06:30 | augusti 14, 2018
Sista dagen i Italien: Capo Nord, Världens största bellinis på Morena da Ugo och Camoglis bästa bord.
Ska vi kika på sista bilderna från Italien? Ja, jag vet, det var ju nästan en månad sedan – men hade helt glömt av den lilla mappen som jag gjort iordning och allt. Började vår sista semesterdag på italienska rivieran med att be Lorpan fånga min fina topp från For Love and Lemons som jag fått låna av Sara.
Vi bestämde oss för att spendera sista dagen på Capo Nord, som vi hade varit på en dag innan. Blev kär i det lilla smultronstället beläget mellan Santa Margherita och Portofino.
Efter att bokstavlingen talat ha grillat oss i solen, läst ut sista sidan på våra böcker – tog vi en dusch och bytte om på stället och hoppade på bussen som tog oss tio minuter bort på klaustrofobiska ringlande vägar till Portofino.
Och bänkade oss på Morena da Ugo som har universums största, men måste nog även våga sticka fram hakan och säga godaste bellinis. Dasha hade tipsat om det lilla stället mitt i hamnen. De kostade också därefter, men på köpet fick man nästan en hel middag bestående av nötter, oliver, minipizzor, ostar – kan fortsätta i all oändlighet. Hela bordet var fyllt av snacks.
Med mätta magar och tunga steg strosade vi runt bland färgglada byggnader innan vi begav oss tillbaka till Camogli. Det var så enkelt att ta sig mellan alla byar, tåget gick hela tiden och stationen ligger centralt i stan.
Som välkomnade oss med en nästan overklig solnedgång som färgade hela byn. Det såg nästan ut som himlen brann.
Vi avslutade resan med en middag med stadens kanske bästa bord. Nästa år skulle jag vilja bila ännu längre ner längst kusten, fick så många ovärdeliga tips av er läsare som jag känner mig benägen att pricka av. Riktiga små guldkorn, kanske borde sammanställa alla tips i ett inlägg.
Vill ni se fler bilder och guider från alla resor kan ni spana in min kategori – resor!
06:30 | juli 31, 2018
Den bästa solnedgången på Italienska Rivieran, Beachhäng på Capo Nord och Middag på Ostaia da o Sigu.
Trots att jag precis satt foten på svensk mark så tycker jag att vi kastar oss tillbaka i veckorna, närmare bestämt till brännande solnedgångar, förföriska viner, bellinis stora som höghus och kristallblåttvatten. Jag talar såklart om italienska rivieran. Efter Villa la Madonna hade jag och Lorpan hyrt ett litet airbnb nere i hamnen i Camogli som en av er läsare hade tipsat mig om. Första dagen spenderade vi i byn, men dagen efter bestämde vi oss för att hoppa på tåget som bara tog fyra minuter till Rapallo och Portofino. Dessutom låg centralen mitt i byn, så det var bara någon bråkdelssekund från vårt boende.
Jag hade på mig en böljande, minst sagt avslöjande stass från For Love & Lemons.
Flera vänner tipsade om den här smultronstället Capo Nord, en liten beachclub/restaurang som är beläget precis mellan Rapallo och Portofino. Men ynka tio små solbäddar gäller det att vara ute några dagar innan besöket. Men det är absolut värt att bara gå dit och njuta av deras vällagade lunch.
Vattnet var riktigt friskt, salt och svalkande. 
Kan tänka mig att jag kommer fantisera om just det här doppet under den här stundande dagen.
Min vackra fästman. Är det bara jag som tycker det låter lite cheesy med fästman, vet inte faller liksom inte rätt i munnen. Tycker bättre om Lorpan.
Om ni ska dit rekommenderar jag deras pesto al trofie. Vi delade på en till förrätt. Roligaste av allt var att ägarinnan fullkomligt älskade Forni, när hon hörde att vi var svenskar frågade hon direkt om vi kände henne. När jag berättade att det var min bästa kompis höll hon på att dö. Hon berättade att Michaela alltid beställer pesto al trofie minsann. Hon var så sprudlande och härlig, det märktes att hon älskade sin restaurang.
Till varmrätt slank en tuna tartar ner.
Efter en heldag i solen tuffade vi hem, svidade om och vandrade ut i den glödande solnedgången. Jag måste säga att Camogli bjuder på en av de mest pittoreska solnedgångarna jag upplevt.
Hela byn känns ”på låtsas” alla små hus i regnbågensfärger som fyller gatorna. Camogli skulle jag verkligen säga är ett bra budgetalternativ om man vill uppleva italienska rivieran, det är lätt att ta sig därifrån och priserna är inte hutlösa som de är nere i Portofino.
Vi traskade upp till stans bästa takterass, hotellet Cenobio de Dogi. Om ni passerar genom Ligurien tycker jag att ni ska ta en fördrink här. Hotellet i sig skulle behöva lite kärlek och moderniseras en smula, men utemiljöerna går inte av för hackor.
Hela byggnaden är härligt bubbelgumsrosa med en pool med panorama utsikt över hela byn.
Matchade min Stine Goya stass med en riktigt trevlig bellini som var en av de bästa jag förtärt.
Okej, jag vet för mycket solnedgångsbilder. MEN HUR VACKERT ÄR DET?
Därefter åt vi en riktigt sen middag på Ostaia da o Sigu som vi hade blivit tipsade om. Vi fick ett supermysigt bord mitt i berget, en trappa ner från gågatan.
Maten var suverän, bara färska råvaror för att inte tala om fisken till varmrätt som var en av de bästa fiskupplevelserna jag upplevt. Och det var en magisk dag i Italien.