12:02 | oktober 20, 2017
Lunch på Café de Paris, Tour i St Tropez, Kollektionsgenomgång och Bouletunering!
Andra dagen i St Tropez hade Clarins bjudit in till en heldag för att visa upp några av deras kommande vårnyheter. Clarins hade bjudit in bloggare och redaktörer från hela världen, så vi var ett ganska stort gäng på plats. Jag valde att matcha inredningen dagen till ära.
Vi började med att få mat i våra magar. Risotto till varmrätt.
Mitt squad.
Sedan tog jag samtliga under armen för att påbörja Clarins tour genom St Stropez. Jag måste verkligen tipsa om att åka dit i September. Perfekt temperatur, inte så mycket folk och så bländande vackert.
Första anhalten var ett litet torg som de pyntat med blommor och buketter så långt ögat kunde se.
Jag är ju besatt av Clarins Instans Light läppglans och har använt det så länge jag kan minnas.
Dock är dessa två mina favoriter – 03 + 06.
Så glad att den bättre hälften av systrarna Fingal följde med. Nej, jag skoja men så kul att lära känna Tilda bättre. Utan tvekan världens bästa tvillingar.
Titta de hade gjort små handgjorda blomband till oss.
Tildas väska glimmade oförskämt snyggt solen.
De hade byggt upp en blomgunga. Kände rent spontant att den bara kunde teleportera rakt till mitt Markus bröllop.
Vi var ju tvungna att bränna av en bild. Inte varje dag man är inramad i blommor.
Promenaden fortsatte runt på de mysiga gatorna.
Sedan var det dags för nästa stopp – by the sea.
10 poäng för dekoration. A for effort.
Fingal blev med hårband.
Tilda med både glansig läpp och nya glajjor.
Jag sprang uppenbarligen mest runt och smilade ikapp med folk.
Nästa stopp? Bouletunering i en liten park!
För att prova deras foundations och puder. Jag är kär i deras nya foundation med glow, man fick så fin lyster.
Helt klart en aktivitet man borde roa sig med oftare. Man blir inte svettig, man kan dricka ett glas cava samtidigt – och det är spännande.
Sedan tog vi ett sista familjeporträtt innan det var dags att gå tillbaka till hotellet och svida om inför kvällens festligheter.
06:30 | oktober 19, 2017
"Egentligen är det sjukt att det är tjejer som ska kämpa för feminism. Efter all skit de utsatts för, borde de inte bara förtjäna att sitta i soffan och kolla Netflix medan vi killar rensar upp i svinträsket?"
Tror ingen har undgått #MeToo som spridits som en löpeld över hela internet efter att kvinnor vågat berätta om sexuella övergrepp och trakasserier. Jag tror nästan alla av oss befunnit oss i en situation när det andra könet skridit över gränsen. Jag har själv minnen från när jag var i tonåren och det trampades över rejält av en person. Vissa situationer och lägen som jag först i vuxen ålder förstått inte var acceptabla eller normala att kräva eller övertala en till. Fragment av minnen som fortfarande tränger sig på. Beslut som fick mig att känna mig liten, undergiven och viljelös.
Jag är så otroligt stolt över alla kvinnor som berättar sin historia och som vågar sätta ner foten – nu får det fan vara nog. Som vågar ta tillbaka och äga sin berättelse, äga sin sanning, som helt enkelt vägrar att leva i förnekelse och tystnad.
Jag har sett hur det tyngt en av mina bästa vänner. Hur det bubblar upp till ytan, när det inte går att trycka ner längre. Oftast när du är onykter och inte kan hålla tillbaka känslorna. När det blir för jobbigt. När minnena rinner över dig och du vill svälja orden, men det är som en spya som motvilligt måste upp.
Det gör mig så fruktansvärt förbannat.
Att någon bestämt över din kropp – över din vilja.
Att någon tagit sig friheten att påverka ditt liv, din framtid, dina minnen, dina rädslor, dina relationer och dina drömmar.
Jag vet hur mycket ångest du har haft för att berätta just din story.
Jag vill bara säga att jag är så jävla stolt över dig. Du hade inga planer på att berätta. Du har knappt bearbetat det själv.
Men jag är stolt över alla röster världen över som plötsligt fick just dig att våga.
