? Väl uppe på toppen blev det ett nödstopp och någon stackare fick operera bort snowboarden från liften och ta hand om mig som då Hade en lätt tomatfärgad ansiktsfärg.. haha

    Svara

    ÖGA MOT ÖGA PÅ 22m DJUP!

    För sista gången gick vi igenom dykutrustningen på den lilla båten mitt ute i Fijis vatten. Väl nere under utan började simturen ner i det blå, väl nere på 22meters djup satt vi på knä och försökte andas lugnt. Och DÄR kom dom! Helt utan skyddsutrustning nere på havets botten stod jag öga mot öga med TJURHAJAR! Sexton stycken simmade omkring och wow vilken action och adrenalinkick när en av de stora kom simmande mot mig, händelsen att vara öga mot öga med en tjurhaj är helt oslagbart, läslig spännande och så sjuuukt!

    [email protected]
    Kolla gärna en liten film som finns i ”webbplatsen”

    Svara

    Åh vad kul! Har kikat på det settet sååå många gånger och hade varit sjukt kul att vinna det! Mitt mest actionfyllda minne var när jag för sju år sedan var ute på en joggingrunda i skogen och plötsligt stöter på en björn!!! Jag fick panik och lägger mig ner och spelar död (???) men tänker efter ett tag att ”Fan här kan jag inte ligga!” och kutar hem, min snabbaste springtur någonsin kan jag lova 😂

    [email protected]

    Svara

    Mitt mest actionfyllda minne är nu i julas på safari i Kenya där vi hamnade mitt i en jakt mellan en zebra och två lejon, så så spännande. Zebran klarade sig efter mycket om och men! Så häftigt att vara så nära naturen, en känsla man får i skidbacken likaså.

    Mail. [email protected]

    Svara

    I björnrike. Första gången på skidsemeste, första gången på skidor (om man inte räknade provåk på baksidan av huset hemma). Andra dagen ska vi upp till toppen. De har lovat dyrt & heligt att det är nybärjarvänliga backar ner. Det de inte räknade med var att jag trillar av liften. PRICK DÄR DET GÅR TVÅ SVARTA BACKAR NER åt båda håll. Kollar på ens backen ich ser inte ens backen. Ser bara kanten.

    Oj vad panik jag har. Ringer mamma. Funderar på hur jag kn bryta en kroppDel så de hämtar mig med scooter. Till slut bestämmer jag mig för STT klättra upp till toppen. Med skidor och pjäxor. Skämdes ihjäl. Det tog tid. Folk skrattDe.

    Tänker Tt det inte är omöjligt detta kommer hända klantiga mig igen; men tänker då att jg gärna hade i alla fall sett snygg ut i fallet & klättrandet upp för Backen I denna outfit 😂.

    / Angelique , [email protected]

    Svara

    Mitt mest actionfyllda minne var definitivt när jag var ca 12 år (är 18 år nu) och var under sportlovet var med min familj och våra familjekompisar i Vemdalen på skidsemester. En dag valde jag och dottern till våra familjekompisar (även min bästavän) att åka på en turridning med islandshästar då vi båda älskar att rida. Väl framme blir vi tilldelade en varsin häst (haha kommer fortfarande ihåg att min hette Laban). Vi får sitta upp och dom förklarar att vi kan stöta på björn eller varg och det är så viktigt att vara lugna. Lagom rädda rider vi iväg, vilket var en underbar upplevelse! Tänk er att sitta på en varm hästrygg i en djuptsnötäckt skog? Helt plötsligt börjar ALLA hästar däremot att skena… jag får panik och tänker att det måste vara en björn? Eller varg? När alla hästar lugnat sig så är det ingen som vet vad hästarna blev rädda för? Kanske var det en björn som lurade någonstans? Bara hästarna vet! Haha men det var både underbart och nervkittlande!
    Kram, Julia
    [email protected]

    Svara

    Så länge jag kan minnas har jag varje år varit på skidsemester. Egentligen gillar jag inte att utsätta mig för allt för mycket action. Men det är något helt annat när man åker utför. En underbar känsla i kroppen varje gång man swischar ner i baken. Då tar jag gärna risker i puckelpisten och i hoppen. Bästa känslan som finns. Hade gärna känt mig extra farlig och snygg i snyggaste outfiten från 8848 altitude ✨
    Anna Fransson
    [email protected]

    Svara

    Det som kommer upp i mitt huvud är när vi var i Cervinia. Att åka skidor i alperna betyder snabba vändningar i vädret. Cervinia(Italien) och Zermatt(Schweiz)är två områden som hänger ihop. Morgonen bjöd på strålande sol, och vi tog oss över till Schweiziska sidan för att åka dem fina och långa backarna, och ner till byn för att kolla. Vi var 10 personer, och vi splittrades under dagen. Vi var fyra stycken som åkte den fina backen ner till byn och stannade och åt lunch i backen och njöt av solen. Ägaren säger lite i förbi farten snart vänder det. Vi förstod inte vad han menade för det var strålande sol. När vi kommer ner till byn står det på gondol huset alla boende i Cervinia måste tillbaka nu. Vi tar oss upp till gondolen och där är det Kaos, personalen skriker”sista gondolen går nu” vi kommer med. Och när vi kommer upp till toppen är det världens storm. Vi springer(i pjäxor och skidor) till ankarliften som ska ta oss en liten bit upp till. Dragit upp luvorna över hjälmen. Våra varmast kläder har vi inte på oss, endas underställ och vindjacka/byxor. Och det blåser snö/is, man ser inte paret framför oss. Var endas att hålla sig kvar på liften, och försöka tänka bort krampen man får i benen på snowboard. Liften stannar och vi står 40 min i liften och hoppas den ska starta. För ner vill vi inte. Vi tar oss upp och ned på andra sidan till Cervinia, på den sidan är det strålande sol. Men vi väljer att ta oss hem och få kontakt med våra kompisar. Dem fick släppa maten och försöka ta sig hem, men dem missade ankarliften och blev fast i restaurangen, och fick åka pistmaskin över berget senare under kvällen.
    Denna upplevelse är miinnen och det man älskar mer skidåkning. Ena sekunden sol andra sekunden hur tar vi oss hem.
    [email protected]

    Svara

    Mikaela

    Jag och min pojkvän hade en romantisk middag hemma med god mat och bubbel, när jag bestämde mig för att visa honom hur man kör Parkour. Vi gick ut i parken utanför lägenheten där jag klättrar upp i en 3 m hög klätterställning med ringar. Jag fick feeling och skulle svinga mig fram i ringarna, likt en smidig gladiator. Men eftersom jag är stel som en pinne och också lite påverkad av kvällens bubbel som faller jag rätt ner i backen med världens fart. Allt det här skrytet om att jag ska visa hur man kör parkour var totalt osant, men jag kände mig cool innan jag ramlade. Nu har jag slutat med parkour 🙂

    Svara

    Actionminne: tror att vi alla vet att mest action är det efter en heldag i backen på en blöt afterski!
    Hanne, [email protected]

    Svara

    Oj jisses, jag har många härliga actionminnen. Allt från bungyjump, hoppa sig ner i 12m långa fall bredvid vattenfall som forsar, till skidturer. Men det allra mest fartfyllda måste vara mina forsränningsäventyr. Känslan av den susande farten, vattnet och adrenalinet man får när man ser ett 10m drop vattenfall några meter fram. Då är det bara att hålla i sig må jag säga!

    Skulle väldigt gärna samla på mig mer vintriga och härliga minnen i dessa fina skidkläder!
    Stor kram och tack för en inspirerande blogg.
    / Mathilda Käck
    [email protected]

    Svara

    Mitt beste actionfylte minne må være den gangen da jeg «bungejumpet» i Garden route i Sør-Afrika. Det er forøvrig verdens høyeste og hopp, og på bildene etterpå ser man at jeg svimte av det første tiendels sekundet 🙈 Heia!Nora – [email protected]

    Svara

    Mitt bästa actionminne är också ett av mina mest skräckfyllda minnen från barndomen, något jag alltid kommer minnas som ”hönsjakten”.

    Jag var väl ca 4 år gammal och ute på familjens landställe. Våra grannar hade hönsgård, och djurvän som jag var tyckte jag inte att djuren skulle vara instängda och valde att släpp del fria.

    Det infallet slutade med att jag fick fly för allt mina små ben klarade för att undkomma 7 hönor och en extremt aggressiv tupp. Jag har antagligen aldrig sprungit snabbare i hela mitt liv.

    Hade varit härligt att vinna ett skidställ som plåster på såren 21 år senare!

    /Camilla
    [email protected]

    Svara

    Hoppade från Stratosphere-tornet i Las Vegas med maxpuls och sjukt adrenalinpåslag en sen kväll för några år sen. Maffigt att se hela den upplysta strippen under tiden som man rasade ner från 260 meters höjd och världens högsta skyjump! 🌟
    Sarah, [email protected]

    Svara

    Det mest actionfyllda jag varit med om är nog att galoppera på stigar i skogen i full fart! Det ger en sjuk adrenalinkick som även snowboardåkning offpist ger 🏂👌🏻
    Karin ([email protected])

    Svara

    Mitt fartfullaste minne var när jag med några vänner var i Alperna. Vi åkte upp på ett berg i grävskopan av en traktor. Högst uppe på ett berg vankades det middag, med tillhörande snaps.
    Efter middagen skulle vi ta oss de tre kilometrarna ner på gamla träkälkar. Efter (lite för) många snaps, slog tävlingsinstinkten in och jag och min vän ville ta oss ner först. Det började bra och på ett snyggt sätt swishade vi slalom förbi 3 kälkar. Det vi inte räknat med var att de byggt upp ett plank för att man inte skulle åka ut på vägen. Vi KRASCHADE rakt in i planket och min kompis bröt fem ben i foten och jag vred mitt knä ur led.
    Nu ska vi ner igen och åka skidor för att fira min 25-årsdag och skulle gärna åka i detta fantastiska kitt!
    (Obs! Skulle ej tveka på kälkbanan igen – fruktansvärt kul)

    [email protected]

    Svara

    För det första: jäklar vad snyggt och bra jobbat! Blev överlycklig när jag såg denna tävlingen.

    Action kan väl upplevas på olika sätt. Adrenalin för mig är action och det har det inte varit brist av i mitt liv hittills! Mitt mest adrenalin fyllda moment aka action måste nog ha varit när jag var i Filippinerna med mina syskon och vi gjorde en såkallad canyoneering tur. Dvs spendera flera timmar hoppades i vattenfall och åkte på naturliga rutschkanor avslutandes cliffjump på 12m, hela den dagen var action!!!
    [email protected]

    Svara

    En uppdatering från mammas gamla skidställ hade ju varit pricken över i:et för vårens skidresa. Som student har man ju inte heller ekonomi för både resa och klädesuppdatering samtidigt.

    Ett av mina mest spännande ögonblick som går att applicera på just skidbackar är vid min premiärtur av snowboard. Har sedan barnsben åkt slalomskidor och då kan man ju mer eller mindre ta sig ner för de allra flesta pister, så vad är nästa utmaning funderade jag kring. Givetvis SNOWBOARD, fysatan vilket jäkla projekt. Aldrig tidigare har liften varit så himla jobbig och är det ens rimligt att få sån sjukt träningsvärk i ena benet då all tyngd fokuseras kring det ena stackars benet. Efter någon dags åkande kände jag mig givetvis mycket säkrare och hade byggt upp som alltid en enorm självsäkerhet. Så när jag började närma mig liften tog jag beslutet att räta upp brändan för att jag lite effortless skulle åka fort sista biten för att sedan göra en stoppsladd och ställa mig i liftkön blev det inte riktigt som jag hade tänkt mig. När jag glidit ca 2/3 av vägen fram fastnade jag i en liten skarv och BAAM faceplantar rakt framför hela liftkön. Mitt tappra försök att hitta en charmör för kvällen genom mina skills var ju helt klart begravda tillsammans med snowboarden i snön.

