18:02 | januari 5, 2016
En vecka kvar i lägenheten…
Tack för alla era kommentarer om sömnparalys. Skönt att man inte är ensam om det. Så konstig grej egentligen. Visste ni att man förr i tiden trodde att människor som hade det hade blivit besatta av demoner och djävluen?
Iallafall hur sjukt är det att jag och Markus bara har en månad kvar i mitt livs kärlek? Det var kärlek vid första ögonkastet. Jag minns än idag hur jag snubblade över den 54 kvadratmeters sekelskiftsdrömmen på Hemnet när jag befann mig på Lanzarote på en inspelning. Jag facebookade min bankman mitt i natten och hetsringde mäklaren så fort timmen hade blivit anständig. Tvingade dit Forni redan dagen efter för att kika på den. Några timmar senare hade hon skrivit på fullmakten åt mig. Utan att jag ens hade sett den live. Jag visste redan vid den första lilla visningsbilden på Hemnet, att här ska jag bo. Mitt hjärta slog dubbla slag och jag har trivts så förbannat bra i mitt hem. Det är med hjärtesorg jag lämnar över nycklarna till Dasha på fredag. Men det känns skönt att jag iallafall kommer att få hälsa på.
Tänk hur vi ändå hunnit haft under den korta romansen. Stökiga fester.
Fancy pancy middagar…
Lanseringsmiddag för min glasögonkollektion för Specsavers.
Det kommer bli många nya middagar i nya lyan <3
Det jag kommer sakna mest är stuckaturen. Jag tror aldrig att jag kommer snubbla över en lya med liknande stuckatur igen.
Och min köksö, den kommer jag sakna.
Den lägenheten är verkligen magisk, förstår att du kommer att sakna den!
Hej Petra, vart är ditt supersnygga överkast ifrån, har letat efter ett liknande hur länge som helst?
Kram
Har köpt världens finaste lägenhet tillsammans med min livs kärlek men har ändå gråtit mig till sömns vissa nätter eftersom jag ska sälja min fina, älskade lägenhet. Det känns så löjligt att vara så ledsen över att lämna en lägenhet men jag kan typ få skuldkänslor gentemot lägenheten över att jag ska lämna den. Jag är så glad över att jag ska flytta ihop med min kille men så otroligt ledsen i hjärtat över att jag måste lämna min första, egna lägenhet. Så skönt att det finns någon annan som lite sätter ord på känslan.
Jag förstår dig! När jag flyttade ihop med min då kille (nu make) var jag både lycklig men ledsen. Lägenheten jag lämnade var inte min första egna men den första jag bodde i helt själv i flera år utan sambo och där jag utvecklades massa som människa. Grät som ett barn dagen innan flytten!
Åh! Ännu fler <3 Det är visning sön-mån på min lägenhet och igår hjälptes jag och killen åt att storstäda och rensa. Min kille spenderade alltså hela sin lediga dag åt att diska, städa och gå upp och ner för 3 trappor till förrådet med ikeakassar och jag var bara irriterad på honom hela dagen… Vi kom fram till att det är som att min sorg över att lämna lägenheten blir till en irritation på honom eftersom det är pga honom jag måste sälja. Jag känner mig så töntig men mår samtidigt så dåligt över att lämna lägenheten :'( Hur lång tid tog det att komma över sorgen?
Helt underbar lägenhet!