Stolt över din röst som kommer få någon annan att våga.
Stolt över att det känns som en lavinartad snöboll som äntligen är i rullning mot något ännu större.
Har ni sett kortfilmen: ”Ta mig” som Crazy Pictures gjort? Kom och tänka på den när jag skrev inlägget. Älskar de här killarna. De har gjort massa bra och viktiga kortfilmer om könsroller, miljön, aktuella samhällsfrågor – men på ett roligt, men framför allt målande sätt. Så briljant.
Se den. Se alla deras filmer.
En killkompis skrev ett långt inlägg på FB. Men jag snor bara hans grand finale och avslutar inlägget med det.
Om du har en kompis på fejan som skriver typ “buhuuu man kan inte dra alla män över en kant.”, be dem fara åt helvete. Den personen tar upp rampljus från allt som är viktigt. ALLA vet att det inte är ALLA män som övergreppar sig på tjejer. Så håll käft och gör nått konstruktivt för tjejerna istället.
13:03 | oktober 18, 2017
Hattfnatt!
Men hur soft är det med huvudbonad? Förstår inte hur jag inte kan anammat det förrän nu! Jag avskyr ju att tvätta håret och gör det ogärna om jag inte verkligen måste. Japp, man är hygienen själv. Man kan lugnt säga att jag avverkar några torrschampo flaskor i månaden. Fyndade några riktigt snygga huvudbonader på Hattbaren härom veckan. Man känner sig lite utklädd till en början, men man vänjer sig. Japp, årets bästa lathetstips!
Ett annat bra tips är att kolla second hand om du är på jakt efter en snygg skepparhatt, vet att det är flera som frågat om det. Vet att b la Beyond Retro brukar ha snygga i sitt lager.
07:21 | oktober 18, 2017
Musikalartistdrömmar, Himlen runt Hörnet Jubileum och Lisa for President!
Hur söt är min lilla mamma. Världens bästa <3
Tack för alla era kommentarer i förra inlägget! Vad kul att ni delar med er. Jag tänkte att jag kanske kunde göra en v-logg med frågorna om mig och Markus. Ska bara övertala Markus att posera framför kameran.
Igår var jag och mamma på livets konsert, Lisa Nilsson’s debutalbum: ”Himlen runt hörnet” firar nämligen 25 år. Jag slängde mig in och bokade biljetter så fort jag fick mailet om att hon skulle göra en jubileumskonsert. Om jag älskade Lisa innan konserten så tyckte jag typ Lisa for president efter.
Jag vet inte om jag berättat det här men jag älskar att sjunga. Jag sjunger i och princip hela tiden till Markus förfäran. Ofta hittar jag också på egna små låtar om både honom och mina vänner. Min högsta dröm är typ att bli musikalartist. Jag skojar inte, haha. Inte för att jag är så bra på att varken sjunga eller dansa, men det är få saker som gör mig som lycklig. Ibland har jag små egenproducerade shower likt en sjuårings, om vi sett någon Disneyfilm eller musikal som triggar igång det i mig, framför Markus i soffan.
Låter ju helt galet.
Snälla säg att ni kan göra samma sak ibland eller är jag en sådan där skämskudden flickvän? Gissar på det sistnämnda.
Jag kommer ihåg när jag och Forni var i Miami för något år sedan, det var samma år som Lisa Nilsson medverkade i: ”Så mycket bättre”. Hon hade precis släppt sin version av Niklas Strömstedt: ”Vart du än går” och jag tvingade Forni att lyssna på min miserabla stämma om och om igen när jag ylade med i raderna. Forni tyckte det var kul de tre första gångerna då hon också sjöng med, men efter 125 gången på repeat var hon inte lika road.
Oavsett vad så kan ni ju förstå hur uppfylld jag var när jag fick sitta och nynna med i min barndoms favoritröst tillsammans med mamma. Det var som att jag rann genom åren av hemmafester, hångel och brustna hjärtan.
Sist men inte minns vill jag bara säga att – vad cool hon är Lisa. Hon borde lägga till stand up komiker på sitt cv. Hon har inte bara en jävla pipa – hon verkar även ha ett stort hjärta, vara omtänksam, himla bjussig och ha förbannat bra humor.