    Svara

    När min pappa tvingade mig att hoppa från 5an på hopptornet med badring samt armpuffar i utbyte mot en glass. Värt att tillägga, jag var 5 år och fick en piggelin.
    [email protected]

    Svara

    Helt höjdrädd hoppade jag i solnedgången från en klippa på 14 meter ner i turkos-färgat öppet hav i anslutning till en lagun på Bali Nusa Lembongan. Det var superstora vågor som slogs mot SVINvassa klippor när man skulle klättra upp, så även om man kom ner, var vägen upp lika actionfyllt. Vi var ett helt gäng som hjälptes åt att dra upp varandra i precis rätt tidpunkt, att fastna i en våg var inte rätt läge.. I hoppet landade jag såklart halvt på rygg- och bak och fick typ en gratis tarmsköljning (gjorde sååå ont så jag typ svimma bara av det), vägen upp gick bra fast jag var livrädd, men fick sjukaste kicken av allt detta efteråt. Så läskigt men samtidigt så befriande känsla. Har testat surfing, fallskärmshopp och tubdykning men detta slog allt. Flög på moln i dagar(men kommer aldrig att göra om det).😄

    Namn: Amanda Engberg
    Mejl: [email protected]

    Svara

    Helt höjdrädd hoppade jag i solnedgången från en klippa på 14 meter ner i turkos-färgat öppet hav i anslutning till en lagun på Bali Nusa Lembongan. Det var superstora vågor som slogs mot SVINvassa klippor när man skulle klättra upp, så även om man kom ner, var vägen upp lika actionfyllt. Vi var ett helt gäng som hjälptes åt att dra upp varandra i precis rätt tidpunkt, att fastna i en våg var inte rätt läge.. I hoppet landade jag såklart halvt på rygg- och bak och fick typ en gratis tarmsköljning (gjorde sååå ont så jag typ svimma bara av det), vägen upp gick bra fast jag var livrädd, men fick sjukaste kicken av allt detta efteråt. Så läskigt men samtidigt så befriande känsla. Har testat surfing, fallskärmshopp och tubdykning men detta slog allt. Flög på moln i dagar(men kommer aldrig göra om det).😄

    Namn: Amanda Engberg
    Mejl: [email protected]

    Svara

    Mitt mest minnesvärda äventyr var när jag var i Italien och skulle prova canyoning första gången.
    Bakfull som tusan, hika i 2h i bikini med våtdräkt knyten runt kroppen upp i ett berg. Det var en pina, men väl framme var det hoppa i dräkten och möta två av mina största rädslor. Vatten och höjder. Många gånger under resans gång bland vattenfallen ville jag försvinna men i efterhand så var det nog det mest häftigaste jag gjort.

    Svara

    Av min man har jag fått skidor i för tidig 30års present, då det är ca 15år sedan som jag åkte skidor senaste så är kläderna behöver min outfit helt klart uppdateras!
    Men jag och min 3åriga dotter ville ändå ut i backen och testa nya skidorna. Första gången vi åker knapplift tillsammans var minst sagt svettigt, men vi klarade oss både upp i liften och även ner tillsammans (även om det var mycket plogande).
    Efteråt fick vi reda på att det inte alls var den lätta barnbacken vi valt utan den svårare röda backen. Men nu har vi ju tränat så då hoppas jag att nästa tur blir lättare!
    Jag håller tummarna på ett nytt skidset så vi kan göra fler turer i backen och få många nya fina minnen 🙂
    / Lisa
    [email protected]

    Svara

    Jag har tagit dykcertifikat i Australien, åkt skidor i alperna, hoppat fallskärm, flygit och manövrerat ett mindre flygplan, hoppat bungyjump men inget slår den här dagen……

    När jag födde vår dotter <3

    [email protected]

    Svara

    Oj, finns många actionhistorier. Skulle kunna vara när jag som 8-åring skulle visa pappa vad jag lärt mig på slalomskolan, att jag minsann kunde åka från toppen och det slutade med att jag låg i branten och skrek efter en helikopter. Eller den gången jag var husvakt hos min morbror och råkade låsa in mig själv i hundgården mitt i vintern (utan vinterkläder).

    Men min mest actionfyllda (med betoning på action) upplevelse var nog när jag en höst jobbade på Island. Island är inget vidare på senhösten. Det regnar is då. Vilket ledde till att när jag gick hem till stugan (utan jacka och med händerna i fickorna för att värma mig) ramlade på rampen och föll rätt på näsan så den gick av. Inte så sportig historia men action vill jag lova att det var.

    Notera att mina historier handlar mest om en frusen tjej i Norra delarna av Sverige utan lämpliga vinterkläder. 😉

    Namn: Emelie Lundberg
    mail: [email protected]

    Svara

    Oh älskar deras skidställ. Unnade mig som jag aldrig gör och köpte ett svindyrt därifrån för x antal år sen men är så galet nöjd! Har man någon gång tidigare haft skidkläder som sitter snyggt? Inte jag! Vore iaf drömmen att vinna ett nytt!! 😍

    Mitt mest actionfyllda minne är helt klart när jag hoppade fallskärm från 5000 meters höjd över Nya Zeelands största sjö. Föll fritt i 60 sek innan fallskärmen väcklades ut. Så galet overklig känsla. Alla känslor på en gång! Jag älskade det 😍😍😍

    Svara

    Bästa tävlingen! Perfekt inför min stundande skidresa med kidsen!

    Min mest actionrulles äventyr var nog mitt mest jobbig minne från konfirmationsresan till Trysil!
    Jag var en rookie på skidor och hade inte riktigt fått in snitsen med att hoppa av sittliften. Efter några gånger när jag verkligen kände att nu sitter det!
    Då så halka jag till i avhoppen och knäcker ena skidan. Jag får panik, lik så min vän som åker med mig.
    Men liftvakten set spektaklet och stannar hela lifter. Hjälper mig upp igen och jag och min vän får åka lite tillbaka ner till byn och där ta i tu med min-brutna-skid-problem!😅 Pinsamt är bara förnamnet!

    Svara

    Som den allmänt lugna och o-adrenalinsökande människa man är och plötsligt står på toppen av death road i Bolivia. I en skyddsutrustning och ska m h a en mountainbike (hade aldrig cyklat annat än en begagnad cykel till stranden liksom) åka utför ca 4,6 km i höjdskillnad. Vi snackar 5 h utför på en cykel, på vägar som är ca 0,5-2 meter breda med över 600m långa tok-branta stup vid sidan om vägen. Känd för att över 300 människor dör där varje år. Death road alltså. Fartfyllt var ordet, trots blåsor på händerna efter att frenetiskt tryckt på handbromsen i 5 h. Överlevde gjorde jag i alla fall. Och planerar skryta om det i all framtid.
    /Hanna Olsson
    [email protected]

    Svara

    Som den allmänt lugna och o-adrenalinsökande människa man är och plötsligt står på toppen av death road i Bolivia. I en skyddsutrustning och ska m h a en mountainbike (hade aldrig cyklat annat än en begagnad cykel till stranden liksom) åka utför ca 4,6 km i höjdskillnad. Vi snackar 5 h utför på en cykel, på vägar som är ca 0,5-2 meter breda med över 600m långa tok-branta stup vid sidan om vägen. Känd för att över 300 människor dör där varje år. Death road alltså. Fartfyllt var ordet, trots blåsor på händerna efter att frenetiskt tryckt på handbromsen i 5 h. Överlevde gjorde jag i alla fall. Och planerar skryta om det i all framtid.

    Svara

    wow! vem önskar inte detta ”drömställ” – och vilket fantastiskt samarbete där du får designa själv, en dröm..

    Hmmmmm, vad ska jag dra till med för att ha chansen att vinna detta ställ. Som tur är har jag inga farligt ”actionfyllda” turer ifrån backen. Men något jag har mer utav är resor över hela kontinenten och det mest actionfyllda måste vara kraften utav vattent. Strömiga vikar, höga vågor och mörka sötvatten. Många upplevelser där adrenalinet pumpat lite extra.

    (en liten parantes är att jag & min sambo kommer åka till närmsta backe direkt om detta skidställ blir mitt!)

    Svara

    Heeej!
    Drömmer om att få köpa ett set från 8848 altitude till min skidresa till Chamonix i april!

    Mitt bästa actionminne (och mest skakiga) var när jag vandrade i Grand Canyon. Jag fick svindel på vägen upp och fick hålla hårt i min systers hand på vägen tillbaka upp. Samtidigt red åsnor förbi på de smalaste stigarna ni kan tänka er. Jag var så rädd för att ramla ner! Tur att inte detsamma gäller i skidbacken…

    Mail: [email protected]

    Svara

    Var på Korsika och vi körde canyoning. Kommer till ett vattenhål som är 7m ner och säger att vi ska ta oss ner, hoppa ner. Vattnet är helt klart och man kan se botten samtidigt som man vet att vattennnivån är 7m ner… då var det 100% adrenalin för en höjdrädd person!

    [email protected]
    Julia Tobiasson

    Svara

    Året var 2016. Den fjärde mars. Jag var 19 år. Jag och min bästavän hade bestämt oss för att åka till Argentina och hälsa på våran kompis ( Mili). Mili hade varit utbytesstudent i vår klass här i Sverige i ett år och vi blev väldigt tajta på kort tid så det var en självklarhet att vi skulle åka och hälsa på henne i hennes hemland.
    Vi hade världens bästa resa men när jag såg ditt inlägg om att man skulle berätta om en action händelse, blev jag genast påmind om vad som hände i Cordoba.

    Solen sken och fåglarna kvittrade. Vi hade planerat att åka till Milis sommarhus som låg lite utanför Cordoba. Vi hade precis kommit innanför dörren på sommarstugan när vi bestämde oss för att gå och bada. Redan på någon sekund hade vi handduken på axeln och bikinin i högsta högg. Det fanns en å/liten sjö precis nedanför stugan. Vi gick ner dit och vi hade precis lagt oss på en klippa för att sola då plötsligt alla börjar skrika ( på spanska) . Jag fattade ingenting. Men då skriker Mili att det är tidvattnet. Och innan jag ens blinkat kommer forsade vatten åt alla håll. Och det sitter fast två personer i vattnet. HJÄLP. De lyckas hålla sig fast vid en sten, då vattnet var otroligt strömmande så skulle de släppa taget skulle de kunnat gå riktigt illa då de va ett vattenfall och vassa stenar längre bort. Ingen av oss kunde direkt gå i vattnet då de bara blev mer strömmat vattnet ju längre ut man gick. Mili ringde polis och räddningstjänst och de kom inom ca 10-15 min. Men under dessa minuter så har asså en hund tagit sig ut i vattnet. Jag är världens mest hund galna tjej och älskar verkligen hundar. Hunden försökte simma ut till sin matte som satt fast i det strömmande vattnet :’-( men hunden strömmas under vattenytan och försvinner en kort sekund. Jag fick panik. Men några sekunder efter så har hunden lyckas komma upp till vattenytan igen men lyckas inte ta sig in mot land. Jag utan att ens tänka på konsekvenser eller att det kunde hända mig något kastar jag mig ut i det otroligt strömmande vattnet och lyckas få tag i hunden och mot de starka vattnet ta mig tillbaka till land men hunden i famnen. Shit vilket adrenalin. Alla överlevde och jag lyckas rädda hunden. Det är den mest actionfyllda upplevelse jag någonsin vart med om, och så fick jag samtidigt spela lite hjälte. Hihi.

