13:07 | augusti 19, 2017
I Nöd och Lust – Kris och Kick Off.
I torsdagskväll slängde jag på mig mitt nya röda läppstift och tog ett fast grepp om mitt fynd från marknaden på Mallis och begav mig mot Kungsträdgården för att möta världens bästa Linn, som jag knappt sett på hela sommaren.
Ni ser ju varför jag älskar henne så mycket? Man blir ju glad och varm i hjärtat bara av att kolla på hennes leende. Linns skratt smittar verkligen av sig.
Vi skulle nämligen ha kick off för vår podd: ”I nöd och Lust”. Nästa vecka kör vi igång igen efter vårt sommaruppehåll. Om ni missat de senaste avsnitten kan ni lyssna på dem här – klick!
Vi tänkte rivstarta säsongen med ett ämne som jag tror många ligger varmt om hjärtat så här efter sommaren nämligen: Kris.
Hjälp oss!
Vad vill ni att vi ska prata om? Jag tror många kommer fram till att de kanske inte trivs på sitt jobb under en sommarledighet för man får chans att känna efter, många förhållanden går i krasch efter ledigheten för man inser att man egentligen kanske inte hade någon kärlek kvar eller bara en jävla livskris överlag. Vad tusan vill jag med mitt liv egentligen?
Men innan vi satte oss till bord eller okej långt innan dess närmare bestämt på Skeppsbron bad jag Linn ta en liten outfitbild på mig. Det var ju pangväder på torsdagen i Stockholm. Jag fick nästan känslan av att det var sista sommardagen, så jag bestämde mig för att slänga på mig det somrigaste jag hade i garderoben.
Och invigde mina nya prickiga drömköp från Gucci.
Jag och Linn promenerade bort mot Nytorget. Slutdestinationen var egentligen Vina, som ligger ett stenkast ifrån. Men när vi kom fram så var det sommarstängt. Så då smsade Linn sin bästa söderrepresentant som tipsade om Nook som jag hört så mycket bra om. Dock fanns det bara en maträtt att välja på om man ville sitta ute, utöver massa smårätter – och det var asian ribs. Vi ville ju promt ta vara på den varma kvällen så det fick det bli. Men helskotta, vad gott det var. Man gjorde egna asian tacos. Dessutom var mannen i kassan ett riktigt charmtroll som även lyckades lura på oss en dessert.
Prata om hur man hittar en bra känsla med livet i alla vardagsrutiner etc. Jag kom tillbaka till jobbet och ”verkligheten” i tisdags efter en fantastisk semester och mår SKIT rent ut sagt. Allt känns fel. Jag vill bara sluta på mitt jobb, sälja bilen, dumpa killen och dra till Italien permanent. Så känns det, typ. Hur gör man för att råda bot på detta? OBS att jag bor på en liten ort, har inte tillgång till allt härligt som finns i en större stad på hösten. Vad göra?
Bara gör det! ?? gå med i någon Facebook-grupp för svenskar som bor i Italien. Fråga hur de har gjort ? ta tjänstledigt/säg upp dig, dumpa killen och sälj bilen ? Just do it!
Håller helt med Angelica i hennes svar! JUST DO IT!!
Jag har precis själv sagt upp mig från jobbet nu efter sommar semestern, har ingen plan på vad jag ska göra efter att min uppsägningstid gått ut, ska tillägga att jag inte har ett fett bankkonto heller, men ett par månader fixar jag.. Och det bästa av allt? Det känns så skönt och rätt i magen att jag gjort detta för MIN skull ?
Kan jag så kan DU ?
Åh vad bra gjort av dig! Allt löser sig i sinom tid, härligt att du känner att du gjorde det för din egen skull!
Jag kan även tillägga att jag förra året var färdigpluggad (examen i företagsekonomi) och ”borde” söka jobb o fadderrullan som vanligt folk. Men min pojkvän spelar ishockey i Tyskland så jag flyttade med honom istället. Sa tack o hej till Sverige, familj och vänner och bara did it – flyttade. (Jag fattar att jag har det lite enklare än dig som vill till Italien, men det är inte grejen.) Jag ÄLSKAR att bo utomlands även om det så bara är i Tyskland. Man får lära sig ett nytt språk, träffa nya människor och utveckla sig själv deluxe! Efter 3,5 månad fick jag jobb på IKEA, jobbade där till maj i år, åkte hem över sommaren (juni-juli) till Sverige och första augusti flyttade vi tillbaka till Tyskland, dock en helt ny stad, med helt nya människor helt ny tysk dialekt osv osv! På 2 veckor har jag lyckats få in en fot på HM (skriver på anställningsavtalet på måndag) ?? och sen vet i tusan vad som händer. Vem vet vi kanske blir kvar här!
