12:25 | oktober 26, 2018
Så gjorde vi vårt marmorbord, Kommer vi bo kvar i vår lägenhet och Rumpchock på Sturebadet!
Det hela började med att jag blev kär i den här marmorskivan i rosa estremoz.
Vart kommer ditt bord ifrån?
Hade bestämt mig för ett elipsformatbord och dammsög internet efter ett just sådant. Men när jag inte kom över något som inte skulle göra mig skuldbesatt för resten av livet så bestämde jag mig för att tillverka ett eget. Jag beställde min stenskiva från Stenentreprenader. Underredet beställde jag från Dialog Interiör. Det krävdes nämligen ett underrede som klarade en vals vikt, för denna bamsingen väger blygsamma 160 kg. Det var under mässingstidens starkaste era, så valet föll på det mest glimrande jag kunde hitta.
Ni hittar inlägget med marmorbordet här.
Killarna på Stenentrepenader skickade förslag till mig på olika block. När den här dök upp blev det ett sjungande JA!
Jag har precis beställt ett nytt underrede från Carro, som dyker in om några veckor, som är lite diskretare.
Deras barnrum som vi byggde om till garderob.
Er lägenhet är min drömlägenhet. Hur länge har ni tänkt att bo kvar där? Ska ni flytta innan ni får barn?
Hemnet är min drog. Är inne där titt som tätt och scannar av vad som finns tillgängligt. Jag har aldrig planerat mina lägenhetsköp, utan oftast snubblat över dem och bestämt mig för att flytta på momangen.
Minns ni lägenheten på Malmskillnadsgatan som jag bodde i innan? Forni fick en fullmakt och köpte den åt mig. Jag var på inspelning på Lanzarote för ett webb-tv program, när jag en natt snubblade över den vackraste lägenheten jag någonsin sett. Som ett minislott mitt på Norrmalm med sin svindlande takhöjd, tornrum och stuckatur.
Som tur var hade min kompis nyligen hånglat med min dåvarande bankman i Åre, vilket gav mig vissa förmåner. Som att jag kände att jag kunde smsa honom nattetid och kräva ett lån med förmånlig ränta dagen efter på morgonkvisten. Tänk vad lite saliv kan göra för ett lägenhetsköp. Det var faktiskt jag som introducerade dem för varandra. Och ett hångel är ett hångel.
Dock känns marknaden inte lika säker idag – och vår lägenhet är ju lite speciell så jag tror vi verkligen behöver hitta rätt köpare. Så just denna gången blir det nog att sälja lägenheten först, så jag vet vad vi har att röra oss med.
Vi byggde ju om deras barnrum till en garderob till mammas besvikelse som trodde att det skulle förbli ovan. Så det får ju plats en liten knodd hos oss nu, men jag tror nog ändå att vi kommer flytta först. Det ska bli spännande att se vad som händer med amorteringar och lån nu framöver.
Här är hela inlägget före och efter renovering om ni vill se alla bilder – klick.
De hade ett loft inne i barnrummet.
Som vi gjorde till garderob.
Det är ju lite tråkigt att den här kakelugnen står så gömd inne i garderoben.
De hade ju en dörr in till barnrummet som vi byggde igen.
Jag hade sett en bild på Pinterest där de byggt igen dörren och satt glas istället. Sedan kom jag på att vi likväl kunde bygga in plats för ved i samma veva. Tycker lösningen blev så bra. Vi gjorde delen för veden lite djupare.
Det känns inte som att du skäms så mycket. Om du får välja ett tillfälle där du verkligen skämdes, när, var, hur?
Ni som läst bloggen länge vet ju hur det gick när jag en dag under mellandagsrean trillade ut med rumpan i vädret med jeansen som en strypsnara runt knäna. Det var horribelt. Fick åla in med rumpan bar in i provrummet för en vettskrämd publik.
En annan pinsam upplevelse var när jag råkade spräcka mina gymbyxor mitt i en squat på Sturebadet och det står två killar bakom mig. Jag tränar aldrig i trosor, så man såg typ rakt upp i min tjocktarm. För hela sömmen som var limmad sprack från fiffi till ryggslutet.
Har du känt dig obekväm i någon situation som du minns starkt?
När jag var yngre så dejtade jag en kille som var ganska mycket äldre, alltså olagligt äldre. Och när det kom fram konfronterades jag mot väggen från alla möjliga håll. Folk pratade med mig som att jag hade blivit illa behandlad och utsatt för något mot min vilja, fast i mitt huvud var jag ju kär. Vilket på sätt och vis fick mig att bli rädd för kärleken, tror jag på något konstigt vis. Det var som att vara kär blev förknippat med något man skulle skämmas för, som inte var okej.
Jag vet inte riktigt. Jag har funderat på hela soppan under många år men inte mynnat ut i något bra svar. Men jag minns att jag kände mig så obekväm när de vuxna skulle ”ta ett snack med mig” hela tiden och få mig att bekänna vad som hänt.