00:37 | januari 24, 2014
I REFUSE TO HAVE YOU BREAK ME
Att vara beroende av någon är som att vara sockerberoende. Ju mer du tänker på att du inte får äta godis, desto lättare är det att plötsligt stå inne på Z-eleven med en stor påse godis och dra sitt visakort. Men allt handlar om karaktär. De första dagarna är för jävliga. De första gånger du säger nej när någon sträcker fram en skål med sötsaker är riktigt plågsam. Men redan efter en vecka känner du inte samma sug längre, efter två veckor är det inte ens svårt och efter tre veckor blir du nästan äcklad.
Idag har jag ätit middag med min bästa Forni och Bosse på Taverna Brillo. Vilken jäkla middag – charkisar till förrätt, tryffelpasta till varmrätt och sedan delade vi på en (läs:magisk) pannacotta och saltkolaglass till efterrätt. Nu sitter jag på kontoret och förbereder inför morgondagens plåtning samtidigt som jag sjunger (läs: vrålar) högt för mig själv till ”Younger” och ”Drunk in love” – mina bästa låtar just nu!
Äter aldrig pasta – för jag får så satans ont i magen (men idag hände det).
Men hej kompis!
Älskar dig oxå. Men blir lite för mkt ibland.
Hälsa 17 åringen ifrån mig. Trodde 26.
Puss. Gillar dig
Så sant, Petra! Förstår precis vad du menar. För mig gäller det snarare månader än veckor dock :p I februari förra året blev jag dumpad och jag var helt förstörd. Grät dagligen i flera veckor, så fort jag stängde ytterdörren om mig så grät jag, jag vaknade på nätterna och grät (och fan i helvete, jag gråter när jag skriver det här). Kan i särklass säga att det var en av de värsta perioderna jag haft någonsin. Sen blev det bättre och jag släppte in honom i mitt liv igen. BIG mistake. Relationen var väldigt luddig och olycklig ända tills i september då jag bestämde mig för att jag inte orkade mer. Jag bad honom att inte kontakta mig på ett tag, för att jag behövde glömma, vilket han gjorde. Han har alltid respekterat mina beslut och förstått mig när jag varit förvirrad, det ska jag ändå ge honom. I november någon gång började jag ta kontakt igen, dock bara på sms, men det är ändå nog för att många känslor väcks till liv igen. Sen dess är jag inne i den fasen där det är så jävla jobbigt att säga nej när han vill ses, men jag gör det ändå. Jag vill inget hellre än att springa över till honom (han bor bara kvarteret bort) och slänga mig i hans armar, men jag vägrar låta mig själv falla tillbaka i det där igen. Hela grejen har redan gjort mig delvis olycklig ett helt år. Jag tänker bara inte göra det igen. Ändå gör det fortfarande så fruktansvärt ont. Han är inget as, långt därifrån, han är snäll, omtänksam, ärlig och förstående alltid, men han vill inte vara med mig. Enligt honom själv så vet han själv inte heller varför, han säger att han vet att vi skulle vara bra tillsammans och att han tycker om mig, men han vill inte vara i ett förhållande. Det gör SÅ fruktansvärt ont att han väljer bort mig utan tydliga skäl. Dessutom blir jag förbannad på mig själv för att jag inte bara kan skaka av mig det här, jag brukar vara bra på det, men det går inte nu… Oj vad långt det blev. Antar att jag behövde skriva av mig lite. Jag gillar när du delar med dig lite mer personligt som du gör nu, det är skönt att veta att man inte är ensam 🙂
Usch, känner igen mig själv. Brukar heller inte bli en ’svag’&efterhängsen kvinna men har varit det tyvärr senaste 6 månaderna. Killen är också snäll och gullig men samtidigt förvirrad med sitt eget liv. Jag har ändå alltid tänkt att om man blir kär är tiden ALLTID rätt, tror inte att någon är så pragmatiskt att den skulle lämna mannen/kvinnan i sitt liv bara pga dålig tajming. Men guud vad det är svårt att säga nej när man är kär i någon…och sedan hoppas man in i det sista att det blir en ändring.
Precis! Jag är också helt med på att är det rätt så är det rätt, oavsett när det är. Jag inser ju att det är något som gör att vi inte är rätt för varandra, men det är ju så jobbigt när man så gärna vill att det ska funka (eller ville, jag vet inte vad jag vill i dagsläget :p)
Saltkola glass ..*droooling*. Älskar allt saltkola, heavenly!!
Z-eleven? 😛
sant! men det är i refuse to let you break me.