    Vore så kul att vinna denna tävling, är verkligen i behov av nya skidkläder. HÅLLER TUMMARNA! 😍

    Svara

    Mitt mest actionfyllda (och farliga) minne är ifrån när för ca 8 år sen var på skitsemester. Jag och min tjejkompis åkte i en parallellslalom backe och tävlade vem som kunde åka snabbast ner. Min kompis fuskade givetvis och åkte störtlopp vid sidan av. Jag tänkte då även jag åka störtlopp men det slutade med att jag fastnade med skidorna i avspärrningen till banan. Slutade med en snöskotertur till sjukan och brutet nykelben. Snabbt gick det och adrenalinet pumpade! I efterhand är jag glad att jag klarade mig hyfsat! Åker fortfarande skidor men tar det lite lugnare och skulle passa perfekt med ett nytt skidställ i backen!🤗

    Mejl: [email protected]

    Svara

    Hej!
    Jag är en fegis så jag får gräva djupt i minnet men när jag var 14 var jag med fotbollslaget på Liseberg. Där åkte jag ”Fritt fall” (tror jag att den heter, är 33 nu. Vi åkte iaf högt, högt upp innan karusellen släpptes rakt ner, i fritt fall). Det var några läskiga sekunder som Liseberg dessutom förevigade på ett kort där det ser ut som jag bokstavligen tappar hakan. Puh…

    Vänliga hälsningar,
    Sara
    [email protected]

    Svara

    För att titulera sig som lugn och sansad – svävar det upp, nästan oroväckande många, actionfyllda situationer knutna till mig. De flesta är kopplade till skidåkning och bilracing. Det är något i mig som släpper loss när jag utövar detta. Som att jag känner ett kall, ett behov och rus av att bara köra. Ett utav ögonblicken är Redbull Homerun i Åre. Det är ju sjukt, egentligen. Hur du, tillsammans med 499st andra dårar kör störtlopp från Åreskutan till Timmerstugan – men fa-an vad kul och adrenalinkickande det är! Även i år ska jag ställa mig på start och vimla runt bland skidor för att sedan gasa neråt. Och sedan häva skumpa. Varför inte med en ny fantastisk skisutstyrsel?
    [email protected]

    Svara

    så kul med tävling!!
    Mitt mest actionfyllda minne måste vara från när jag var liten (10 ish år!) och jag skulle åka med pappa i en svart backe för första gången. Det vi inte visste om var att backen var helt isig och det slutade med att jag i princip körde i direkt och voltade och tappade båda skidorna som åkte ner i backen medans jag låg kvar. När vi sedan efter mycket om och med kom ner till mamma som satt längst ner i backen och väntade berättade hon om att hon sett medans ett barn körde i högst upp som bara den helt ovetandes om att det var jag haha! Så kan de gå. Håller tummarna på att vinna!!
    [email protected]
    Hanna Adolfsén

    Svara

    Åh vad jag skulle vilja att min yngsta dotter vinner… what a surprice! Hon skulle bli överlycklig, att få ha samma skidställ som storasyster nyss köpt. Linnea minns med fasa de senaste åket i backen. Julafton, det är drygt -30 kallt och Våffelstugan hägrar. Just då när hon minst anar det blir hon rejält påkörd bakifrån av en snowboardåkare, slungades flera meter, tappade andningen. Då blev det ACTION av hennes skräckslagna föräldrar. Fullt pådrag, men som av ett mirakel, klarade hon sig utan skråmor. Men med rädsla att stå i backen igen. Modigt nog åker hon med hela La Familia på skidresa vecka 11, men har inget skidställ. Mamma Kristin

    Svara

    Så snygga kläder❤️😍❤️😍💪🏻 Bästa äventyret var nog när jag skulle åka snabbsträcka till en annan backe i Åre. Försvinner två timmar rakt i tjotahejti, in i skogen med pudersnö. Lite halvt ovan åkare som man är så börjar man stört böla! Mobilen död, vännerna är borta och man tänker att världens varg skulle komma och äta upp en. Men jag överlevde.🙃 Efter att ha gått med skidorna ett bra tag så visade det sig att backen låg 40 meter ifrån. Men vilket äventyr! Allting gott (men behöver nog öva mer på offpist)❤️

    Svara

    När jag var 10 år bröt jag benet då jag blev avslängd av en häst som sedan galopperade över det (dock inte äventyret). Opererades dagen innan julafton och sedan bilade vi direkt upp mot Hälsingland till mormor, det vägrade jag missa pga gipsat ben. Så där satt jag med ena benet uppe på en pall när det var massa snö ute (i Uddevalla där vi bodde var det bara slask). Min barndomsväns mamma kom på den briljanta idén om att hon kunde skjutsa mig på deras spark, samtidigt som deras hund (som för övrigt hette PUCK) drog. I praktiken blev det en skräckfärd i brant nedförsbacke, med en galen Puck galopperandes. Jag skrek av rädsla att bryta det andra benet och oro över hur förbannat ont det måste göra att slå i det redan brutna benet. Som tur var klarade vi oss och satt ganska still resten av jullovet kan man säga. Minnet av adrenalinet är lika tydligt idag ca 20 år senare. 😅

    Väldigt rolig tävling, med många bra äventyr!
    [email protected]

    Svara

    🙂 En av mina mest actionfyllda minnen är från när jag körde gokart som 17 åring år 2009. Vi var ett gäng på sex personer som firade en födelsedag, som slutade som en scen tagen ur en film. Vi åkte runt och hade roligt till jag helst plötsligt i tredje rundan inte kunde bromsa in i den skarpaste kurvan på körbanan. Jag flög över med gokarten till andra sidan och landade på en gokart som kom i motsatt färdriktning. Adrenalinet som började pumpa när jag märkte att bromsen inte fungerade, farten, och sedan känslan av att komma flygandes i en hög fart. Det är den mest actionfyllda händelsen jag varit med om där alla klarade sig oskadda. 😂😃💛

    Elisabeth Grennvall
    [email protected]

    Svara

    Hej! Det var nog när jag cyklade med en kompis. Hade jätte hög fart och min kompis med som cyklade lite längre fram MEN helt plötsligt stod min kompis still?! Jag hinner inte stanna, kör rätt in i min kompis, gör en volt över henne och hamnar på marken lyckligtvis på rumpan. Sedan tittar vi på varandra chockade och brister i skratt.

    Älskar 8848 utseendemässigt och hoppas så hjärtligt att jag kommer vinna ❤️❤️❤️

    Amanda Pyk
    [email protected]

    Svara

    Livets bästa action är alla (svårt att välja en) gånger när jag suttit på hästryggen och galopperat allt vad hästen orkar över de mest sagolika stubbåkrarna. Att veta ett man sitter på ett djur, som väger upp mot ett ton, och låta de ge allt vad de har är helt magiskt och det ger både en adernalinkick och världens lyckorus på samma gång.
    Att sedan lägga på lite vacker solnedgång och ljummet väder på det skadar inte heller…
    Åh vad jag saknar att få uppleva detta! Måste ta upp ridningen igen NU.

    Svara

    Therese Miettinen
    [email protected]

    Det var på tiden när det var töntig att bära hjälm (korkad trend förövrigt). Jag skulle ta mig ner för sista gången för dagen i backen, träffar såklart en dold isfläck som gör att jag tappar kontrollen och skidorna går åt variant håll.. fallet stoppas av min hud (skarpa av farten från mage upp till panna), när jag väl stannar har jag en armé runt om mig som hjälper mig upp, vi åker ner och jag får en chock när jag tittar mig i spegeln. Tur att det finns mycket annat att göra på skidorter, villet hjälpte mig denna gång. Spa, afterski med påsminkade roskinder (försökte dölja skrapsår) och äta gott 😎

    Svara

    Åh, vilken drömvinst! Har själv kurvig kropp och älskar att framhäva midjan, skulle vara en dröm att kunna göra det i skidbacken också! Mitt mest actionfyllda minne måste nog vara när jag var på skidsemester med familjen. Det var sista dagen, det var dimmigt och backarna var hala då snön hade smält och sedan fryst över natten. Vi tänkte åka en sista svart backe innan det var dags för hemgång, vi ångrade oss direkt när vi kom till toppen. Vi kunde endast se ett par meter fram och det var galet halt. Pappa vurpade ett par gånger, brorsan ramlade mitt i farten så hans skidor försvann i dimman. Fick leta ett bra tag innan vi hittade den, jag höll på att köra på någon då jag inte såg personen förrän jag var för nära….nu i efterhand skrattar jag åt det då de mentala bilderna är roliga! Men där och då var det riktigt jobbigt, vet inte hur många gånger vi ramlade och jag trodde aldrig vi skulle komma ner helskinnade. Helt matta av att ha spänt oss och av ha ramlat tusen gånger och det blev sista åket. Ingen var pepp på att testa på en lättare backe efter det, dröjde flera år innan jag blev sugen på en ny skidresa! ([email protected])

    Svara

    Är en riktig liten fegråtta men mitt mest actionfyllda minne är bak på motorcykeln höll hårt om ryggen på syrrans pojkvän. Nu har jag precis köpt skidor tänk om ändå kunde få känna sig cool i snygga skidkläder även om man är rädd inombords 🙈😎😁
    [email protected]

    Svara

    Hanna Ragnarsson
    [email protected]
    Så många roliga aktionpackade galna minnen! Det första är från när jag och mina två kusiner gjorde hopp på våra BMX cyklar och tyckte vi var coolast av alla! Har hoppat i vattnen vid tidslinjen och åkt nerför roliga barnbackar, kört in i träd, hamna vilse i stora skidliftsystem och ser fram emot många fler galna äventyr i vad jag hoppas min nya galet snygga skidoutfit!! Älskar designen, märket, färgerna. Allt😍

    Svara

    Tack för en rolig tävling! Ett nytt skidset behövs verkligen då mitt gamla inte passar längre efter barn nr 2.
    Har inte så actionfyllt liv men en dag i mitt liv som för mig var fyllt med action var när jag tillsammans med min man och våra 2 bästa vänner var på Kungsbygget för deras möhippa/svensexa. Sommarrodel, 740m lång zipline och Bungy Slingshot som resulterade i sprucken gren på mjukisbyxorna kan sammanfatta dagen bra! Aldrig varit så tacksam för mina tanttrosor som den dagen!

    Svara

    Åh hade älskat att få vinna ett skidställ! Inte stått på ett par skidor på 15 år!! But boy do I want it again! Nästa år när lilla loppan fyllt tre, då jäklar blir det åka igen!
    Fartfyllt minne?
    Älskar att resa och en trip till Australien höll på att sluta illa i bushen när vi blev jagade av en Australien Brown snake! Ovetandes om hur farlig den var in the middle of nowhere mötte vi en vääääldigt stor orm och försökte skrämma den… slutade med en mycket snabb löptur…
    Bättre att hålla sig till skidbacken! Make it happen please;)
    [email protected]

    Svara

    Om mitt minne jag ska skriva, när jag från backen trilla, jag höll hårt i min prilla, den från munnen fick fan inte försvinna. Mina vänner skratta jag…. och svor ut deras mamma. Jag kanske för mycket hade druckit, synd för då hade inte mina byxor spruckit. De fick se mina trosor, men jag på toa hade lämnat mina rosor. Röven var kall, men jag hade jävligt ball. Läxa lärd! Nästa gång hoppas jag på en bättre färd.

    Svara

    Om mitt minne jag ska skriva, när jag från backen trilla, jag höll hårt i min prilla, den från munnen fick fan inte försvinna. Mina vänner skratta… och jag svor ut deras mamma. Jag kanske för mycket hade druckit, synd för då hade inte mina byxor spruckit. De fick se mina trosor, men jag på toa hade lämnat mina rosor. Röven var kall, men jag hade jävligt ball. Läxa lärd! Nästa gång hoppas jag på en bättre färd.