Sorry för livsberättelsen, men det är så lätt för andra att bara säga att man ska göra något, när de själva aldrig gjort något riskfyllt. Men här kommer tips från en som har slängt sig ut utan fallskärm, och jag hittade en på vägen och landade till slut fint på marken igen. Allt går om man vill, lycka till ?
Klänningen är verkligen superfin! Så söt! 🙂
Hej fina Petra.
Tyvärr är det väldigt vanligt att människor ibland känner sig förvirrade över livet. Det är ju så att vi är upptagna med våra vardagssysslor den absolut största delen av vår vakna tid. Tiden som blir över är redan väldigt begränsad, och inte allt för sällan spenderar man dessa sista timmar vid tv:n, datorn- eller mobiltelefonen. Tiden för att på riktigt koppla av i sinnet verkar ha försvunnit för många. När man lever ett liv ungefär som jag beskrev, är det enkelt att man hamnar i en negativ spiral, dvs. man måste hålla sig upptagen med dessa sysslor för att inte känna sig uttråkad och uppjagad. Ju längre ned man kommer i spiralen, ju större risk löper man överbelasta sitt sinne. Här kan en lugn stund i soffan leda till panikkänsla. Ett överbelastat sinne kan avge de symptom du nämnde, därför är det väldigt viktigt att bryta det verkliga mönstret för att skapa en ny fungerande livsstil. Det kräver en hel del nya perspektiv, och mycket övning. Men det är värt det alla gånger. http://www.ayurvedaliv.se/blogg
Du är jättefin i klänningen, men Forni har ju en lika dan på sig och den kommer inte från Gucci, har du en äkta då och hon en kopia? Låter inte riktigt som henne.
Tror hon menade skorna
Tror forni har en kopia för Shein som hon köpt den ifrån gör billiga ”kopior”
Äntligen är ni tillbaka! ?
Finna klänning. http://sverigebevakning.blogg.se/
Det är så tråkigt att ni inte finns hos Acast. Bytte mobil och nu missar jag er podd 🙁
Hej!
Vad fin du var i klänningen!
Jag skulle gärna vilja att ni pratar om den kris som uppstår när man blir dumpad. Hur slutar man hoppas att det ska bli han och jag igen? Hur slutar man tänka på vilka andra han håller på med? Ja osv. Är det bästa att kapa all kontakt och att man kanske längre fram tar kontakt för att se om det går att umgås som vänner? Min kille gjorde slut med mig för cirka en månad sedan, tre veckor innan han gjorde slut sa han att vi kommer att skaffa familj och att jag kommer vara mamma till hans barn. I början av juni var vi på en underbar semestervecka. Så ja det kom som en jävla blixt helt enkelt. Kan lägga till att vi har haft distansförhållande i två år, vi blev tillsammans på distans men i mars nästa år är jag klar med mitt plugg och skulle flytta till vår lägenhet. Han säger att det har varit mycket tjafs under våren, vi har inte hunnits setts mycket, han har haft nytt jobb som stressat honom vilket lett till mycket tjafs om allt och inget, höga förväntningar när man ses osv. Han skyller på att han inte vill fortsätta med risk för att vi på riktigt kommer tröttna på varandra om vi fortsätter i samma situation men att när det är andra omständigheter så kanske det kan funka bättre (när jag är klar med plugg och flyttar till samma stad som honom, kommer göra det även fast han och jag inte är tillsammans). Just därför är det också ännu svårare att sluta hoppas. Vilka råd kan ni ge i denna kris?
Tack.
Nu har jag varit lite dålig på att lyssna ikapp de senaste avsnitten av podden så kanske har detta redan avhandlats, men för ett tag sen pratade Linn om att hon tagit lite tid off från jobbet och hur hon kände inför det – skulle jättegärna vilja höra mer om det, hur hon kände då/nu, vad hon kom fram till osv. Och även vad man ska göra när man helt plötsligt inte vet vad man vill med jobb? Jag har fanimej gjort precis allt ”rätt” med plugg och ambitioner och nu står jag här, klar och jobbat nåt år, och vet plötsligt inte vad jag vill längre. Och självklart är mina kompisar rena jävla A-människorna som går runt och hittar rätt på löpande band, och kvar står jag i mitten och vet varken in eller ut. KRIS
Åh bra tajming! Har livskris MAJOR. Fyller snart 27 och det är en så KONSTIG mellanålder?! Iallafall har skaffat hund och förlovat mig vilket jag egentligen älskar. Men både hund och en ångestdiagnos jag har tär på mig och förhållandet. Dessutom har mina vänner out of the blue slutat höra av sig men fortsatt umgås med varandra utan mig. Jag saknar kickarna från när jag var yngre, när jag reste utomlands själv, hade energi att festa hela nätterna osv. Känner mig stressad över att göra rätt yrkesval för att kunna klättra på stegen nu och direkt för att jag redan har några år på nacken. Saknar ett sammanhang som gör mig lycklig.