02:54 | oktober 30, 2014
Kriget mot tiden
Jag sitter med mina sista lämningar till magasinet. Precis skrivit klart ledaren som handlar om mina nutida morgnar. Just nu är jag inne i en dålig spiral. Jag kommer upp och kommer iväg men det är en hårfin smärtgräns nästan varje morgon. Ett krig mot klockan som jag inte orkar strida mot längre. En prioriteringslista som bara blir kortare och kortare för var morgon som går. Snart kommer jag väl börja sova med morgondagens klädsel och tandborsten rätt i mun så jag bara kan sprinta ut genom ytterdörren.
Det började med ett klick på snoozeknappen. Fem minuter till. Som sedan blev två. Fyra. Tio. Fan. Mina manér har lett till att mina morgnar numera är kantade av torrschampo, fula ord, obegripliga klädval och uteblivna koffeinkickar.
Om jag inte hade behövt dansa efter samhällets struktur varje morgon hade jag antagligen sovit till lunch under den här årstiden. Det hade varit både underbart och enastående om varje morgon inte började med hysteri. Tänk om varje morgon istället kunde börja med harmoni, schamponering, nyhetsmorgon, genomtänka outfits och nybryggt hemmagjort kaffe.
Efter att ha provat mirakellampor, ljusterapi och hysteriska alarm med närbesläktade militäriska drag – utan medvind. Funderar jag på att ge mig hän elstötar eller andra kontroversiella medel för att komma upp i tid.
Vissa morgnar går det bra. Andra är det lite som att väcka en död. Det här kanske låter banalt för vissa men…
Hur gör ni för att komma upp på morgonen?
Kanske borde klicka hem någon av dessa?
22:19 | oktober 29, 2014
Onsdag
Idag började jag som sagt dagen med att gå till H&M’s presskontor och låna nya Alexander Wang kollektionen. För i nästa vecka kommer ni kunna se mina favoritplagg från kollektionen i tidningen. Jag och Fanny var ute och plåtade. Här är är en av klänningarna som du får helt smashing midja i. Den har två resårer som drar åt precis där man vill att de ska klämma åt. Magisk.
Sedan åt jag och Carro lunch med tre urgulliga tjejer som vann vår shoppingtävling på Fashion Days. Vi startade med en superlunch på Riche såklart.
Jag försökte vara nyttig och valde en röding med rotfrukter. Som dock serverades med världens godaste tryffelkräm, så det gick ju åt helvete. Plus att Carro beställde in den möraste oxkinden med mandelpotatispuré som jag absolut inte kunde låta bli att nalla från var tredje sekund. För att inte tala om knäckebrödet innan maten. Riche har nämligen världens godaste knäckebröd. Jag skulle kunna leva på det. Så från nyttig till tre rätters, haha.
Efter jobbet traskade jag med Therstam till vårt numera gemensamma PT-pass med Daddy som bivit ett fast inslag i veckan. Hans PT-pass är så jävla roliga och sjukt kreativa.
Så sjukt kul att träna tillsammans. Vi är ett bra team. Jag och den här blonda vildingen. Idag höll jag på att kräkas kanske fem gånger. Fy fan vilket högintensivt pass. Jag är en väldigt rastlöst människa som älskar att variera min träning. Och just nu känns det som jag hittat en rolig balans. Jag älskar att hoppa runt på alla dessa olika gym Sturebadet, Sats, Delta, Be Core, Powerclub. Som ett stort smörgåsbord, då får man lite av allt.
Sedan kom jag hem och hade fantiserat om kalkon med Fitnessgurus jordnöts– eller mandelsmör. Låter sjukt men det är bland det bästa jag vet. Mitt stående mellanmål varje dag. Och frukost. Ibland middag, haha. Men så var det helt slut. Har precis stått och slickat burken. Känns inte alls aggressivt.
17:25 | oktober 29, 2014
WANG
Måste bara slänga upp den här bilden innan jag springer till gymmet. Gillar verkligen Wang kollektionen för H&M. Ni ska få se mer bilder sen. Nu jävlar ska det gymmas sönder <3
16:40 | oktober 29, 2014
Höstfärger
Don’t mind mina fruktansvärt fläckiga brun utan sol ben, haha.
Kjol Carin Wester, Tröja Davida, Kappa Zara, Väska Stella McCartney
Så här såg jag ut i förra veckan när jag skulle på ett event på H&M. Idag har jag sprungit runt på stan och fixat och trixat. Jag och Caroline har b la ätit lunch med tre ursöta tjejer på Riche som vann vår stylingtävling på Gina Tricot. Jag råkade klämma en tryffelkräm till min gös – som med största sannolikhet innehöll laktos. Så nu sitter jag här med min uppsvullna lilla gravidmage och försöker ladda om inför ett PT-pass. Jag och lilla kulan och Therstam ska kötta hos Daddy idag. Sedan ska det jobbas, jobbas och jobbas.
10:01 | oktober 29, 2014
när verkligheten krockar med illusionen
Om inte jag ser dig, ser inte du mig tänker jag med ett barns logik. Problemet är bara att jag ser dig överallt. Överallt där du faktiskt inte är. För dina avtryck följer mig vart jag än går. Jag ser ditt ansikte på bilder och ditt namn framför andra. Klyschan i hur sociala medier kapar våra planer och styr våra steg får mig att längta efter telefonautomater och slumpmässiga möten utan baktankar.
Som det är nu går jag dit du är och följer dina steg över regnvåta gator i ett höstfärgat Stockholm.
Det är sen kväll och jag har redan en plan. Jag vet var du är och med vem. Jag vad du gjort och med vilka. Helt plötsligt står du framför mig och ändå blir jag förvånad.
Dels över min fysiska reaktion på din person och dels över det överlagda i att vara så tillgänglig. Jag undrar varje gång varför jag går med bestämt mål i sikte för när stunden väl infinner sig är jag som oftast mållös. När vi väl står framför varandra saknar jag plötsligt ord och planen som dittills varit solklar blir nu suddig i kanterna.
Jag lägger istället allt som sker rätt i dina händer men det har du såklart ingen aning om. Besvikelsen när verkligheten krockar med illusionen och det faktum att du inte varit med och delat mina tankar på vägen är övermannande. Därför faller du också alltid kort. Utan att veta varför är du på fel sätt och säger aldrig orden jag planerat att du har på lager.
Mina egna fyndigheter flyger genom fönstret som en fångad geting och min besvikelse över mina egna tillkortakommanden går ut över dig.
Förlåt.
Jag har en kompis som skriver så fint. De här raderna knåpade hon ihop under småtimmarna efter en blöt lördagsnatt i Stockholm. Vi pratade om det igår. Hur ens tankar styr ens skyltfönster och vad man väljer att se. Dejtar du en kille i en blå volvo är det helt plötligt det enda du ser. Helt plötsligt är den förbannade bilen överallt. Hur många jävla blåa volvobilar finns det i Stockholm? Och varför har jag aldrig sett en enda blå volvo förut? Antagligen för att du inte satt bakom ratten. Det är väl lite det hela ”The Secret” bygger på.
Eller det faktum att man dikterar ihop manuskript i sitt huvud hur händelseförloppet ska se ut när vi väl ses. Och hur det känns när besvikelsen rinner över en när ens motspelare inte läser samma text. Då har jag lust att hänvisa till förlagan och vråla: Det står inte så i manus.