    Svara

    Hej och tack för en bra blogg!☺️

    Mitt mest actionfyllda hugg-i-magen ögonblick var för bara ett par veckor sedan när min dotter på 2,5 år lite motvilligt (hon är väldigt försiktig av sig) skulle åka pulka själv för första gången. Ingen brant backe alls, men lång. Jag sprang bredvid tills det började gå lite för fort, då kastade jag mig efter pulkan, gled först på knäna och sen på magen. Jag far efter pulkan som en vante tills den stannar och vi tittar på varandra under tystnad, lite chockade. Jag ville inte att hon skulle bli rädd för att åka igen så jag försökte verka normal. Så mörbultad till tusen studsar jag käckt upp och med snö i hela ansiktet och söndriga skidbyxor (stoppningen läckte ut🙈) krystar jag fram ett leende och frågar om hon vill åka igen. Hon tittar tyst upp på mig som att jag är det konstigaste hon sett i heeela sitt liv och svarar ” Nej du kan inte mamma, nu går vi hem”🙈😅

    Svara

    I skidtema såklart, våga mig på väggen i sälen… fyra svängar sen var jag som en snöflinga som dinglade ner för backen ❄️ //Malin
    [email protected]

    Svara

    När jag i våras var i Engelberg och gick över Europas högsta hängbro, 3020 m över havet. Med skakiga steg och tårar i ögonen tog jag mig sakta över till andra sidan. En av de värsta upplevelser jag varit med om men känslan efteråt var magiskt. För den stunden fick jag känslan av att jag kunde klara av allt här i världen! 🌟

    [email protected]

    Svara

    [email protected]

    Tänkte först på någon bergstigning eller dykning jag har gjort MEN det mest adrenalin påslagande jag gjort var klättring på Stockholmstak. Vi började med att gå upp från en balkong till ett tak i centrala Stockholm en ljus natt, som sedan fortsatte i vidare vandring (vandring blev klättring och hopp) på grannars tak. Spenderade FLERA timmar på tak och det var MAGISKT!! Gick inte att jämföra med annat actionfyllt man gjort, trots all skidåkning man gjort

    Svara

    Det första minne som slår mig är när jag, 10 år gammal, ska testa ”tefat” för första gången. Med mammas uppmaning -släpp inte handtagen- åker jag nedför branten och efter några meter up för ett hemmagjort snögupp. Minns att jag gör en kullerbytta med tefatet och åker vidare som om ingenting hänt. Vågade inte släppa..

    Svara

    Det här vill jag vinna! Är ingen vidare skidåkare, men har en tjejresa till fjällen inbokad och vill vara FAB i backen i detta!
    Mitt mest fartfyllda minne är nog det mest skrämmande. Ett glatt gäng hade dansar gärner på afterski på Fjällgården i Åre, och sedan var man tvungen att åka ner i brant backe i mörkret för att ta sig till hotellet. Ett äventyr med mina svaga skills med andra ord!

    Ha det fint! Hoppas jag vinner💃🏻
    Hanna
    [email protected]

    Svara

    Hade varit guld värt med ett nytt skidställ! Kanske ett jag kan ge till syrran efter denna actionfyllda offpist åkning hehe…

    Kan ändå vara bland det roligaste jag har varit med om när jag, min pappa och syster var ute och åkte offpist i skogen, man hade verkligen ingen som helst kontroll! Pappa åkte först sen syrran och sist jag. Pappa hittar en bra väg och hinner precis vika undan från en liten damm/bäck som helt plötsligt dyker upp, han pustar ut och hinner varna min syster så hon hinner stanna. Hon stannade precis på kanten och klarade sig…trodde hon för några meter bakom kom jag i full fart och körde rakt in i henne så jag knuffade (inte med mening ;)) ner henne och jag stod kvar ovanför vattnet! Hon var inte jätteglad över att hamna i det kalla vattnet där hennes skidkläder vart dyngsura!

    Så vore toppen om jag kan ersätta det skidstället såhär några år senare :))

    Mathilda
    [email protected]

    Svara

    Jag är 9-10 år och mina store bröder är 14 och 16. Vi är i Sälen på skidsemester och jag får ägna dagarna i barn backarna och dom lättare backarna, jag är ju såklart skit sur över detta och tjatar om att få åka i en svårare backe men mamma och pappa säger nej. Jag hittar en backe som är grön och övertalar mamma och pappa att få åka den själv med mina bröder. Då ser jag min chans för att komma till den gröna backen åker man förbi en rödbacke som svänger av till svart puckelpist. Mina bröder kör på och åker före mig till den gröna backen men när dom vänder sig för kolla hur långt jag kommit ser dom mig i störtlopp ner för den röda backen mot den svarta puckelpisten. Kommer ihåg adrenalin påslaget och känslan WOW jag kan och HAHA mamma och pappa. Sen händer de, tar min fösta puckel med raka ben och flyger – känns de som i alla fall… landar på min armbåge som går av. Fick ligga i stugan resten av veckan men vad gjorde de, jag hade ju åkt en svart backe och de skulle fan hela skolan få veta på måndag.

    Svara

    Hej! Mitt galnaste minne är nog från förra året när jag lärde mig åka skidor (26 år gammal)! Det har alltid varit en dröm och förra året lärde min kille mig det! Tyvärr i den enda backen som fanns nära Linköping, i Kisa som endast har en röd isbacke att åka ner på. Att jag inte bröt några ben är ett tecken på att mirakel kan ske! 🙂

    Carola Sandgrim
    [email protected]

    Svara

    [email protected]

    Hej! Hanna heter jag och jag älskar att åka skidor! Ett actionminne som jag inte kommer glömma i första taget är för ett år sedan då jag och min familj var i italienska alperna! Vi gick upp med skidorna tillsammans med en guide upp till 3000 meters höjd och när vi precis har börjat åka ner fastnar min ena skida under en vall med snö och går av på mitten.. det slutade med att en härlig off pist åkning byttes ut mot att staka sig ner på en skida hela vägen ner till byn, vilket tog typ 5 timmar istället för 1 timmar! Haha 😀

    Svara

    Mitt mest actionfyllda minne är från en tjejresa till sälen förra året. Jag har bara åkt skidor ett par gånger när jag var liten så det var första gången i vuxen ålder. Mina kompisar drar med mig i funslope-backen där det fanns massa roliga hopp och hinder. Jag tar mig förbi guppen sakta, sakta och försiktigt men inför den sista kullen får jag för mig att ta lite sats så jag kan lyfta från marken i ett hopp. Jag gör det och lyckas lyfta rejält från marken och landar utan att ramla för att sen swisha vidare som om inget hänt. Där fick jag massor av adrenalin och tyckte det var jättekul! Mina erfarna kompisar blev väldigt imponerade och hade till och med lyckats filma detta.

    I år blir det en skidresa med samma tjejkompisar igen och skulle väldigt gärna se ut som ett PRO i backen med 8848 Altitude.

    [email protected]

    Svara

    Min första gång jag åktr skidor var på en skolresa upp till ett skidställe.
    Jag kommer verkligen ihåg hur ivrig jag var. Men som person har jag alltid varit ganska försiktig, så jag började åka lite lugnt. Sedan kom mina kompisar som är typ proffs, dem ville upp i den svarta backen. Jag tänkte ”ALDRIG!!”
    Men jag hängde med upp efter lite övertalan. Problemet var att jag knappt visste hur man bromsade.. så jag gled nerför backen på rygg, men där tar det inte stopp!! Jag fortsatte glida uppför en annan backe och tillslut nerför och ”landade”. Haha aldrig skämts så mycket.

    Svara

    Har åkt skidor sen liten och i fjärde klass skulle vi åka över dagen, hela klassen. Jag var super exalterad och nöjd att jag kunde åka, då många inte hade erfarenhet sen tidigare. Den snyggaste killen i klassen åkte snowboard och jag hade min chans att imponera! Jag hoppa på ankarliften och kände mig riktigt nöjd. På den tiden var det termobyxor med hängslen som gällde men man skulle ha själva hängslena hängandes nere vid knäna. Jag kommer upp till toppen och är beredd på att hoppa av tar sats och känner att något sitter fast! Hinner knappt reflektera över vad som sker utan inser bara att jag flyger med i ett ryck rakt fram mot snöhögen som liften vänder runt. Paniken stiger hur ska jag ta mig loss, precis innan jag ska flyga in i snöhögen stannar liften och jag tar mig upp och inser att det är klassens snyggaste kille som fått trycka på nödstopp åt mig!!! Jag hade fastnat med hängslena från termobyxorna! Jag åker ner och skäms resten av dagen i värmestugan !
    / Anne
    [email protected]

    Svara

    Mitt mest actionfyllda minne var utan tvekan när jag hoppade fallskärm! Egentligen är jag sjuuukt höjdrädd men när min kompis skulle göra det kände jag att jag inte kunde låta henne göra en sådan cool grej ensam..

    [email protected]

    Svara

    Mitt meat actionfyllda minne var när jag skulle föda mitt 3:e barn! Kände av lite värkar på morgonen, men tänkte att det säkert skulle ta ett bra tag till, så ”passar på att kolla på ett till avsnitt av favoritserien på Netflix”. Dålig idé. När avsnittet började närma sitt slut hade jag såna värkar att vi fick åka in till förlossningen i ren panik, min man höll på att köra av vägen och 20 min senare föddes min yngsta son! Jag som ville ha epidural kunde bara glömma smärtlindring (fanns inte tid), och han i stort sett skjöts ut i en enda lång krystvärk! Hade vi bott längre ifrån sjukhuset hade det fötts barn i bilen. Lärdomen? Strunta i Netflix nästa gång! 😉

    Svara

    Tidig vår 2011 eller vänta- var det 2012? Förträngt. Monte rosa, Italien. Oj vad vackert och härligt vi skulle ha det. Killen, jag och två par till- i en för liten stuga. Happ, sämsta sängen också, mitt i vardagsrummet. Aja. Ut i backen. Tredje gången för mig. Totalt sett i livet. Jonas du väntar väl på mig? Dålig sikt. Oändliga backar. Börjar vi i en svart sådan? Hamnar givetvis omedelbart in i en snövägg. Ensam. Förpassad. Frusen. Gräver mig fram. Arg. Svinarg. Galen. Inte en jävel som väntar på mig när jag väl segnar mig ner som bambi på hal is med bruten rygg. Det inre monstret i mig som väckts. Nu jävlar ska jag hem. Gråter och vrålar (massa gamla trauman som säkerligen väcktes inom mig) de timmarna det faktiskt tar för mig att komma tillbaka till där vi startade. Där sitter dem. Alla. Och sippar på en öl. Skrattar gör dem också. Och jag tar fram motorsågen för att gå loss.

    Svara

    Mitt mest actionfyllda minne är nog när jag var i alperna en gång och det hade kommit så mycket nysnö under natten och gänget jag var med bestämde sig för att åka offpist. Jag har rätt mycket erfarenhet av att åka skidor men hade inte åkt offpist många gånger i mitt liv men tänkte att hur svårt kan det vara. Slutade med att i andra svängen fastnar båda skidorna och åker åt var sitt håll och jag gör en faceplant. Problemet då var bara att det var så mycket snö att det var som att det inte fanns någon botten så där låg jag och kom inte upp hur mycket jag än försökte och benen satt fast med skidorna under snön. Slutade med att min pappa (som tur var åkte efter mig) skrattandes fick dra upp mig i min luva på jackan då det hade sett väldigt roligt ut.

    [email protected]

    Svara

    När jag var 12år och knappt lärt mig åka skidor skulle vi helt plötsligt åka en svart backe ner. Orädd som jag var då hävde jag mig ut i backen och eftersom jag inte kunde svänga blev det störtlopp hela vägen ner. Jag tyckte det var skitkul men efter mig kom en arg och rädd pappa som trodde jag skulle slå ihjäl mig. Idag är jag största mesen i backen och måste alltid ha full kontroll haha..
    [email protected]

    Svara

    Det mest actionfyllda händelsen i mitt liv är ett på hästryggen (!) 🐎
    Vi var ett gäng på uteritt och kommer fram till en äng där de hästarna brukar vara sugna på galopp bara att denna dag var de alldeles för taggade och de skena iväg – hälften av oss klamrade oss fast och häften låg utspridda på ängen med hästar som sprang åttor runt oss av glädje 🍀

    Emilia Bergström, [email protected]

    Svara

    Men JA jag vill vinna!!!

    Mitt mest ”actionfyllda” minne från skidbacken var när jag 13 (??) år åkte efter min kusin ner för en backe. Helt plötsligt blir backen svinbrant och jag får fullständig panik!! Försöker sätta mig ned på rumpan för att bromsa farten – MEN – lyckas inte nå hela vägen ner med rumpan. Blev totalt STÖRTLOPP och skidhandskarna skrapades upp..

