20:42 | december 19, 2016
Vårbergs loppis, Myrorna, Stadsmissionen!
Idag har jag fått äran att hänga med mina favoriter Carro, mamma och Bråke, Carros nya fyrbenta familjemedlem. Vi hade sedan länge planerat att göra en ordentlig loppisrunda efter lunch idag. Jag älskar auktioner, loppisar och second hand. En kompis hade tipsat om Vårbergs Loppis, så vi begav oss dit först. Det var sjukt mycket skräp och konstiga saker, men det fanns ändå små guldkorn bland all skit. Och det var väldigt billigt. Haha, det var dessutom väldigt kul att snacka skit med alla gubbar och och pruta.
Bråke är bara några veckor. Han är en portugisisk vattenhund. Haha, han har dock inte riktigt fattat att man ska kolla in i kameran när det vankas foto.
Vi kom därifrån med några vaser rikare och några hundralappar fattigare.
Sedan betade vi av Stadsmissionen och två myrorna men det fanns dessvärre inte en enda pinal som föll oss i smaken.
11:25 | december 19, 2016
Prestationsångest
Nu har jag gått till min psykolog i snart ett år – och jag måste säga att det är de mest välinvesterade pengarna jag lagt på mig själv, mitt välbefinnande och kanske framförallt min framtid och min framtida familj.
Det är så lätt att bara köra på, utan att känna eller veta varför man känner som man gör. Jag hade inte direkt något ”problem” när jag började gå där. ”Problemet” var nog snarare att jag inte tyckte att jag inte hade något ”problem”. Jag har alltid haft gasen nära till hands och kört på i full fart hela livet. Ständigt haft en inre slavdrivare som piskat på, som sällan är helt nöjd och alltid vill mer – bättre, större och snabbare.
Jag har haft svårt att känna mig tillräcklig bara som jag är. Ofta måste jag prestera hela tiden. Den hungern och det drivet har tagit mig väldigt långt, men det har också gjort att jag gått miste om känslor och reflektioner. Det är svårt att stanna upp när ens huvud ständigt kör på i 180 och ligger steget före. Ibland upplever jag att det är svårt att vara i nuet och njuta av det.
Jag har alltid varit min egen PT som pushat mig till det yttersta genom hela livet oavsett sammanhang.
Om jag bestämmer mig för att göra 30 repetitioner på gymmet, så nöjer jag mig oftast inte förrän jag gjort 40. Jag har inte kunnat klappa mig själv på axeln och säga:
”Gud, vad bra du klarade det” utan ”Kom igen nu, du klarar 10 till. Det är då det ger resultat. 30 är ingenting”.
Så har mitt resonemang varit i allt. Lite till. Så den där lilla rösten inuti som säger:
”Men jag orkar inte mer, jag är trött” blir alltid överkörd.
Det som är så häftigt med terapi är att man helt plötsligt blir medveten om sina strategier och sina handlingar. Dessutom kommer man till botten med varför man agerar som gör och vad som orsakar det.
För mig har den här resan framför allt lärt mig att våga använda bromsen – att det är okej att sakta ner ibland, att jag är tillräcklig ändå. Det känns som att jag lär känna en helt ny sida av mig själv, egenskaper jag inte ens trodde att jag hade. Jag har väldigt svårt för att visa mig svag och blotta mina svagheter. I mina ögon har det alltid varit ett nederlag. Jag har nästan sett ner på människor som haft sina känslor på utsidan, men det har nog egentligen bottnat i en avundsjuka och ett förakt för att jag själv inte alltid kunnat visat vad jag egentligen känner.
Var hos min psykolog imorse (är där varannan vecka) och det känns verkligen som att det går framåt, att jag blir mer medveten och kanske bäst av allt känner en acceptans att jag inte alltid måste leverera 150 %.
Så skönt och så härligt! Bästa julklappen till mig själv!
08:56 | december 19, 2016
Reklamfri Januari
Mina älskade läsare – jag hör er! Och läser alla era kommentarer.
Innan jul har det varit väldigt mycket samarbeten. Det är den tiden på året. Även om jag tackat nej till tio gånger mer och valt samarbetena med omsorg så förstår jag att ni tycker att det varit för mycket. Jag lyssnar såklart på er och vill att ni ska tycka det är kul att gå in på bloggen varje dag!
Därför lovar jag en nästintill samarbetsfri januari. Har två stora årssamarbeten, men som ni bara kommer att gilla. Annars andas vi ut och hämtar andan i januari!
JAG VILL JU ATT NI SKA SÄGA VAD NI TYCKER HÄR INNE.
Vad kan göra bloggen ännu bättre? Vad vill ni läsa mer om? Vilka är era bästa inlägg?
<3 <3 <3
12:16 | december 18, 2016
Nya Ljusstakar!
La vantarna på de här silverklimparna från Pols Potten för någon dag sedan. Köpte mina på DIS i deras butik på Humlegårdsgatan, men de verkar inte gå att shoppa online, men de finns på Artilleriet också. Snubblade över dem på Alexandras blogg, älskar hennes inredningsstil.
Jag shoppar nästan bara via bloggar, pinterest och tidningar nu för tiden. Jag orkar inte gå runt på stan och leta, om det inte är second hand eller om jag är utomlands. Eller om jag är ute på stan och letar kläder eller möbler för ett stylingjobb.
13:00 | december 17, 2016
Mjuka Klappar!
I det här inlägget förekommer reklam för Accent.
Jag är besatt av mjukiskläder och tofflor.
Det är nämligen så himla kallt i vår lägenhet, det är ett gammalt stenhus och att bo på bottenplan höjer inte direkt temperaturen. Innan hade jag ett par duntofflor från DUX som gick sönder och jag upptäckte inte revan under förrän allt dun låg över hela lägenheten, haha. Jag och Markus ligger alltid kvar i sängen i tio minuter och samlar mod för att ge oss ut i kylan. Vårt sovrum är som en frysbox. Det är så stora fönster där och de är inte tätade ordentligt, så det är ett av våra kommande julprojekt.
Haha, det här är min hemmauniform – varje dag. Så fort jag kommer innanför dörren kliver jag rakt i mitt cashmerekit och tofflor.
Min senaste förälskelse är dessa drömmiga rosa fluffsaker från Accent från Shepherd. Sover med tofflorna också, haha. Jag kan inte somna om jag har kalla fötter. Tofflor är en sådan grej som man helst vill ha i julklapp eller present, en riktigt tråkig grej att lägga pengar på till sig själv.