    MEN inte har väl det hindrat mig från att ge mig ut i backen igen!!

    Kram!!
    [email protected]

    Svara

    Hej Petra,

    Vilken fantastisk tävling och härligt att få plocka upp gamla minnen och bli upprymd igen!

    Mitt mest actionfyllda minne är alla gånger när jag hoppade Bungy Jump i Queenstown i Nya Zeeland.

    2004 backpackade jag i Australien, Nya Zeeland samt Thailand. Jag hade bestämt mig att bocka av flera äventyr som:
    – Fallskärmshoppning
    – Dyka med tuber
    – Klättra i glaciär
    – Surfa
    – Bungy jump

    Dessa äventyr skulle jag dela med min killkompis som dessvärre flög hem i smyg när jag låg däckad i influensan i början på vår resa.

    Tack vare att han åkte hem så fick jag uppleva mina livs actionfyllda äventyr men med främmande människor från hela världen – vilken kick att stå på egna ben på andra sidan jorden och dela euforin med likasinnade!

    En fantastisk sensommardag i Queenstown bokade jag upp mig på en av världens högsta Bungy Jump på 134m!

    Gruppen om 10 delades upp i vikt och jag fick hoppa näst sist. Vi åkte ut i en liten trång lift ut till en kabin som hängde fast mellan två klippor där hoppen skulle ske. Solen strålande och himmelen va klarblå!

    Väl inne i kabinen kunde jag följa mina hoppande vänner genom golvet som bestod av glas – overklig känsla!

    Pulsen va galet hög och nerverna gick att ta på!
    Selen monterades på, små små steg ut på en liten planka och rösterna från i instruktörerna som studsade mellan bergväggarna. 134m ner rann en liten bäck och färgerna tog mig med storm – naturen är magi i Nya Zeeland!
    3 2 1 JUMP!!!! Där föll jag som en trasdocka ner 134m, en studs, två studsar och tredje studsen drog jag i remmen så att jag hamnade i sittandes position. Endorfinerna gick bananas och glädjen va oslagbar – vilken fantastisk känsla och kick!!!!

    Skidåkning är såklart en kontrast till Bungy Jump men är det något som binder dem samma så är det endorfinerna – livet!!!

    Jag skulle bli så oerhört glad för att få vinna ett skidset då jag saknar ett set och i år tänker investera i mina första alpinskidor så genom detta skulle jag äntligen kunna få susa ner i backen i egna kläder och utrustning!

    Mvh
    Johanna Hill

    [email protected]

    Svara

    Jag är väl den som ofta bjuder på mig själv, men när vi var på skidresa med klassen skämdes jag. Vi var en stor skara människor som skulle upp i en relativt utmanande backe. Hoppar upp i sittliften och njuter av vyerna som passerade under våra dinglande ben. När vi närmar oss avstigning går något snett för lilla mig. Samtliga i sällskapet hoppar av – men jag fastnar med jackan i liften. Och kommer inte loss. Så liften fortsätter. Och uppe i luften hänger…. jag. Efter några hysteriska minuter uppe på några meters höjd lyckas personal anlända till platsen för att hjälpa mig ner och jag bryter självklart ut i ett skrattanfall. För jag bjöd ju trots allt på mig själv.

    [email protected]

    Svara

    Hej!

    Jag har testat många sporter. Friidrott, fiske, bollsport, dans, you namn it. För 2 år sedan skulle jag även testa på brittisk fox hunting, rävjakt (fast utan räv)!

    Det var jag och mina vänner från Tyskland, vi var supertaggade, hade rest 2 timmar, och hade klätt upp oss snyggt eftersom det även ska SE bra ut, det är halva grejen. Min häst stussar runt lite i början. Hoppas att hon ska lugna ner sig lite så snart vi kommer ut på banan (Som för övrigt ska ta flera timmar).
    Vi tar oss ut med alla andra 20 hästar och ryttare som gjort detta hela sina liv, och inser att detta kommer inte gå bra. Våra hästar går sist i ledet och är så tävlingsinriktade att de vill ta sig fram först. Regel nr.1: rid inte förbi ”Master” som rider längst fram.
    Alla sätter av i gallopp genom skogar och över fält och min och masterns blick möts i slow motion när min flera hundra kiloshäst dundrar förbi honom! HAHAH. han blev så arg så jag trodde jag skulle bli avrättad i utbyte mot räven.
    Och nej. Min häst slutar inte där. Mina händer blöder, mina ben har ingen ork kvar, jag får bara förlita mig till ödet att vill någon att jag ska överleva så gör jag det.
    Min häst tar fart över ett fält, inser att i slutet av fältet tar det stopp. Det diket vi ska hoppa över ligger det gubbar och gummor utspridda här och där och hästarna har skuttat vidare på nästa fält. Jag försöker stoppa men tro mig. Det gick inte. Hahahaha. Slutar med att min häst inser detta för sent, jag styr vänster, hästen styr höger. Jag flyger misil-likt ut över fältet och vägrar gå upp på samma häst igen. Vi tar fram pgs på en telefon och red hem igen. Aldrig varit så rädd i hela mitt liv.
    I mitt huvud gick ”nu dör jag nu dör jag nu dör jag” medan mina vänner skrattade så de kissade på sig.

    Jennifer

    [email protected]

    Svara

    [email protected]

    Mina favorit skidbyxor är ifrån samma märke och klara favoriter. Dom har dock blivit för små denna säsong (krymt i tvätten alt. gravidkilon kvar😬) Skulle bli ÖVERLYCKLIG för ett nytt par då skidåkning är familjen stora intresse😍
    Mitt mest actionfyllda ögonblick var just under en skidresa. Väninnan och jag tog alla barnen för för att ta oss ner till värmestugan och möta upp papporna. Vi hade även fått låna med oss en bekants barn som tävlar i slalom. Våra barn var mellan 5-8 år, slalomtjejen 10 år. Hon rusar ner för backen och har lyckat komma in på en puckelpist backe. Vi åker efter i full fart… Jag ser slalomtjejen ligga mitt i backen med skidor och stavar kors och tvärs. Så fort jag kan försöker jag ta mig ner, min väninna kommer efter med alla ungar (i puckelpist!?!) Slalomtjejen har brutit handen. Vi får vänta på skoter. Småbarnen gråter och vägrar åka ner av rädsla. Jag och min vännina får ta allas skidor och stavavar och åka på rumpan ner för att möta skotern, eftersom det är för brant precis där vi är. Jag får upp sån fart så med (vad som känns som) 1000 skidor och stavar rullar jag typ ner för hela puckelpist backen. Hade dödsångest hela vägen ner men klarade mig med bara några skråmor😳 Slutet gott allting gott

    Svara

    Vilken perfekt tävling, jag som ska på skidsemester för första gången nu i mars. Äger inga skidkläder då jag mer är en sommartjej. Denna nyblivna mamma hade varit supersnygg i skidkläderna som tävlas ut.

    Nu blickar vi bakåt till en 18årig som gillade att festa. Jag bodde då i en liten stad och bästa närmsta nattklubb var i en stad 3 mil bort. Inga konstigheter att åka in till Karlskrona för det fanns både bussar och tåg… det jobbiga var dock att komma hem… det var livets bekymmer på den tiden, hur fixar vi skjuts hem. Klockan blev 04 och vi lyckades övertala kompisens brorsa att köra hem oss, vi var dock en person för mycket i bilen. Jag som var minst fick alltid den mest obekväma platsen, ligga på alla andra och gömma mig om vi såg polis. Vi börjar åka när en polisbil dyker upp, och kör samma håll som oss. Osäkra om polisbilen kör efter oss men killen som kör bilen blir villet fall som helst skirdd och gasar på, polisbilen bakom oss gasar på och tillslut så lyckas vi köra bort från polisbilen och gömmer oss i en parkeringsplats. Lagom stel stämning i bilen när vi satt där helt tysta i bilen och livrädda att polisen skulle hitta oss igen. Kul att nämna är att killen som kör bilen utbildade sig till polis just då och var verkligen superrädd att bli stannad med en person för mycket i bilen.

    Ett fartfyllt minne där vi blir jagade av polis som jag kommer berätta till barnbarnen, inte till mitt egna barn dock haha

    [email protected]
    Bjonda

    Svara

    Hej Petra! Älskar dessa skidställ och hade blivit lyckligast i backen om jag fick åka i dessa!

    Jag har en historia som jag och min bästis fortfarande skrattar åt, mest hon kanske…. Vi var i Hemsedal för 10 år sedan och vi bestämde oss en eftermiddag för att jag skulle låna hennes snowboard och hon mina skidor. Jag var då inte erfaren snowboardåkare är viktigt att påpeka. Det slutar med att jag ”råkar” glida ner i en röd/svart backe. Efter en tid som känns som två timmar är backen äntligen slut och mynnar ut i en blå backe. Jag är som du kanske förstår ganska irriterad och sur och min kompis lika så. Vi bestämmer oss för att sätta oss mitt i backen och byta tillbaka av någon anledning.

    Det slutar med att snowboarden glider iväg och är såklart helt omöjlig att fånga. Min kompis springer efter och är lite lagom irriterad på mig. Den hamnade som tur var ca 200 m ner inne i skogen. Hon hävdar än idag att jag puttade ner den och jag säger att jag eller hon råkade komma åt den…
    Detta är alltså fortfarande en diskussion men vi är som tur är lika bra vänner idag!

    Åker endast skidor idag och kommer nog aldrig mer åka snowboard 😉

    KRAM bästa du!
    /Moa
    [email protected]

    Svara

    Åhhh sån himla bra tävling! Vill såååå gärna vinna detta set! Har kollat på det så länge!

    Jag kommer ihåg en gång i unga dar när vi skulle åka skridskor på skoljympan och jag tar mig ut på isen med vingliga ben och kämpar för att få upp fart och till slut går det rätt bra så jag åker rakt över planen, det är bara det att jag får inte får stopp och kör rakt in i ett super tungt mål på andra sidan och fäller det rakt över mig! Så nära att få det över halsen. Huvva sen dess åker jag inte så mycket skridskor.

    [email protected]

    Svara

    Mitt bästa actionminne: jag och mina tjejer var iväg på en skidresa i Åre, en kväll när vi var på väg till ett uteställe gjorde min vän den snyggaste vurpan, hon trippade fram med sina klackar på det isiga underlaget och i en nedförsbacke halkar hon och glider ner för backen och åker på två personer framför som ramlar som två tjäglor!! Som tur var gick det bra med alla och därför kan man skratta åt situationen så här i efterhand. Detta var några år sedan men vi skrattar åt det ofta haha❤️
    Jag och mina tjejer ska iväg på skidresa igen över påsk och det vore helt underbart att få rocka den resan i ett nytt skidställ från 8848 altitude!!
    Kram Jessica Winberg
    [email protected]

    Svara

    Vi var på skidresa i Alperna. Jag var singel och väl där insåg jag att mitt skidställ inte kändes sådär as-snyggt. Jag hade spanat in en kille i sällskapet, och tänkte som den äventyrslystna person jag är, att jag istället för att vara snyggast kunde se till att åka riktigt bra samt att aldrig banga på vad. Vi hamnar efter ett vad vad i en svart puckelpist, jag hade ställt upp och några killar till. Skid-kexet hade åkt ner i förväg för att kora vinnaren. När vi ska åka ner får jag riks-panik, och tänker att jag istället ska ta av mig skidorna. Jag snubblar dessvärre, och glider nu på rygg, med huvudet nedåt backen ner i puckelpisten och fram till skid-kexet. Efter den vurpan var nog skidstället mitt minsta problem.

    lovelove Johanna Wictorin
    [email protected]

    Svara

    ACTON I ÅRE!

    Året var 2005, jag var 17 år och gjorde debut för skidsemester med tjejerna i Åre, jag var inte så grym på just skidåkningen, bättre var jag på after ski vill jag lova. Vi hängde med ett gäng killar som lurade upp mig i sittliften, hela vägen upp till toppen, väl där uppe kom paniken: jag kunde ju inte alls åka ner!! Det började med att en av killarna fick ta mina skidor och jag fick hänga på en killes rygg, han åkte bräda och hade mig på ryggen, fantastisk syn! Väl efter 10 minuter vart backen värre och puckelpist uppstod, där fick jag panik på riktigt, kastade mig av och vägrade att åka vidare! Efter 20 minuter i en snödriva fick en snöscooter komma för att hämta mig och mitt fejkade onda ben, swish iväg till sjukan på scotter… ”Oj, mår visst bättre nu” sa jag och tog en taxi till after skin för att möta upp polarna.

    Nu till varför jag VERKLIGEN behöver ett nytt skidställ. I helgen var jag uppe i Åre igen för att kolla på VM och såklart skulle ge mig ett nytt försök på skidor sen sist! OCH jag lyckades, jag tog mig ner för alla backar, kanske inte så graciöst men jag tog mig ner och fan va glad och stolt jag är. Söndagen kommer och vi ska åka hem, packar in alla våra väskor i bilen och beger åt mot Byllerbyn där vi ska lämna av ett par skidor, vi lämnar av skidorna och åker vidare mot Åre Bageri där vi ska äta frukost innan den långa bilfärden tillbaka till Stockholm. Där upptäcker vi att flaket till våran bil är öppen och en väska saknas. MIN VÄSKA har alltså åkt ur bilen, vi åker såklart direkt tillbaka vägen där vi har kört och där vi har lämnat skidorna, INGEN VÄSKA & ingen oturs försäkring! Satt senast förra veckan och kollade på de försäkringsbolag du tipsade om, måste skaffa!

    PLZ HJÄLP MIG PETRA! <3

    Svara

    FRÅN LIVRÄDD OCH TA SITTLIFT NER TILL ATT ÄLSKA ATT ÅKA SKIDOR

    Ett stort skräck ögonblick var när jag för ett år sedan åkte upp till Åre med några vänner för att åka skidor. Jag tillsammans med en annan vän kunde inte åka och hade tänk att vi borde kunna åka lätta backar. Problemet var bara det att inga lätta backar hade hunnit öppna denna tid på året så helt plötsligt satt vi i en lift på väg upp till en röd/svart backe. Första som händer när vi kommer upp är att min vän körde rakt över mig och vi ramlade precis när vi tagit oss av liften. Skräcken i ögonen var brutal när jag sedan såg stupet på backen och jag var så skakig i kroppen och nära på att börja gråta av rädsla. Vi stod och funderade i över en halvtimme hur vi skulle kunna ta oss ner utan att bryta alla ben i kroppen, kom på alla tänkbara lösningar om att skylla på att vi skadat oss och ville åka skoter ner men fanns ingen annan lösning än att ta fram skämskudden och sätta sig i liften ner igen.
    Efter den upplevelsen ville jag verkligen ge mig på att lära mig åka skidor på riktigt, några veckor senare åkte jag iväg på en ny skidresa för att lära mig. Nu ett år senare ääälskar jag att åka skidor och åker både röda och svarta backar.
    Hade därför varit så kul att få vinna detta skidset nu när jag verkligen lärt mig åka och kan få känna mig lite snygg i backen!

    [email protected]

    Svara

    Mitt mest actionfyllda minne är när jag på nationaldagen 2017 födde min älskade lilla dotter! Sen har jag simmat med hajar på Hawaii, men det var inget jämfört med att föda barn 😉😅❤
    [email protected]

    Svara

    Hej!
    Ett action minne är från St.Aton förra året. Jag och min man firade 1 år som gifta och första dagen var det dimma och snöstorm. Eftersom vi var sjukt taggade utmanade vi vädret och utforskade skidsystemet. Vi hamnade vilse tre gånger och trodde aldrig vi skulle hitta hem. Båda höll masken men när vi kom tillbaka till hotellet brast det för oss båda.
    Iår åker vi till Söll, hoppas att jag kan få njuta av solsken och klar sikt i detta snygga skidställ! 🙂

    Svara

    Mitt bästa actionminne är för fyra år sedan när jag som singel var med en väninna i Rom. Vi hamnade på en restaurang där kyparen var så flirtig att vi blev bjudna på alkohol och efterrätt och en privat förfest i restaurangen. Men jag hade glömt mitt kort hemma och vi skulle ut! Så när solen hade gått ned och Rom låg regnvått hoppade jag och min silvriga lilla klänning upp bakom honom på en resa med vespa över Roms vackra gator, genom slingrande gränder, förbi palats och fontäner. Vattnet på gatorna speglade allt ljus från lamporna och jag lite småbubbligt berusad hade ett konstant lyckorus under hela tiden. En historia jag ska berätta för mina barnbarn en vacker dag. Länge leve äventyr! :-*

    Tina, [email protected]

    Svara

    Gaaah! En så bra tävling och så oförskämt snyggt skidset!!! Ja, som på begäran, mitt absolut actionfyllda äventyr var när jag spontant åkte med storebror som skulle på windsurfing läger. Själv var jag 14 bast, och storebrorsan var ju den häftigaste brorsan ever, några år äldre, så allt han hade för sig var häftigt och coolt (sånt man tror om storebröder när man är i den åldern… eller var det bara jag?) Hursom, kom fram till lägret där vi i en ecka skulle lära oss att surfa, självklart var instruktören candy-eyes, så det verkade som att jag inte bara skulle behöva hålla uppe orken för att storebror skulle vara stolt, men nu stod den här snygge killen framför mig och skulle se på när jag (var kanske lika smidig som ett kylskå back in the days…) skulle upp på brädan och surfa på vågorna. Det gick till slut relativt bra, fram tills dess att jag skulle prova på kite-surfing. You know, den där brädan där du också har en kite fäst till din kropp, needless to say, jag är höjdrädd, men när snygg-instruktören säger att det är ”kul” och ”inget att vara orolig för”… you go for it! Sagt och gjort. Jag blev fastspänd till världens största kite, och skulle göra mig klar för att ta brädan och ut på vattnet… ja, det kunde säkert vara snyggare och mer elegant, men plötsligt vänder vinden (just my luck) och jag katapulseras upp i luften och dras längst med stranden, framför ögonen på storebrorsan och snygg-instruktören som får springa snabbt som en puma för att få tag i mig, och hjälpa mig ut ur mördar-kiten innan jag flyger in i en strandparasoll där två trevliga tanter sipprade på drinkar i solen! Haha! Nu skrattar jag åt det, men där och då kunde jag med säkerhet se hela mitt 14 åriga liv swisha förbi ögonen på mig i en milli-sekund. Blev ingen mer kite surfing för mig, men det var bland det galnaste och mest aktionfylla jag varit med om. Ska kanske hålla mig till vintersprort trots allt. Där skulle ju ett skidset som detta passa perfekt. För, ehm… även om jag inte är ett proffs, så ser man ju onekligen galet proffsig och SNYGG! ut i detta set! PÖRFEKT! 😉

    Svara

    Jag var omkring 10 år och jag och min syster skulle ta liften mellan Högfjället och Lindvallen. Väl vid sittliften så vill jag tajma och hamna rätt på sittdelen och råkar putta ut min syster så hon inte kommer med. Tyvärr har jag inte längden inne så kan inte stänga sittdelen. Där sitter jag, vettskrämd och skrikandes efter mamma. Efter några meter fick dom stänga av liften och försöka få ner mig. Bara den proceduren tog cirka 30 min då jag var tvungen att hoppa 3 meter rakt ner i snön, tur var väl att det var galet mycket snö 🙂

    Sarah, [email protected]

    Svara

    När jag drogs upp i svarta backen av min pojkvän och om så inte vore nog, när man endast är ”hyfsad” på skidor, väntade hela hans släkt vid backens slut. 3 minuter in i åket tappar jag ena skidan… Oförmögen att fånga in den glider jag vidare utan och det få minuter det tog att komma ner för backen insåg jag att man gör alldeles för mycket för att imponera på folk

    Elise, [email protected]

    Svara

    Mitt mest actionfyllda minne. Det kan bara vara en sak. När jag ofrivilligt gjorde Anja Perssons ”Sälen” ner för en svart backe i Åre. Jag var 14 år och allt som räknades var att vara cool och snygg i backen. Med denna åktur tog jag verkligen inte det priset, snarare priset i dödsångest. Det var bara att le och och tacka med snö innan för kläderna och i munnen när andra BRA skidåkare kom med mina skidor och stavar uppifrån backen. Tur jag inte är 14 längre, tur jag kan garva åt detta idag. Men mer action än så lär jag aldrig mer få ner för en svart backe. Isåfall vill jag helst åka med fötterna först!

    Mikaela Winter
    [email protected]

    Svara

    Minnet med mest action hände mig den 28 April 2009. Jag va höggravid men med 16 dagar kvar till BF och som många andra hade jag ju hört att det är mest sannolikt som förstföderska att man går över tiden. Jo tjena! Det hela börjar med att jag vaknar kl 04 av att jag gråter, nog hade jag haft lite ”mensvärk” och ont i ryggen men de enda jag fick höra var att jag hade foglossning. Tänkte att lite té kanske kan hjälpa. Lite visste jag då att medan jag står och väntar på att vattnet ska koka så är det ett helt annat slags vatten jag snart ska bli varse om. SPLASH, som på film. Där står jag; chockad, blöt och inser att jag förmodligen -idag- ska bli mamma. Blod, svett, tårar, en epidural och 8 timmar senare får jag äntligen upp den mest perfekta lilla tjej på bröstet, min alldeles egna Lykke. Den 20 December 2018 är det dags igen, efter 9 månader av non-stop kräkningar och krämpor, en bebis i sätesbjudning som trots tre försök vägrat vända sig, så får jag efter ett kejsarsnitt upp en till liten tjej på bröstet. Och det är som dom säger, de finns inget bättre! Lykke och Lexis födelse är de bästa och tuffaste som jag någonsin upplevt.

    Maria
    [email protected]

    Svara

    När jag skulle leka modig mamma och gick ner från ett 300 meter högt berg till Grottan Nettuno på Sardinien. Jag lider av höjdskräck. Min son var dock lika rädd;) Stolta gick vi upp för berget igen efter en rundtur i grottan. [email protected]

    Svara

    Jag ser fortfarande fram emot att skapa mitt BÄSTA actionminne tillsammans med mina två underbara söner när de nu ska upp sin första vecka till Trysil och stå på skidor. Och då skulle jag såå gärna åtminstone kunna se lugn och cool ut i ett snyggt skidställ 😁

    Svara

    När jag skulle följa med nya pojkvännens familj på skidsemester i Alperna. Jag är inte speciellt duktig på att åka skidor medan alla är typ proffsåkare i hans familj :))) såklart ville jag inte säga som det var och tänkte följa med på deras offpist äventyr redan dag 1 och tänkte att jag skulle ta en egen cool väg för att imponera lite, slutar med att jag hamnar i en ravin med massa lössnö och blir räddad av några danskar samt min pojkväns pappa!! Efter dess stannade min pojkvän i pisterna med mig resten av veckan. 🙂 nu har jag mot alla odds blivit inbjuden till en till skidsemester med dem och jag kan ju i alla fall försöka imponera med min outfit!!❤️❤️
    [email protected]

    Svara

    Mitt mest actionfyllda minne var när jag var i Thailand med min kille och vi kom bort i djungeln! Haha ja du läser rätt, thailändska djungeln. Vi hade varit uppe på en view point för att se solnedgången när han fick för sig att vi skulle ta en ”genväg” ner, gå aldrig på den! Genvägen tog slut och stigen försvann och helt plötsligt var vi mitt inne i djungeln, påväg ned för berget, och det var kolsvart. Den enda ljuskällan vi hade var min killes gamla nokiamobil som hade ficklampan på – men batteriet var påväg att ta slut. Panik!! Så vi började klättra nedåt, fick bända ned palmer och grenar, trampade på underlag som var sjukt oklart. Det var inte bar mark i alla fall, det var en sak som var säker. Vi turades om att använda lampan för att se vart vi skulle sätta ned händerna och fötterna, jag i skor men min kille barfota… låter som värsta mowgli-historien men vi kände oss så dumma – två turister borttappade i thailändska djungeln. Det enda vi visste var att vi skulle nedåt. Vid ett tillfälle när jag lyser där min kille satte ned handen på en stor sten så sitter det en fet jäkla spindel bredvid hans hand.. ja du förstår vår panik. Efter två (!) timmars vandrande nedåt i djungeln får vi syn på en stig och ett litet hus och när vi kommer ut på den asfalterade stigen så börjar vi gråta och skratta i ett. Så lättade! Vi tar oss ned och in på närmsta 7 eleven, då ser vi på varandra och ser att vi har rivsår, trasiga kläder och jag kan tänka mig att vi såg ut som två skeppsbrutna som precis tagit sig hem från en öde ö efter 15 år. Thaikvinnan i butiken kommer fram till oss skräckslagen och frågar vad som hänt. När vi berättar att vi kom bort i djungeln får hon ett ansiktsuttryck som om hon sett ett spöke, tydligen fanns Asiens största ormar i den djungeln… Tur fan att vi inte visste det då!! Haha

    Detta är det absolut knäppaste, läskigaste och konstigaste äventyr jag nånsin varit med om!

    Mathilda
    [email protected]

    Svara

    Jag var i Zell am See i januari och hade på mig ett par nya supersnygga vita skidbyxor som kanske, såhär i efterhand, var lite väl tighta. Jag åker upp till toppen, 2000 meter, och snubblar till när jag går av liften och vad händer. Jo självklart spricker byxorna 10 cm i rumpan och jag hade en kort jacka som inte täckte något. Under hade jag ett knallrosa underställ. Har aldrig någonsin tagit mig ner så snabbt, tror jag var nere på fem minuter och jag var som sagt på toppen från början. Skämdes ihjäl!!! Så det skulle verkligen vara tacksamt (och välbehövligt) att vinna ett nytt ställ i rätt storlek hehe.

    Stina Johansson
    [email protected]

    Svara

    Hej Petra! 🙂

    Först och främst, tack för en väldigt inspirerande blogg som jag följer dagligen från andra sidan jorden (Sydney), har följt dig i flera flera år och måste säga att jag är så glad för din skull, det känns som att du trivs så fantastiskt med ditt liv och dig själv just nu, en power-lady utan tvekan, inspirerande! Att du dessutom släpper denna kollektion nu är ju grädden på moset, åker skidor 2-3 varje vinter så hade verkligen fått användning av ditt snygga set! 🙂

    Mitt mest action-fyllda minne är ifrån Uganda förra året när jag fick övertala min bästa vän Lisa som alltid har ”nära-döden” inställning till det mesta att genomföra ”water-rafting” i på Nilen i Uganda. Jag och Lisa får då ge oss ut med 15 främlingar och 10 killar från Uganda (läs 10 afrikanska 2 meter långa vältränade äventyrsgrabbar) att ta sig fram i en ynka gummibåt längs med Nilen med 7 meter höga stup och helt galna strömmar och dessutom hamna i vattnet ett par gånger där det finns flodhästar, krokodiler och diverse vattenmonster var minsann action som jag aldrig upplevt förr, tilläggas ska att jag var tvungen att hålla min kompis Lisa vid liv också (kan erkänna att jag var nervös när Lisa ramlade i och inte syntes till i 20-30 sekunder). Värt att nämnas är ju även att dessa killarna från Uganda erkände senare att de välte båtarna med mening, förklara det för din livrädda kompis… Men the good news: Vi överlevde och det är ett av mitt livs allra bästa minnen!

    Fortsätt rocka livet som du gör och pussa pucken från mig. Smälter av alla bilder! 🙂

    Ha det fint! 🙂
    / Vicky
    [email protected]

    Svara

    Hej!

    Jag har inte åkt snowboard på 20 år, däremot åkte jag på surfläger till Costa Rica 2016. Där och då, i ett inferno av hav, balanserandes mellan liv och död, som trettiosexåring, så kom jag på vad jag ville med mitt liv. Lämna barnomsorgen och skolväsendet, för att studera hälsa och den mänskliga kroppen. Efter två års studier är jag nu hälsoprofilbedömare, gruppträningsinstruktör, PT och kostrådgivare. Summa summarum, mitt livs äventyr är i havet och vägen jag har framför mig. Jag skulle gärna surfa i snöklädda berg igen.

    Hälsningar, Cia.

    Svara

    För några år sedan bodde jag i Sälen med min dåvarande pojkvän. En vän till oss driver ett hundspannsföretag och vi hade fått låna några hundar, en släde och begav oss ut på en ”romantisk” färd. Vi stod på varsin med på släden där vi for fram över fjäll och sten. Efter en stund säger han ”Anna, när du märker att vi lutar åt mitt håll så måste du luta dig åt ditt.” Ytterligare en stund senare lutar vi plötsligt väldigt mycket åt hans håll var på jag säger ”Henrik, när du märker att vi lutar åt mitt håll så måste du luta dig åt ditt håll.” Jag avslutar det hela med en kärleksfull puff i sidan och kunde väl aldrig tro att han skulle vara så instabil på sin mede… Han ramlar av och hela släden välter. Han skriker åt mig att vad jag än gör så får jag inte släppa taget. Så där hänger jag, efter sex husky som helt plötsligt är ute på ”grönbete”. Varför skulle de då stanna? En helvetesfärd senare (ordet romantisk existerade inte längre här) får vi äntligen stopp på hundarna. I slår oss ner för att pusta ut och dricka lite av vårt termoskaffe. Jag frågar hur jag ser ut i ansiktet då jag känner att jag har bränt mig lite på snön. Han säger att det inte är så farligt, men jag ber ändå om att han ska ta en bild. Japp, ett stort köttsår med en diameter uppemot 3 cm har jag skaffat mig på hela hakan följt av rivsår upp över hela kinden.

    Jag jobbade i receptionen på ett hotell och barn som gick förbi med sina föräldrar stannade upp, pekade och viskade sedan (?) frågandes till föräldrarna vad jag hade gjort. Jag ville inte sälja in min kompis företag som en dödsjakt så jag fick helt enkelt sälja in mig själv som en dålig skidåkare.

    Jag har nu, några år senare, återhämtat mig från detta, men skänkt mina dåvarande skidkläder till pulka- och leklådan. Ett fräscht skidställ från 8848 altitude hade verkligen piggat upp kommande skidsemestrar. (Lovar att inte åka hundspann i det!)

    Svara

    Hej!
    Jag skulle sååå gärna vilja vinna detta ur-snygga skidställ! Love it!
    Mitt mest actionfyllda minne va inte meningen att vara actionfyllt över-huvud taget. Jag va 8år och begav mig tillsammans med min 10åriga syster och hennes vän på en paddeltur i sjön där vi hade sommarhus när jag va liten.
    Vi skulle bara paddla ca 500m runt en vik för att komma til en sandstrand som va mycket roligare att bada vid än vid vår brygga. Saften var packad och solen ken när vi begav oss på detta äventyr.
    Allt gick bra på ditvägen. Vi badade, drack vår saft och hade det härligt. När klockan började bli sen eftermiddag började himlen plötsligt bli oroväckande svart. Vi beslutade att det va dags att paddla hemåt illa kvickt.
    Men vi kom inte med än 50 m ut i vattnet innan vågorna slog så stora att kanoten välte och vi alla 3 åkte ut…. PANIIIIIK.. Vi skrek som 3 galningar och kämpade i de höga vågorna för att komma in i land igen vilket nu va lika omöjligt som att ta sig hem.
    När vi tillslut lyckats simma dit vi bottnade lyckades vi komma upp på stranden igen. Våra panikskrik hade hörts utav en gubbe som bodde i närheten som hjälpte oss in i värmen och gav oss en torr handduk och några tröstande ord medan han ringde mamma som kom och hämtade oss..
    En 8 årig Jonna hade mött döden och överlevt… 😉
    [email protected]

    Svara

    Mitt mest actionfyllda minne

    När jag trotsade min höjdrädsla och kastade mig ut i en zip-line mitt ute i djungeln i Laos, den var 1km lång och cirka 600 meter hög, jag grät av chock efteråt pga ”nära döden känsla”. Men sen återhämtade jag mig och vågade fortsätta, det är det mest fantastiska jag upplevt. Naturen var heeelt breathtaking och man kunde se aporna i träden från linbanan, jag bodde i en trädkoja (alltså i ett träd) som man bara kunde ta sig till via linbanan. Var utan rinnande vatten och avlopp i tre dagar, har aldrig saknat en dusch så mycket men det var det värt!

    Nästa actionfyllda resa kommer bli skidåkning, har inte stått på ett par skidor på cirka 10 år så kommer nog inte hålla så hög kvalitet på åkningen. Men om jag vinner kan jag åtminstone vara snygg 💁🏻‍♀️

    Svara

    Va rolig tävling! Det minnet som spontant kommer upp är när jag som ~8-åring skulle åka Väggen i hundfjället för första gången. Min ett åt äldre halvbror fegade ut efter en sväng då backen var rena blank isen, nu såg jag min chans att vara före honom i något! Lite lätt över kaxig tog jag min första perfekta svängar, sväng tre kommer den klassiska innerskidan, resten av backen kanar jag graciöst ner med huvudet före. När jag väl fick stopp så vände jag mig om och insåg nöjt att min halvbror inte vågade åka ner, så lätt mörbultad så var jag nöjd att jag hade åkt ”backen” innan honom å bäst av allt är att pappa lyckades filma allt. Nu över 20 år senare så hoppas jag få nys graciösa actionäventyr i ny snygg dress!

    Svara

    Mitt mest actionfyllda minne, jag vill dela med mig av, utspelar sig när jag och min mamma gav oss ut i motionspåret runt Älgsjön,
    som ligger långt in i Kolmårdsskogarna, en sen augustikväll för några år sedan.

    När vi har sprungit ungefär 5km in i skogen så börjar vi höra ett trumliknade ljud. Först hör vi det bara svagt på avstånd men ju längre in i skogen vi kommer bara blir högre, högre och högre. Vi börjar tycka det är obehagligt då vi sprungit ganska långt in i skogen och här brukar det inte finnas några människor, förutom någon enstaka badgäst som stannat kvar, ett pensionärspar med hund eller kanske en annan och annan motionär. Vi hör att det är flera trummor än vad vi först trodde och vi hör också flera människoröster.

    Det visar sig att vi sprungit rakt in i ett stort rave som anordnats inne i Kolmårdsskogarna. Någonstans inser jag och mamma att i och med att festen är förlagd här, mitt i ingenstans, så vill de inte bli upptäcka.

    Vi håller oss nära en bergsvägg för att försökta ta oss runt festen, tillbaka till bilen utom synhåll. Vi misslyckas, blir upptäcka och jagade av flera (!) personer genom skogen, tillbaka till bilen. Vi hinner precis slänga igen bildörrarna bakom oss och gasa iväg innan de när fram. En biljakt börjar hela vägen tillbaka in till Krokeks centrum när vi ser att bilen bakom oss vänder och kör tillbaka mot skogen igen. Aldrig har vi sprungit så snabbt!

    Svara

    Jag var sju år och hade sett alla coola snowboard killar hoppa och swisha förbi mig i backen, och jag kände att jag vill vara den coola bruden som åker snowboard och gör balla hopp.

    Pappa som är snowboard åkare själv, blev lyrisk och köpte direkt en snowboard till mig. Enda problemet, jag kunde inte åka. Och jag kom inte ens upp för liften.

    Snäll som liftgubben var, så frågade han efter att en lång kö hade bildats och jag var blå av alla försök, om jag ville få skjuts upp med skotern, helt seriöst det var typ 100 meter. Jag tackade argt nej, och fick den sista pushen jag behövde för att komma hela vägen. Riktigt stolt brud!

    21 år senare, åker jag fortfarande snowboard, men kommer troligtvis hänga i pulkabacken med bebban i några år framöver tills hon blir tre för då jäklar är det dags att testa skidbacken.

    [email protected]

    Svara

    Har en del då jag älskar att spendera tiden i fjällen, – på längd, utför, på tur och på skotern. Men ett happy action minne måste varit när jag satte mig och skulle köra en skoter för första gången! Vi skulle fira min oviktiga födelsedag 26, valde att hyra skoter i ett -1 stålande som och 70cm snö fyllt Idre. Helt makalöst bara där! Vi åkte ut på bergen upp och ner längst kanterna och kollade in vyerna och njöt av solen – sedan satte jag mig och skulle testa att köra. Just när jag körde sprang ett 20-tal renar förbi på bergskanten och jag vågade fasa lite extra. Gah! Adrenalinet och lyckan!! Sedan avslutade vi med att samarbeta en flaska tattinger och dricka champagne på skotrarna mitt ute i ingenstans. Helt klart det bästa sättet att fira en 26-års dag om du frågar vinterälskaren! Adrenalin blandat med lycka – och lagom mycket action!

    [email protected]

    Svara

    Mitt närmst till minnet mest action-fyllda tillfälle var nyårsdagen 2018. Jag hade hunnit avnjuta två dagar i Alperna och detta var min första skidresa och första gången jag ens stod på skidor. Inför resan hade många sagt till mig att ”det kommer gå bra, räkna med att slå dig bara”, ”du får vara medveten om att du lär slå dig tiotals gånger”. Tredje dagen i backen och första dagen utan skidlärare och min vän på skidor, får min snowboard-åkande kille för sig att jag är hur bra som helst och att jag ska sluta underskatta min förmåga. Sagt och gjort köper jag hans övertygelse, jag hade trotts allt inte ens ramlat. Första backen han tar mig till står jag och gråter över då jag helt plötsligt blev höjdrädd och nog rädd över vad som skulle kunna hända. Envis som jag är skulle jag ta mig ner backen trotts detta…

    Kontrollerbart och sakta byts snabbt ut till blundandes och ett skrik av ”mammaaaaa”. Jag ser hur jag är påväg av backen och det enda jag har i huvudet är hur jag ska kasta mig i hopp om att skidorna ska avlösas (observera att jag är 181cm lång), inte att hålla ögonen öppna eller så. Givetvis hinner jag inte tänka klart utan får för mig att slänga upp ena benet i vädret samtidigt som jag kastar mig, med mig får jag en förbiåkandes stav och med sig får en annan mig.

    [email protected]

    Svara

    Mitt mest actionfyllda minne är när jag var tvungen att rida en häst som var 184 hög och hoppa hinder med den första gången jag red den, jag var 163 cm och 10 år, vilket adrenalin!🐎

    Svara

    Hej!
    Vilken himla rolig tävling!
    Jag har ett roligt minne som får mig att skratta varje gång jag tänker på det.
    Det var ett soligt Mallorca, min första resa med min pojkvän, vi var 17 år gamla. Peppen var total, vi båda hade givetvis fått låna pengar av föräldrarna då ekonomin inte var på topp. Det var väldigt pirrigt att lära känna varandra så nära och det var den tiden man ville fortsätta att imponera på den andre. En dag bestämmer vi oss för att åka jetski (spännande val med lånade pengar) och pojkvännen min föreslår att vi delar på en. Han börjar att köra och det går som på räls. När det är min tur känner jag att nu jävlar ska han se vart skåpet ska stå (hej tävlingsmänniska). Jag tar rodret och kör som en fullständig galning, bör tilläggas att jag aldrig kört förut. 2 minuter senare slår vi mot en våg och flyger av, flera meter upp i luften. Med urtidernas kallsup ser jag min gulliga pojkvän i panik då han fick för sig att jag måste slagit i huvudet i styret haha, vi ser hur jetskin guppar iväg och personalen skriker på oss då vi lämnat ”banan”. I chock hoppar vi upp igen och han säger försiktigt ”är det okej om jag kör tillbaka älskling”. Idag 6 år senare är vi fortfarande tillsammans och det är ett av många roliga minnen!

    Kramar Matilda

    Svara

    Bästa Petra! Känner att jag måste dela med mig av ett actionfyllt men mindre roligt minne jag har, nämligen min slalomdebut. (Som förövrigt var alldeles för sen för någon som bor i norr med många fina skidbackar i närheten). Min kompis som skulle vara min lärare tog mig högst upp i backen för att sedan lämna mig där, och jag blev tvungen att ta mig ner själv. Jag var sååå rädd och visste inte hur jag skulle göra så jag spurtade ner för hela långa backen. Kommer aldrig glömma hur benen skakade hela vägen ner. Slutade med att jag inte fick stopp i tid, totalkraschade och skämdes ihjäl. Dumpade skidorna och surade vid elden resten av dagen. Inte stått på dem sen dess.

    Därför tänker jag såhär – hur drömmigt hade det inte varit att jag tar revansch och intar backen i ett av dina snygga set?! Då kommer jag inte ge upp i första taget, även om jag kraschar igen, det kan jag allt lova. Om det inte går bra kan jag i alla fall må bra i att vara snyggast klädd på afterskin. Hade varit något, håller tummar och tår!

    Kram Tilda, [email protected]

    Svara

    Mitt mest actionfyllda minne, det måste vara då min pappa tog med mig på skidresa som 9åring upp till Sälen. Jag hade åkt några gånger innan, men ändå, en 9åring. Jag satt i liften upp, och pappa säger att när vi kommit av ”ta vänster!”. Liten och busig som jag är, lyssnar jag inte.. Jag svänger höger, och hamnar istället i den svarta backen. Det gick inte riktigt att ta mig tillbaka, eftersom jag redan åkt nerför en liten lutning.. Pappa sa att jag kommer att klara detta, men att ta det lugnt och försiktigt. Och vet du, jag gjorde det! Som en liten busig unge klarade jag mig nerför den svarta backen. Det minnet kommer jag nog aldrig glömma.

    [email protected]

    Svara

    HOLA,
    Mitt mest actionfyllda minne var när jag första och enda gången jag har åkt skidor. Jag var typ 10 år, skittaggad på att åka, satte på skidor, slängdes på i en ankarlift och så fort jag satte mig på denna lift fick jag panik för jag insåg hur högt jag skulle OCH jag var höjdrädd. Slutar med att jag på något sätt trillar av liften och åker baklänges ner på skidorna och drar med mig 3 personer.

    Om 4 dagar ska jag på skidresa och hoppas då att jag med snygga kläder kompenserar mitt inte så graciösa åkande!

    Svara

    Skulle säga att mitt är när jag och två tjejkompisar för två somrar sedan skulle åkte vattenskoter utanför Smögen. Vi slö åkte förbi en båt som vi då trodde vinkade på oss, så min kompis ska vara lite ”cool” och gasar typ till max så vi håller på att ramla i allihopa var på båten ropar efter oss – sänk farten. Det var tydligen ingen vinkning som vi trodde utan ett sjötecken på ”sänk farten”. Haha fick en härlig adrenalinkick efter det.

    [email protected]

    Svara

    Wow vilken snygg kollektion det kommer att bli Petra!

    Jag hoppas att jag inte är för sen på det för att delta i tävlingen, so here it comes: när jag var 22 hade jag brutit upp med min första pojkvän och dragit till Australien för att resa med en vän under några månader. Vi befann oss på östkusten när det kom orkanvarning efter orkanvarning och vi tänkte att vi aldrig skulle få se Whitsunday-öarna med det vädret. ”Som tur var” (tyckte vi) såg prognosen plötsligt bättre ut och en båt kunde tänka sig att segla ut till öarna med oss och några andra äventyrliga själar (vädret bedömdes kunna slå om snabbt, så de flesta företag safe:ade och seglade inte ut). Den första dagen hade vi strålande sol och vi tyckte att det var 100% värt att segla ut trots att vädret bedömdes vara oberäknelig. Livet lekte liksom. Andra dagen likaså. Tredje dagen – not so much… runt lunchtid tilltog vinden och gråa moln rörde sig snabbt över oss. Vår annars så skojfriska kapten blev plötsligt allvarlig och någon timme senare förstod vi varför. Jag som aldrig hade seglat tidigare befann mig nu mitt i ett rejält oväder och på en båt som förgäves försökte ta sig fram i flera meter höga vågor. Det sköljde in vatten över båtens kanter, jag kräktes i tid och otid pga sjösjuka och jag var helt övertygad om att det här skulle bli min sista dag i livet 😅 MEN, det blev det som tur var inte, vi tog oss till slut in till land och jag har nog aldrig varit så tacksam i hela mitt liv.

    Hade grymt gärna vunnit det snygga skidstället! Det var 10 år sedan jag senast åkte och det hade varit najs att se stilig ut i backen (och på afterskin) för en gångs skull, haha! Håller tummarna, Kram på dig!

    Svara

    Jackan och byxorna är ursnygga, de skulle sitta bra till skidresan!

    När jag för ca 28 år sedan åkte på skidresa till Frankrike med mina kompisar. Jag har alltid varit lite impulsiv så när jag såg en skylt om parapontflygning tyckte jag att det var en kul grej. När jag stod på toppen insåg jag att det var en mindre bra idé. Men mina kompisar stod en bit bort och jag kunde inte backa.
    Som tur var så visade det sig att det var ett tandemhopp med rutinerad instruktör. Flygturen är ett fantastiskt minne.

    Hälsningar
    [email protected]

    Svara

    Hej Petra!
    Vilken rolig tävling!
    Mitt mest actionfyllda minne skedde på Gröna Lund när jag var runt 12 år. Min familj samt min faster och hennes familj var på en weekend i Stockholm. Och då var ett besök på gröna Lund givet. Spökhuset var dock inte lika givet för mig som för mina jämnåriga kusiner. Men självklart lyckades dom övertala mig, trots att jag visste hur lättskrämd jag var. Redan efter några ynka minuter insåg jag mitt misstag att kliva in i detta spökhus, då jag från denna stund fick panik och höll stenhårt i min fasters hand. Jag har nog aldrig vart så rädd i hela mitt liv, nästintill att jag trodde jag skulle dö. Glömde jag säga att jag skrek också? Japp, såpas mycket att de andra i vår grupp avslutade spökvandringen under tiden vi var där inte. Samt att nästan hälften av alla personerna i kön utanför valde att gå ur, för att alla hörde mina förskräckliga skrik( vad jag fått höra av mamma i efterhand). Det slutade med att jag i ren panik och överlevnadsinstinkt bara sprang ut ur detta spökhus, och grät av rädsla i över en halvtimma efteråt. Om jag någonsin kommer besöka ett spökhus efter detta? Garanterat inte haha!

    / Ellen Lundstedt
    [email protected]

    Svara

    Åå jag älskar deras skidkläder!

    Och jag älskar skidåkning! Förra året i rejält kallt och isigt väder fick jag (och kanske 20 andra medåkare) rejäl pulsökning när jag lite lätt och ledigt i offpiståkningen skulle korsa liftspåret. Det är ju alltid lite småvallar vid sidan som man får satsa lite extra för att komma över, ena skidan gick dock rakt in i vallen och jag ramlade. Gled som en plog rakt ner utan att komma upp. Skidåkare, snowboardåkare, barn och gamla föll som dominobrickor över mig, en del försökte hjälpa till men trasslade in sig istället, en del slängde sig åt sidorna. Fy fasen! Känslan när jag får stopp och tittar upp i spåret och ser alla stackare jag haft omkull.

    I år satsar jag på nytt på offpisten, ska hålla mig borta från liftspåren bara (och förhoppningsvis i mina nya falltåliga kläder 😁)

    Kram Anneli
    [email protected]

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Jag accepterar villkoren som finns här